fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM allsvenskanfantasy Prylhornan
START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN  Ishockey: SVERIGE | NHL  Bandy: SVERIGE  Övrigt: US SPORTS | FORUM | BETTING
Medlem
Besökare: 89755 | Medlemmar: 183289

Kom ihåg mig
Pilgrimsresa till Merseyside – Swedish Toffees tioårsjubileum (del 1)

Pilgrimsresa till Merseyside – Swedish Toffees tioårsjubileum (del 1)

Liverpool. Mitt Liverpool. Ett andra hem trots att jag kanske bara är där en gång om året, så hyser jag sedan barnsben en säkerligen obesvarad kärlek till en stad, en klubb och ett område som jag under mina första år tog in i form av att läsa tidningar, böcker och till och med kartor, fantisera om när jag gick på gatorna runt Goodison Park och att någon gång i livet få gå längs Spellow Lane tills den gamla damen tornar upp framför dig.

Samma väg som jag läst att centern Tommy Lawton gick efter att han stigit av spårvagnen där konduktören sa:

”Good luck lad, but you´ll never be as good as Dixie.”

Lawton blev en av de vassaste centerforwards England skådat i slutet av 1930-talet och under 50-talet efter att han fått karriären förkortad på grund av andra världskriget. Men han blev aldrig så bra som Dixie Dean. Den kanske bäste målskytt England och världen någonsin skådat. Deans rekord på 60 mål under en och samma säsong för Everton 1927/28 kommer helt enkelt aldrig att slås. Och på Merseyside var han en tidig version av en superstar, dock utan pengarna. Det sades att han hade lappar med autografen i kavajfickan för att på smidigast vis ta sig fram längs gatorna, då han sällan fick gå ifred.

Samma väg som Tommy Lawton, längs Spellow Lane, har jag nu gått vid otaliga tillfällen och det är lika kittlande varje gång.

Albert Dock, runt 15.00 – uppladdning

Det är också något med scousers (vilket Liverpool-borna kallas) och deras fotbollskunskap. Brukar alltid ta en middag eller en kaffe med en god vän som – i princip – är infödd i Everton-familjen i och med att hans far var oerhört aktiv i lokalsamhället som kyrkoherde och nitisk Everton-supporter. Han berättade om en gammal Everton-spelare från 1960-talet – Brian Harris – som även spelade i Cardiff City och Newport County och efter karriären klagade de senare klubbarna på att han mest hängde i Liverpool och hos Everton.

Förklaringen var enkel. I Liverpool – från Evertons, Liverpools och Tranmeres fans – fanns en fotbollskunskap som på något sätt kommer med modersmjölken. Lägg därtill scouser-mentaliteten de är så stolta över, det vill säga vänligheten, skämtet och det varma mottagandet. Det finns fortfarande en ära i att komma ihåg en bekantskap, säga hej och hälsa till frun eller mamman och fråga hur det gick med höftledsoperationen, trots att det kanske var flera år sedan man sist sågs. När Harris på äldre dar anlände till Goodison, kände folk igen honom, hälsade på honom och frågade hur livet var. Oavsett om det handlade om en steward på arenan under match eller någon annan klubbfunktionär. Eller för den delen någon han kunde stöta på utanför arenan på Goodison Road. Det var aldrig samma sak i andra klubbar, enligt Harris, där var det de som bjöd in honom som visste vem han var, men knappast någon annan och Harris var en mycket bra fotbollsspelare, men knappast ett namn som särskilt många skulle känna igen idag. Men på Merseyside var han ihågkommen.

Anländer till hotellet vid Albert Dock. Kommer från Blackburn i sällskap med två norrländska kompisar, där vi gläds över det faktum att Bodens BK nu är klara för division 1 (även om en av herrarna nog hellre skulle sett IFK Luleå i samma läge) och inser samtidigt att lagen vi trott på i våra stryktipsrader sviker, som vanligt. Jag inkvarteras med en Göteborgs-kontingent, där en hängiven GAISare delar rum med en Blåvitt-supporter. Själv har jag nöjet att dela rum med en av Swedish Toffees grundare.

