Björklöven-bloggen: Öppet brev till alla eldsjälar som brinner för att släcka bränder

Björklöven-bloggen är den nödvändiga tillflykten för oss skribenter på denna redaktion. På denna blogg så kommer allt inom hockeyns värld att behandlas, stort som smått. Kom ihåg dock att det enbart är personliga tankar som presenteras på denna blogg.

Mer läsning:
» Läs mer om Björklöven
» Diskutera
» Spelschema Björklöven
» Tabellen
» Målservice LIVE

Öppet brev till alla eldsjälar som brinner för att släcka bränder (09-09-21, 22:45)
- Lyssna på henne, hon pratar fett bra svenska, lätt bäst av alla oss här! Hon kommer att bli något stort…typ telefonförsäljare!

Ramona rodnar och ler. Hon förklarar att det där är hennes brorsa, Emir, som mest ”bara glider runt och skejtar igenom dagarna med polarna”. Emir försvinner lika snabbt som han dök upp, och i sikte ser vi återigen den gymnasieskola som Emir hoppade av, och Ramona undvek att börja på. En gymnasieskola i en av de förorter ”som brinner”, så som svensk media uttryckt saken den senaste tiden.

- Men han har rätt, det är så det funkar, utbrister Ramona efter en stunds tystnad. Jag undrar vad det är hon menar och hon berättar att hon syftar på Emirs uttalande. Att det kvittar om du har lika många MVG:en som du har facebook-vänner eller att du ”pratar fett bra svenska”. Då de får se ditt namn och din bakgrund så ratar de dig ändå.
- Jag känner folk som gick ut gymnasiet såväl som universitetet med toppbetyg, samma folk som nu står och flippar burgare på donken där nere…eller är telefonförsäljare, säger hon och pekar mot en ödslig snabbmatsrestaurang lite längre bort.

En kuslig tystnad lägger sig. Ramona fortsätter att prata om utanförskapet, känslan att inte tillåtas att få höra hemma i sitt eget land som hon aldrig lämnat, och fruktan för en framtid där hästköttet slängs upp i luften för att sedan läggas på en brödlimpa. Fruktan för att just den brödlimpan kommer att bli hennes bröd då inga andra alternativ finns.

Du som sitter och läser detta tänker nog att det är en fin skildring jag återger, och du kan säkerligen redan nu rabbla upp 10 stycken ”problemförorter” som du vet allt om – men där du inte ens satt din fot. Det du närmast funderar över är ”Var fan hockeyn kommer in i bilden, Mario?”.

Och det ska jag berätta för dig nu.

Att tro att en hockeypuck kan släcka bränder av utanförskap, vrede och rädsla är naivt.
Den tanken är rent ut sagt banal. Löjlig. Skrattretande.
Och väldigt, väldigt enkel.
Just därför är den genomförbar.

Hockeyn har i vissa delar av landet under senare tid förvandlats från att vara en folkidrott till att vara en idrott, till att slutligen deformeras från att vara en idrott till att vara ett privilegium.
Familjer har inte längre råd att köpa en ny hockeyutrustning till sonen eller dottern, samt betala medlemsavgifter och diverse resor. Hockeyn riskerar snart att bli en idrott som utövas av en sluten krets.

Problemet med detta är också att hockeyn förlorar spelare som aldrig egentligen varit spelare. Kanske finns hockeyns motsvarighet till Zlatan, Marcus Berg eller Kim Källström där ute. Kanske så står de på någon grusplan och spelar innebandy i väntan på att upptäckas. I väntan på att ha råd att spela. I väntan på att få spela.

Men hockeyn når på många håll i landet aldrig ut till dessa. Personer från olika länder får aldrig upp ögonen för den sport som jag och du som läser detta älskar så mycket.

Istället propagerar högerkanten om ”integrationsproblemet”, i Danmark benämns folk av en annan religion som ”muhammedaner” och i den förort som jag just nu befinner mig i så ser jag en tjej som inget annat vill än att äntligen få kalla sig som svensk utan att någon rycker på ögonbrynen och säger ”Men var kommer du ifrån – egentligen?”

