fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions league 08Fotboll CCM Prylhornan
START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN | GRÄSPLAN  Ishockey: SVERIGE | NHL  Bandy: SVERIGE  Övrigt: US SPORTS | FORUM
Medlem
Besökare: 18530 | Medlemmar: 176525

Kom ihåg mig

NHL-bloggen: Gör Vermette rätt som överklagar?

Sixten Funquist, Andreas Johnsson och Niclas Viberg bloggar om världens bästa liga.

Först och främst: alla domare ska skyddas, nästan så att det går till överdrift. Det kan man inte understryka nog. All form av våld mot domarna ska resultera i hårda reprimander.
 
NHL har fastslagna standardbestraffningar när det kommer till attacker på domarna. Bedöms man ha för avsikt att skada domaren får man 20 matchers avstängning, medan bestraffningen halveras om man inte har haft för avsikt att skada domaren.
 
Förra säsongen hade vi en uppmärksammad situation där Dennis Wideman gav sig på en domare och fick 20 matchers avstängning. I tisdags var det Antoine Vermettes tur.
 
Efter en tekning – som Vermette ansåg gick felaktigt till – slog han linjedomaren Shandor Alphonso över bakbenet med klubban.


Klicka på bilden för att se situationen.
 
Vermette fick omgående en game misconduct och har nu fått en tio matcher lång avstängning – en avstängning som han har för avsikt att överklaga.
 
Så hur ska man nu förhålla sig till Vermette? Å ena sidan är det ett förkastligt beteende, men å andra sidan är det inte heller helt orimligt att överklaga.
 
Till att börja med ska så klart domarna skyddas. Blir de påhoppade – verbalt eller fysiskt – är det på sin plats med en lång avstängning och spelarna borde ha så pass mycket självinsikt att de tar emot bestraffningen under tystnad.
 
Men det finns så klart en twist eller två.
 
Wideman överklagade sin avstängning och fick den halverad. Nu hade han redan hunnit sitta av 19 matcher, så det hade ingen större verkan än att hans böter betalades tillbaka. Men om en crosschecking bakifrån, som resulterar i hjärnskakning och utdragna problem, i slutändan resulterar i tio matchers avstängning… är det då rimligt att ett lättare slag över låret ger samma bestraffning?
 
Det är svårt att jämföra situationer mellan spelare-spelare och spelare-domare, men häromdagen såg vi Gustav Nyquist slå Jared Spurgeon i ansiktet med sin klubba. Han träffade strax under Spurgeons öga och situationen är så klart väldigt allvarlig.
 
Men NHL fortsätter att inte ta sina avstängningar på allvar och gav Nyquist sex matchers avstängning.
 
En situation där du slår någon i ansiktet med din klubba bedöms alltså vara mindre farlig än en situation där du delar ut en lätt klapp på låret. Det är, som sagt, svårt att jämföra situationerna då en domare är involverad i den ena – men med det i bakhuvudet är det inte helt orimligt att Vermette överklagar.
 
Personligen tycker jag att det är direkt dåligt av Vermette att överklaga. Men hela problematiken grundar sig i det orimliga systemet som finns och att NHL vägrar dela ut kännbara bestraffningar. Så länge man fortsätter att nonchalera sina disciplinära åtgärder kommer de olika bestraffningsskalorna att klinga i otakt. 
Artikelkommentarer

CROSS Artikelkommentarsfunktionen stängd

Niclas Viberg
2017-02-17 13:35:00

NHL-bloggen: NHL vill utmana vetenskapen

Våld mot huvudet kan leda till huvudskador. En tämligen logisk slutsats att dra.
 
För alla utom NHL.
 
Under en längre tid har NHL varit involverade i en stämning – en så kallad class-action lawsuit, eller grupprättegång på svenska – där tidigare spelare och deras familjer anklagar ligan för att ha dolt faran med huvudskador.
 
Man kan ju tycka att spelarna själva borde ha gjort den kopplingen baserat på sunt förnuft, men nu sitter vi trots allt i ett läge där tidigare spelare har anklagat ligan för att nonchalera problemen – samtidigt som ligan fortsätter att göra just det.
 
