Exilbloggen: Capitão Bambam mot Elfsborg

Tack IFK och Svenska Fans för att jag hittat tillbaka
2010-07-30  00:05 - Göran Modeen


Min värd Johan är lika rolig och spetsfundig som han ser ut

Så länge har jag inte stannat i min barn- och ungdomsstad sedan mitten av 80-talet. Det blir lätt så när man inte har några blodsband kvar. Drygt 30 decennier häruppe, bidrar också till att man tappar kontakten med andra man känner. Men i och med att jag blev skribent på den här sidan, har jag fått nya vänner. Tack vare PVH:s genomslagskraft kunde jag också starta Exilsnokarna Stockholm. Ännu fler nyfunna vänner, varav många med rötterna vid Bråvikens västra sida. Vi är nu närmare 100 medlemmar i denna löst sammansatta grupp. Men den inre kärnan är hård som granit! Allt detta sammantaget, ledde till att jag fick ett inrett gästrum nere i källaren hos herr Hallgren. Jag hann med två matcher på den här tiden också, Trollhättan och Mallorca. Allting började med att jag tog bussen från Kungliga Hufvudstaden. Kom fram några timmar innan avsparken på Nya Idrottsparken. Då visste jag inte hur många skönt galna Pekingsupportrar jag skulle få träffa. Inte heller visste jag, att jag skulle få en inblick i hur nära laget Fanzen står.

Vilken underbar söndag

När jag klev av bussen, slog värmen emot mig som en vägg. Kändes som gamla Peking hade flyttat till Medelhavet. Men det var något som inte stämde. Var var alla spårvagnar? Jag noterade att rälsen reparerades, när jag gick över bron. Ett fotbollslag skulle drabbas av detta arbete under onsdagsmorgonen, men det visste jag inte heller då. Väl hemma hos Johan, tog hans charmanta sambo Linda Gustavsson, emot på gården. Givetvis iklädd IFK:s matchtröja. Herr Hallgren hjälpte till att installera mig i källaren. Sen fort iväg till Durkslaget, för att uppleva stämningen innan matchen. Vem träffar man där om inte Exilsnoken Rickard, med nyfunnen flickvän! Hela uteserveringen full av människor med Vita och Blå attiraljer. Man blir bara glad och varm i hjärtat att stå med de sina...

Väl på pressläktaren träffar jag hela redaktionen för PVH. Åtminstone de som bor kvar i gamla Peking. Det vill säga herrarna Åberg, Broweus och Fjellman. När Bruno Santos hoppar in i slutet av matchen, säger jag till Göran: "Bara det här ögonblicket var värt bussresan ner." Caio Mendez debut blev som extra grädde på moset. Efter matchen växlar jag några ord med vår duktiga målvakt Niklas Westberg. Med sonen på armen berättar han att stämningen i laget är väldigt bra, och att barnen är så nära på matcherna bidrar till det. Precis när Niklas säger det, springer Dybendahl in med sina småttingar på planen. Yngsta är bara en tvärhand hög, men springa efter en boll är ett måste. Intrycket av att IFK är som en familj, känns på något sätt genuin när jag står där. Det är mer än en slogan!

Efter att ha gjort sin plikt som skribent, och intervjuat Göran Bergort drar jag till Quebar. Johan hade berättat att fansen skulle träffas efteråt där. Det sista jag ser när jag lämnar Parkens innandöme, är Niklas som kickar lite boll med sin son. Väl på Quebar var stämningen på topp efter 3-0 segern. Alla som satt vid den lilla uteserveringen var Pekingsupportrar. På andra sidan gatan var det också fullt av Fanz vid God Väns uteservering. De sjöng: ”Andra sidan är ni klara?” Vi svarade givetvis: ”Jaja mensann fattas bara!” Jag hamnade vid samma bord med en kille som heter Rickard. Stor, trygg och stark, med en tatuering av IFK:s klubbmärke på armen. Enligt mig välunderrättade källor kommer han att få använda sin styrka, vid en offentlig tillställning senare i år. Tiden bara flög iväg med de här underbara människorna. Men några timmar senare, gick jag genom den ljumma sommarkvällen ”hem” till min källare. Somnade med leende på läpparna....

En lugn skön måndag

Får en smärre chock när jag vaknar! Klockan är 11... Så länge har jag inte sovit sen jag flyttade från Norrköping 1979!! Efter ett tag gick jag upp i lägenheten. Linda och Johan sov fortfarande, en anledning kan vara att de var kvar på Quebar när jag gick. Lägenheten var också mycket varmare än källaren. Johan låg på golvet, som Gud skapade honom för att få lite svalka. Kaffe kaffe skriker kroppen! Jag går ut för att hitta ett frukost ställe. Men nu var klockan 12 och frukost tiden var över. Det blev istället en underbar sallad, på en uteservering bredvid Spiralen. När jag sitter där kommer Santos och Telo gående förbi. De ser min IFK keps tittar och ler. Jag ler tillbaka, och tänker vi tillhör samma familj...