Vi talar om integrationen.
Men vi undviker att tala med den.

Hockeyn kan knappast verka på egen hand för att 9 miljoner svenskar ska få känna sig som svenskar. Men den kan verka som en hjälpande hand.

Det låter så banalt och naivt tänker ni.
Och det är ju just det.

Men hockeyn måste förnyas. Den måste få nya influenser, nya inblickar och nya perspektiv. Den måste framförallt få in nytt folk och nytt tänk. Tre Kronor måste avspegla det land vi lever i. Vi måste ta till vara på alla hockey-Zlatans och hockey-Majstorovic som finns i landet.

Men de kommer inte att komma till hockeyn.
Hockeyn måste komma till dem.

Idrotten är en hjälpande hand över muren.
Ett glas oboy efter en dag i pulkabacken.
Som ett mål i sista sekunden.
Som en varm kyss på kinden av Emma i 5A som luktar äpple.

När klubban är tejpad och nervositeten infinner sig innan en match så är vi alla lika. Vi vet alla hur det känns att gå ut med nervositeten i maggropen, en klump i halsen och gele i benen. Vi vet alla hur det känns när pucken släpps, nervositeten åker ut bakvägen och spelet börjar. På rinken är vi alla lika. Vad din farsa tjänar, vilket håll du vänder dig åt när du går ner på knä eller om du föredrar Påven framför Luther spelar ingen roll där ute. Där kan vi förstå varandra. Där måste vi förstå varandra.
- Annars kommer det aldrig att fungera. Vi kommer aldrig att vinna.

Förlorar vi så förlorar alla. Ingen vinner. Och förlorar vi så gör vi det för att vi aldrig lyckades förstå lagkamratens intentioner varje gång han ska slå en passning. Och han lyckades aldrig förstå våra. Och ingen av oss kunde tänka sig att dela med sig av sitt tänk. Ingen av oss ville höra av den andres tankar.

Därför uppmanar jag samtliga Sveriges hockeyklubbar att inskaffa utrustning att låna ut, och att snarast möjligt utvidga sitt rekryteringsschema. Jag uppmanar alla Sveriges eldsjälar inom hockeyn att släcka bränder genom att värva Ramona och hennes bror Emir till sin klubb. Jag uppmanar dessa eldsjälar till att sprida hockeyns värde genom att sträcka ut en hockeyklubba som en hjälpande hand till folk som förlorat hoppet om hjälpande händer - eller klubbor.

Jag uppmanar alla dessa eldsjälar att integrera hockeyn i dagens svenska samhälle.

Vi ses i det gröngula vimlet!

Mario G.

» Tidigare blogginlägg

Direktlänk till bloggen:
www.svenskafans.com/global/blogg.asp?id=317

MARIO GNALEZ
2009-09-21 22:51:00

KOMMENTERA ARTIKELN
4 st kommentarer.

ARTIKELKOMMENTERINGEN ÄR STÄNGD.

Patrik | 2009-09-22 18:09
Klockrent alster! Jag är djupt imponerad.

Martin | 2009-09-22 10:09
Du är grym! Och hockeyn är extremt dålig på att ta till sig problemen med integration.

mannen från Nazareth | 2009-09-22 06:05
Du skriver ju så man nästan fäller en tår.

Homer Jay | 2009-09-22 00:38
Bra skrivet!

Jag länkar till din artikel från bloggen!

Tidigare blogginlägg

Mario tackar för sig - Vi ses i det gröngula vimlet!
2010-01-31 23:58 - Mario Gnalez

Det var bara vi kvar. Vi allra trognaste, allra mest sörjande.
En nästintill tom islada, så när som på ett par nersänkta huvuden och en man som stegar mot en mörk gröngul framtid för att skaka hand med den. En framtid som trots allt tyngre fall är trogen.

Jag har skrivit på Björklövens Svenskafans-sida i snart fyra år. Jag har upplevt euforiska glädjeexplosioner som inte ens Håkan Hellström hade kunnat skriva ett trumsolo till, och jag har upplevt hur en hel stad kan ryckas med av en hockeyframgång. Hur Löven inte bara pratas under fikarasterna, utan hur Löven är såväl fikaraster som jobb.

