SvenskaFans-panelen
2015-11-17 11:00
SF-panelen: Hur bra är MLS?
Vad menar man egentligen när man talar om olika ligors kvalitet och hur går man tillväga för att bedöma kvaliteten på en liga som MLS kontra ligorna i Europa, i och med att lagen inte regelbundet möts i klubbturneringar och jämförelsen ligorna emellan därmed försvåras? Johan Dykhoff funderar här kring de frågor om MLS:s kvalitet som han i egenskap av MLS-entusiast brukar stöta på.
Johan Dykhoff
2 kommentarer
Med anledning av Jonas Dahlquists krönika om Allsvenskans välmående tänkte jag här skriva några rader om de funderingar jag har kring MLS:s kvalitet och välmående. Dessa funderingar tror jag är applicerbara på snart sagt vilken liga som helst, men eftersom MLS är den liga jag följer i särklass mest tar jag min utgångspunkt där.
När man diskuterar fotboll med folk och berättar att man aktivt följer MLS brukar en av de första frågorna, efter de självklara ”Jaha, varför då?”, ”Hur kommer det sig?” och ”Vad är det för fel på dig?”, beröra hur bra MLS är som liga. Jag har med åren insett att det är en kolossalt svår fråga att svara på. Antalet ingångar att ta när man ska ge sitt svar är nämligen oräkneligt många. I nordamerikansk media har jag hört folk säga att MLS är ungefär lika bra som The Championship. I skandinavisk media har jag läst och hört att MLS ska vara i nivå med ligorna i Sverige, Norge och Danmark. Hasse Backe sade i en intervju att nivån på MLS är som Eredivisie minus de allra bästa lagen. Men vad betyder egentligen de här uttalandena? Vad är det egentligen man menar när man säger att ”Ligan X är ungefär lika bra som ligan Y?”
I Europa har vi lyxen att ha två kontinentala klubblagsturneringar, där man kan få ett hum om styrkeförhållandena mellan ligornas bästa lag. Där ser vi att lag från England, Italien, Spanien och Tyskland nästan alltid vinner. Bara en gång under 2000-talet har ett lag som inte kommer från dessa länder vunnit Champions League (säsongen 03/04 då Porto vann). I Europa League och UEFA-cupen har lag från Spanien dominerat under 2000-talet. Kan man då dra slutsatsen att topplagen från dessa länder är de bästa i Europa? Ja, det tycker jag är rimligt att säga. Notera dock att jag skrev TOPPlagen. Vi vet ju faktiskt inte hur styrkeförhållandena ser ut t.ex. för lagen som precis undvek nedflyttning i olika ligor. Hur hade en hypotetisk Europaturneringsgrupp med Aston Villa, Hertha Berlin, Atalanta och Eibar (de fyra lag som slutade på platsen ovanför nedflyttningsstrecket i Premier League, Bundesliga, Serie A och La Liga) slutat? Jag vet ärligt talat inte hur det hade gått, men det vore förbannat intressant att se.
Nu när jag har komplicerat det här med hur bra en liga är går jag över till MLS. Den här typen av högt tänkande i textform har jag ägnat mig åt förut, så ni som tycker att det är tjatigt – förlåt så mycket. Vilken ingång ska vi då ta när vi börjar fundera över hur bra och välmående MLS är som liga? Tyvärr har vi ingen turnering likt Champions League eller Europa League där de bästa MLS-lagen möter de bästa i Europa, vilket försvårar en del. Istället får man titta på annat. Man kan nämna att fjorton av tjugo MLS-lag spelar på arenor som är särskilt byggda eller ombyggda för fotboll. Två av de befintliga lagen, nämligen Orlando och D.C. United, har nya arenor på gång som kommer att stå klara inom ett till ett par år. Därefter kan man nämna att den avgift som klubbar betalar för att få komma in i MLS i rask takt börjar närma sig motsvarande en miljard kronor. När Seattle kom in i MLS till säsongen 2009 ska de enligt Forbes ha betalat $30 miljoner (ca 275 miljoner kronor). Det nya Los Angeles-baserade laget Los Angeles FC, som kommer in i ligan till säsongen 2018, ska enligt Sports Illustrated ha betalat $110 miljoner (ca 915 miljoner kronor). Intresset för andra investerare att komma in i MLS är mycket stort och har varit det i många år. Ha sen i åtanke att de arenor som byggs är i miljardklassen och att vi de senaste åren har fått se en rad dyra värvningar av spelare som är i sina bästa år, såsom Giovani dos Santos, Michael Bradley, Sebastian Giovinco, Jozy Altidore, Laurent Ciman och David Accam, så visar det på att klubbägarna uppenbarligen tror på sina investeringar och är villiga att satsa stora pengar på fotboll. Att publiksnittet i MLS i år för första gången passerade 20,000 åskådare visar också på en stor fet grön pil uppåt för ligan och det nya tv-avtal som MLS skrev med ESPN, Fox och Univision förra året är värt $90 miljoner per säsong, nästan fem gånger så mycket som det förra avtalet.
