Vetlanda åker till Gästrikland med två uddamålssegrar och en klar förlust i bagaget, och matchen är en av de svåraste i Elitserien, Sandviken i Göranssons Arena. SAIK å sin sida har börjat serien med tre raka vinster, och det enda problemet är ett lyxproblem, Patrik Nilsson har bara gjort ett mål hittills.

Möjligtvis har jag enbart dåliga minnen av de gånger Vetlanda ställts mot lag med Patrik Nilsson, men det känns som att har en tendens att hitta målet just mot VBK.

Vetlandas försvarsspel funkade tillräckligt bra mot Broberg och mycket bra mot Bollnäs, men det fanns mer att önska i matchen mot Vänersborg i onsdags. Mot Bollnäs rörde man sig mer som en enhet, vilket så klart förenklades av att de inte hade lika mycket fart som IFK. Mot Sandvikens passningsspel krävs det att försvarsspelet återigen är på topp, för Sandviken har på de två senaste matcherna gjort 21 mål.

Anfallsspelet är lite av en gåta så här långt. VBK har ställt upp med två forwards och roterat bland tre spelare, Joakim Andersson, Filip Bringe och Daniel Johansson. Alltså inte Andreas Lysell. Daniel Johansson har helt klart en plats i det offensiva spelet och jag tycker helt klart det är bättre i år än förra året när han hamnade längre bak och ofta helt ur spel. Men jag är inte så säker på att det är som spets som han passar bäst. Skulle föredra honom som offensiv mittfältare, och med Lysell som anfallare. Lysell behövs också nu när straff- och hörnskyttet ser ut som det gör.

Vetlanda ska förstås inte åka till Sandviken och känna sig slagna på förhand. Men ändå, VBK har vunnit två gånger mot SAIK på 2000-talet, och det var på gamla Tjustkulles tid. I Sandviken kom senaste vinsten 1993. Men vi kan väl i alla fall hoppas på en upprepning från 2012 då det blev oavgjort.