Men när allting summeras så är det jag lämnar kvar en blandad känsla, lika tom som den är full, och lika full som den är tom. Likt den där öde ståplatsläktaren där jag och min vän satt efter att Borås visat sig vara för starka i Play Off för ett par säsonger sedan. Vi sänkte våra huvuden i samma stund som den avgörande pucken gled in i målet och vi höjde dem inte förrän arenan var tom.
Nästan.

En halvtimme, kanske var det 45 minuter, kanske mer, hade gått sedan Borås punkterat Björklövens play off-dröm. Då stegar en man upp på läktaren.
Vi är inte många kvar på ståplats. Jag och min vän. Ett yngre par sitter längre ner på läktaren. Ovanför oss sitter ett grabbgäng och ett par äldre herrar.

Bedros Sakayans stegar fram till varenda en av oss. Han tar oss i handen. Tackar oss för det som varit, och för det som kommer. Han håller min hand och tackar mig för att jag finns där. För att jag kan känna besvikelsen, och för att jag vill känna den.
För att jag är supportern.
Och för att vi tillsammans är Björklöven.

Nästan fyra år har gått sedan jag för första gången publicerade en artikel på Svenskafans och det är med en aning vemod som jag nu lämnar Svenskafans. Det är inte motivationen det är fel på, tvärtom. Den är större än någonsin tidigare, trots Björklövens allt tyngre dalbana ner i seriesystemet. Problemet stavas tid. Tiden står och skrattar åt mig. Pekar finger åt mig. Vet att jag inte längre kan använda den hur jag vill, att jag inte längre kan leka med den.

Därför lämnar jag nu Svenskafans. Men innan jag gör det så vill jag tacka alla er som läst mina artiklar och mina blogginlägg. Alla ni som kommenterat mina alster, som gett mig uppmuntrande kommentarer och som vissa dagar – bara genom en mindre komplimang – kan få mig att sväva på moln. Känslan av att skriva någonting som människor och såväl motståndar- som medsupportrar uppskattar är obeskrivlig.

Jag hoppas innerligt att vi möts igen. I en hockeylada. På en ståplatsläktare. Eller ett internetforum. Så att vi kan slänga käft, skrocka och tänka att ”87, 87 – var har du tagit vägen nu?”.

Tack!

Vi ses i det gröngula vimlet!

Mario G.

(9 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

Zalapski eller Sasja - Mario hyllar och sågar det som varit
2009-12-31 16:32 - Mario Gnalez

Zalapski eller Sasja - Mario hyllar och sågar det som varit (09-12-13, 16:25)
2009 är över. Och när jag skriver dessa rader så antar jag att du, ja just du som läser detta, är i full färd med att för femte gången denna eftermiddag försöka knyta den där flugan som du har runt halsen. Champagnen står nog på kylning, kavajen har lagt sig fint över dina axlar och det där leendet du har – varifrån har du plockat fram det? Det klär dig! Det klär dig mycket bra en kväll som denna. Bär det oftare!
Och glöm inte dina nyårslöften: I år ska du börja träna regelbundet, äta nyttigare och…

Äh fan, vi skippar väl nyårsbestyren för en stund och blickar tillbaka istället. 2010 ligger fortfarande ett par timmar bort när detta skrivs, och 2009, eller 2lax9 som AIK:s Martin Mutumba (och därefter hela Sveriges journalistdjungel) valde att uttrycka det, är minst sagt närvarande.

När Jan Malmsjö ber klockan ringa, när tolvslaget är framme och när champagnen sablats upp så finns enbart förhoppningar och förväntningar inför vad som komma skall. Men vi får inte glömma det som varit, det som vi måste ta med oss till nästa år och det som vi behöver ta med oss.

Årets Zalapski: Hatet från hatarna
Svenskafans har potentialen att bli idrotts-Sveriges största plattform på Internet. Här finns motorsport, basket, innebandy, fotboll och inte minst hockey. Här finns TV-reportage, intervjuer och talk-shower. Här finns hundratals forum, hundratusentals medlemmar och ambitioner om att skapa något. Men här finns också ni, ni hatare.