NHL vill så klart undvika att betala ut stora summor i ersättning.
 
Därför ger man sig nu på vetenskapen och forskningen kring chronic traumatic encephalopathy – även kallat CTE, som är en degenerativ sjukdom som orsakar symtom liknande det vid Alzheimer, Parkinsons och demens.
 
NHL har nämligen krävt ut information från Boston University och deras forskning kring CTE. Boston University har undersökt hjärnorna hos mer än 200 idrottare och har gjort ett banbrytande jobb. Men nu kräver alltså NHL att få ta del av materialet kring forskningen – för att kunna göra sina egna undersökningar, utredningar och slutsatser. Det skulle också innebära att Boston University, i alla fall tillfälligt, inte kan fortsätta sitt arbete med forskningen.
 
En mer utförlig rapport kring Boston Universitys forskning och NHL:s krav kan läsas hos New York Times.
 
NHL tar strid mot vetenskapen och fortsätter alltså att nonchalera våld mot huvudet. Vi vet redan att man inte är villiga att ta krafttag mot huvudtacklingar och hjärnskakningar. Visst är ligans relativt nya concussion spotters ett steg i rätt riktning – men de tydligaste signalerna kommer trots allt från Department of Player Safety och deras avstängningar.
 
Där fortsätter ligan att vifta undan huvudtacklingar som ett mindre problem och nöjer sig ofta med att bara dela ut någon eller några enstaka matchers avstängning. Eller så blundar man för tacklingarna helt och hållet.
 
När standardbestraffningen i princip består av max en handfull matchers avstängning och några tiotusentals dollar skickar man inte direkt något avskräckande budskap till idrottare som spelar 82 matcher under grundserien och som i många fall tjänar någon eller några miljoner dollar.
 
Kanske är vi helt enkelt fast i en ond cirkel? Skulle NHL och Department of Player Safety börja ta krafttag mot våld mot huvudet signalerar man i samma veva att det är ett problem – och signalerar man att våld mot huvudet är ett problem tar förmodligen ovan nämna stämning en ny twist. NHL kan helt enkelt inte erkänna att våld mot huvudet är ett problem och att våld mot huvudet kan resultera i hjärnskador.
 
Oavsett hur man vrider och vänder på resonemanget kan man bara komma till en slutsats: ekonomiska anledningar gör att NHL inte tar sina spelares hälsa på allvar.
 
Och det är förkastligt. 
Niclas Viberg
2017-02-09 20:08:22

NHL-bloggen: Hinner Tampa Bay resa sig?

Tampa Bay har haft problem en längre tid och i dag hittar vi dem längst ner i Eastern Conference. Man har vacklat titt som tätt, men alla har egentligen bara väntat på att Lightning skulle få ordning på spelet och börja klättra upp på slutspelsplatserna.
 
”Det är gott om tid, man kommer reda ut det här”, har det sagts.
 
Laget är, trots allt, starkt. Men nu börjar tiden bli knapp. Det återstår 30-talet matcher för ligans lag och trade deadline är tre veckor bort.
 
Visst har man bara sex poäng upp till slutspel, men det är också många lag man behöver ta sig förbi. Har Tampa verkligen råd att bara avvakta och vänta in en eventuell formtopp – något man nu har väntat på i veckor, eller kanske månader.
 
Sedan en fyra matcher lång segersvit i november har man bara lyckats vinna två raka matcher vid ett tillfälle. På den här sidan årsskiftet har man gått 4-9-2.
 
Tampa Bay har plågats av skadeproblem den här säsongen. Steven Stamkos har varit borta sedan november på grund av en knäskada. Även Ryan Callahan, Anton Strålman, Jonathan Drouin, Ondrej Palat, Nikita Kucherov, Brayden Point och Ben Bishop har missat ett gäng matcher. Men trots det är Tampa inte det mest skadedrabbade laget i ligan. 13 lag har nämligen högre man-games lost än Tampa.
 
Inför säsongen skulle nog de flesta ha hållit med om att Lightning har en trupp som borde kunna hantera skador. Så vad beror de svaga insatserna på?
 