På väg mot The Players, strax före 18.00 - förberedelser

Efter en snabb middag drar jag vidare för att möta upp Tobbe och Thomas, två stöttepelare inom Swedish Toffees och tillsammans med Inka hoppar vi alla fyra in i en taxi för att ta oss till baren The Players. En resa vi gjort många gånger. Till en plats som känns som vårt andra hem. The Players ligger i stadsdelen Walton, bara ett stenkast från Goodison Park. Taxichaffisen som körde oss från Blackburn sa: ”Välkommen till The Shelter City”, när vi passerade kvarteren vi lärt oss att älska. Med det menade han alla metalljalusier som dras för när affärerna stängs då Liverpool är en stad där brottslighet och droger härjar fritt, inte minst i de slitna områdena runt Goodison Park som jag någon gång hörde skulle tillhöra en av Europas mest eftersatta när det gäller byggnadsvård. Men det där visste vi redan och det har aldrig hindrat oss att känna att vi beträder helig mark. Faktum är att jag vet att flera av oss (inte minst jag) ofta åker dit dagen före eller på förmiddagen innan en match, bara för att i lugn och ro känna in miljön och historiens vingslag. På kvällarna ska man kanske inte snurra runt så mycket. Åtminstone inte om man är ensam.

När man kliver in på The Players möts man av en miljö som garanterat inte skulle bli någon succé på Stureplan. Det är rätt kärvt, åtminstone vid en första anblick. Men en oansenlig trappa leder en upp till ett rum som känns som himmelriket för en fotbollsälskande Everton-supporter. Rummet är tapetserat med Everton-prylar och inför och efter varje hemmamatch samlas utvalda i just denna lokal för att kanske lyssna på någon gammal spelare, ta en och annan - eller kanske rätt många - öl. Det är numera en tradition att vi kvällen före match samlas på The Players med The Toffees. Och denna gång är det tioårsjubileum. Ägaren Paul ser alltid till att vi känner oss välkomna och bjuder oss på bärs samtidigt som vi förbereder inför kvällen. Tanken är att för första gången genomföra den traditionella quizen med hjälp av audiovisuella hjälpmedel, då vi har spelat in en film med frågorna, där bland andra vår ordförande Erik framträder från sitt nuvarande hem i Thailand, där han bor med familjen under ett halvår och kan för första gången i Swedish Toffees historia inte närvara i egen hög person.

Problemet är att vi inte finner en kabel som är mer modern än en scart och kan därmed inte koppla ihop min dator med någon av tv-skärmarna. Tobbe känner dock en kille som heter Keith. Även han en trofast Everton-supporter som ofta är med och arrangerar resor till bortamatcher. Han bor bara ett stenkast från The Players och kommer gärna över med en HDMI-kabel. Tackar dock nej till öl då han har en treåring hemma som springer runt lite varstans och förhindrar de sovmorgnar som ofta krävs efter en helkväll på The Players. Men han hänger kvar. Rätt länge. Antar att det är ett välbehövligt avbrott i småbarnstillvaron.

The Players, Walton Road, runt 19.00 – Quiz

Allt är på plats. Tobbe – Swedish Toffees superorganisatör – vill dock att jag påpekar att tekniken inte är hundraprocentig. Dessutom är han märkbart upprörd över att jag inte har någon ordning på mitt datorskrivbord. Utan Tobbe skulle det inte råda någon ordning över Swedish Toffees verksamhet. Han är klippan vi alla vänder oss till med frågor eller om något skulle gå fel.