Vid det här laget står solen som högst på himlen, och det känns som att sitta i en bastu inne i stan. Efter att ha druckit dagens viktigaste kopp kaffe, det vill säga den första, skriker kroppen efter något annat. Svalka svalka...! Tar bussen ut till Lindöbadet. På vägen ut dit får jag en annan chock. Min sista arbetsplats som jag jobbade på i Norrköping, Konsum Lindö var jämnad med marken. Det enda som återstod var betongfundamentet huset stod på. På vägen till badet, passerar jag Lindö FF:s hemmaarena. Då när jag växte upp här, låg laget i sista divisionen. Numer har man ett samarbete med IFK. Kanske tack vare det, har man den här säsongen en viss Mikael Blomberg i sin A-lagstrupp. Jag noterade att man har även klubbhus, servering med mera. Så var det inte på min tid. Just nu ligger man på andra plats i division 4, lika med kvalplats till division 3. Men så sent som 2008, låg man i division 2. Vattnet i Bråviken var nästan för varmt för att kroppen skulle kylas ner. 

När jag kommer tillbaka till lägenheten, är klockan nästan 15. Johan och Linda har precis vaknat!!! Herr Hallgren berättar om alla påhitt han haft tillsammans med andra, vid rondellen till Idrottsparken. Jag tänker för mig själv att Peking Fanz håller på att utveckla något helt unikt inom supporterkulturen i Sverige. Väldigt mycket humor och ironi, som jag inte sett någon annanstans. Går också väldigt bra ihop, med den komeditradition som många personer representerat i Norrköping. "Tjadden" Hellström, och den kände IFK supportern Magnus Nilsson från filmen Strul. Bara föra att nämna två exempel. Innan jag går och lägger mig den dagen, får jag veta att det är mycket att göra nästa dag. Det ska köras runt med en bil, och inhandlas grejer till ”the peak performance” i rondellen. Det blir anspelning på Sällskapsresan och Mallorca. När jag somnar är jag lyckligt omedveten om hur mycket jobb, det ska bli nästa dag!

En galen tisdag

Än en gång lyckades jag sova ut ordentligt i Johans svala källare. Det blev en snabbfrukost och sen iväg för att hämta en truck med två stora IFK flaggor på. 

I den här bilen tillbringade jag en stor del av tisdagen, tillsammans med ett störtskönt gäng.

Sen hämtade Johan och jag upp tvillingarna, Billy och Dennis Petterson. Jag fattade inte än riktigt än vad dagen skulle gå ut på, mer än att vi skulle köra runt och göra reklam för Mallis matchen. Men först tog vi färden ner till Grand Hotell, för att hämta flyers för att sätta på parkerade bilar. Då frågar Johan mig om jag har körkort. ”Javisst har jag det, men vad undrar du det för?” ”Jo, vi ska köra upp Mallorcas matchtröjor till Idrottsparken! Du kan ta IFK:s bil därborta!” Jag tänkte för mig själv: ”Är detta dikt eller verklighet?” Det här skulle absolut inte hända i Stockholm. Att fansen hjälper till med att köra motståndarnas lagtröjor till arenan. Snacka om att laget och fansen står nära varandra, i den här underbara fotbollsstaden. På vägen upp till Parken hämtas även allsångsledaren, Pontus Franzén upp. Materialförvaltaren tackar för matchtröjorna när vi kommer fram. Arenachefen Jörgen Lindström möter också upp, och skrattar så han kiknar. Musiken dånar i högtalarna på flaket, och Pontus provskriker i mikrofonen GOAAAL!!!!

Vi åker runt i princip överallt. Drottninggatan, Kungsgatan, Himmelstalundsbadet, Klockartorpet och Hageby köpcentrum. Nu bara för att nämna några platser. Mitt lilla bidrag blev att jag kom på en slogan: ”Sitt inte hemma och torka, kom och se Real Mallorca!” Pontus var verkligen i högform och gjorde reklam för matchen på bruten svensk spanska. Tvillingarna berättade att det var viktigt att vi såg glada ut och vinkade till alla vi mötte. Jag tänkte för mig själv igen: ” Det här är annat än på Gnällbänkens tid! Här gäller det att vara glad och positiv. Allt var inte bättre förr...” De allra flesta var väldigt glada och vinkade tillbaka. Om de var några som visade sura miner, så var det ett fåtal från pensionärsgenerationen. Några av dem tittade på oss som något katten släpat in. Men å andra sidan var nog flera av dem uppväxta på just Gnällbänken. När klockan är 17 så säger Johan att han måste hem. Linda väntar hemma... Frågar mig om jag kan fortsätta köra bilen med tvillingarna ett tag till. Pontus har vi precis innan släppt av vid hemmet. Jag orkade en timme till, sen säger jag till Billy och Dennis att mina tarmar börjar skrika efter mat. Vad tror ni dem grabbarna gör då? Jo, fixar en annan chaffis och kör sedan säkert till mörkret infaller. Vilka killar!! Innan jag somnar hinner jag tänka två tankar: ”Imorgon är det match igen, och vilka underbara hängivna Fanz Peking har!” Då vet jag inte att jag nästa dag ska få träffa några till som ger hängivenheten och engagemanget fler ansikten...

En het fotbollsonsdag

Johan berättar på morgonen att liveinstallationen skulle vara klar vid rondellen klockan 11. Strax före lunch gick vi dit till grabbarna. 
 
Grabbarna som satt och undrade var Peppes Bodega finns, kallar sig Pelle Pryo och Bluto. De hade sällskap när vi kom dit.

