ÖFK ställde upp med följande lag:
Aly Keita
Dennis Widgren
Tom Pettersson
Sam Mensiro
Ronald Mukiibi
Gabriel Somi
Fouad Bachirou
Brwa Nouri
Ludvig Fritzson
Jamie Hopcutt
Alhaji Gero

Med det tuffa spelschemat ÖFK är inne i så förväntade man sig många rotationer i startelvan. Nu blev det inte lika många som förra gången men varken Saman Ghoddos, Ken Sema eller Sotirios Papagiannopoulos var ombytta. Ludvig Fritzson fick chansen från start för första gången. Djurgården tog initiativet direkt från start och Kim Källström var nära att ge DIF ledningen på en frisparksvarient efter fyra minuter. Djurgården förde spelet utan att skapa några farliga chanser mot ett samlat ÖFK-försvar. Det var mest på fasta situationer som farligt kring Aly Keita. När ÖFK fick hålla i bollen kände man ändå igen det karaktäristiska spelet men de fick inte alls till det i den sista tredjedelen utan tog mest skott utifrån genom främst Jamie Hopcutt som var närmast med ett skott strax över. På en av Djurgårdens alla frisparkar i farligt läge tog bollen på Brwa Nouris arm och kanske skulle Djurgården ha haft straff. Istället så nickar Jonas Olsson in 1-0 på en ny frispark några minuter senare, strax före Halvtidsvilan. ÖFK får en jättechans i slutet att kvittera men Gabriel Somis avslut är lite för tamt.

När andra halvlek startar har Somi byts ut på grund av en skada han ådrog sig ganska tidigt i matchen. Efter 56 minuter får ÖFK sin första hörna vilket kanske säger lite om uddlösheten framåt, men här har ÖFK en ganska stark period och skapar en del kvitteringschanser. Men det vill sig inte riktigt och saknaden är stor efter småskadade Sema och Ghoddos. Djurgården spelar ett bra försvarsspel matchen igenom och verkar verkligen lärt sig läxan av det första mötet. När Djurgården sedan gör 2-0 i minut 82 är matchen punkterad. Matchens gigant, Jonas Olsson, nickar sedan in sitt andra mål av bara farten ett par minuter senare och precis som förra året blir det en tydlig 3-0-förlust på Tele2 Arena. Vi var aldrig riktigt nära. Djurgården gör en bra match och känslan är att de rödsvarta inte orkade efter den senaste tidens tuffa matcher. Det tuffa spelschemat fortsätter. Men däremot inte riktigt lika tufft motstånd, om man nu får resonera så. Det är otroligt viktigt att vi fortsätter vinna i Allsvenskan för att inte tappa tätkänningen helt.

Djurgårdsupportrarna fortsätter att håna och mobba Brwa Nouri. Nouri bryr sig inte nämnvärt om det. Snarare tvärtom, han blir triggad. Djurgårdsupportrarna kallar honom både för det ena och det andra och buar så fort han har bollen. De lägger mer fokus på honom än något annat. Det är sedan samma Djurgårdsupportrar som spelarna tackar efter matchen. Jag tycker det är osmakligt. Men vi är väldigt glada att Nouri stannade hos oss. Vi älskar Brwa.