Om vi börjar längst bak så har målvaktsspelet tillhört ligans bottenskikt. Andrei Vasilevskiy räddningsprocent i 5-mot-5-spelet (91,14) är snäppet sämre än Ben Bishops (91,85) och det är bara sex lag som har fått en sämre räddningsprocent från sina målvakter. För såväl Vasilevskiy som Bishop innebär det klart sämre prestationer än tidigare säsonger.
 
Just målvaktssituationen är en intressant fråga i Tampa. Bishop har ett utgående kontrakt och man lär inte vara intresserade av att tappa honom utan ersättning. Arvtagaren Vasilevskiy har däremot inte övertygat så kanske behöver man trots allt behålla Bishop säsongen ut?
 
Men Bishop är samtidigt Tampas största tillgång på trade-marknaden. Som vanligt lär några lag vara på målvaktsjakt, antingen med kort- eller långsiktiga mål, och även om Bishops säsong är halvdan lär hans namn och status fortfarande locka.
 
Så offrar man Bishop – och går mot ”den trygga veteranen”-resonemanget – för att förstärka exempelvis försvaret, som man ryktas vilja göra? Och har verkligen Tampa Bay råd att ta in ännu en dyr försvarare med tanke på att Tyler Johnson, Ondrej Palat och Jonathan Drouin alla har utgående kontrakt?
 
Tampa är i ett win-now mode. Rimligtvis bör man alltså gå för det även den här säsongen, trots det prekära tabelläget. Så länge Nikita Kucherov fortfarande sitter på ett finfint kontrakt och ovan nämnda RFA-trio spelar billigt kan man alltså argumentera för att Tampa bör satsa – speciellt som det här dessutom är den sista säsongen som Victor Hedman bara kostar $4 miljoner.
 
Förmodligen är det här den sista säsongen innan Tampas fina lagbygge måste ruckas på grund av lönetaket. De flesta förhandstipsen målade garanterat upp Lightning som en fullskalig contender – och konstigt vore väl annat efter en Stanley Cup-final och en Conference-final de två senaste säsongerna.
 
Så hur tacklar man de närmsta veckorna? Utöver en eventuell Bishop-trade kan vi nog utesluta att Tampa säljer av inför trade deadline. Så länge det finns hyggligt goda matematiska förutsättningar att ta sig till slutspel har Tampa investerat för mycket över tid för att inte ge sig själva chansen även den här säsongen.
 
Man kan inte heller bara värva in förstärkningar. Ska någon komma in under lönetaket måste någon bort – och de alternativen är få. Kan man verkligen bli av med en Valtteri Filppula eller Jason Garrison utan att ta något tillbaka?
 
Lyckas man inte få till en Bishop-trade – vill och vågar man ens det? – är det nog den här truppen som ska göra det för Tampa. Man har kvaliteterna för att kunna gå på en fin segersvit, men man har å andra sidan inte gjort det under säsongens första 53 matcher. Vad talar då för att man ska göra det under de 29 avslutande matcherna?
 
Hinner Tampa Bay resa sig? 
Niclas Viberg
2017-02-07 15:54:44

NHL-bloggen: Hur ska Dallas rädda säsongen?

Inför säsongen hade Dallas stora förhoppningar på sig. Under Jim Nills ledning har man byggt upp något spännande och det här var säsongen som man skulle ta ännu ett kliv och utmana på allvar.
 
Men inledningen blev tung och sedan dess har inte Dallas lyckats resa sig.
 
Ibland används skadeproblem som lite väl generösa bortförklaringar, men i Stars fall var det högst legitimt. Nästan hela Dallas forwardscore – Jamie Benn, Jason Spezza, Patrick Sharp, Jiri Hudler och Cody Eakin – har alla haft mer eller mindre stora problem.
 
Vi såg dessutom en John Klingberg som vi inte kände igen från de tidigare säsongerna, men allt efter hand har försvararen kommit igång igen.
 
Men Stars problem kvarstår.
 
Visst ligger man bara en poäng från den sista slutspelsplatsen och har bara fyra poäng upp till tredjeplatsen i Central Division… men Dallas står bara still. Blickar vi tillbaka på tabellen över de gångna månaderna harvar Stars mer eller mindre på samma plats.
 