Ni hatare som svartmålar sidan, som svartmålar er själva och som med ord trampar ner på ambitiösa skribenter, drömmande skribenter, eller för den delen bara vanligt idrottsintresserat folk. Ni hatare som finner en frizon bakom dataskärmen och som använder tangentbordet till sköld för den tillvaro ni lever ni. Ni, ja just ni hatare, som blickar ner mot marken varje gång man försöker möta er blick på stan. Ni vågar väl inte annat.

Ni hatare som så fort ni kommit hem till er vrå i världen sätter er ner och spottar på andra. Men ni glömmer att det ni skriver skrivs till en människa. Ni glömmer att det är någon som ska läsa det ni skrivit. Någon som tar åt sig. Någon som kan knäckas.

Tänk på det, nästa gång ni avfyrar verbala raketer från ert tangentbord. Tänk på att det sitter någon på andra sidan skärmen. Någon som kan förstöras av raketerna.

Bubblare: IF Björklöven, ”Låt han dö”-supportrarna, Peter Forsbergs fot, Flertalet elitklubbars ekonomi, Kanadensisk cynism, Tomas ”det-som-är-bra-för-Stockholm-är-ännu-bättre-för-Sverge” Ros, SM-Slutspelet, Träningsmatcher, Uppdateringsfrekvensen på denna blogg.

Årets Sasja: Fjunisarna.
Jonatan Hedström liknade Skellefteå vid Twin Peaks. Jag ser snarare en koppling mellan Skellefteå AIK och Young Guns. Samtidigt, några mil norrut, så har man i Luleå fått börja plocka de första frukterna av Myllys-generationen. I Stockholm så avslutar Djurgården året som serietrea, och det mycket tack vare lagets yngre förmågor. Jag skulle kunna fortsätta en bra bit in på det nya året med att redogöra hur pojkar som förvandlas till män när de drar på sig hockeyutrustningen gör så att svensk hockey lever igen, men jag väljer att inte uppta er fritid så mycket. Låt oss konstatera att svensk hockeys framtid är tryggad för ett par år framöver. Och låt oss hoppas på att 2010 blir ett år då tre guld bärgas hem från de kanadensiska hockeyrinkarna.

Bubblare: JVM, Växjö Lakers, Babyhawks, Skellefteå AIK:s juniorsektion, Victor Hedman, Mikael Samuelsson, SvenskaFans Hockeyzon, Sidney Crosby, Kvalserien.

Må väl, lev gott och ha ett Gott Nytt År!

Vi ses i det gröngula vimlet!

Mario G.

(3 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

Ni kan sparka, stånga och slå - Tillsammans reser vi oss alltid ändå
2009-10-19 19:34 - Mario Gnalez

Ni kan sparka, stånga och slå - vi reser oss alltid ändå (09-10-19, 19:32)
Ovanför min säng hänger en löpsedel. Den är gammal, och färgen har börjat försvinna. "Grattis Löven – Elitserien nästa", står det. Runt min hals vilar en halsduk, färgad grön och gul. Den är köpt i yran efter ett kvitteringsmål mot Växjö i en play off-match som utspelades i en annan tidsålder. En tid då vi var Löven. En tid då vi siktade uppåt istället för att med rädsla titta nedåt.

Bakom löpsedel döljer sig minnen om en elitserie, och den hals som min halsduk värmer har många gånger skrikit sig hes – i såväl lycka som sorg. Löpsedel har sakta börjat lossna från väggen, och halsduken är missfärgad i tvätten, men bortom detta döljer sig någonting starkare. Någonting hårdare, men samtidigt mjukare. Någonting som aldrig varken kan lossna eller bli missfärgat.

Ett hjärta – färgat grönt och gult.

Och det är här vi skiljs åt. Jag och Du, du som säger att du aldrig ska gå på en match mer, att du aldrig ska köpa en supporterpryl till och att du aldrig ska bygga upp det hopp som grusas.