När jag får höra att de ska sitta där hela dagen, tror jag Johan skojar med mig. Lite längre upp på Promenaden finns en skylt som pekar var Peppes Bodega finns. Den pekar givetvis in mot Nya Idrottsparken. De har varit många live installationer på den här platsen. En bra historia jag fick höra, var när Kronblom låg i en soffa. Texten var: ”Varför vara seriefigur, när man är serieledare” En äldre dam hade cyklat förbi, och när Kronblom rörde på sig, blev damen så förskräckt att hon höll på att ramla omkull. Polisen hade sagt, det är roligt det här men ta det lite lugnt grabbar... Efter rondellbesöket började jag förstå, att det här också kunde bli en lång dag. Ville se något annat av staden samt vara för mig själv en stund igen, och tog därför en lång promenad längs åbackarna vid Motala Ström. Det är så underskönt vackert! Hoppas att alla Norrköpingsbor förstår, att det här kanske är av de vackraste stadsparker som finns i Sverige. 





Visst har de här vackra blommorna i Motala ström, en viss likhet med IFK:s stjärna

På väg tillbaka till stan, fick jag tag på två sköna exilsnokar som jag visste skulle se matchen. Mia och Håkan Frisk från Jönköping. Jag mötte upp dem vid deras hotell, och det blev ett par timmars härligt snack om läget i IFK. Vi var överens om att det ser väldigt bra ut just nu. Det blev också givetvis lite snack om kvällens match mot Mallorca. Jag berättade att jag var lite sugen på att ställa en fråga till Michael Laudrup på presskonferensen. Detta om IFK gjorde ett likvärdigt resultat som Djurgården gjorde, då man förlorade med 2-1 några dagar tidigare. Mia säger att den frågan måste du ställa i såna fall för den är väldigt bra. För makarna Frisk, är IFK:s match i Jönköping givetvis en av säsongens höjdpunkter. Mia brukar då ha på sig matchtröjan, med Viktor Rönneklevs namn på ryggen. Det är ingen slump... Vad ytterst få personer vet, är att Mia och Håkan starkt bidrog till, att Viktor idag spelar med stjärnan på bröstet. På Håkans förra arbetsplats jobbade en kille som heter Ronny Cetongo. Han var mittfältare från Husqvarna FF och som skulle provspela för IFK. Viktor som hade visat framfötterna i samma lag borde väl också ha en chans? Vad tror ni de sanna supportrarna Frisk gör då? Jo, de skickar ett fax från Mias arbetsplats till IFK:s kansli om Viktors kvalitéer. Några dagar senare är han också med på provträningen, och resten är historia... 

Efter att ha umgåtts färdigt med paret från Jönköping var det dax att se till Johan och Linda igen. Nu var det ju inte långt kvar till matchen, men först skulle vi se till rondellen igen. En timme innan avspark sitter grabbarna fortfarande kvar. Fortfarande lika glada, som för sex timmar sedan. Glasen var fyllda med Pommac, för att det liknar en annan dryck till färgen. Nu hade de fått sällskap av en annan skön supporter. Karl-Johan en äkta dalmas, vars hjärta klappar för IFK! 

 Karl-Johan är som den äkta dalmas han är, också en glad prick. Personer av hans kaliber passar därför extra bra i den supporterkultur som håller på att uvecklas i Peking.

Några minuter senare befinner jag mig ånyo på pressläktaren. Jag blir nästan på gränsen till chockad hur bra IFK står upp i början av matchen. När det står 2-0 till spanjorerna, tänker jag att om Niklas Westberg stått i målet istället, hade han tagit åtminstone ett mål. När sedan Bamberg reducerar, kommer ett pip i mobilen. Det är från Mia, som skriver att nu måste du ställa frågan till dansken. IFK får med sig exakt samma resultat som Djurgården fick. Nere i pressrummet, var det nästan kaos runt Laudrup. Det vimlade av filmkameror och danska journalister som bombarderade honom med frågor. IFK:s pressansvariga fick säga ifrån, för att den mer traditionella delen skulle börja. 
 
Hoppas de här två herrarna får mötas fler gånger. 

Efter att de båda tränarna fått säga sitt, så kommer frågan är det någon som har en fråga. Med lätt bultande hjärta sträckte jag upp handen. Är den uppe måste jag ju säga något:” Resultatet mot IFK, var ju jämnbördigt det mot Djurgården. Tycker du att de båda lagen också var jämnbördiga spel och kvalitetsmässigt?” Michael naglade fast mig med blicken och gav mig utförligt svar. Problemet var att jag fattade knappt vad han sa. Hade han inte svalt maten innan kom ner till pressrummet?? Men på slutet förstod jag i alla fall att han menade att båda de svenska lag var likvärdiga. Efter det blev det inga fler frågor, och nästa dag kunde jag läsa Michaels svar i båda lokalblaskorna.

Precis när jag svängde ner på Promenaden så ringde mobilen. Det var Johan. ” Du Göran det är lite party här uppe i restaurangen. Någon av Mallorcas spelare kommer, och lite annat roligt folk!” När jag kom upp dit, så blev jag andäktig. Otroligt fint med bra utsikt över arenan. När Johan visade mig företagslogerna, förstärktes känslan av att imponeras. Slår allt annat jag sett tidigare i det här landet. Sen kom Mallorcas marknadschef upp på scenen tillsammans med en av sina spelare. De blev intervjuade av Jörgen Lindström. De berättade att laget vaknade klockan sex på morgonen på grund av renoveringsarbetet med spårvagnsspåren. Men båda uttryckte trots det sin glädje, över samarbetet med laget och fotbollsstaden Norrköping. Vidare ville de båda herrarna att dagens motståndare, så fort som möjligt skulle spela i högsta serien. Det är bara att tacka ordförande Hunt för det här samarbetet, som kan komma att leda till mycket gott i framtiden. Det är jag helt övertygad om! Sen om inte detta vore nog, kom IFK:s tre brassar upp på samma scen. Jag stod bara några meter ifrån, och kände mig lycklig. Bamberg pratade riktigt bra svenska. Vår lagkapten sa, att laget skulle göra allt för att komma så högt som möjligt i tabellen. "Stanna där ni är nu, tänkte jag i mitt stilla sinne..." När jag lite senare vandrade tillbaka till min källare, tänkte jag att den här dagen kunde inte ha slutat bättre!