Är allt fantastiskt och jättebra med MLS, då? Nej, det är det givetvis inte. Till exempel är publikintresset lagen emellan väldigt ojämnt. Medan Seattle snittar över fyrtiotusen åskådare per match ligger lag som Colorado Rapids och Columbus Crew på runt femtontusen. Viljan att spendera stora pengar på spelare skiljer sig också markant mellan lagen. Efter fjolårets säsong lades ett MLS-lag ned för första gången på nästan femton år, detta i form Chivas USA, vilket måste ses som ett misslyckande för ligan.
Om man ser till vilka spelare som kommer till MLS och dominerar samt hur spelare som lämnar MLS för Europa presterar svärtas bilden av MLS:s slagstyrka också ned en del. Vad säger det till exempel om MLS att Bradley Wright-Phillips, en spelare som aldrig har presterat riktigt bra ovanför engelska League One, under sin första hela säsong i MLS tangerade målrekordet för en individuell spelare? Vad säger det att Brek Shea, som var nominerad till MVP-utmärkelsen säsongen 2011, under två år i Stoke bara fick spela tre Premier League-matcher och skickades iväg på lån till Barnsley och Birmingham i The Championship för att få speltid? Vad säger det om MLS att Robbie Keane, som var på väg utför efter många bra säsonger i Tottenham, sedan ankomsten i Los Angeles Galaxy har kommit med i ”Årets lag” under alla sina hela MLS-säsonger och måste ses som en av ligans mest lyckade Designated Player-värvningar genom tiderna? Vad säger det om MLS att Luke Rodgers, som gjorde en bra säsong i New York Red Bulls säsongen 2011 och där det kampanjades bland supportrarna att han skulle återvända till säsongen därpå, numera är nästan kultförklarad i Hammarby för sitt erbarmligt misslyckade halvår i Superettan säsongen 2013?
Å andra sidan har vi också mängder med spelare som har presterat på hög eller i alla fall respektabel nivå i Europa och Sydamerika som inte alls har lyckat i MLS på senare år. Bland dessa kan nämnas Rafael Márquez, Nery Castillo, Mustapha Jarju, Hamdi Salihi, Jean-Baptiste Pierazzi, Juninho Pernambucano, Branko Boškovic, Mista och Kris Boyd. Vad kan man dra för slutsats av att så meriterade spelare inte lyckas i MLS? Det finns givetvis även f.d. MLS-spelare som har lyckats bra i Europa. Vi har t.ex. mittbacken Tim Ream, som under sitt sista år i MLS var mycket kritiserad och ifrågasatt, de senaste två säsongerna i Bolton blev utsedd till lagets bästa spelare. Och vad kan man dra för slutsats om MLS av att Landon Donovan under sin andra lånesejour i Everton gjorde sex assists på nio matcher? Och vad säger det om MLS att USA, med tio av 23 spelare hemmahörande i MLS-klubbar, tog sig vidare från sin extremt svåra VM-grupp förra året? Helt värdelöst kan det i alla fall inte vara att spela i MLS.
Vad kan vi då förvänta oss av MLS i framtiden? Att intresset för att komma in som expansionslag är stort och nya fotbollsarenor dyker upp som svampar ur marken är en mycket bra början. Lägg sen till att lagen i allt större utsträckning köper spelare i sina bästa år eller till och med som har sina bästa år framför sig, kanske tack vare de förändringar i Designated Player-regeln som MLS har gjort som gör det mer gynnsamt att köpa yngre Designated Players, i kombination med de allt mer produktiva akademierna som får fram spelare på löpande band så tycks det också vara välbeställt med inflödet av ny talang. Publiksiffrorna i MLS går åt rätt håll och förra året var VM-matchen mellan USA och Portugal den idrottssändning som drog femte mest tittare i USA. Även om VM och MLS är två olika saker kan det i alla fall inte skada att så pass många människor är beredda att bänka sig framför en fotbollsmatch på TV. 40 % av MLS:s tittarskara är 34 år eller yngre, detta enligt det amerikanska företaget Nielsen som undersöker vad folk ser på TV och vilka demografiska grupper de tillhör, att jämföra med Major League Baseball där hälften av tittarskaran under World Series 2013 var 55 år eller äldre. Visst finns det problem med MLS och visst kommer det att komma gupp i vägen, men att förutsättningarna för framgång finns råder det inga tvivel om.