Men det är även här vi möts. För oavsett hur tung sorgen är så värmer den där gröngula halsduken alltid lika skönt när vi går i knarrande snö mot en islada som trots allt är vår trygghetszon. Vårt krypin i en värld som börjat bli mörkare, en värld där folk börjar skilja på folk, och där ditt geografiska ursprung blivit intressantare än den personlighet du har och som formar just dig.

Vi bygger upp ett hopp inför varje säsong, och allt som oftast så faller vi nedför det. Men vi reser oss likförbannat upp. Varje gång. Hur ont det än gör. För att det ingår i livet, och för att livet är sådant.

Att vara supporter handlar inte om att stödja sitt lag när SM Guld-bucklan höjs i skyn. Supporterskapet handlar om att aldrig ta av sig en gröngul halsduk trots arbets- och skolkamraternas pikningar. Supporterskapet handlar om att ha ett hjärta som fortsätter slå – trots att förluster mot Oskarshamn, Borås och Nybro är vardagsmat.
Att vara supporter handlar om att rakryggat kunna gå till en islada som blivit ett hem, hur hal vägen dit än tycks vara.

Först då har man rätten att skrika ut sin glädje när Guldet höjs i skyn. För då är man inte supporter längre. Man är någonting annat. Man är inte längre en del av klubben, man är dess själ.

Det är svårt att motivera en vän att stå upp när allt annat rasar.
Det gör ont att vara nio år och slänga skolväskan över ryggen för att bege sig till en skola där alla andra tycks önska att du ”drar åt helvete”.
Det tar emot att gå hem till stugan i en vintrig snålblåst.

Men du gör det.
För att du är den som ska göra det. För att det är du som måste göra det.
För att du är vännen som har en tröstande axel, du har nioåringens mod och du har vandrarens kraft i stegen.

För att du är supportern
Alltid – oavsett.

Vi ses i det gröngula vimlet!

Mario G.

(9 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

All around the world
2009-10-04 23:19 - Mario Gnalez

All around the world (09-10-04, 23:19)
Long time no see, ha?

Så låt oss nu djupdyka i nyhetsarkivet för att få se vad som hänt sedan vi talades vid sist.

- Peter Forsberg har hunnit med att göra comeback, bära Modo på sina fötter och ta en paus. Däremellan har Mats Sundin lagt klubban på hyllan och pokerkorten på bordet, Björklöven har värvat en AHL-amerikan, och Leksand har använts som skurtrasa i Gränbyhallen. Och från Gränby till NHL kan steget vara stort, men inte om NHL-premiären spelas i Globen, vilket den gjorde denna säsong.

Vill ni ha mer?
- Ni ska få mer.

Men då måste ni höja blicken ett snäpp.

Med ovanstående historik i bakgrunden så är det lätt att tro att hockeyvärldens centrum just nu ligger i Globen, Gränbyhallen (Åtminstone om du heter Jonas Rönnqvist) eller för den delen vid Peter Forsbergs fötter.
- Fel, fel, fel!, som Brasse Brännström hade uttryckt det.

Och när ni nu har detta i åtanke, så är det dags att fråga sig vad Robert Kristan gör nu för tiden?

Slovenen har lämnat Mora och begett sig söderut - till Zagreb av alla ställen. Det kan tyckas som en något udda hockeyort, och det är det kanske. Om det inte vore för att Zagrebs stolthet i hockeyvärlden, Medvescak (Uttalas Medd-vesch-chack. Pröva att säga det fort…), gjort en storsatsning inför årets säsong.

Medvescak (Medd-vesch-chack) gjorde det steg som varje hockeyklubb i det forna Jugoslavien drömmer om. Man gav några externa finansiärer fritt tillträde till styrelserummet, skrev in sig i den österrikiska Erste Bank Eishockey Liga och värvade därefter ett par kanadensare och amerikanare med ex-jugoslaviskt påbrå.

