Säsongen som varit
Seriespelet 2025/26 har bjudit på ett AIK som blandat och gett. Man har varvat riktigt fina insatser med rena bottennapp. Ser vi bara till tabellen så är vi exakt där vi var för ett år sedan. En femteplats i serien och kvartsfinal mot seriefyran.
Skillnaden är att då gick AIK in i slutspelet med en positiv känsla efter en rent hysteriskt bra andrahalva av seriespelet. Känslan då var av karaktären Vem-fan-kan-stoppa-oss? medan vi idag snarare ställer oss frågan om huruvida det finna något lag i övre tabellregionen som vi har en chans att rå på.
I vinter har AIK gjort sin bästa del av serien före jul för att sedan vara rätt opålitliga efter årsskiftet och det är knappast ett gott tecken. Adderar vi sedan att laget har haft oerhörda problem med topp-fyra-lagen blir känslan absolut inte positivare. Summeringen av säsongen måste ändå vara att AIK - trots samma placering - gjort en klart sämre 2025/26 än året innan.
Bäst av sju mot MoDo
Fyra möten lagen emellan i vinter har resulterat i att AIK tagit en poäng av tolv möjliga och den inbördes målskillnaden landade på 7-13. Det är absolut inte siffror som talar för AIK. Vi ska dock komma ihåg att serielunk är en sak, slutspel en helt annan.
Minns ni slutspelet för två år sedan. AIK fick Mora som man slagut fyra gånger i serien men åkte ändå ut. Ifjol hade vi minusrad mot Löven som vi ändå besegrade i kvarten. Med det sagt betyder serieresultaten inte så mycket. Visst, det ger självförtroende ifall man har bra facit mot sin kvartsfinalmotståndare men det räcker med ett par förluster (för MoDo i det här fallet) så kan det självförtroendet - vilket som bekant är en färskvara - vara som bortblåst.
Att möta samma lag dag ut och dag in brukar resultera i ganska griniga tillställningar. Jag tänker att det lag som bäst lyckas hålla huvudet kallt har vunnit mycket. Då menar jag inte att man ska kliva åt sidan och vända andra kinden till utan mer att man ska spela fysiskt men hålla det fysiska på en jämn och god nivå samt inte tillåta att det börjar brinna i hjärnorna.
MoDo då?
Ångermanlänningarna hade säkert hoppats på - kanske t o m räknat med - att göra sejouren i Hockeyallsvenskan ettårig. Att vinna grundserien och på så vis ha satt sig i stor respekt hos övriga lag inför ett slutspel som bara skulle plockas hem. Nu kan det seklart bli ett ettårsbesök i Hockeyallsvenskan men vägen blir krokigare äm jag tror att MoDo tänkt sig.
Med prestigevärvningar som t ex Gerry Fitzgerald och Tyler Kelleher skulle man vara ett absolut topplag. Så blev det inte. Det var t o m länge oklart ifall laget skulle bli topp-fyra. Ni minns säkert att rätt länge hade AIK två till tre hängmatcher upp på MoDo som vid segrar skulle kunna snuva dem på fjärdeplatsen.
Säsongen har - precis som för AIK - inneburit sparkad tränare och förändrad ledarstab. Mattias Karlin fick gå och assisterande tränaren Fredrik Andersson tog över. Till sin högra hand fick han gamle Färjestadsikonen Thomas Rohdin och med facit i hand kan man säga att bytet var lyckat. (Oklart ifall AIK:s tränarbyte var bra eller dåligt - det vet vi inom kort).
Hursomhelst går MoDo in i ett slutspel utan att ha skrämt upp några andra lag särskilt mycket. Det behöver inte vara negativt då de nu istället är något av en underdog - inte mot AIK dock - vilket inte alls behöver vara en nackdel.
Vilka ska göra’t?
I ett slutspel behövs det nyckelspelare. Spelare som på egen hand kan avgöra matcher men även spelare som har förmågan att leda laget, ställa krav och förmå sina lagkamrater att prestera på maxnivå och spelare som är beredda att ta skitjobbet och ta det tunga arbetet.
I den första kategorin placerar vi givetvis Scott Pooley. Vilken matchvinnare han kan vara behöver inte ens nämnas. Även Victor Brattström - det är inte sällan målvakter avgör bäst-av-sju-serier - som torde vara förstaval nu när det drar ihop sig. Victor är en vinnartyp som jag, när han är som bäst, håller som seriens bäste målvakt. Bara han ger fan i utflykter ner bakom egen kasse bör tilläggas.
Ledartyper har vi absolut i AIK. Kapten Oscar Nord, nämnde Pooley, Daniel Muzito Bagenda och William Pethrus är spelare som kan leda sina lagkompisar både i ord och handling. Önskvärt är att även Anders Grönlund - som är en rejäl besvikelse hittills - tar fram det alla vet att han har och visar att gammal är äldst.
Sen har vi skitjobbarna. Jag vill lyfta Erik Aterius som aldrig bjuder på en millimeter is och dessutom är ovärderlig i box play. Rasmus Rudslätt är en annan som alltid kliver av isen med rejält svettig tröja. Även nämnda Nord och Bagenda tillhör de här kategorierna.
Oklart dock om det här räcker. Fler måste kliva fram. Oskar Magnussons snabbhet behöver utnyttjas till 100%, Ludwig Blomstrand - ifall han kan spela - måste få igång skarpskyttet och Simon Åkerström måste bli så bra som vi vet att han kan vara.
Hur går det?
Näst intill omöjligt att svara på. Hamps Carlsson tippade 4-2 till AIK. Jag nöjer mig med att gissa att det kommer att gå till sju matcher. Sedan har MoDo hemmafördel i sista matchen, eller om AIK - sett till hemma-/bortastatistiken kanske rent av har bortafördel. Jag vågar inte tippa. Serien känns oviss men MoDo måste hållas som favorit. Äntligen börjar allvaret.
