Jag är införstådd med att jag riskerar att få ta skit för det jag skriver, men det är jag beredd på. Jag längtar efter framgång för
Huddinge IF. Jag ställer många frågor, har inga svar. Jag har inte ens hela bilden klar för mig, men det jag ser skänker inte stort hopp. Bollarna måste upp i luften. Någonstans kanske en boll studsar ner på en plats där den väcker något positivt till liv.
Huddinge är så stor kommun att det borde gå att få fram stöd för ett lag högre upp i seriesystemet. Klubbar från åtskilligt mindre orter, i Småland, södra Skåne och centrala Jämtland, kan kliva upp och till och med etablera sig i den högsta serien.
”Det geografiska läget talar emot oss!”
Säger bara:
Brommapojkarna.
Dom har visat att det går.
Vem kommer med idéerna? Vem bidrar med pengarna som låter Huddinge IFs herrlag lyfta sig lite högre än bara överlevnad, med näsan knappt över vattenytan? Vem?
Vi har ett kansli som är sorgligt underbemannat. Det finns inte ens en telefonsvarare inkopplad vid de tillfällen när ingen på kansliet lyfter luren under telefontid. Ändå kan inte låta bli att imponeras av den energi och den vilja som ledarna visar för att hålla skeppet hjälpligt flytande. Det är ständiga brandkårsutryckningar.
Senast jag tittade i klubbens kassaskrin fann jag en skjortknapp, en tjugofemöring från 1972 och i ena hörnet lite svåridentifierbart klegg, påminde faktiskt ganska mycket om intorkade tårar av blod.
Hösten 2016 hade vi ett kanonlag. Vi hade nått semi i Stockholm Cup. De motståndarlag som stod mellan oss och triumfen skulle vi lätt leka bort. I semin ställde tränaren ett B-betonat lag på benen.
Bye, bye Stockholm Cup!
Bye, bye välbehövliga 40.000 kronor!
Spelartruppen hade visst fått vara med och bestämma att seriespelet var viktigare. Det beslutet ska vara tränarens! Ingen annan ska ta det beslutet. Serien var redan körd i det läget. En cupfinal är alltid en cupfinal, en erfarenhet att minnas för spelare, ledare och supporters. Det där får tränaren ta på sig. Undrar om han betalat in de där 40.000 …?
Utopi
Målet klubben strävar mot är att fostra tillräckligt många ungdomsspelare för att kunna försörja A-laget med spelare. Några pengar till spelare utifrån finns inte.
Låt säga att den vällovliga visionen slår in, om några år, ett decennium, eller två. Hur ska vi då kunna behålla våra egna produkter när de bara får spela vidare i Huddinge IF om de måste stå för fiolerna med medel ur egen ficka?
Hur ska klubben någonsin kunna sikta högre än till överlevnad i division 2 under dessa förutsättningar?
Boo FK såg över sin situation efter avslutad säsong 2017. Tog beslutet att klubben måste satsa på sina egna. Därav följde att de inte hade material för spel i division 2, valde självmant att backa ner i division 3. Är det dit Huddinge IF är på väg?
”Huddinge IF kommer aldrig att ha ett så bra lag som under hösten 2015!”
Assisterande tränaren Johan Ländins ord inför seriestart 2016.
Sug på dom.
Var glad om du fick se det laget i aktion. Bättre blir det aldrig.
2018 hoppas jag på överlevnad.
Helst med lite bättre marginal än förra året. Då räddade vi oss kvar tack vare ett mål i 84e minuten i sista matchen.
Alla hjärtans dag är en tilldragelse som lyser upp vintermånaden februari som även kan bjuda på underbart vackert vinterväder, perfekt lämpat för en skidtur i solskenet. Om man nu inte snöat in på fotboll och står och förfryser tårna i iskylan längs sidlinjen under en träningsmatch på en gudsförgäten plats. Huddinge IF har denna vecka haft tur med vädret men sämre lycka med resultaten.
Huddinge IF fortsätter på tema mat. Senast var Cajsa Warg på tapeten, nu är det dags för pyttipanna, den traditionella fredagsrätten på lunchmenyerna landet över. I folkmun omdöpt till ”hänt i veckan”. Här följer Huddinge IFs hänt i veckan.
”Man tager vad man haver.” Nej, det var inget som Kajsa Warg skrev i sina kända kokböcker. Det var ju jag som skrev det! Alldeles nyss. Jag kommer ihåg det så väl. Jag satt precis vid det här tangentbordet. Den här veckan i Huddinge IFs annaler är så gott som renons på anknytningar till A-laget. Jag får ta vad jag har. Håll tillgodo!
Ibland hittar även en blind höna ett korn. Den här veckan har jag hittat två guldkorn. Två tonårstalanger med var sin gripande historia. Inget du får missa! Krydda med quiz-trassel och cupfinal plus ett par internationella stjärnor så förstår du att det här har varit en händelserik vintervecka i Huddinge IFs historia.
Vintern håller landet i sitt kyliga grepp och Huddinge IF lyfter fram ett antal av sina spelare som har bemärkelsedag i veckan. Veckan kryddas med en brottningsvärldsmästare, med ett krig som tar slut, med hårdrockens födelse samt några rader om Sveriges tidigaste professionella fotbollsspelare.
Denna vecka i Huddinge IFs kalender domineras av födelsedagsbarn från när och fjärran. Dessutom uppmärksammas startskottet för en banbrytande säsong där vi vägrar vika ner oss. I slutspurten gynnas vi av konkurrenternas tillkortakommanden och säkrar en högst otippad serieseger.
Huddinge IF lämnar det gamla året i blod ock skräck, efter nyårsringningen möter vi några framstående figurer och lag, minns även en uppblåst tältkonstruktion som revolutionerade vinterträningen för snart 50 år sedan.
Jag slänger in en kil i den historiska almanackan på bloggen när jag försöker se in i det nya året och kryddar med några tankar och önskemål. Men … Först och främst önskar jag samtliga ETT GOTT OCH FRAMGÅNGSRIKT 2019!
Under årets sista vecka ser jag tillbaka på ett år då Huddinge IF undvek nedflyttning i sista stund, gör ett par nedslag i England, minns en tungviktare som var framgångsrik för omkring 20 år sedan, uppmärksammar en mörkläggning och kan inte förbigå två tekniska ”jultomtar”.
Da’n före da’n är det dags för rena julbordet. Det bjuds på veteraner inom såväl herr- som damsektionen, troféer, välgörenhet, målfester, musik och sist, men inte minst … Peter Forsberg! Hos Huddinge IF.