fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM allsvenskanfantasy Prylhornan
Besökare: 38495 | Inloggade: 54 | Antal medlemmar: 181701
    START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN  Ishockey: SVERIGE | NHL  Bandy: SVERIGE  Övrigt: US SPORTS | FORUM | BETTING
    Medlem
    Kom ihåg mig
    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (forwards) ”Tidernas överlägset bästa”

    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (forwards): ”Tidernas överlägset bästa”

    I samband med NHL:s 100-årsfirande har SvenskaFans NHL-redaktion röstat fram tidernas bästa spelare.

    1917 spelades de första NHL-matcherna när Montreal Canadiens, Montreal Wanderers, Ottawa Senators och Toronto Arenas utgjorde NHL. Sakta men säkert har NHL blivit större och när ligan 2017 firar 100 år består den av 31 lag.
     
    I samband med 100-årsfirandet kommer SvenskaFans att blicka tillbaka på ligans historia i form av lite olika inslag. Som sig bör ska tidernas bästa spelare utses – och vi gör det genom en omröstning inom SvenskaFans NHL-redaktion, eller snarare fyra omröstningar. För att få en rättvis spridning över hela ligans historia utser vi de bästa spelarna över fyra 25-årsperioder.
     
    Under den första 25-årsperioden täckte vi åren från begynnelsen till Original Six-eran. Den andra eran bestod av Original Six-åren – och nu är det dags för den stora expansionseran från 1967 till 1992. Tre målvakter, sex backar och tolv forwards har röstats fram av redaktionen och presenteras i två olika artiklar. Målvakterna och backarna presenterades först och nu är det dags för forwards.
     
    ---
     
    NHL stabiliserades under Original Six-eran. Under den 25-årsperioden bestod ligan av sex lag – Montreal Canadiens, Toronto Maple Leafs, Boston Bruins, Chicago Black Hawks, Detroit Red Wings och New York Rangers – men 1967 kom ligans första stora expansion.
     
    Beslutet om expansion togs några år tidigare, men det var 1967 som Los Angeles, Minnesota (som senare flyttade till Dallas), Philadelphia, Pittsburgh, Oakland och St. Louis klev in i ligan. Några år senare följde Vancouver och Buffalo innan det var dags för Atlanta (som senare flyttade till Calgary), New York Islanders, Kansas City (som senare flyttade till Colorado och numera är New Jersey) och Washington. Ytterligare några år senare flyttade ett gäng lag över från WHA till NHL, bland annat Edmonton – som är den senaste officiella dynastin.
     
    Montreals andra dynasti-era kom i skarven mellan Original Six-eran och den här 25-årsperioden. Men framåt slutet av 70-talet kom en ny Canadiens-dynasti. Därefter dominerade New York Islanders med fyra raka Stanley Cup-segrar innan Edmonton tog fem titlar på sju säsonger. Philadelphia blev det första expansionslaget att vinna Stanley Cup och skrev in sig i historieböckerna som Broad Street Bullies.
     
    Flera andra historiska händelser utspelade sig under expansionseran. Bill Masterton blev den första – och hittills enda – spelaren att avlida som ett direkt resultat av skador på isen. Det ledde i sin tur till att NHL så småningom införde hjälmtvång. Européerna började ta sig in i NHL i allt mer framträdande roller och när järnridån föll strömmade Sovjets spelare in i ligan. NHL blev allt mer engagerade i internationella möten, vi såg den mest målrika eran någonsin och Wayne Gretzky-traden skakade om ligan.
     
    ---
     
    REDAKTIONENS BÄSTA SPELARE – 1967-1992:
     
    Under de två första 25-årsperioderna hittar vi förmodligen spelare som gemene man inte alltid är allt för bekanta med – men när vi nu går in i expansionseran lär namnen bli allt mer välkända. Ken Dryden fick en sällan skådad inledning på sin karriär, Bobby Orr revolutionerade backspelet, Guy Lafleur ledde Montreal under organisationens sista storhetstid, Mike Bossy levererade tidernas bästa målsnitt och Wayne Gretzky blev tidernas överlägset främsta spelare.
     