Strax före 19.30 börjar lokalen fyllas. Det är nästan 80 stycken Swedish Toffees som ska få plats, vilket funkar alldeles utmärkt. Faktum att en del av dem har redan fått en match innnanför bältet då många numera även besöker Prescott Cables matcher. Ett lag långt, långt ned i seriesystemet som drabbats av en allt större svensk supporterskara. Säkert sporrade av att man där faktiskt kan stå och dricka öl i baren som är på arenan samtidigt som du har bästa parkett.

Och som alltid när man är på Merseyside och det är något event för särskilt inbjudna så sitter det några på The Players som man inte riktigt vet vilka de är, men de verkar glada och känner säkert någon så det får vara som det är. Tror aldrig jag varit med om att det förhållit sig på något annat vis. Ett bra exempel på detta är när Everton eller Liverpool spelar cupfinal och alla spelare helt plötsligt får samtal från okända kusiner, nästkusiner och nästan nästkusiner, i syfte att komma över en billig biljett. När Everton på 1980-talet framträdde med en sång i tv inför en cupfinal, kan den kunnige när det gäller Evertons laguppställningar notera ett par ansikten som definitivt inte var truppmedlemmar (just den filmsnutten finns på YouTube). Men de kände någon i laget och det var en kul grej att hänga på.

Quizen går bra. Jag lyckas få till rundgång och fippla med uppspelningen, men i stora drag går det bra. Dessutom har man denna gång valt att inte tillfråga mig när det gäller konstruktionen av frågorna, då jag nog fick för stort utrymme förra året, vilket resulterade i historiska frågor som – av förklarliga skäl – inte ens de mest inbitna fansen hade koll på. Själv funderade jag över om en historielektion vore på sin plats, men insåg rätt snart att det nog handlade om en hälsofråga. Kan man frågorna så är man inte riktigt hundraprocentigt frisk, rent mentalt i vart fall. Men i år var frågorna mer aktuella till sin karaktär (vilket innebar att jag knappt kunde någon, men jag var å andra sidan inte med och tävlade). Istället var det blott 16-årige Axel, till vardags målvakt i Giffarna Sundsvalls ungdomslag som tog hem förstapriset.

Vi hade också nöjet att höra Per Malm och Olof Schön (min rumskamrat) berätta om hur de tillsammans med Erik Pråmell startade Swedish Toffees. Onekligen kände vi historiens vingslag likt en ståtligt nästan svävande kungsörn förföra oss i nostalgi. Ja, eller något åt det hållet i varje fall.

The Players, efter klockan 21.00 – kvällens höjdpunkt

Därefter var det dags för kvällens höjdpunkt. Kevin Ratcliffe, Evertons lagkapten och legendariske mittback från det framgångsrika 1980-talet var på plats, tillsammans med den kanske inte lika framgångsrike vänsterbacken John Bailey, som hade en riktigt bra vänsterfot, men såldes vidare till Newcastle i början av Evertons storhetsperiod. Bails är dock känd för sina rappa kommentarer och ett aldrig sinande sinne för ett skämt. Bails är en av de spelare som kanske inte lyckats lika bra efter fotbollskarriären och som klubben vårdar lite extra genom att lyfta fram honom i olika sammanhang. Everton är ju en av de allra första klubbarna i världen som utvecklade en mycket aktiv Former Players Organisation i syfte att ta hand om de spelare som inte har någon förmögenhet och behöver stöd på olika sätt.

För Ratcliffe har det gått bättre. Han jobbar för BBC Wales och täcker landslaget såväl som de walesiska klubbarna i den engelska ligan. I Everton är han dock en gigant. Den givne ledaren i ett lagbygge som staplade framgång efter framgång på varandra under mitten och andra halvan av 80-talet. Ett lag som var känt för att ha starka profiler och ledartyper som hördes, såsom Peter Reid, Andy Gray, Neville Southall Graeme Sharp och säkert några till. Alla lagkaptenstyper, men det var Rats som höll ihop allt. Det var han som tog upp klagomål med managern Howard Kendall och förde spelarnas talan utanför såväl som på plan. Förutom ledarskapet var hans signum snabbheten och en hyfsad vänsterfot, men han var framförallt benhård, ofta på fel sida gränsen om vad som var tillåtet. Och då tilläts ändå betydligt mer på 80-talet än idag.

