Häcken
2025-06-02 17:44
Reflektioner kring vårsäsongen och framtiden
Cupguld i all ära – men BK Häcken står inför en ödeshöst. Skador, svajig form och en anfallsbrist som skaver måste hanteras. Frågan är om klubben är redo att ta nästa steg – eller nöjer sig med att bara vara med.
Rasmus Karlsson
Guldet gav chansen – nu gäller det att ta den
Allsvenskan har hittills mest känts som en lång, seg transportsträcka. Besvikelserna har staplats på hög, och frustrationen över skador – tillräckligt många för att fylla en extra startelva – har varit konstant. Det som ändå räddat vårsäsongen är cupguldet. En titel värd att fira. Vilka hjältar, vilken final. Men med titeln kommer också ansvar – och möjligheter. Klubben har nu gett sig själv chansen att nå ett nytt europeiskt gruppspel. Potentialen finns där. Nu gäller det att hitta rätt – både i rehabrummet och på transfermarknaden.
Skador, ja – men inte hela sanningen
Att skadelistan varit lång råder det inget tvivel om. Nyckelspelare har saknats i centrala roller och kontinuiteten har lidit. Men att skylla allt på skador är att blunda för helhetsbilden.
För i praktiken har vi spelat med tio man hela säsongen – eftersom vi saknat en nia som håller allsvensk nivå. Det är inget skadeproblem. Det är ett ledningsproblem. Ett resultat av att man fortsatt tro på något som tydligt slutade fungera efter mötet med Zalgiris Vilnius sensommaren 2023. Att det dessutom ryktas att vi kunde ha sålt Srdjan Hristic i vintras för samma summa som vi köpte honom för – men ändå valde att behålla honom – är svårt att se som annat än ett strategiskt misslyckande. I sommar tror jag att det beslutet korrigeras.
Transferfönstret: En sommar där varje beslut väger tungt
När sommarfönstret öppnar är det inte bara en chans – det är ett måste. Skadeläget, potentiella försäljningar och Europamatcher sätter press på att rekrytera rätt. Men lika viktigt som vem som kommer in är också vem som lämnar. Att Hristic behöver säljas är det få som ifrågasätter längre. Det har inte klickat – och både han och klubben mår troligen bäst av en nystart. En försäljning skulle dessutom öppna för den värvning vi mest av allt behöver: en anfallare. För det råder inget tvivel – Häcken måste värva en nia av hög allsvensk klass. Någon som kan bära laget när spelet hackar. Som gör mål även när prestationerna är halvdana. Det har saknats. Varför inte Jeremejeff, som ryktas lämna Grekland i sommar? Det smärtar att båda våra stadsrivaler har spetsanfallare – medan vi spelar med alternativ som inte håller högre än division 1-nivå. Inoussas övergång till Swansea blir också kännbar – något vi redan märkt av under hans skadefrånvaro. Hans fart och genombrottsförmåga på vänsterkanten har varit ett konstant hot. Det tomrummet måste fyllas, och det snabbt. Gärna med en spelare som kan leverera från dag ett. På högerkanten behövs konkurrens igen. Layouni har visat kvalitet men behöver konkurrens och avlastning. Fjolårets dynamik med Agbonifo visade vikten av att ha två spelare som kan pusha varandra. En ny spetsytter kan höja hela offensiven.
Starka mittfältare – skört försvar
Centralt på mittfältet är läget stabilt. Häcken har varit väl rustat där hela säsongen. Leach Holm har växt ut till en viktig kugge i Silas Andersens frånvaro, och konkurrensen känns sund. Det enda man kan önska är fler minuter för yngre spelare – men det är ett lyxproblem i sammanhanget. Försvaret är en annan historia. Ytterbackspositionerna är bra, men mycket hänger på att Adam Lundqvist håller sig skadefri och att Wembangomo kommer tillbaka i form. Det finns unga alternativ – men frågan är om det räcker i Europa. På mittbackspositionen har sjukstugan varit konstant. Hammar och Väisänen är borta för säsongen. Fayes status är oklar, men förhoppningen är att han är tillbaka i sommar. Zecevic har inte tagit det kliv man hoppats på, men där litar jag på Jens Gustafssons bedömning. Silas Andersen – Allsvenskans bästa spelare, trots att han egentligen är defensiv mittfältare – har vikarierat som mittback i vår. Han och Marius Lode har gjort ett stabilt jobb. Med dem två, plus en potentiell comeback från Faye, ser det ändå rätt okej ut. Men bara om alla håller sig friska. Ett mittbackslån kan vara klokt – men det måste vara kvalitet. Annars är det bättre att avstå.