    Samtliga skribenter fick rösta fram tre målvakter, sex backar och tolv forwards som sedan summerades till en gemensam lista. Forwards presenteras här nedan – och givetvis tog sig såväl Bossy som Gretzky in på listan.
     
    Målvakter och backar:
     
    Läs om målvakterna och backarna här!
     
    ---
     
    Forwards:
     
    Wayne Gretzky
     
    Tidernas överlägset bästa spelare har givetvis en självklar plats på en sån här lista. Ska man ge en rättvis beskrivning av Wayne Gretzkys karriär förtjänar han en artikelserie, men det räcker också att konstatera att ingen spelare kan mäta sig med hans 2857 poäng. Faktum är att bara hans 1963 assist skulle placera honom på förstaplatsen i tidernas poängliga.
     
    När Edmonton tog klivet från WHA in i NHL 1979 tilläts man behålla Gretzky – och med Gretzky som sitt nav blomstrade Oilers. Det tog visserligen några år, men när laget väl lyfte sig gjorde man det ordentligt. Mellan 1984 och 1990 vann man Stanley Cup vid fem tillfällen, och Gretzky var högst involverad vid de fyra första, där han bland annat tilldelades Conn Smythe Trophy två gånger om.
     
    Men 1988 chockades NHL. Världens bästa spelare byttes bort, från Kanada till USA och Los Angeles. ”The trade” skakade om ligan och bröt ny mark, och Gretzky gjorde Kings relevanta. Men hans prime var onekligen i Edmonton. Där slog han det ena rekordet efter det andra och sitter än idag på de flesta relevanta offensiva rekorden i ligan.
     
    Gretzky är exempelvis den enda spelaren som har gjort mer än 200 poäng på en säsong, vilket han åstadkom vid fyra tillfällen. I slutspelet har han gjort nästan 100 poäng mer än tvåan Mark Messier och trots att karriären sträckte sig över nästan 1500 matcher stoltserar han med tidernas bästa poängsnitt (1,92) i grundserien. Han tog hem Art Ross Trophy tio gånger, Hart Trophy nio gånger och blev ligans bästa målskytt vid fem tillfällen.
     
    Wayne Gretzky sitter ensam på tronen.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Wayne Gretzky
     
    Mike Bossy
     
    Mike Bossy var en målskytt av rang – och en av de främsta målskyttarna ligan har sett. Men ryggproblem begränsade honom till tio säsonger och 752 matcher. Tittar man bara i poäng- och skytteligan återfinns Bossy därför en bit ner, men hans snitt tillhör tidernas bästa. På 752 matcher mäktade han med 573 mål – ett målsnitt på smått fantastiska 0,76 mål per match. Det är bäst genom tiderna, bland spelare med minst 150 matcher. Poängsnittet – han gjorde totalt 1126 poäng – är inte heller det fy skam. Bara Wayne Gretzky och Mario Lemieux överträffar Bossys 1,5 poäng per match, bland spelare med minst 100 matcher.
     
    Redan under debutsäsongen 77/78 satte Bossy ribban högt, när han också vann Calder Trophy. Då gjorde han 53 mål och bortsett från hans sista säsong – en skadedrabbad säsong 86/87 – kom han aldrig under 50-målsstrecket. Fem gånger tog han sig över 60 mål och sju av tio säsonger gav en bra bit över 100 poäng.
     
    Med nio raka 50-målssäsonger är han bäst genom tiderna och hans nio 50-målssäsonger är flest genom tiderna, tillsammans med Gretzky. Även hans fem 60-målssäsonger, tillsammans med Gretzky, bäst. Enbart Gretzky och Lemieux nådde 500 mål snabbare än Bossy och han är en av fem spelare som har hunnit med 50 mål på 50 matcher.
     