Innan vi drog igång så berättade jag snabbt om kvällens upplägg. Tänkte att han vill nog köra sitt och sedan ta sig hem så snabbt som möjligt. Men det var inga problem med den saken. Först kunde han hålla ett anförande och sedan stannade han gärna kvar för frågor. Så länge det krävdes.

Det visade sig att han hade ett ”nummer” som kändes både proffsigt och väldigt underhållande. Vissa spelare är ju lysande After Dinner speakers (som man säger i England) medan andra är blyga och känner sig obekväma, vilket innebär att de ofta behöver ha en moderator som drar svaren ur dem. Men inte Ratcliffe. Han tog micken och satte igång.

Ur honom flödade historier från förr och åsikter om nuet. Det finns ofta en informell överenskommelse att inte sprida vidare alla historier via sociala medier och så vidare, då det ofta handlar om en upplevelse att ta till sig på plats där det ibland kanske sägs mer än vad som framkommit i media. Men historien om vad vi uppfattade som hans debut kan man nog lyfta fram, för den säger mycket om den tiden och om Ratcliffe själv.

Året var 1980. Ratcliffe uttryckte det rätt tydligt. Han var livrädd. Eller med hans egna ord: ”shitting himself”, något han undrade om det betydde samma sak på svenska, vilket det ju gör. Rutinerade medspelare såsom den legendariske mittbacken Mick Lyons frågade hur det var, om Rats var rädd? Tacka fan för att han var livrädd, då han skulle ställas mot den skotske centern Joe Jordan. Mannen som bland annat skulle sänka Sverige i VM-kvalet 1981 och i euforisk glädje visade upp tomrummet där en del framtänder en gång suttit. Och det var ingen slump att han var utan framtänder. Men Ratcliffe åtog sig uppgiften på samma sätt såsom han alltid skulle göra framöver och nog var en av anledningarna till att han blev lagkapten. Han siktade in sig på Jordans lår. Tog sats och fick – enligt honom själv – en perfekt träff med dobbarna. Jordan föll ihop, men reste sig såsom inget märkvärdigt hade hänt och fortsatte lira. Ratcliffe blev lite konfunderad och siktade in sig på det andra låret. Tjong, och Jordan var nere igen, men klev upp som det knappast rörde honom. Och särskilt förbannad verkade han inte vara. Ratcliffe fick beröm av medspelarna och kände sig allt kaxigare. Men i slutet av matchen, då Ratcliffe slappnat av lite och såg en boll komma samtidigt som han hade Jordan precis framför sig, så kom Jordans hämd. Ratcliffe hann aldrig riktigt förstå vad som hände, men det tog ett par minuter för honom att kvickna till efter Jordan skipat sin typ av rättvisa.

John Bailey, den andre tilltänkte föredragshållaren denna tioårsjubileumskväll, var inte lika aktiv under kvällen, utan såg till att vara med på några selfies, skratta åt Ratcliffes historier och sedan gick han helt enkelt hem. Men han hann snacka med flera Swedish Toffees, så några historier blev det säkert.

Kvällen var rätt sen när jag stapplade in på hotellet för att börja skriva ihop lite reflektioner från lördagen och då kanske främst besöket i Blackburn som gjordes före. Jag hade varit igång sedan strax för 06.00. Tagit mig från Manchester till Blackburn och sedan vidare till Liverpool. Tröttheten tog ut sin rätt, men värmen och glädjen fanns i hela kroppen. Och nästa dag hade ju än mer spännande upplevelser i sitt sköte.