Avslutningsvis då, för att återvända till den korta frågan ”Hur bra är MLS?”. Ett till synes enkelt sätt att tolka frågan är ”Hur hade ett lag i MLS klarat sig i ligan X?” Ligan X kan t.ex. vara danska ligan, The Championship, Eredivisie eller någon annan liga som MLS har jämställts med. Mitt svar är kort och gott att jag inte vet och jag påstår att ingen säkert kan veta det, för hur skulle någon kunna veta det?
När man diskuterar fotboll med folk och berättar att man aktivt följer MLS brukar en av de första frågorna, efter de självklara ”Jaha, varför då?”, ”Hur kommer det sig?” och ”Vad är det för fel på dig?”, beröra hur bra MLS är som liga. Jag har med åren insett att det är en kolossalt svår fråga att svara på. Antalet ingångar att ta när man ska ge sitt svar är nämligen oräkneligt många. I nordamerikansk media har jag hört folk säga att MLS är ungefär lika bra som The Championship. I skandinavisk media har jag läst och hört att MLS ska vara i nivå med ligorna i Sverige, Norge och Danmark. Hasse Backe sade i en intervju att nivån på MLS är som Eredivisie minus de allra bästa lagen. Men vad betyder egentligen de här uttalandena? Vad är det egentligen man menar när man säger att ”Ligan X är ungefär lika bra som ligan Y?”
I Europa har vi lyxen att ha två kontinentala klubblagsturneringar, där man kan få ett hum om styrkeförhållandena mellan ligornas bästa lag. Där ser vi att lag från England, Italien, Spanien och Tyskland nästan alltid vinner. Bara en gång under 2000-talet har ett lag som inte kommer från dessa länder vunnit Champions League (säsongen 03/04 då Porto vann). I Europa League och UEFA-cupen har lag från Spanien dominerat under 2000-talet. Kan man då dra slutsatsen att topplagen från dessa länder är de bästa i Europa? Ja, det tycker jag är rimligt att säga. Notera dock att jag skrev TOPPlagen. Vi vet ju faktiskt inte hur styrkeförhållandena ser ut t.ex. för lagen som precis undvek nedflyttning i olika ligor. Hur hade en hypotetisk Europaturneringsgrupp med Aston Villa, Hertha Berlin, Atalanta och Eibar (de fyra lag som slutade på platsen ovanför nedflyttningsstrecket i Premier League, Bundesliga, Serie A och La Liga) slutat? Jag vet ärligt talat inte hur det hade gått, men det vore förbannat intressant att se.
Nu när jag har komplicerat det här med hur bra en liga är går jag över till MLS. Den här typen av högt tänkande i textform har jag ägnat mig åt förut, så ni som tycker att det är tjatigt – förlåt så mycket. Vilken ingång ska vi då ta när vi börjar fundera över hur bra och välmående MLS är som liga? Tyvärr har vi ingen turnering likt Champions League eller Europa League där de bästa MLS-lagen möter de bästa i Europa, vilket försvårar en del. Istället får man titta på annat. Man kan nämna att fjorton av tjugo MLS-lag spelar på arenor som är särskilt byggda eller ombyggda för fotboll. Två av de befintliga lagen, nämligen Orlando och D.C. United, har nya arenor på gång som kommer att stå klara inom ett till ett par år. Därefter kan man nämna att den avgift som klubbar betalar för att få komma in i MLS i rask takt börjar närma sig motsvarande en miljard kronor. När Seattle kom in i MLS till säsongen 2009 ska de enligt Forbes ha betalat $30 miljoner (ca 275 miljoner kronor). Det nya Los Angeles-baserade laget Los Angeles FC, som kommer in i ligan till säsongen 2018, ska enligt Sports Illustrated ha betalat $110 miljoner (ca 915 miljoner kronor). Intresset för andra investerare att komma in i MLS är mycket stort och har varit det i många år. Ha sen i åtanke att de arenor som byggs är i miljardklassen och att vi de senaste åren har fått se en rad dyra värvningar av spelare som är i sina bästa år, såsom Giovani dos Santos, Michael Bradley, Sebastian Giovinco, Jozy Altidore, Laurent Ciman och David Accam, så visar det på att klubbägarna uppenbarligen tror på sina investeringar och är villiga att satsa stora pengar på fotboll. Att publiksnittet i MLS i år för första gången passerade 20,000 åskådare visar också på en stor fet grön pil uppåt för ligan och det nya tv-avtal som MLS skrev med ESPN, Fox och Univision förra året är värt $90 miljoner per säsong, nästan fem gånger så mycket som det förra avtalet.
