fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM allsvenskanfantasy Prylhornan
Besökare: 105095 | Inloggade: 394 | Antal medlemmar: 184122
    START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN  Ishockey: SVERIGE | NHL  Bandy: SVERIGE  Övrigt: US SPORTS | FORUM | BETTING
    Medlem
    Kom ihåg mig

    The Three Degrees del 1- En pionjärsaga

    När det för några veckor sedan kungjordes att det var ett år sedan den fantastiska centertanken Cyrille Regis gick ur tiden så fick det mig att tänka på det där med treenigheter. Det var det begrepp som vi i fjol våras grottade ner oss i här på Old School. Regis tillhörde en av de bästa och mest betydelsefulla treenigheterna i engelsk fotbollshistoria. “The three degrees”




    Tänk dig att du som 24-åring blir förärad det finaste som finns inom fotbollen. Du blir uttagen att spela för ditt eget land. Tänk dig sedan att du får en pistolkula hemskickad med posten med ett brev som säger att “den här får du i knäet om du går ut på Wembleys gräsmatta”. Detta var det som Cyrille Regis, en av de legendariska “three degrees” från West Bromwich Albions fantastiska 70-talsgeneration fick uppleva.

    Detta och otaliga andra kränkningar blev vardagen för Regis,Laurie Cunningham och Brendon Batson när de slog igenom i West Midlands-klubben i slutet på 70-talet. Man kan förfäras över vad de fick utstå men man kan aldrig fullt ut förstå. Deras betydelse för de framtida färgade spelarna i England var kolossal och kan inte nog understrykas. De visade att det gick att, i alla fall delvis, övervinna den flodvåg av rasism som sköljde över Storbritannien under just den här perioden.

    Pionjärer i en tuff tid

    Nu var ju inte “The three degrees” de första svarta spelarna på de engelska öarna. Men de var som den solida och starka enhet de bildade instrumentala i den kamp svarta spelare förde för att överhuvudtaget försvara sin existens.

    Tidigare svarta spelare som kan nämnas är Arthur Wharton som redan i slutet på 1800-talet spelade professionellt bland annat för Preston North End. Clyde Best var en kraftfull striker som spelade åtta säsonger i West Ham under 60 och 70-talen. Albert Johannesson var en ytter från Sydafrika som spelade för Leeds i början på 60-talet och blev där den förste svarte spelaren någonsin att starta i en FA-cupfinal 1965 mot Liverpool.

    För att överhuvudtaget förstå den lejongrop som de tre hamnade i så måste man veta att Storbritannien i slutet på 70-talet var ett land som var sönderrivet av lågkonjunktur, ett facistiskt National Front-parti som hade sin allra största “glansdagar” under dessa åren och i kölvattnet av detta så sågs inte tre svarta framgångsrika fotbollsspelare, som dessutom tjänade förhållandevis bra med pengar med blida ögon på läktarna av vissa grupper.

    Den dansante bohemen Cunningham

    Regis och Cunningham var först på scenen The Hawthorns. Under sluttampen av säsongen 1976-77 visade “The Baggies” intresse för de båda. Cunningham spelade då för Leyton Orient och även om han var en fantastisk talang så var hans aptit efter något annat under denna tid kanske ännu större, nämligen dansen. När hans lagkompisar hade gått och lagt sig för att vara förberedd för match och träning så spenderade Cunningham nätterna på dansgolven. Han ställde ofta upp i danstävlingar där det var pengar som pris. Inte sällan använde han dessa pengar för att betala böter för sen ankomst och liknande i fotbollsklubben. Sanningen är nog den att om inte managern i Leyton Orient, George Petchey, hade tagit sig an den unge Cunningham så hade denne säkerligen fått nöja sig med en karriär inom dansen. En manager med annan syn på disciplin hade sannolikt inte haft samma tålamod.

    Den amatörspelande elektrikern Regis

    Regis hade inte haft samma bana in i proffsfotbollen. Anfallaren hade endast spelat amatörfotboll innan han skrev på för Albion och det ansågs allmänt vara en rejäl chansning.