Torsdag Bamberg Bamberg överallt denna Bamberg

När jag vaknade och hade käkat frukost, samt tackat Linda och Johan för deras gästfrihet gick jag till Spiralen för att inhandla färdkost till bussresan tillbaka. Vem ser man då om inte... 

En mycket bra slogan: ”Vi växer med publiken” Någonting har hänt som är mycket positivt. För bara några år sedan var det nära bojkott av klacken. Men då var det ett annat styre i IFK. Nu verkar det som att alla har förstått att vi alla behövs. Supportrarna, laget, spelarnas familjer och staden. Att lokaltrafiken pryds med IFK-flaggan matchdagarna, är ett exempel som jag tror är ganska unikt. När den här kvartetten bildar en enhet, blir laget mycket svårslaget. När jag sitter på bussen upp till mitt andra hem, känner jag en oerhörd stolthet över mitt första hem. Tack till alla er underbara människor, jag fick träffa då jag var där. Jag kommer tillbaka snart och firar det allsvenska avancemanget!!! 

STÅ UPP FÖR NORRKÖPING!


(13 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenThe youngsters are doing it
2010-05-29  18:26 - Exilbloggen

Ullevaal Sykehus, Oslo, 2010-05-29, kl 18:13

(Värt att påpeka - det här är ingen seriös matchrapport, utan ett personligt reflekterande blogginlägg. En matchrapport kommer under kvällens gång.)

Det händer att man får vara med om fantastiska saker. Vitt skilda, förvisso, men inte desto mindre saker som sätter sig i hjärtat, slår en på käften och får en att både vilja skratta och gråta. Samtidigt.

Igår var jag med om det mest fantastiska någonsin, när min sambo födde en son.

Idag fick jag bevittna IFK Norrköpings youngbloods knock-out-vända mot ett starkt Syrianska på Nya Parken. Med Riki Cakic och Armin Tankovic i startelvan och Christopher Telo inhoppande i halvtid fick vi se Kamraternas framtid avgöra i nutid.

Resultatet som sådant kan väl inte riktigt betraktas som rättvist. Båda lagen hade svårt att skapa de riktigt vassa chanserna och målvakterna hade i ärlighetens namn inga större svårigheter att freda sina mål. Men två saker avgör i den moderna fotbollen; fasta situationer och individuella prestationer. Och misstag.

Armin Tankovic 1-0 och Rabi Elías 1-1 är prov på det första. De tre sista mål prov på det andra.

Att Daniel Bambergs högerfot än en gång fan "Tankens" panna på en hörna känns inte som någon slump, utan snarare som en inövad variant.
Syrianskas 1-1-mål såg jag faktiskt inte ens, eftersom jag skrev SMS.

Men när 1-2-målet kom, då kändes det som att luften gick ur mig. Inte för att SFC varit dåliga, men för att IFK Norrköping kändes för bra för att släppa in det målet. Imad Khalili är ingen försvarsspelare och det syntes givetvis när han i ett pressat läge försöker att konstsparka bort bollen. Han missar och Kutshi Kanga får ostört stå och pricka in vad som ser ut att bli gästernas segermål.

Men. IFK Norrköping 2010, det är grejer det!
Att Christopher Telo länge varit en stor talang, det vet vi sen gammalt. Att han i år börjat producera mål och poäng, det har vi sett. Men att han skulle göra ett sådant konstmål, det hade nog ingen riktigt väntat sig. Magiske Telo fick bollen utanför straffområdet på sin vänsterkant, drog sig inåt, ifrån sin back och sköt innan han nådde mittbackens radie, rakt upp i bortre krysset. Så vackert som ett mål nånsin kan bli och visar än en gång hur effektivt det är med "felvända" yttrar, d.v.s. en högerfotad spelare till vänster.

2-2. En pärs. Skönt med en poäng och fortsatt serieledning. Nöjda med det.
Eller? Inte. En rapp kontring, klockan på 93:30. Bamberg till Telo, snabbt instick bakom backen och där kommer Russell Mwafulirwa älgandes som aldrig förr.
Och vi har ju sett malawiern bränna hårresande klara målchanser. Men icke så ikväll. En iskall liten tå-petning förbi Dwayne Miller (som givetvis skulle visats ut när han hackade ner Russell en kvart tidigare) och segern var i hamn.

Tack för magin, Christopher Telo.

//CaddE


(7 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenHeads high, lads
2010-05-25  21:54 - Exilbloggen

Oslo, 100525, kl 21:42

Äh, jag erkänner villigt. Jag skiter fullkomligt i Svenska Cupen. Och jag skiter definitivt i Örebro, gnällbältets huvudstad, klubben som aldrig vinner någonting och som under decennie efter decennie varit ett av svensk fotbolls mest färglösa lag. Eller minst färgstarka kanske.