Det är enkelt att vara fördomsfull och slänga skit på målvaktsduon Antti Niemi och Kari Lehtonen. Skulle man inför säsongen ha pekat ut en svaghet i Stars vore målvaktspositionen det uppenbara valet, men det är inte burväktarna som har sänkt Dallas.
 
Tittar vi på deras gemensamma räddningsprocent i 5-mot-5-spelet (93,06) landar Dallas på femte plats av ligans 30 lag. Jämför det med förra säsongens 27:e plats eller den näst sämsta noteringen 14/15.
 
I deras enskilda statistik så överträffar såväl Lehtonen (93,54) som Niemi (92,40) namn som Tuukka Rask, Marc-Andre Fleury, Henrik Lundqvist och Corey Schneider. Faktum är att Lehtonen gör karriärens bästa säsong i den kategorin.
 
Trots att Dallas har några av världens bästa forwards – Jamie Benn och Tyler Seguin är en fantastisk duo – är det istället offensiven som har hållit tillbaka laget.
 
Förra säsongen gjorde Dallas flest mål i ligan. Man snittade 3,23 mål per match och hade en GF60, i 5-mot-5-spelet, på 2,46. Det var bäst respektive tredje bäst i ligan. Den här säsongen hittar vi Stars i mittenskiktet med 2,76 mål per match och 2,24 GF60.
 
Benn och Seguin gör lite sämre säsonger nu – istället för att vara point-per-game-spelare ligger de strax under den gränsen. Men den skillnaden ska inte sänka ett lag.
 
Vi noterar också att Dallas har ligans sämsta penalty killing (73,7). Förra säsongen landade man på plats tio (82,3). Det är en märkbar försämring som mycket väl kan spåras tillbaka till det faktum att tre av Dallas mest använda PK-spelare – Jason Demers, Alex Goligoski och Vernon Fiddler – inte längre är kvar. Men även Chicago, Pittsburgh och Montreal – tre av ligans största contenders – har svagt PK-spel, så kanske ska vi inte övervärdera den aspekten?
 
Det är som sagt fullt legitimt att vifta bort Dallas problem och skylla på skadesituationen. Men borde det inte ha stabiliserats nu? Det är inte längre några anmärkningsvärda spelare som saknas – och nu står Jim Nill inför en intressant situation.
 
Ska han luta sig tillbaka, ha is i magen och hoppas att det ordnar upp sig? Eller ska han spetsa till någon av lagdelarna för att försöka lyfta sitt Stars? För inte ger man väl upp och börjar sälja av? 
 
Ett missat slutspel är inte någon monumental skandal – Central är som bekant en jobbig division – men det är en rejäl missräkning. Förra säsongen tog man hem Western Conference och var NHL:s näst bästa lag. Att i alla fall ta sig till slutspel borde trots allt vara ett grundkrav.
 
Man tappade två framträdande försvarare över sommaren, men man ville samtidigt släppa fram sina egna unga förmågor – en svår balansgång när man vill vara så slagkraftiga som möjligt, och inte blir det enklare med skadesituationen. Kanske går Nill efter en försvarare? Eller försöker han boosta sin forwardsbesättning? Kanske litar man fortfarande inte fullt ut på Lehtonen/Niemi?
 
Hur ska Dallas rädda säsongen? 
Niclas Viberg
2017-02-01 14:30:00

NHL-bloggen: Väljer St. Louis rätt back?

Det finns många frågetecken kring Kevin Shattenkirks framtid. St. Louis kommer förmodligen inte ha plats med honom under lönetaket med tanke på att hans kommande kontrakt lär bli välbetalt. Det spekuleras nu om man därför kommer att satsa på att behålla honom säsongen ut och gå för cupen eller sälja av honom innan trade deadline.
 
Men är det så självklart att det är just Shattenkirk man bör offra?
 
Kikar vi bara mot försvarsbesättningen är det två spelare som kan vara aktuella. Behöver man skaffa sig utrymme under lönetaket är det knappast Rob Bortuzzo eller Carl Gunnarsson som ska offras. Jay Bouwmeester lär man inte bli av med. Kvar står vi alltså med Kevin Shattenkirk och Alex Pietrangelo.
 