Efter nio omgångar så är läget i den hårdsatsande kroatiska klubben turbulent. Laget parkerar på sjunde plats (av totalt tio lag) i ligan, och man förlorade den senaste matchen mot Red Bull Salzburg. Lägg därtill att a-lagets omklädningsrum hunnit brinna ner, så förstår nog de flesta att man kunde ha fått en bättre smekmånad som nykomlingar i den österrikiska hockeyligan.

När Robert Kristan skrinnade av isen efter förlusten mot Red Bull Salzburg så var hans matchanalys kort:
- Sakta men säkert är jag smått less på sättet som vi förlorar matcherna på. Jag har det inte lätt, jag ger alltid allt jag har och ändå förlorar vi på några dumma misstag under matchen, sa Kristan samtidigt som arenan stod upp och hyllandes skanderade hans namn.

Och det såldes 6000 biljetter den kvällen.
Till en match mellan Medvescak (Kom igen, ni vet hur det uttalas...) och Red Bull Salzburg, i den anonyma Erste Bank Eishockey Liga.

Och någonstans där så har vi anledningen till att världshockeyns centrum inte ligger i varken Kanada, USA eller Sverige. För bortom de glassiga lunchbufféerna och VIP-logerna så döljer sig en annan värld av hockeyn.
Ett annat sätt att leva inom hockeyn.
Ett annat sätt för hockeyn att överleva.

När Medvescak skrev in sig i det österrikiska seriespelet så sålde man genast 700 årskort. När lagets omklädningsrum brann ner så köpte man ny utrustning i en intersport-butik utmed motorvägen. Och när laget förlorade fem raka matcher i början på säsongen så…
- Fortsatte publiken att lösa in nya biljetter.

Medvescak är ett friskhetstecken i en hockeyvärld som börjat bli allt mer förutsägbar och glittrig.

Det är värt att tänka på, nästa gång som ni zappar in någon Elitseriematch på teven.

***

Leksand förlorar mot Almtuna och genast dömer experteliten ut dalmasarnas chanser att gå till Elitserien. Och innan slutsignalen ens hunnit ljuda färdit så talas det om att spelarna saknar hjärta, men längtar efter pengar.
Ingen verkar tydligen funderat i banorna att det faktiskt går att ha dåliga dagar på jobbet.
Även en expert kan ha det.

***

Matchpuls Fotboll, 08 Fotboll och Euro Talk i all ära. Men ska det vara så svårt att klämma in ett program om hockey på FANTV?

***

Jesse Schultz, smaka på det namnet.
Det lär Lövens motståndare få tid att göra denna säsong.

Vi ses i det gröngula vimlet!

Mario G.

» Permalänk

Ge mig nörderi i hockeyformat
2009-09-26 23:48 - Mario Gnalez

Ge mig nörderi i hockeyformat (09-09-26, 23:48)
Vaknar upp en lördag. Sprängande huvudvärk. Gårdagens fest sitter fortfarande i skallen. Lund är en jäkla stad, en jäkla bra sådan, tänker jag medan jag slänger på mig en tjockare tröja och pallrar mig ner mot stan. En promenad kan ta bort den värsta huvudvärken, men inte dagen-efter-ångesten. Er bloggare är dock en städad man, så ni kan vara lugna.

Vandrar in på pressbyrån. Älskar pressbyrån. Pressbyrån finns inte i Umeå. Men i Skåne finns den. Jag går mellan hyllorna, bläddrar i tidningar med temanummer ”2000-talets viktigaste propositioner och skrivelser”, sexigt tänker jag, och vandrar vidare. Plockar upp en annan tidning, och en till, och ytterligare en, och får reda på att Hayden Panettiere minsann är singel igen (Jublar tyst för mig själv. You would too, would ya not?), att Åre laddar inför en ny vintersäsong och att uppkavlade chinos och färglada strumpor är ”..så 2008!”.

Plötsligt rycker det i mina fingrar. Jag vill inte läsa om glitterglammiga och sönderopererade kändisar, jag vill inte läsa herrmodetexter skrivna av prettiga och bakåtslickade Stockholmsgrabbar med ”svåra” frisyrer.