Men när samtliga rapporter - förutom NA:s matchrapportörs - handlar om att IFK Norrköping spelar ut Örebro Sportklubb fullkomligt i 90 minuter och det ändå blir torsk i förlängning, ja då blir jag bitter, sur och grinig. Och tröstar mig med en skål glass. Krokant med en deciliter stelnande Daim-sås.
Resultat? Jag är bitter, sur och mår illa.

Men det är klart att Bergorts grabbar ska känna stolthet över insatsen. Laget spelar inte jämnt med ÖSK i 90 minuter - man överglänser dem och radar upp målchanser. Inför förlängningen räknade jag raskt igenom den inofficiella hörnstatistiken och kom fram till att den stod 10-2 eller 12-3, lite beroende på vem som rapporterade (NA:s rapportör var väldigt benägen att tycka att matchen var jämn och att det "luktat förlängning hela matchen").

Anfallsduon vägde för lätt ikväll, tycks det. Inte så konstigt. Riki Cakic och Marcus Johansson är inte bara tämligen kortväxta, de är också unga så det förslår. Cakic framstår som en gammal farbror med sina 19 år, jämfört med spolingen Johansson, som i vintras fyllde 16.

Det kan ju vara bra att ha i åtanke, ni dryga ÖSK-supportrar som nu ikväll översvämmar vårt forum. Kamraterna lirade ut Örebro efter noter med ett lag som hade en snittålder på 23,7 år och där endast Eirik Dybendal, Anders Whass och Gunnar Thor Gunnarsson i startelvan, lirat Allsvensk fotboll i sin karriär.

Att falla på övertid är inte så mycket att säga om. IFK hade en tuff bortamatch i lördags, man ställde upp med en handfull spelare med minst sagt bristande matchträning och rutinen saknades, som sagt. Skönt ändå att Bergort vågar ge Marcus Johansson 120 minuter. Och kul att David Nilsson visade prov på att vara den stabila backupkeeper laget behöver.

Bitter över resultatet? Absolut.
Nedslagen och gråtfärdig? Knappast.
Illamående? Ptja. Sockerkoma och förlustkoma är rätt lika, trots allt.

//CaddE


(25 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenTräskallar
2010-05-14  21:50 - Exilbloggen

Oslo, 10.05.14, kl 21:35

Befriad från kvällens matchrapportskrivning tänker jag faktiskt leverera lite egna betyg och omdömen och reflektioner om varför IFK Norrköping tog sin fjärde raka seger.

Först som sist - Degerfors IF är det bästa Superettalaget jag sett i år. Klart bättre än Bajen. Klasser vassare än Öster. Att som nykomling komma till serieledaren, ett rutinerat, välspelande lag i toppform och spela sådan fotboll, det imponerar. Troligen - jag vet inte säkert - är det den bästa Superettamatch som spelats i år. Degerfors lirar verkligen fotboll. Man rullar bollen på backen, man har tekniska mittfältare, bollskickliga försvarare och en riktig killer i Peter Samuelsson. Degerfors spelar som ett riktigt topplag. Jag gillar deras fotboll.

Problemet för värmlänningarna denna fredagskväll var att det inte riktigt räcker till. Inte när IFK Norrköping spelar med det självförtroende man bara får av att vara serieledare.

Niklas Westberg i målet är en riktig succévärvning. Ikväll fick han förvisso vittja sitt nät två gånger om, för första gången på Nya Parken, men stockholmaren inger lugn och trygghet. T T T i betyg.

Viktor "Ploppen" Rönneklev har varit i riktigt bra form de senaste matcherna, men hade stora problem defensivt ikväll. Inlägget till Russells avgörande mål räddar ändå godkänt betyg, T T.

Petru Racu fortsätter sin klockrena form som mittback, liksom kollegan Anders Whass, som agerar med rutin och pondus. De raderade ut Peter Samuelsson och enda gången femmålsskytten fick en chans på mål, var när han fick möta Rönneklev i huvudspelet; mot mittlåset var han chanslös. T T T T för båda.

Ett av matchens stora utropstecken var i mitt tycke Eirik Dybendal. Norrmannen ser allt mer trygg ut som vänsterback och ser ut att ha stulit GTG:s annars givna plats. "Dyben" blandar fina uppspel med iskyla i trängda situationer. En ny vår för en av mina gamla favoriter. T T T

Men den som överraskat mest på mig under säsongsupptakten är Mikael Lindskog. Sleipners gamle trontjänare skulle ju vara för långsam för Superettan, för svag, för tröga fötter. I helskotta heller... Mikael Lindskog är lugnet själv och har varit lagets genomgående bästa lirare i vår. Ännu en stabil och trygg match av innermittfältaren. T T T

Kollegan centralt, David Wiklander, tycks dock vilja göra allt för att imponera på mig. Negativt. Göteborgaren som hyllades av alla supportrar på försäsongen, har ännu inte lyckats visa mig sin storhet. Idag varvades klumpiga frisparkar med misslyckade passningar och uppspel. Får helt ta på sig 2-2-målet med sin korkade knuffning av Bertilsson. Bänken nästa, Poseidon. T

Även RIki Cakic hade det tungt, till vänster. Killen har sån fart, sån teknik, att han ska kunna göra bort varenda försvarare han möter. Självförtroendet verkar dock saknas. Inte godkänd idag och verkar ha en bra bit kvar till formtoppen. T

Och vad ska man egentligen säga om anfallsparet? Shpetim Hasani, 6 pyts, Russell Mwafulirwa, 4 baljor. 10 mål av IFK:s anfallspar, på 7 matcher. När såg vi det senast? Russell hade två chanser idag, gjorde ett mål. Sheptim fick en chans och satte den stensäkert. Med såna anfallare gör det inget att försvaret skänker bort två mål. T T T för båda.