    Regis var utbildad elektriker och det sägs att när han satt hos Bert Millichip,West Bromwichs ordförande för att förhandla om kontraktet så började ett lysrör att blinka. Ronnie Allen, den West Bromwichscout som hade rekommenderat honom till Millichip sade då att förutom att göra mål så kunde Regis fixa ordförandens lampa. Samme Allen var så säker på Regis förmåga att han erbjöd sig att betala en del av övergångssumman på sammanlagt 10000 pund ur egen ficka.
    Kontraktet skrevs på i maj 1977 och under de tre månader som fortlöpte tills säsongen skulle börja. De spenderade han på ett bygge som elektriker. Fötterna på jorden var unge Regis motto.

    Arsenaltalangen Batson

    Brendan Batson, som ju ur flera synvinklar är både den minst kända och minst framgångsrika av de tre, var den i trion som tidigt såg vägen mot stjärnorna utstakad. Redan som 13-åring fick försvararen plats i Arsenals Schoolboys-lag. Som 17-åring 1970 skrev han proffskontrakt och drömmen om en plats som fast Highbury-favorit fanns hos ynglingen. Han kom dock fram i en tid då den blivande Arsenal-legenden Pat Rice abonnerade på högerbackplatsen. Med anledning av detta så blev det bara 10 A-lagsmatcher för den unge högerbacken och 1974 gick han till Cambridge.

    Där kom han att spela under Ron Atkinson, som senare skulle bli den som kom att plocka honom till Hawthorns för att fullborda “The three degrees”, som skulle bli ett begrepp i West Midlands under de där sista åren på sjuttiotalet.

    Framtidstro i rockn´rollens tecken på The Hawthorns

    The Three Degrees kom fram under en tid där det förutom politisk och nationell turbulens handlade mycket om musik och där musiken användes lika mycket som ett politiskt slagträ som det användes för att underhålla. Punk,SKA och reggae i en salig blandning och sex, drugs and rockn´roll i syfte att protestera, väcka debatt och att få reaktioner från en omvärld som i mångt och mycket drevs fram i ett form av halvapokalyptiskt töcken under den till stora delar deprimerande samtid som då rådde.

    Var det någonstans det fanns rockn´roll förutom i skivstudios och på konserter så var det på Hawthorns i slutet på 70-talet. Ett lag som gav staden och regionen framtidstro. Och i centrum för detta stod Cunningham,Regis och Batson.

    Vi ska i nästa del följa deras framfart mellan de vita linjerna under dessa år och framförallt då under den helt magiska säsongen 1978-79 då lilla West Bromwich var ett av Europas allra bästa lag.



     


    1 KOMMENTARER      1188 VISNINGAR
    JON LIDBERG
    2019-02-04 19:03:00


    Artikelkommentarer

    CROSS Artikelkommentarsfunktionen stängd

    OJ:
    Keep up the good work! Ser fram emot fortsättningen.

    BOING BOING!

    Tumme upp 2019-02-05 10:04:26
    ANNONS:

    Fler artiklar om Old School Football

    Fallna hjältar:Bank(s) of England har stängt-Den fjärde ur VM-guldlaget borta
    Old School Football Ifjol skrev jag en artikel om att för oss Old School-fantaster är fotbollen just nu ett pågående sorgearbete. En efter en lämnar våra stora hjältar oss. Vissa alldeles för tidigt, såsom Bobby Moore(51), Cyrille Regis(59) och Laurie Cunningham(33). Andra i mer normal ålder, som t.ex Ray Wilson vid 83 års ålder. Näste man att söka sig till evighetens gräsplan är den gamle VM-hjälten Gordon Banks, 81 år gammal.
    2019-02-12 14:02:33

    Panini-En medelålders mans bekännelse
    Old School Football Jag har ju en gång i tiden skrivit en deklaration kring hur och varför jag brinner för Old School-perspektivet. Här kommer en ny och lite uppdaterad historia kring hur jag kom att bli en Old School-nörd. Det började tidigt.
    2019-02-04 19:33:48

    The Three Degrees del 1- En pionjärsaga
    Old School Football När det för några veckor sedan kungjordes att det var ett år sedan den fantastiska centertanken Cyrille Regis gick ur tiden så fick det mig att tänka på det där med treenigheter. Det var det begrepp som vi i fjol våras grottade ner oss i här på Old School. Regis tillhörde en av de bästa och mest betydelsefulla treenigheterna i engelsk fotbollshistoria. “The three degrees”
    2019-02-04 19:03:00