Är allt fantastiskt och jättebra med MLS, då? Nej, det är det givetvis inte. Till exempel är publikintresset lagen emellan väldigt ojämnt. Medan Seattle snittar över fyrtiotusen åskådare per match ligger lag som Colorado Rapids och Columbus Crew på runt femtontusen. Viljan att spendera stora pengar på spelare skiljer sig också markant mellan lagen. Efter fjolårets säsong lades ett MLS-lag ned för första gången på nästan femton år, detta i form Chivas USA, vilket måste ses som ett misslyckande för ligan.
Om man ser till vilka spelare som kommer till MLS och dominerar samt hur spelare som lämnar MLS för Europa presterar svärtas bilden av MLS:s slagstyrka också ned en del. Vad säger det till exempel om MLS att Bradley Wright-Phillips, en spelare som aldrig har presterat riktigt bra ovanför engelska League One, under sin första hela säsong i MLS tangerade målrekordet för en individuell spelare? Vad säger det att Brek Shea, som var nominerad till MVP-utmärkelsen säsongen 2011, under två år i Stoke bara fick spela tre Premier League-matcher och skickades iväg på lån till Barnsley och Birmingham i The Championship för att få speltid? Vad säger det om MLS att Robbie Keane, som var på väg utför efter många bra säsonger i Tottenham, sedan ankomsten i Los Angeles Galaxy har kommit med i ”Årets lag” under alla sina hela MLS-säsonger och måste ses som en av ligans mest lyckade Designated Player-värvningar genom tiderna? Vad säger det om MLS att Luke Rodgers, som gjorde en bra säsong i New York Red Bulls säsongen 2011 och där det kampanjades bland supportrarna att han skulle återvända till säsongen därpå, numera är nästan kultförklarad i Hammarby för sitt erbarmligt misslyckade halvår i Superettan säsongen 2013?
Å andra sidan har vi också mängder med spelare som har presterat på hög eller i alla fall respektabel nivå i Europa och Sydamerika som inte alls har lyckat i MLS på senare år. Bland dessa kan nämnas Rafael Márquez, Nery Castillo, Mustapha Jarju, Hamdi Salihi, Jean-Baptiste Pierazzi, Juninho Pernambucano, Branko Boškovic, Mista och Kris Boyd. Vad kan man dra för slutsats av att så meriterade spelare inte lyckas i MLS? Det finns givetvis även f.d. MLS-spelare som har lyckats bra i Europa. Vi har t.ex. mittbacken Tim Ream, som under sitt sista år i MLS var mycket kritiserad och ifrågasatt, de senaste två säsongerna i Bolton blev utsedd till lagets bästa spelare. Och vad kan man dra för slutsats om MLS av att Landon Donovan under sin andra lånesejour i Everton gjorde sex assists på nio matcher? Och vad säger det om MLS att USA, med tio av 23 spelare hemmahörande i MLS-klubbar, tog sig vidare från sin extremt svåra VM-grupp förra året? Helt värdelöst kan det i alla fall inte vara att spela i MLS.
Vad kan vi då förvänta oss av MLS i framtiden? Att intresset för att komma in som expansionslag är stort och nya fotbollsarenor dyker upp som svampar ur marken är en mycket bra början. Lägg sen till att lagen i allt större utsträckning köper spelare i sina bästa år eller till och med som har sina bästa år framför sig, kanske tack vare de förändringar i Designated Player-regeln som MLS har gjort som gör det mer gynnsamt att köpa yngre Designated Players, i kombination med de allt mer produktiva akademierna som får fram spelare på löpande band så tycks det också vara välbeställt med inflödet av ny talang. Publiksiffrorna i MLS går åt rätt håll och förra året var VM-matchen mellan USA och Portugal den idrottssändning som drog femte mest tittare i USA. Även om VM och MLS är två olika saker kan det i alla fall inte skada att så pass många människor är beredda att bänka sig framför en fotbollsmatch på TV. 40 % av MLS:s tittarskara är 34 år eller yngre, detta enligt det amerikanska företaget Nielsen som undersöker vad folk ser på TV och vilka demografiska grupper de tillhör, att jämföra med Major League Baseball där hälften av tittarskaran under World Series 2013 var 55 år eller äldre. Visst finns det problem med MLS och visst kommer det att komma gupp i vägen, men att förutsättningarna för framgång finns råder det inga tvivel om.
Avslutningsvis då, för att återvända till den korta frågan ”Hur bra är MLS?”. Ett till synes enkelt sätt att tolka frågan är ”Hur hade ett lag i MLS klarat sig i ligan X?” Ligan X kan t.ex. vara danska ligan, The Championship, Eredivisie eller någon annan liga som MLS har jämställts med. Mitt svar är kort och gott att jag inte vet och jag påstår att ingen säkert kan veta det, för hur skulle någon kunna veta det?