Åh. Nu trodde ni att jag glömde någon, va? En viss högermittfältare? En alldeles förbannat speciell, blond brasse med känslig högerfot och ett hjärta som är så vitblått att det bara kan mäta sig mig moderna legendarer som "Hjälten" Jönsson och "Kung Thordar".
Daniel El Capitão Bamberg var fullkomligt magnifik ikväll. Jag vet att jag i vintras yrade något om att han borde säljas. Tränare Bergort lyssnade med röven och gjorde honom till lagkapten.

Ikväll sköt han själv 1-1, assisterade till 2-1 och bäddade för 3-2. När "Bambam" vill, är han tveklöst en av svensk elitfotbolls bästa lirare, samtidigt som han jobbar kopiöst för sitt lag. När "Bambam" spelar såhär, vill jag inte att han någonsin ska lämna Kamraterna. Helt skamlöst skänker jag honom T T T T T och hade inte min "T"-tangent varit slut, hade han fått ett par té (HÄPP!).

Ursäkta den vitsen, jag är min fars son...

Som IFK-supporter sitter man just nu bara och undrar var fan det här ska sluta. Är IFK redo att gå upp i år? Vad händer när förlusten kommer? Hur illa skadade är Russell och Shpetim? Vad kostar en korv på Parken? Varför såg jag Hans Lundin (av alla!) på läktaren?

Sämst ikväll: Publiksiffran. 3841 för serieledaren. Snackar vi J-Södras hemmamatch en söndag kl 11 eller snackar vi Stora Starka Peking? För helvete, Norrköping!
Bäst ikväll: Niklas Jarelind - och sjävklart, El Capitão.

God fredagskväll, Kamrater. Och skål!

Önskar

CaddE


(20 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenStäm upp i sång!
2010-05-10  20:54 - Exilbloggen

Oslo, 100510, kl 20:53

Vi skiter i vem ni är
För vi är serieledare
Och Peking är vår stad
Och Peking är vårt lag
Klubben vi älskar över allt!

Stäm upp!

//CaddE


(11 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenFöre under och efter Bajenmatchen
2010-05-02  18:30 - Pegge

Nacka 2010-05-02 18:30 

1:a maj 2010 kommer vara en dag jag kommer minnas mycket, mycket länge. Som Exilare från Norrköping boende i Stockholm/ Nacka i drygt 30 år, kommer den nog bli mycket svårslagen! Innan matchen på Söderstadion, så träffade jag tillsammans med ett handfull andra Exilare två busslaster med Peking Fanz, på en lokal i Gamla Stan. Halvtimmen innan avresan till Söder ekade sången: ”Bajen har inget schampo!” ”Ett Guld är inget Guld, Bajen har inget Guld...!” Stämningen var på topp. Starka lyckokänslor och förväntningar byggdes upp, och ända var det bara början på en underbar dag. Hann också prata lite med en del underbara människor innan matchen. Ett axplock av dessa samtal.

Den ensamma Bajaren
Kom in i lokalen tack vare att han är nära vän, med Christer en äkta Exilsnok. ”Det känns skönt att vara här. Det är bra fotbollsstämning här. Däremot saknas det lite insyn i verkligheten. Ni ser tillbaka på stora dagar, då ni vann SM Guld. Det var en annan tid, jag tror ni inte har så stor chans idag.” Christer var av en annan åsikt givetvis. De goda vännerna hade gått ihop om ett vad. En hundring var på 3-0 till Bajen och 3-0 till IFK. Jag frågade Christer hur det kändes att stå med alla Peking Fanz, när man aldrig har bott i Norrköping och ändå håller på gamla Snoka! ”Det känns helt fantastiskt, och att jag är från Snokaland. Jag tycker vi borde träffas här varje gång vi spelar match, oavsett borta eller hemma. Det här är Snokalandet, där vi är nu. PF kunde tjäna pengar på det, först bussen hit och sen bussen tillbaka. Vi som bor här uppe kunde åka med ner. Jag brukar alltid få åka ner ensam. Skämt åsido, Göran, det här känns som att komma hem!”

Mannen från varglyan, en äkta Exil Snok
Jag trodde inte mina ögon. Min gamla praktikant Martin kom innan matchen. Han är en gammal Giffare, men tog med en kompis som också hette Martin. Hade aldrig träffat den här underbara människan förut. Kom från Roslagen, såg ut som om han hade kommit direkt från skogen, och krupit upp ur en varglya och tagit bussen till storstaden. Jag frågade hur det kommer sig att du är Norrköpingssupporter, det finns väl inga fotbollsplaner i skogen, där du bor...? Han svarade på bred inlärd östgötska: "Det beror på familjen vet du, har faktiskt bott i Hageby och Navestad. Jag var bara två äpplen hög när vi flyttade därifrån... Nej jag skojar bara. Blev faktiskt IFK:are betydligt senare. Pluggade i Norrköping när jag var 20-26 år. Jag har alltid gillat fotboll och i Norrtälje fanns ju inga lag. Sen när jag kom till Peking var jag fast för laget... Fast vad som är tråkigt att säga är att jag drog ner laget när jag flyttade dit. När jag flyttade därifrån gick de upp tillbaka i allsvenskan, så jag ska inte flytta tillbaka...”