Målvaktsspelet: Äntligen trygghet
Mellan stolparna råder för första gången på länge fullständig trygghet. Häcken har just nu Allsvenskans bästa målvaktsuppsättning. Berisha har varit fenomenal – trygg, stor, verbal – och har skapat en stabilitet vi inte sett på många år. Jag har aldrig känt mig så lugn vid defensiva hörnor. Och det stannar inte där. Linde är på väg tillbaka, Abrahamssons rygg verkar äntligen svara på behandling – och Oscar Jansson är en solid truppmålvakt. Det är inte bara tryggt – det är konkurrens på riktigt. Under förra Europaspelet föll Peter Abrahamsson igenom, både i kvalet mot Klaksvik och under gruppspelet. Då blev behovet av ett nytt alternativ tydligt. Därför är det helt avgörande att klubben lyckas behålla Berisha i sommar – det kan bli skillnaden mellan ännu ett gruppspel eller ett misslyckande.
Borås eller Ullevi – ge laget rätt förutsättningar
Om Häcken når ett europeiskt gruppspel i höst måste klubben maximera de sportsliga förutsättningarna. Punkt. Arenafrågan handlar inte om bekvämlighet – det handlar om prestation. Ullevi hösten 2023 var ett haveri. Kallt, ödsligt, urvattnat. Det var inte Häcken. Det var inte Hisingen. Det var ett nödvändigt ont som blev just det – ont. Jag hoppas och tror på Borås Arena i höst. Ja, det innebär resor för supportrarna. Men det är också en arena med bättre tryck (för oss), bättre underlag (för oss) – och bättre förutsättningar. Jag ser hellre 5 000 i Borås än 8 000 på ett halvtomt Nya Ullevi. Drömmen är så klart Bravida. En utbyggd, uppgraderad arena på Hisingen – där vi spelar gruppspel på hemmaplan. Det hade varit magiskt. Men tills dess gör vi det bästa av läget. Och just nu är det bästa valet Borås. För laget. För segrarna. För att verkligen vara BK Häcken – också i Europa.
Slutspurten: Dags att ta ansvar för identiteten
BK Häcken går mot en höst där varje beslut väger tungt. Men också mot ett guldläge: att nå ett nytt gruppspel, ta kliv i Allsvenskan – och visa att cupguldet inte var en lyckträff, utan ett avstamp. Cupguldet var en triumf – men också ett testamente om potential.
Nu är det upp till Häcken att visa att man vill mer än att bara vara med. Att man vill vinna, utmana, sätta färg.
För Hisingen. För framtiden.
Svaret får vi i sommar.
Allsvenskan har hittills mest känts som en lång, seg transportsträcka. Besvikelserna har staplats på hög, och frustrationen över skador – tillräckligt många för att fylla en extra startelva – har varit konstant. Det som ändå räddat vårsäsongen är cupguldet. En titel värd att fira. Vilka hjältar, vilken final. Men med titeln kommer också ansvar – och möjligheter. Klubben har nu gett sig själv chansen att nå ett nytt europeiskt gruppspel. Potentialen finns där. Nu gäller det att hitta rätt – både i rehabrummet och på transfermarknaden.
Skador, ja – men inte hela sanningen
Att skadelistan varit lång råder det inget tvivel om. Nyckelspelare har saknats i centrala roller och kontinuiteten har lidit. Men att skylla allt på skador är att blunda för helhetsbilden.
För i praktiken har vi spelat med tio man hela säsongen – eftersom vi saknat en nia som håller allsvensk nivå. Det är inget skadeproblem. Det är ett ledningsproblem. Ett resultat av att man fortsatt tro på något som tydligt slutade fungera efter mötet med Zalgiris Vilnius sensommaren 2023. Att det dessutom ryktas att vi kunde ha sålt Srdjan Hristic i vintras för samma summa som vi köpte honom för – men ändå valde att behålla honom – är svårt att se som annat än ett strategiskt misslyckande. I sommar tror jag att det beslutet korrigeras.