    Bossy kom, föga förvånande, att bli en nyckelspelare under New York Islanders dynasti. Han vräkte in mål när Islanders tog fyra raka Stanley Cup-titlar och belönades med Conn Smythe Trophy 1982. Han är också den enda spelaren i historien som har stått för det cup-vinnande målet två år i rad. Bossy valdes in i Hall of Fame några efter karriären tog slut och har fått sin tröja pensionerad av Islanders.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Mike Bossy
     
    Guy Lafleur
     
    Är man bäst genom tiderna i Montreal tillhör man toppskiktet i ligans historia. Men Guy Lafleurs NHL-karriär tog inte fart direkt. Förväntningarna var enorma när han klev in i ligan 1971 – det var Lafleur som skulle leda Canadiens. Det tog tre säsonger innan så blev fallet, men det var helt klart värt att vänta på.
     
    Säsongen 74/75 kom nämligen genombrottet. 70 matcher gav 53 mål och 119 poäng – två nya klubbrekord. Där och då lade Montreal grunderna för en ny dynasti, även om man inte vann det året. Men Lafleur hade blivit den där ledaren – och nu dominerade han ligan under några år. Från 1976 till 1979 tog Montreal hem fyra raka Stanley Cup-titlar och Lafleur var i en klass för sig.
     
    Han vann Art Ross Trophy tre år i rad och belönades med Hart Trophy vid två tillfällen. 1976 stod han för det cup-vinnande målet och året efter vann han Conn Smythe Trophy. Totalt blev det fem Stanley Cup-titlar. Under säsongen 84/85 tackade han för sig, när samarbetet med coachen Jacques Lemaire inte var smärtfritt. Han bad om en trade, men Montreal vägrade – och Lafleur gick i pension.
     
    Men några år senare gjorde han comeback, för New York Rangers. Vid 37 års ålder stod han för 45 poäng på 67 matcher och blev bland annat hyllad i återkomsten till Montreal. Det blev ytterligare två säsonger i Quebec innan han slutligen tackade för sig efter säsongen 90/91. Med 1246 poäng i Montreals tröja är han organisationens främsta spelare och har stått för de sex bästa enskilda säsongerna i Canadiens historia. Totalt gjorde han 1353 poäng, vilket ger en topp-30-plats i tidernas poängliga.
     
    Läs även: Legends of Montreal Canadiens – Guy Lafleur
     
    Phil Esposito
     
    Det må vara Bobby Orr som symboliserar 60- och 70-talets Boston, men Phil Esposito var en lika viktig nyckelspelare. Från sin centerposition trasade han sönder ligan och bröt ny mark titt som tätt. Karriären inleddes dock i Chicago, där han fick centra Bobby Hull och etablerade sig i ligan – men det var i Bruins som det tog fart.
     
    Under sin andra säsong i Boston, 68/69, stod Esposito för tidernas bästa säsong. Med 126 poäng blev han tidernas första spelare att ta sig över 100 poäng och belönades givetvis med Hart Trophy. Espositos 76 mål säsongen 70/71 var tidernas bästa notering och samma säsong slog han sitt tidigare rekord när han gjorde 152 poäng.
     
    Esposito fick senare se Wayne Gretzky ta över rekorden, men han är fortfarande en av bara fem spelare att nå minst 150 poäng under en säsong. Enbart tre spelare har överträffat hans 76 mål från 70/71 och hans 550 skott från samma säsong är fortfarande högst genom tiderna. Esposito blev även den första spelaren att nå 1000 poäng under ett årtionde, nämligen 70-talet.
     