På Söderstadion och efteråt

Jag och ExilRickard hade fått ackreditering till matchen. Men det innebar att vi fick biljetter, men inte pressläktare och tillgång till intervjuer efteråt. Ingen ont som inte har något gott med sig. Att sitta med murvlarna i en liten instängd glasbur är inte så kul. Nej nu fick vi sitta som vanligt folk, och leva oss in i matchen. Länge sedan jag har haft så mycket hjärtklappning de sista 15 minuterna på en fotbollsmatch. Jag njöt av kommenterarerna från Bajensupportrar bakom mig i första halvlek. ”Fan, Norrköping är hetare i närkamperna.” Jag noterade tyst för mig själv och viskade till Rickard, vi har ett bättre passningsspel också... När matchen var slut, säger samma supportrar bakom mig: ”De vann rättvist, men Rami var inte bra idag.” På väg tillbaka till min kvinna på Söder, så är jag uppfylld av en stark lycko- och stolthetskänsla. Enda smolken i glädjebägaren, varför jag inte följde mitt eget tips i ”Analyze Hammarby” Tippade ju där vinst med 3-2 eller 3-1 till Peking. Klockan 20 får jag ett sms från min gamla Pekingkompis Olle. Basketguldet är klart...!!! 1:a maj 2010 ett datum att minnas länge, länge. LYCKA LYCKA!!



» Permalänk

ExilbloggenEn lördag av stolthet
2010-05-02  04:03 - Magnus Cadelin - Åberg

Oslo, 05.02.10, kl 03:17

Min farfar föddes i Stockholm. Han kom till Norrköping som relativt ung och började gå på Parken nånstans på 1930-talet. Där någonstans föddes familjens kärlek till IFK Norrköping.
Idag, den 2/5, var hans födelsedag. Han gick förvisso bort 2004. Men det är något speciellt med de första dagarna i maj.

IFK Norrköping reste till Söderstadion i vetskap om att de inte bortaslagit Hammarby i seriesammanhang på 15 år. Man gjorde det som underdogs, som ett lag i svajighet, utan riktning. 0-0 mot Brage i ryggen var ingen vidare självförtroendeboost.

Man klev ut på Söderstadions förhållandevis jämna matta som ett lag. Som en enhet. En stolt enhet. Daniel Bamberg ledde sina mannar med stolthet, inpräntade i Shpetim Hasani och Riki Cakic att inte vika ner sig. Den psykiska styrkan i Armin Tankovic är remarkabel. En 20-åring som orsakar en straff på Söderstadion i ett ledningsläge borde inte vara i den allra bästa balans.

Ett par minuter efter dyngar han ett svårt halvvolleyläge i ribban, returen går till hörna.
Självförtroendet borde inte vara på topp.

Armin Tankovic är av ett annat virke. Han nickar den efterföljande hörnan i mål.

Någonstans handlar det om stolthet. För klubben, för stjärnan på bröstet, för staden Norrköping. Det är däri det bottnar.

IFK Norrköping visade knappast upp ett fläckfritt försvarsspel - 2-2-målet var en riktig gratisbjudning - men när Petru Racu och David Wiklander sattes under press visade framför allt den tidigare klassen. Racus kyliga spel mot Linus Hallenius kan, tillsammans med Niklas Westbergs fina reflexer, ha räddat poängen hem till staden vid Bråviken.

Hasanis båda läckerbitar till mål gjorde det med all säkerhet.

Allting bottnar i en stolthet, att kämpa för laget tills tiden tar slut, något vi inte såg förra året.

Det är en stolthet vi alla runt IFK Norrköping ska känna.
Jag är säker på att min farfar känner den i sin himmel, dagen till ära.


(8 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenStatistik och förbannade lögner
2010-04-30  10:44 - Exilbloggen

Oslo, 2010-04-30, kl 10:32

erna har inte besegrat Hammarby på Söderstadion i seriesammanhang sedan 1995. Nog för att det handlar om 6 möten (1998-2002 samt katastrofåret 2008), men ändå. Det är ingen rolig statistik att läsa.

Personligen är jag ganska övertygad om att det blir dangel imorn. Inte för att Bajen är så förbaskat bra, utan snarast för att Kamraterna är så svajiga. Mina farhågor om laget har hittills besannats. Bara radioreferatet av mötet med Västerås i cupen visar precis hur jag trodde IFK skulle se ut i år; en trög start, en stark mittperiod av första halvlek, falla tillbaka, inleda andra starkt för att sedan bli tillbakapressat å det grövsta sista kvarten.

IFK Norrköping 2010 har en mycket hög högstanivå (Öster hemma, minus första 25, sista halvtimmen borta mot Assyriska) och en nästan lika låg lägstanivå (sista 20 mot Västerås, senare delen av första och första delen av andra mot Assyriska, stora delar av Brage hemma).

Man är helt enkelt ett ojämnt lag. Det tror jag förvisso Bajen är också och jag tror som bekant inte på avancemang för Söderbröderna i år. Man har inte riktigt insett vad serien handlar om än, planerna på Änglavallen, Landskrona IP, Stora Valla och Vilundavallen är liksom inte gjort för prydligt, allsvenskt passningsspel. I Superettan härskar jordfräsarna och Håkan Mild-ättlingarna.