Transferfönstret: En sommar där varje beslut väger tungt
När sommarfönstret öppnar är det inte bara en chans – det är ett måste. Skadeläget, potentiella försäljningar och Europamatcher sätter press på att rekrytera rätt. Men lika viktigt som vem som kommer in är också vem som lämnar. Att Hristic behöver säljas är det få som ifrågasätter längre. Det har inte klickat – och både han och klubben mår troligen bäst av en nystart. En försäljning skulle dessutom öppna för den värvning vi mest av allt behöver: en anfallare. För det råder inget tvivel – Häcken måste värva en nia av hög allsvensk klass. Någon som kan bära laget när spelet hackar. Som gör mål även när prestationerna är halvdana. Det har saknats. Varför inte Jeremejeff, som ryktas lämna Grekland i sommar? Det smärtar att båda våra stadsrivaler har spetsanfallare – medan vi spelar med alternativ som inte håller högre än division 1-nivå. Inoussas övergång till Swansea blir också kännbar – något vi redan märkt av under hans skadefrånvaro. Hans fart och genombrottsförmåga på vänsterkanten har varit ett konstant hot. Det tomrummet måste fyllas, och det snabbt. Gärna med en spelare som kan leverera från dag ett. På högerkanten behövs konkurrens igen. Layouni har visat kvalitet men behöver konkurrens och avlastning. Fjolårets dynamik med Agbonifo visade vikten av att ha två spelare som kan pusha varandra. En ny spetsytter kan höja hela offensiven.
Starka mittfältare – skört försvar
Centralt på mittfältet är läget stabilt. Häcken har varit väl rustat där hela säsongen. Leach Holm har växt ut till en viktig kugge i Silas Andersens frånvaro, och konkurrensen känns sund. Det enda man kan önska är fler minuter för yngre spelare – men det är ett lyxproblem i sammanhanget. Försvaret är en annan historia. Ytterbackspositionerna är bra, men mycket hänger på att Adam Lundqvist håller sig skadefri och att Wembangomo kommer tillbaka i form. Det finns unga alternativ – men frågan är om det räcker i Europa. På mittbackspositionen har sjukstugan varit konstant. Hammar och Väisänen är borta för säsongen. Fayes status är oklar, men förhoppningen är att han är tillbaka i sommar. Zecevic har inte tagit det kliv man hoppats på, men där litar jag på Jens Gustafssons bedömning. Silas Andersen – Allsvenskans bästa spelare, trots att han egentligen är defensiv mittfältare – har vikarierat som mittback i vår. Han och Marius Lode har gjort ett stabilt jobb. Med dem två, plus en potentiell comeback från Faye, ser det ändå rätt okej ut. Men bara om alla håller sig friska. Ett mittbackslån kan vara klokt – men det måste vara kvalitet. Annars är det bättre att avstå.
Målvaktsspelet: Äntligen trygghet
Mellan stolparna råder för första gången på länge fullständig trygghet. Häcken har just nu Allsvenskans bästa målvaktsuppsättning. Berisha har varit fenomenal – trygg, stor, verbal – och har skapat en stabilitet vi inte sett på många år. Jag har aldrig känt mig så lugn vid defensiva hörnor. Och det stannar inte där. Linde är på väg tillbaka, Abrahamssons rygg verkar äntligen svara på behandling – och Oscar Jansson är en solid truppmålvakt. Det är inte bara tryggt – det är konkurrens på riktigt. Under förra Europaspelet föll Peter Abrahamsson igenom, både i kvalet mot Klaksvik och under gruppspelet. Då blev behovet av ett nytt alternativ tydligt. Därför är det helt avgörande att klubben lyckas behålla Berisha i sommar – det kan bli skillnaden mellan ännu ett gruppspel eller ett misslyckande.
Borås eller Ullevi – ge laget rätt förutsättningar
Om Häcken når ett europeiskt gruppspel i höst måste klubben maximera de sportsliga förutsättningarna. Punkt. Arenafrågan handlar inte om bekvämlighet – det handlar om prestation. Ullevi hösten 2023 var ett haveri. Kallt, ödsligt, urvattnat. Det var inte Häcken. Det var inte Hisingen. Det var ett nödvändigt ont som blev just det – ont. Jag hoppas och tror på Borås Arena i höst. Ja, det innebär resor för supportrarna. Men det är också en arena med bättre tryck (för oss), bättre underlag (för oss) – och bättre förutsättningar. Jag ser hellre 5 000 i Borås än 8 000 på ett halvtomt Nya Ullevi. Drömmen är så klart Bravida. En utbyggd, uppgraderad arena på Hisingen – där vi spelar gruppspel på hemmaplan. Det hade varit magiskt. Men tills dess gör vi det bästa av läget. Och just nu är det bästa valet Borås. För laget. För segrarna. För att verkligen vara BK Häcken – också i Europa.
Slutspurten: Dags att ta ansvar för identiteten
BK Häcken går mot en höst där varje beslut väger tungt. Men också mot ett guldläge: att nå ett nytt gruppspel, ta kliv i Allsvenskan – och visa att cupguldet inte var en lyckträff, utan ett avstamp. Cupguldet var en triumf – men också ett testamente om potential.
Nu är det upp till Häcken att visa att man vill mer än att bara vara med. Att man vill vinna, utmana, sätta färg.
För Hisingen. För framtiden.
Svaret får vi i sommar.