    Sex säsonger i rad var Esposito ligans målfarligaste spelare och han blev poängbäst vid fem tillfällen. Totalt fick han Hart Trophy två gånger och det blev två Stanley Cup-titlar. Hans mäktiga prime spenderades i Boston, men karriären avslutades med en handfull säsonger i New York Rangers. Esposito gjorde 1590 poäng (717+873) och placerar sig på tionde plats i tidernas poängliga och på sjätte plats i tidernas skytteliga. Under expansionseran var det enbart Gretzky och Marcel Dionne som gjorde mer poäng än honom.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Phil Esposito
     
    Marcel Dionne
     
    När man pratar om tidernas bästa spelare som aldrig vann Stanley Cup brukar Marcel Dionne ofta förekomma högt upp på den mindre smickrande listan. Att vara Los Angeles Kings trogen under 70- och 80-talet innebar helt enkelt begränsade framgångar för Dionne – men hans individuella prestationer ska definitivt inte representeras av Kings uselhet under hans tid i laget.
     
    NHL-karriären inleddes däremot i Detroit, som draftade honom med andravalet 1971. Debuten blev av direkt och han satte omgående avtryck i ett Red Wings som var mitt inne i en mörk period. Med 77 poäng under sin första säsong stod han exempelvis för tidernas bästa notering av en rookie.
     
    Det blev fyra säsonger i Detroit, där den fjärde var klart bäst med 121 poäng på 80 matcher – men kontraktsförhandlingarna gick i stöpet och Dionne skickades till Los Angeles. I Kings prickade han in sin prime och under de efterföljande tio åren var det enbart Wayne Gretzky som gjorde mer poäng än Dionne.
     
    Trots att Dionne var en av ligans främsta spelare fick han sällan de stora rubrikerna då Los Angeles förde en obskyr tillvaro i utkanten av NHL. Slutspelsframgångarna var obefintliga, men Dionne belönades i alla fall med Ted Lindsay Award två gånger om under slutet av 70-talet. 79/80 knep han dessutom Art Ross Trophy framför Gretzky. Efter tolv säsonger i Kings avslutades karriären med några år i New York Rangers.
     
    Under karriären stod Dionne för åtta 100-poängssäsonger, vilket bara överträffas av Mario Lemieux och Wayne Gretzky. På totalt 1348 matcher gjorde Dionne 1771 poäng (731+1040) och återfinns på sjätte plats i tidernas poängliga.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Marcel Dionne
     
    Bryan Trottier
     
    Det kan vara svårt att peka ut en ensam spelare från New York Islanders dynasti under 80-talets början, men i Bryan Trottier hade man i alla fall fått fram en högst kompetent center. Islanders lade beslag på honom sent i andrarundan 1974, men han visade sin klass redan under debutsäsongen 75/76. Då blev det 95 poäng på 80 matcher, ett nytt rookierekord och Calder Trophy.
     
    Någon säsong senare tog produktionen fart på allvar och mellan 77/78 och 83/84 gjorde han sex 100-poängssäsonger. Trottiers prime sammanföll inte helt oväntat med Islanders-dynastin och under de fyra cup-åren var det bara Wayne Gretzky, Marcel Dionne och lagkamraten Mike Bossy som gjorde mer poäng i ligan.
     
    Två gånger om hade Trottier mest assist i ligan och 78/79 vann han såväl poängligan som belönades med Hart Trophy. Året efter tilldelades han Conn Smythe Trophy och vid två tillfällen vann han slutspelets poängliga. Trottier fortsatte att vara en framträdande spelare även efter dynasti-åren, men produktionen svalnade av framåt slutet av 80-talet.
     
    Men trots uteblivna poäng fortsatte Trottier att vara en nyttig defensiv pjäs och signade med Pittsburgh 1990. Där hann han med två nya Stanley Cup-titlar och när han slutligen tackade för sig några år senare gjorde han det som tidernas sjätte poängbästa spelare. Idag har han halkat ner lite i tidernas poängliga och återfinns numera på plats 16.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Bryan Trottier
     
    Bobby Clarke
     
    Det var osäkert om Bobby Clarke, på grund av sin diabetes, kunde nå NHL och han föll till andrarundan i draften 1969 – men i slutändan blev han Philadelphias största spelare genom tiderna. I expansionslaget Flyers utgjorde han ryggraden tillsammans med Bernie Parent och kom att symbolisera 70-talets Broad Street Bullies, som vann Stanley Cup 1974 och 1975.
     