Men imorgon ska IFK Norrköping få bekänna färg. Det pratas om över 10.000 på Söderstadion (9000 biljetter är sålda i förköp) och numer tror jag Hammarby är bättre rustat för sådana publikmatcher än Kamraterna. Det är 8 år sen det var nästan 12.000 i publiksnitt på Parken. Inte en enda spelare är kvar i laget sedan den tiden.

Lägg därtill att IFK plötsligt saknar hela sin vänsterkant samt lagets bästa målskytt 2009. Det blir minst sagt tufft. Traditionens makt är stor.

//CaddE


(4 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenSnälla PF, hylla Eddie Gustafsson
2010-04-19  23:13 - Exilbloggen

Oslo, kl 23:07, 190410

Det här blir ett rätt kort inlägg, budskapet är klart, enkelt och tydligt.

Eddie Gustafsson kanske inte lämnade IFK Norrköping som den mest uppskattade liraren. Men faktum är att att han under 6 år i Kamrattröjan gjorde många storartade matcher för klubben.

Beskedet och bilderna från igår är fasansfulla. Sällan har jag mått så illa som när jag första gången såg klippet på hur Lukas Kragl förvandlar Eddies vänstra vad- och skenben till kaffeved. En tackling som givetvis borde rendera en lång avstäning.

Även om Eddie lämnade IFK som bosmanfall för norska (skit)laget Lyn, representerade han ändå IFK Norrköping i många säsonger. Han svarade för många fina insatser och han förtjänar en hyllning på måndag. Ett "Get well Eddie!".

Det tror jag skulle betyda en hel del för honom. För en sådan grej renderar goodwill.

Så snälla, Peking Fanz. Visa en av nutidens stora IFK-spelare ert stöd på måndag.

//CaddE


(17 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenDen segern ska AFF vara glada för
2010-04-18  18:00 - Magnus Cadelin - Åberg

Frilägen brända, bollar räddade på målinjen.
- Det var Guds vilja, säger Rikard Norling efter matchen.

Jo, det kan man nog kalla det.

Assyriska hade inte en enda vass målchans, men gjorde två mål. Göran Marklund måste verkligen hata IFK Norrköping. Han gör alltid mål när han möter Kamraterna. Idag blev det två.

Ett inlägg från höger som inte såg så värst farligt ut. Men Marklund dyker upp som gubben i lådan och skallar in ettan.

En annars ganska jämn och tråkig första halvlek slutar 1-0. Den andra hinner knappt starta innan Marklund dunkar in tvåan, strax utanför straffområdet. Ett kanonskott som Westberg inte kunde göra så mycket på.

Efter 2-0 tog IFK Norrköping över fullkomligt. Man tryckte ner Assyriska i skorna och Shpetim Hasani missade öppet mål - två gånger om. Stefan Batan agerade extramålvakt när Russell Mwafulirwa skulle trycka in kvitteringen på tilläggstid. Oturen fortsätter att grina oss i nyllet på Södertälje Arena. Det går bara inte att ta poäng på Jallavallen.

The evil kebab brings us the defeat, once again.

Christopher Telos reducering var dock riktigt fin; volleybågen från 20 meter var magnifik.

IFK:s siffror först:
Avslut 14-6
På mål 8-4
Hörnor 10-4
Frisparkar 12-8

Dominansen var kraftig från IFK:s sida. Kvitteringen hade varit rättvis. Assyriska var inte alls så vassa som jag trodde.

Nu ska jag och Calle deppa.
Scheisse!


(29 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenEn kebab vore gott
2010-04-17  10:30 - Exilbloggen
(17 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

Samling på Söder innan matchen mot Assyriska
2010-04-14  14:00 - pegge
» Permalänk

Jag mår illa av AIK eller inte (uppdaterad)
2010-04-10  11:00 - pegge
» Permalänk

ExilbloggenThe If's and the But's
2010-03-20  19:45 - Exilbloggen
(4 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenYou must be shitting me!?
2010-02-28  00:12 - Exilbloggen
(3 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenInsnöat, inställt - likaså bra
2010-02-20  12:50 - Exilbloggen
» Permalänk

ExilbloggenKallelse till alla i Stockholm
2010-02-17  20:20 - Göran Modeen
» Permalänk

ExilbloggenEtt pussel tar form
2010-02-13  13:50 - Exilbloggen
(2 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenDagen efter en känsla av tillförsikt
2010-02-07  21:48 - Göran Modeen
» Permalänk

ExilbloggenAIK - Kamraterna 2-2, slut
2010-02-06  15:55 - Magnus Cadelin - Åberg
(2 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenAIK-Kamraterna 1-1 i paus
2010-02-06  14:55 - Magnus Cadelin - Åberg
» Permalänk

ExilbloggenStartelvan och avspark
2010-02-06  14:07 - Magnus Cadelin - Åberg
» Permalänk

Exilbloggen:1 dag kvar med positiva känslor
2010-02-05  07:14 - Göran Modeen
(3 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenInga nyheter är också nyheter
2010-02-03  17:40 - Magnus Cadelin - Åberg
(3 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

ExilbloggenBara 3 dagar kvar
2010-02-03  11:24 - Exilbloggen
» Permalänk

ExilbloggenVi tar ett nytt grepp
2010-02-02  23:20 - Exilbloggen
» Permalänk