Hockeysäsongen har börjat. Jag vill ha någonting i mina händer som inte innehåller orden ”Hockey” och ”Bibel” i samma mening, eller för den delen innehåller texter med mindre originella punchlines så som att ”Linköping eller Frölunda vinner SM-Guld”.

Jag letar efter en riktig hockeytidning. Plockar upp två stycken magasin från USA, tittar på prislappen: 119 kronor. Man ska kunna läsa om hockey utan att bli rånad, tänker jag medan jag slänger ifrån mig den svartvita (!) magasinblaskan. Plockar upp ProHockey, och märker att ingenting förändrats sedan jag läste den senast för 8 år sedan. Fortfarande idolporträtt, fortfarande monsteraffischer och artiklar med lösryckta citat om hur han, han eller han är bäst i världen eller har en magisk teknik. ProHockey är en grym tidning om du är strax över 10 år, älskar Sidney Crosby och ska på Fiskens Hockeyskola i sommar.
Men om du för länge sedan rakade av dig moppe-muschen och vill läsa något annat än texter med Top30-listor över de hetaste målvakterna så är tidningen kanske ingenting för dig.

Jag vänder, vrider och vrakar. Men hittar ingenting. Inte ens Tidningen Hockey finns i hyllorna.

Det slår mig där och då att det finns en sak som saknas i journalistdjungeln: En djupdykande hockeytidning.
Det slår mig där och då att det måste finnas en sak i journalistdjungeln: Ambitioner om att starta en sådan.

Jag vill ha någonting mer än idolporträtt, topp30-listor och inte så nyskapande artiklar om hur Zetterberg är kung, Lidström president och hur ”Detroit ska ta tillbaka Stanley Cup”.

Bland fotbollstidningarna kan man välja, vraka och rannsaka i jakt på att hitta just sin tidning. 4-4-2 (den engelska versionen) och framförallt (Läs: FRAMFÖR ALLT) Offside är tidningar som slagit igenom på att beskriva svettdropparna på Kalle Corneliusson, analysera IFK Göteborgs barmarksträning och tränga sig in i huvudet på samtliga Cristiano Ronaldos ungdomstränare i jakten på vad som gjort Madeira-grabben till världens bäste.

Och det är just någonting i stil med detta som jag vill ha inom hockeyjournalistiken. Fast istället för Karl Corneliusson, IFK Göteborg och Cristiano Ronaldo så vill jag läsa om Alexander Fällström och vad som pågår i hans huvud när han väljer Harvard istället för NHL, Peter Forsberg och vad som driver honom framåt (Uppenbarligen gör inte hans fötter det i alla fall…) och jag vill höra Jörgen Jönsson berätta om hur han upplever dagen efter – och den första dagen på resten av hans liv.
Jag vill ha nörderi i hockeyformat. På en fullt ohälsosam men likförbannat seriös nivå. Ett nörderi som är nyskapande, och inte ett i raden av journalistiska alster i stil med hemma-hos-reportage med "Detroit-svenskarna".

Jag vill ha en hockeytidning som sliter upp underställen på varje hockeyspelare och lägger sig varmt om hjärtat hos varje supporter. En tidning som behandlar både det stora och det lilla, undanskymda och fula inom hockeyn. Det ska vara en tidning som handlar om hockeyn, men där människan, samhället, du:et och jag:et står i fokus. Precis som det är i verkligheten. Precis som hockeyn är.

Men jag har inte hittat denna tidning ännu. Istället finner jag bara monsteraffischer, lösryckta citat om Sidney Crosbys storhet och ytterligare en krönikör som skriver om hur antingen Frölunda eller Linköping tar hem SM-Guldet. Och det får mig att fundera på varför vi inte dykt längre inom hockeyjournalistiken.

Vi ses i det gröngula vimlet!

Mario G.

(3 st kommentarer)
» Permalänk (visa kommentarer)

Annons:

VARSÅGOD: 30 KR HELT GRATIS SPORTSPEL HOS BWIN!
Din första insättning dubblas upp till 500 kr. Prova världens största oddsutbud gratis med liveodds dygnet runt och gratis livestreaming. Klicka här!