    Tipsextra-resan 2018: jakten på den heliga fotbollsjälen
    Old School Football Den som söker han skall finna, eller vad man nu säger, men Tipsextraresans kärna handlar om att söka oss tillbaka till känslan när fotbollen var lika passionerad och okonstlad som när programmet slog igenom i svensk tv på 1970-talet. Den första resan tog oss till West Bromwich och Stoke.
    2019-01-03 16:10:00

    Tipsextra-resa 2018: "Det finns verkligen inte många ljuspunkter i livet som Ipswich-supporter just nu..."
    Old School Football Ipswich beger sig till Stoke på lördag, vilket på förhand ser ut att bli rätt svettigt med tanke på "The Tractor Boys" svåra läge längst ned i tabellen. Old School kommer finnas på plats tillsammans med andra Tipsextra-entusiaster i syfte att analysera fighten ur ett större historiskt perspektiv. Men för att få med sig alla verktyg har vi ställt några frågor till Niklas Nygårds, ordförande i ITFC Sweden.
    2018-12-06 12:15:00

    Tipsextra-resa 2018: "Tror och hoppas alltid på 3-0 när vi spelar hemma"
    Old School Football En av Swedish Stokies förgrundsfigurer och drivkraft under många år är Henrik Claesson, som också är en ofta sedd besökare i Stoke-on-Trent. Old School funderade lite över hur han tänker inför Tipsextra-resans match mot Ipswich på lördag, men också frågor om varför just Stoke och en del om Lou Macari och Mark Stein, såväl som relationen till Mark Chamberlain.
    2018-12-06 12:10:00

    Tipsextra-resa 2018: "Det vore kul att se Stoke på Wembley igen."
    Old School Football Tipsextra-resans huvudmatch är Stoke vs Ipswich och som en del av uppladdningen har vi ställt några frågor till Swedish Stokies ordförande Jens Johnsson. Ett Stoke som håller på att räta upp säsongen efter en svag start. Dessutom lite om betydelse av Oatkake i matchuppladdningen, Jens favoritspelare genom tiderna, tips om andra aktiviteter när man väl är på plats och så en hel del om lördagens fight.
    2018-12-06 12:00:00

    Tipsextra-resa 2018: avspark med Mark Chamberlain
    Old School Football The Vic. I augusti 1982. Mark Chamberlain tar in den gungande arenans atmosfär. Det är bara två dagar sedan han skrivit på för Stoke City. Klivet är inte särskilt stort, rent geografiskt, då han kom från lokalrivalen och fjärdedivisionsklubben Port Vale.
    2018-12-05 18:00:00

    Baz Rathbone – en inblick i 80-talets Blackburn, spelarritualer och självförtroende
    Old School Football På 1980-talet rådde en helt annan miljö för spelarna än idag. Deras uppladdning inför match skulle nog får håren att resa sig på varje ansvarsfull dietist. En som inte har så mycket hår kvar är en viss Baz Rathbone, som spelade i ett Blackburn Rovers under 80-talet där sammanhållningen höll dem vid liv. I sin biografi redogör han också för hur spelare förberedde sig inför match på den tiden samt hur sammanhållning stärker ett sargat självförtroende.
    2018-10-23 13:30:00

    Johnny Giles - mittfältsgeneralen i Leeds
    Old School Football Leeds United var under andra halvan av 1960-talet fram till 70-talets mitt en urkraft i Engelsk fotboll. Fruktade och beundrade. Laget du var tvungen att ta dig förbi om du skulle vinna en titel. Där fanns idel storspelare, men deras store mittfältsgeneral - Johnny Giles - var något utöver det vanliga.
    2018-10-23 13:15:00

    ANNONS:
    ANNONS:

    Senaste nytt om Premier League

    ANNONS:
    ANNONS:
    Svenska Fans
    START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN   Ishockey: SVERIGE | NHL   Bandy: SVERIGE   Övrigt: US Sports | FORUM | BETTING
    Atlético Madrid i förarsätet
    Champions League:   Atlético Madrid i förarsätet
    Vinnare och förlorare i traden
    Tottenham kan sätta press
    Tung för de mexikanska lagen
    Skadorna haglar för Djurgården
    fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM Prylhörnan Leovegas Elite prospects
    Startsidan  |  Om SvenskaFans.com  |  RSS-feed  |  I mobilen  |  Kontakta redaktionen  |  Annons & marknad  |   Cookies