    När Philadelphia blev överkörda under sina första år i ligan bestämde sig ägaren Ed Snider för att det aldrig skulle ske igen – och tidernas förmodligen mest avskydda lagbygge tog sina första steg. Flyers tacklade, bråkade och slog sig till framgång, i alla fall om man ska tro belackarna. Men det är lätt hänt att man glömmer den väldiga skicklighet som också fanns i laget – med Bobby Clarke i spetsen.
     
    Clarke tog några år på sig innan han lyfte, men under mitten av 70-talet var det få spelare som kunde mäta sig med honom. Två gånger om gjorde han mest assist i ligan och han belönades med Hart Trophy vid tre tillfällen. Det blev även en Ted Lindsay Award och en Selke Trophy. När Clarke var som bäst – mellan 72/73 och 75/76 – var det enbart Phil Esposito som gjorde mer poäng än honom.
     
    Men Clarke – likt merparten av Philadelphias spelare under 70-talet – var även en brutal spelare, fråga bara Valeri Kharlamov. Kanske gjorde det att han aldrig fick det där slutliga erkännandet, men få spelare var lika framträdande som Clarke under 70-talet. När karriären avslutades 1984 hade Clarke hunnit med 1144 matcher – alla med Flyers – och 1210 poäng.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Bobby Clarke
     
    Mark Messier
     
    Mark Messiers karriär delar upp sig över såväl expansionseran som den senaste 25-årsperioden. De största framgångarna kom under expansionseran, men det mest ikoniska ögonblicket kom under den senaste perioden. Vi börjar dock i Edmonton, som en gång i tiden var framgångsrika.
     
    Oilers plockade upp Messier först i tredjerundan i draften 1979 och man får nog påstå att det var ett fynd. Debuten skedde säsongen 79/80 och kort därefter rasade poängen in. I takt med Messiers utveckling utvecklades även laget och med Messier som en drivande spelare blev Edmonton den sista NHL-dynastin.
     
    Under mitten och slutet av 80-talet tajmades Messiers prime in med Edmontons dominans. Flera gånger om gjorde han mer än 100 poäng och man vann Stanley Cup fem gånger på sju år. Wayne Gretzky får så klart, med rätta, den mesta uppmärksamheten, men efter traden till Los Angeles gjorde Messier karriärens bästa säsong – med 129 poäng – när den femte cupen spelades hem.
     
    Efter flera framgångsrika år i Edmonton, där han bland annat vann såväl Conn Smythe Trophy som Hart Trophy, gick flytten till New York Rangers. Där blev det en ny Hart Trophy, men framför allt Rangers första Stanley Cup-titel på 54 år. Karriären höll i sig i ytterligare tio år och när han gick i pension hade Messier gjort 1887 poäng på 1756 matcher.
     
    Messier återfinns idag på tredjeplatsen i tidernas poängliga och har gjort näst mest slutspelspoäng (295) genom tiderna. Messier är dessutom den enda spelaren som har varit lagkapten för två Stanley Cup-vinnande lag.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Mark Messier
     
    Jari Kurri
     
    Jari Kurri spelade och stod i skuggan av Wayne Gretzky under Gretzkys storhetstid, men när andra spelare tar fokus är det kanske lätt att glömma bort Kurri. Som Gretzkys radarpartner gjorde Kurri fem raka 100-poängssäsonger under mitten av 80-talet.
     
    Han blev ligans bästa målskytt 85/86, med 68 mål, och gjorde mest slutspelsmål vid fyra tillfällen. I Edmonton vann han Stanley Cup fem gånger om – och gjorde bland annat det cup-vinnande målet 1987 – innan han återförenades med Gretzky i Los Angeles. I Kings hade han ytterligare några produktiva år, men framåt mitten av 90-talet började poängen droppa av och karriären avslutades 1998.
     
