Det var en stark elva som Kenny Jackett placerade på planen. Viss rotation med fem nya namn gentemot senast, men
Luke McGee,
Christian Burgess och Brett Pitman spelade väldigt centrala roller förra säsongen, och Brendan Haunstrup är ingen dussinvänsterback.
David Wheeler debuterade från start och även där finns det gott om kapacitet. När även Wimbledon roterade tänkte jag att
Portsmouth säkert hade ett bättre lag, men det syntes inte på planen.
Även om det var händelsefattigt var det klar övervikt för Wimbledon. Ingen målvakt fick jobba i första halvlek, men det var gästerna som hade det enda avslutet på mål. Därtill en räddning på mållinjen av Haunstrup medan hemmalaget hade ett enda avslut under första halvan. Wheeler missade en nick från nära håll med liten marginal. Trots den chansen var Portsmouth mycket nöjt med att inte ligga under i paus.
Det var något som saknades. Dålig inställning? Jag gillar inte den förklaringen. Ville Wimbledon mer? Kanske. Eller kanske är det helt enkelt så att ett Fratton Park fyllt till en tredjedel inte taggar våra spelare? Inte så professionellt kanske, men det är ändå division tre-nivå och det är en cup som supportrarna inte bryr sig så mycket om. Oroväckande var det i alla fall så långt.
Portsmouth blixtrade till i början på andra halvlek. Pitman, så långt relativt osynlig förutom inlägget till Wheelers nick, vände snabbt och sköt ett skott som gick till hörna.
Gareth Evans hörnspark hittade Burgess vid bortre stolpen och mittbacken markerade sin återkomst i startelvan med ett mål. Detta borde tända hemmalaget, men effekten blev i så fall kortvarig. Mycket av matchen påminde om premiären mot Luton för Wimbledon tog över igen och hade ett par kvitteringschanser.
Jackett valde sedan att sätta in Oliver Hawkins och
Conor Chaplin för att se hur paret funkade ihop som inhoppare vilket inte direkt låter som ett försök att vinna matchen utan mer som att testa lite i en träningsmatch. Kanske var det förklaringen till eventuell dålig inställning. Pitman var en av de som fick kliva av och han var synligt missnöjd med detta och säkert frustrerad över att återigen inte fått någon vettig chans att göra vad han är bäst på. Lite oroväckande, men säsongen är ung och Pitman hade tunga perioder förra säsongen som han lade bakom sig.
Men bytet hjälpte inte utan Wimbledon kunde få in sin rättvisa kvittering när
Joe Pigott nickade in
Scott Wagstaffs inlägg. Sedan var det nästan bara Wimbledon och Jackett försökte vända vågen med Ronan Curtis. Portsmouth hade några nästanlägen utan att få till något avslut mot mål som blev farligt. Wimbledons backar var på tå och blockade allt. Istället kom 1-2 med två minuter kvar och det var ett väldigt rättvist om än tursamt mål. Anton Walkes kom snett på Tom Soares inlägg och nickade in bollen bakom egen målvakt och det är väl ett sådant där misstag som dyker upp ibland när motståndarnas press blir för tung.
Det här var något av en reality check för Portsmouth som måste höja sig nu. Insatsen påminde offensivt om den mot Luton, men inte defensivt. Räkna med att
Lee Brown och
Jack Whatmough kommer tillbaka och stabiliserar försvaret, framför den mer komplette Craig MacGillivray.
Oxford har inlett med två raka förluster och 0-6 i ligaspelet, men vann igår med 2-0 hemma mot
Coventry. Om man ska se något positivt med gårdagens resultat är det att Portsmouth knappast övervärderar sig själva samt att risken för underskattning, om det någonsin fanns någon sådan, är bortblåst.
Pompey (4-2-3-1): McGee; Walkes, Burgess, Clarke, Haunstrup; Naylor, Close; Wheeler (Curtis 80), Evans (Hawkins 67) Lowe; Pitman (k) (Chaplin 67)
AFC Wimbledon (4-4-2): King; Watson (Sibbick 77), Oshilaja (k), McDonald, Garratt; Wagstaff, Wordsworth, Soares, Pinnock (Appiah 66); Hanson, Pigott (Hartigan 90)
Domare: Ollie Yates
Publik: 6588 (263 gästande)
Numera serieledande och obesegrade Portsmouth tar emot nyuppflyttade Wycombe på Fratton Park under lördagseftermiddagen. Kan Pompey förlänga den obesegrade sviten?
Portsmouth vann toppmötet och är nu seriens enda obesegrade lag. Segern innebar också serieledning.
Ettan mot tvåan drabbar samman på London Road och det är säsongens första toppmöte för båda lagen. Upp till bevis.
Ett sent straffmål av Brett Pitman såg till att det blev delad pott på Fratton Park. Gästerna dominerade den första halvleken men hemmalaget spelade upp sig i den andra. Resultatet innebär att Portsmouth fortfarande är obesegrade och i nästa vecka väntar en seriefinal mot Peterborough.
Portsmouth har inlett ligaspelet lysande och endast tappat två poäng under de första sex omgångarna. Nu väntar föregående säsongs överraskningslag Shrewsbury. Laget flyger inte lika mycket denna säsong utan återfinns näst sist i tabellen med en nolla i vinstkolumnen. Ett av ligans formstarkaste lag mot ett av det formsvagaste borde väl bara kunna sluta på ett sätt?
Portsmouth hade inga problem med att besegra Plymouth. Det var toppen mot botten och 3-0 var rättvist.
Den här sidan håller koll på de viktigaste rykten samt alla klara övergångar till och från klubben.
Det är toppen mot botten när Portsmouth tar emot Plymouth. Portsmouth tappade sina första poäng senast i det mållösa mötet med Doncaster medan Plymouth föll stort hemma mot Peterborough.
Det blev inga mål i denna match bestående av två helt olika halvlekar. Doncaster dominerade stort i första medan Portsmouth dominerade den andra. Hemmalaget avslutade matchen med en mittfältare i mål efter att ha fått sin målvakt utvisad minuten efter lagets sista byte.
Portsmouth fortsätter ånga på poängmässigt efter fyra raka segrar och förhoppningen är att ett klubbrekord kan tangeras imorgon. Doncaster blir förstås ingen lätt nöt att knäcka och laget har en positiv start bakom sig under nye managern Grant McCann.