Del 2 kommer inom kort och då besöker jag den klassiska puben The Winslow, köper äntligen en tröja som verkar ge tur (Evertons hemmatröja från 1978), uppladdning på Thomas Frost, deltar i en ceremoni på planen, genomlider matchen i sedvanlig ångest som bara några minuter från slutet exploderar i eufori och så bjöd klubben Swedish Toffees på buffé och en massa rövarhistorier från deras ambassadörer (gamla spelare).  
 
Jag och Kevin Ratcliffe

 

The Toffees på The Players



3 KOMMENTARER      1439 VISNINGAR
PER MALMQVIST STOLT
skribentper@gmail.com
På Twitter: @permalmqvist
2018-10-26 15:00:00


Artikelkommentarer

CROSS Artikelkommentarsfunktionen stängd

Morton:
Alldeles suveränt författat!
10 av 10.

Textmassan ger en som läsare förnimmelser av de djupa känslor som kan härbärgeras när det gäller brittisk fotboll.

Kommer faktikt att tänka på Ken Loachs klassiska spelfilm The Golden Vision från 1968.
En av mycket,mycket få filmer om sport som känslomässigt håller måttet.

The Golden Vision är min absoluta favoritfilm vad det gäller sport:
handlar om Everton,inte minst deras fans och tidens fixstjärna Alex Young.

En film man bara älskar och golvas av;och jag är ändå inte ett fan av Everton utan av Celtic.

3 Tumme upp 2018-10-28 00:02:18
M Nyyyberg:
McCartney har Everton som sitt lag men hoppas även att det går bra för Liverpool. Ringo sägs gilla Arsenal medan George och John inte ska ha varit intresserade av fotboll. Däremot hade Lennon ritat av FA-cupfinalen 1952 mellan Arsenal och Newcastle till ett av sina soloalbum.
2 Tumme upp 2018-10-27 13:48:09

Walrus:
Off topic.

Vet du,Per,vilket lag staden Liverpools största kulturella hjältar The Beatles höll på?
Vissa säger att de inte var intresserade av fotboll,men Lennon prydde ett av sina soloalbum (Walls and bridges) med teckningar av fotbollsspelare.
Och enl wiki så håller McCartney på båda lagen.

Underbar läsning!

1 Tumme upp 2018-10-26 22:25:39
ANNONS:

Fler artiklar om Everton

Kan Everton överraska obesegrade Chelsea
Everton Seamus Coleman sa det bra att ska Everton ta nästa steg och utmana topplagen så behöver vi åka till Stamford Bridge för att vinna. Det kommer att bli svårt mot ett Chelsea som ännu ej förlorat och visat upp ett stabilt spel. Dock har vi till skillnad från tidigare år ett offensivt mittfält som kan skapa magi. Har de en bra dag så ligger vilket lag som helst illa till.
2018-11-10 22:34:15

Inför Chelsea-Everton. PL. Kan nästa Barcaförvärv bryta en tradition och hur är det med Walcott?
Everton 4 segrar på de 5 senaste, varav hemmasegern mot Brighton bedöms som starkaste insatsen hittills. Barcaförvärvet Andre Gomez har gått från klarhet till klarhet på centralt mittfält och verkar vara den länk som saknats i centrallinjen. Anfallslinjen har skapat chanser i varje match även om avsluten bör bli bättre. Det finns alltså hopp om ett resultat på Stamford Bridge där Everton är utan seger sedan 1994 och där Chelsea normalt vinner. Kan det tredje Barcaförvärvet Yerri Mina få debutera i backl
2018-11-10 15:21:30

Evertons radikala förvandling
Everton Det kan inte undgå någon att det är ett helt nytt Everton som vi ser i år, Marco Silvas lagbygge är fortfarande i uppbyggnadsfasen men vi kan redan se en stor förbättring sedan de mörka dagarna förra säsongen under Sam Allardyce. Att det till stora delar är samma lag som förra året är svårt att förstå, förvandlingen är total.
2018-11-08 11:44:20