    Totalt hann Kurri med 1398 poäng på 1251 matcher, vilket idag ger en plats precis utanför topp-20 i tidernas poängliga. Han är tidernas näst bästa finländare bakom Teemu Selännes 1457 poäng och blev den första Europafostrade spelaren att nå 500 mål. Men det är i slutspelet som Kurris siffror står ut. Där är det enbart Wayne Gretzky och Mark Messier som har gjort mer poäng än honom och Kurri har tidernas femte bästa poängsnitt, bland spelare med minst 100 slutspelsmatcher.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Jari Kurri
     
    Peter Stastny
     
    Peter Stastny har satt stora avtryck, både på och utanför isen. Han var en av de första stora spelarna att lämna östblocket till förmån för NHL när han flyttade från Tjeckoslovakien till Kanada 1980 – och det var Quebec Nordiques som drog vinstlotten. Några större framgångar nådde Quebec visserligen inte. Som bäst nådde det tidigare WHA-laget Conference-final 1982 och 1985, men Stastny var en av ligans främsta stjärnor.
     
    NHL-debuten blev av 80/81 och hans 109 poäng var ett nytt rookierekord i ligan. Stastny belönades med Calder Trophy och därefter följde ytterligare sex 100-poängssäsonger. Från säsongen 80/81 till 89/90 gjorde han 1059 poäng, vilket bara överträffades av Wayne Gretzky. Trots uteblivna slutspelsframgångar producerade Stastny dock bra där, och hade det sjätte högsta poängsnittet (1,23) bland spelare med minst 50 slutspelsmatcher under 80-talet.
     
    90-talet spenderades i New Jersey och St. Louis innan karriären avslutades. Stastny tackade för sig med 1239 poäng på 977 matcher, vilket idag placerar honom på plats 38 i tidernas poängliga. Han är tidernas fjärde snabbaste spelare till 1000 poäng och en av bara sju spelare med minst sex raka 100-poängssäsonger.
     
    Stan Mikita
     
    Stan Mikita föddes i Slovakiska republiken, men flyttade till Kanada som pojk och blev senare erkänd som en av 60-talets främsta centrar – och han spelade över fyra årtionden. Karriären påbörjades i Chicago med tre matcher säsongen 58/59, men det var först säsongen efter som han etablerade sig. Säsongen 60/61 vann han karriärens enda Stanley Cup och hans bästa år låg kring skarven mellan Original Six-eran och expansionseran, men han hade fler säsonger i den senare och inkluderas således här.
     
    Under 60-talet var det få som kunde hävda sig med Mikita. Den skicklige playmakern var poängbäst i ligan vid fyra tillfällen och belönades med Hart Trophy två gånger om, 66/67 och 67/68. Mellan 59/60 och 69/70 var han ligans poängbästa center och hans produktion överträffades bara av Bobby Hull och Gordie Howe.
     
    När Mikita avslutade karriären under säsongen 79/80, på grund av skadeproblem, var han tidernas tredje poängbästa spelare. Idag hittar vi hans 1467 poäng på plats 14 i tidernas poängliga och enbart tre spelare, som bara har representerat ett lag, har spelat fler matcher än honom.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Stan Mikita
     
    Gilbert Perreault
     
    Gilbert Perreault representerade Buffalo under 70- och 80-talet – och gjorde det mycket framgångsrikt. När Sabres klev in i ligan 1970 var det med Perreault som den första, och viktigaste, byggstenen. Under rookiesäsongen 70/71 gjorde han 72 poäng och fick Calder Trophy som tack för besväret.
     
    Några fler utmärkelser av betydelse blev det aldrig för Perreault, men han var en av ligans mer underhållande spelare och gjorde mest hela tiden en bra bit över point per game. Det blev två 100-poängssäsonger och totalt 1326 poäng över 1191 matcher. Under 70-talet var det enbart fyra spelare som gjorde mer poäng än honom och Perreault var en pålitlig poängspelare in i mitten av 80-talet, innan han gick i pension 86/87.
     