Och då är det ingen självklarhet att det är just Shattenkirk som ska offras.
 
Över den här säsongen skiljer det sig inte jättemycket mellan Shattenkirk och Pietrangelo, vilket kan illustreras genom tabellen här nedan. I ett större perspektiv – över de tre senaste säsongerna – ser vi tydliga fördelar för såväl Shattenkirk som Pietrangelo.
 
Statistik 16/17 Kevin Shattenkirk Alex Pietrangelo
Poäng, 5-mot-5 10 12
P/60 0,85 0,89
G/60 0,26 0,30
A/60 0,60 0,59
GF% 46,2 52,9
SF% 51,5 50,3
CF% 52,4 52,6
CF% RelTM 0,7 2,0
TOI/GP 20:06 24:51

Sett till produktion och possession är det alltså inga sensationella skillnader mellan de två. Totalt sett har Shattenkirk en högre produktion, men han används också mer i powerplay och det är där han har skapat sig ett övertag. Samma sak kan sägas över de tre senaste säsongerna.
 
Det kanske skapar en bild av Pietrangelo som en mer komplett tvåvägsback medan Shattenkirk pekar mot en powerplay-specialist, men kikar vi på deras respektive HERO Chart, här nedan, ser vi till exempel att Shattenkirks shot suppression ligger på en bättre nivå.





St. Louis har lyxen att sitta på två förstabackar i Shattenkirk och Pietrangelo – och har dessutom Colton Parayko bakom dem. Vem man ska offra för att få en bättre lönetakssituation är långt ifrån en självklarhet.
 
Båda två håller en god nivå i 5-mot-5-spelet, medan Shattenkirk är ligans näst bästa powerplay-back över de tre senaste säsongerna. Pietrangelo å andra sidan är ett år yngre än Shattenkirk och blev dessutom utsedd till ny lagkapten efter David Backes.
 
Efter den här säsongen har Pietrangelo ytterligare tre år kvar på sitt kontrakt, med en cap hit på $6,5 miljoner – ett prisvärt kontrakt för honom. Shattenkirks krav sägs ligga kring $7 miljoner per säsong över ett maxkontrakt. Man kan ju föredra en Shattenkirk, som fyller 28 år i slutet av månaden, på ett sådant kontrakt än vad man förmodligen skulle behöva hosta upp för en 30-årig Pietrangelo om några år. Det är ju inte helt orimligt att förvänta sig en liknande förlängning då.
 
Så väljer St. Louis rätt back? 
Niclas Viberg
2017-01-20 16:30:00

NHL-bloggen: Ovechkin – en av de största

Det är alltid svårt att jämföra spelare från olika epoker. Hockeyn förändras och utvecklas, både på och utanför isen. Hur ger man till exempel en rättvis bild av Maurice Richard när man jämför honom med Brett Hull? Och hur gör man en rimlig jämförelse mellan Mike Bossy och Alexander Ovechkin?
 
Richard, Hull och Bossy nämns alla som några av de största målskyttarna genom tiderna, men det är bara Hull som ens är på topp-20 i tidernas skytteliga. Bossy ligger strax utanför på plats 21 och på plats 30 hittar vi Richard.
 
Mellan Bossy och Richard hittar vi Ovechkin – och givetvis ska han nämnas som en av de största målskyttarna genom tiderna.  
 
Under en era där det görs klart färre mål än under målskyttarnas glansdagar under 70- och 80-talet har Ovechkin tidernas sjätte bästa målsnitt. Han är bättre än Wayne Gretzky, Brett Hull och Maurice Richard, för att nämna några.
 
Före Ovechkin hittar vi Pavel Bure, Mario Lemieux, Mike Bossy, Babe Dye och Cy Denneny – varav de två senare spelade under 20- och 30-talet och gjorde ungefär 300 matcher vardera.
 
Ovechkin producerar på en historiskt hög nivå under en era där målsnittet som sagt är väldigt lågt.
 
För ett år sedan gjorde Ovechkin sitt 500:e mål. Det tog honom 801 matcher att nå den milstolpen. Bara Gretzky, Lemieux, Bossy och Hull gjorde det snabbare – och vi minns alla under vilka eror de var aktiva.
 