Inför Everton – Brighton
Everton Fiskmåsarna från sydkusten är nästa lag på menyn för Marco Silvas gäng. Både Everton och Brighton har konserverat fin form under den senaste tiden vilket borgar för en match med hög svansföring. Att det endast skiljer en pinne mellan lagen ger en extra krydda till fajten som är något av en styrkemätning i mittens rike. Brighton har aldrig någonsin besegrat Everton på Goodison Park. Fortsätter denna svit eller lyckas Chris Hughtons mannar skrälla och resa hem med tre poäng?
2018-11-02 19:50:00

Pilgrimsresa till Merseyside – Swedish Toffees tioårsjubileum (del 1)
Everton Liverpool. Mitt Liverpool. Ett andra hem trots att jag kanske bara är där en gång om året, så hyser jag sedan barnsben en säkerligen obesvarad kärlek till en stad, en klubb och ett område som jag under mina första år tog in i form av att läsa tidningar, böcker och till och med kartor, fantisera om när jag gick på gatorna runt Goodison Park och att någon gång i livet få gå längs Spellow Lane tills den gamla damen tornar upp framför dig.
2018-10-26 15:00:00

Everton vs Crystal Palace
Everton Tre raka segrar och Everton tar ett större kliv framåt, än vad steget bakåt blir vid oavgjort eller förlust.
2018-10-21 13:15:00

Finch Farm – hemmet för superakademin som aldrig verkar nå ända fram
Everton Everton har de senaste decennierna varit en klubb fylld med stora talanger. Något som inte avspeglat sig speciellt mycket på a-laget. Ungdomssatsningen är långtifrån över. Men frågan är om det är möjligt för klubben att bygga ett engelskt topplag på spelare från den egna akademin.
2018-10-14 15:00:51

Inför Leicester - Everton
Everton Efter en välbehövlig seger mot Fulham med 3-0 så fanns optimism i luften inför ligacupen mot Southampton. Med 7 ändringar i startelvan blir det sällan kontinuitet och det blev såklart en besvikelse med uttåg igen, efter straffar. Mitt bekymmer där och med dagens Everton är centrallinjen.
2018-10-06 09:40:00

Inför Everton - Fulham
Everton Ett haltande hemmalag med endast en seger på sex försök är lite pressat när man under lördagen tar emot Londonlaget och tillika nykomlingen Fulham på Goodison Park. Gästerna har fått fina lovord över årets inledning men även hur man tog sig an matcherna under föregående år i Championship. Det skiljer en poäng mellan lagen i ett tajt mittenrike av Premier League vilket gör att poängen fortsatt är väldigt viktig att ta med sig. Lyckas Everton bryta den negativa trenden eller kommer Fulham skrälla?
2018-09-28 16:20:00

Everton kan inte stå högt med backlinjen mot Arsenal
Everton Everton under Silva vill spela offensivt och ha mycket bollinnehav. Detta är en trevlig omväxling från förra årets sparka och spring fotboll. Men det får inte övergå i dumdristighet. Martinez höll dumdristigt fast vid att spela en offensiv fotboll utan att täppa till bakåt och det höll på att kosta oss vår Premier League status.
2018-09-21 21:20:18

ANNONS:
SENASTE NYHETERNA OM EVERTON FOOTBALL CLUB
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Svenska Fans
START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN   Ishockey: SVERIGE | NHL   Bandy: SVERIGE   Övrigt: US Sports | FORUM | BETTING
”Välkomna till Superhettan”
Sydamerikansk klassiker i London
Almtuna en svår nöt att knäcka
Valenciapodden #51: Rodrigo Moreno
”En ny generation står redo”
fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM Prylhörnan Leovegas Elite prospects
Startsidan  |  Om SvenskaFans.com  |  RSS-feed  |  I mobilen  |  Kontakta redaktionen  |  Annons & marknad  |   Cookies