    Perreault har gjort flest mål, assist, poäng och matcher genom tiderna i Sabres och det lär dröja innan någon petar ner honom från den tronen. 1982 blev han tidernas 16:e spelare att nå 1000 poäng och idag ligger han på plats 33 i tidernas poängliga.
     
    ---
     
    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992:
     
    Målvakter:
    Ken Dryden
    Bernie Parent
    Billy Smith
     
    Backar:
    Bobby Orr
    Ray Bourque
    Denis Potvin
    Larry Robinson
    Paul Coffey
    Mark Howe
     
    Forwards:
    Wayne Gretzky
    Mike Bossy
    Guy Lafleur
    Phil Esposito
    Marcel Dionne
    Bryan Trottier
    Bobby Clarke
    Mark Messier
    Jari Kurri
    Peter Stastny
    Stan Mikita
    Gilbert Perreault
     
    Läs även:
     
    Redaktionens bästa spelare – 1917-1942
    Redaktionens bästa spelare – 1942-1967
    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (målvakter och backar)


    0 KOMMENTARER      1426 VISNINGAR
    NICLAS VIBERG
    niclas.viberg@svenskafans.com
    På Twitter: @NiclasViberg
    2017-11-28 14:00:00


    Artikelkommentarer

    CROSS Artikelkommentarsfunktionen stängd

    ANNONS:

    Fler artiklar om NHL

    Dan Carcillo – en av NHL:s viktigaste röster
    NHL Varför pratas det inte mer om våld mot huvudet, hjärnskakningar och CTE?
    2018-05-08 23:02:37

    Förutsättningarna inför draftlotteriet
    NHL Årets draftlotteri genomförs natten mellan lördag och söndag.
    2018-04-27 16:17:25

    Vegas förstör för alla andra – och det är ju fantastiskt
    NHL Varför har jag inte älskat Vegas framgångssaga förrän nu?
    2018-04-27 14:32:36

    Fyra dueller att följa i andrarundan: ”Kan få en episk målvaktsduell”
    NHL Fyra matchserier innebär fyra dueller det kan vara värt att slänga ett öga på.
    2018-04-26 13:26:56

    Slutspelssummering: Boston historiska – Guentzel bäst
    NHL Förstarundan är avklarad och det är dags att kliva in i andrarundan.
    2018-04-26 11:55:14

    Slutspelssummering: Pastrnak, Vegas och San José i fokus
    NHL SvenskaFans blickar tillbaka på den första slutspelsveckan.
    2018-04-17 14:40:01

    Undervärderar vi San José?
    NHL Har San José Sharks vad som krävs för att vara en contender?
    2018-04-13 13:48:00

    Inför avslutningen: De sista slutspelsplatserna ska säkras
    NHL Fyra lag gör upp om två slutspelsplatser när NHL:s grundserie ska avslutas.
    2018-04-07 10:32:34

    Luongo – historisk och underskattad
    NHL Roberto Luongo förtjänar att nämnas bland de största.
    2018-04-06 15:36:26

    Sedinarna – ett unikt par
    NHL Daniel och Henrik Sedin var bäst, utan att faktiskt vara bäst.
    2018-04-03 15:33:24

    ANNONS:
    ANNONS:

    Senaste nytt om NHL - Hockey

    ANNONS:
    ANNONS:
    Svenska Fans
    START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN   Ishockey: SVERIGE | NHL   Bandy: SVERIGE   Övrigt: US SPORTS | FORUM | BETTING
    ”Kanske händer något till helgen”
    ”Real Madrid är ett iskallt lag”
    ”Det är en stor ära för mig”
    Favre tar över Dortmund
    Champions League special
    fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM Prylhörnan Leovegas Leovegas
    Startsidan  |  Om SvenskaFans.com  |  RSS-feed  |  I mobilen  |  Kontakta redaktionen  |  Annons & marknad  |   Cookies