Ovechkin har varit oförskämt jämn under de senaste säsongerna. Han kommer från 51-, 53- och 50-målssäsonger – och även om han är on pace för en något lägre notering den här säsongen – 42 mål – vore det inte alls en omöjlighet med ännu en 50-målssäsong.
 
Idag står Ovechkin på 546 mål. Han rör sig sakta men säkert uppåt i tidernas skytteliga och när säsongen är avklarad kan han kanske till och med ha slagit sig in på topp-20.
 
Om Ovechkin håller sitt nuvarande målsnitt på 0,62 mål per match gör han 50 mål per säsong. Förutsätter vi att 31-åringen spelar ytterligare en handfull säsonger på hög nivå – inte allt för orimliga förväntningar – är han i allra högsta grad aktuell för en topp-5-placering. I dag är Ovechkin 185 mål från Marcel Dionne på femteplatsen.
 
Även om Ovechkin skulle gå i pension i morgon bör han definitivt nämnas som en av tidernas främsta målskyttar. Man snackar inte bort ett sådant målsnitt. Och skulle han till och med börja närma sig Wayne Gretzky på allvar – osannolikt, men inget som går att utesluta bara så där – bör vi kunna fastslå Ovechkin som tidernas främsta målskytt. 
Niclas Viberg
2017-01-12 19:51:17

Tidigare blogginlägg

NHL-bloggen: Hur löser Chicago lönetaksproblemen?
2016-12-29 18:51:21 - Niclas Viberg
NHL-bloggen: Hur stor är Jaromir Jagr?
2016-12-21 12:38:06 - Niclas Viberg
NHL-bloggen: Flyers – med ligans bästa försvar
2016-11-27 11:29:51 - Niclas Viberg
NHL-bloggen: The Price Is Right
2016-11-16 20:48:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Äntligen en framtidstro i Kanada
Matthews slår rekord, Laine vänder 0-4 till 5-4 med ett hattrick, McDavid gör det alla förväntar sig och jag känner att jag måste uttrycka min glädje.Det finns en risk att jag sparkar in en vidöppen dörr med detta blogginlägget, men jag väljer att ta risken.
2016-10-20 17:47:00 - Andreas Johnsson
NHL-bloggen: Bästa debuten på 99 år
2016-10-13 14:15:00 - Niclas Viberg
NHL-bloggen: All Hail Hank!
2016-10-06 21:44:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Chaykin' Things Up
2016-09-19 22:52:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Två saker.... Typ
2016-08-29 21:45:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Like an Avalanche
2016-08-11 22:30:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Something Extraordinary
2016-07-26 17:16:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Jim Knows Best (?)
2016-07-14 22:44:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Making perfect(ion)
Seth Jones blev till Ryan Johansen och Shea Weber blev till PK Subban. Att Nashville Predators lägger bitarna på plats är knappast en hemlighet. Var ska detta sluta?
2016-07-05 16:57:00 - Sixten Funqvist
NHL-bloggen: Finders Keepers
?På fredag börjar Free Agency-perioden i NHL. Många affärer är troligen färdiga redan, tack vare ligans beslut att låta klubbar börja prata med blivande free agents redan i lördags, den 25 juni, under draftens andra dag. Störst fokus är det, inte helt överraskande, på Steven Stamkos. Men det finns mer än så. Det finns de som har det lite jobbigare. Målvakterna.
2016-06-27 23:28:00 - Sixten Funqvist

» Alla blogginlägg

SENASTE NYHETERNA OM NHL

ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Svenska Fans
START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN | GRÄSPLAN   Ishockey: SVERIGE | NHL   Bandy: SVERIGE   Övrigt: US SPORTS | FORUM
Knapp men livsviktig seger
Chelsea mot Man United i cupen
Tillbaka till vardagen för PSG
”Förkastligt men inte orimligt”
Alec Sundly vid mikrofonen
fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM Prylhörnan
Startsidan  |  Om SvenskaFans.com  |  RSS-feed  |  I mobilen  |  Kontakta redaktionen  |  Annons & marknad  |   Cookies