fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM FSport Prylhornan
Besökare: 80595 | Inloggade: 467 | Antal medlemmar: 179553
    START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN  Ishockey: SVERIGE | NHL  Bandy: SVERIGE  Övrigt: US SPORTS | FORUM | BETTING
    Medlem
    Kom ihåg mig
    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (målvakter och backar) ”Revolutionerade backspelet”

    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (målvakter och backar): ”Revolutionerade backspelet”

    I samband med NHL:s 100-årsfirande har SvenskaFans NHL-redaktion röstat fram tidernas bästa spelare.

    1917 spelades de första NHL-matcherna när Montreal Canadiens, Montreal Wanderers, Ottawa Senators och Toronto Arenas utgjorde NHL. Sakta men säkert har NHL blivit större och när ligan 2017 firar 100 år består den av 31 lag.
     
    I samband med 100-årsfirandet kommer SvenskaFans att blicka tillbaka på ligans historia i form av lite olika inslag. Som sig bör ska tidernas bästa spelare utses – och vi gör det genom en omröstning inom SvenskaFans NHL-redaktion, eller snarare fyra omröstningar. För att få en rättvis spridning över hela ligans historia utser vi de bästa spelarna över fyra 25-årsperioder.
     
    Under den första 25-årsperioden täckte vi åren från begynnelsen till Original Six-eran. Den andra eran bestod av Original Six-åren – och nu är det dags för den stora expansionseran från 1967 till 1992. Tre målvakter, sex backar och tolv forwards har röstats fram av redaktionen och presenteras i två olika artiklar. Målvakterna och backarna presenteras nedan och senare släpps forwards i en separat artikel.
     
    ---
     
    NHL stabiliserades under Original Six-eran. Under den 25-årsperioden bestod ligan av sex lag – Montreal Canadiens, Toronto Maple Leafs, Boston Bruins, Chicago Black Hawks, Detroit Red Wings och New York Rangers – men 1967 kom ligans första stora expansion.
     
    Beslutet om expansion togs några år tidigare, men det var 1967 som Los Angeles, Minnesota (som senare flyttade till Dallas), Philadelphia, Pittsburgh, Oakland och St. Louis klev in i ligan. Några år senare följde Vancouver och Buffalo innan det var dags för Atlanta (som senare flyttade till Calgary), New York Islanders, Kansas City (som senare flyttade till Colorado och numera är New Jersey) och Washington. Ytterligare några år senare flyttade ett gäng lag över från WHA till NHL, bland annat Edmonton – som är den senaste officiella dynastin.
     
    Montreals andra dynasti-era kom i skarven mellan Original Six-eran och den här 25-årsperioden. Men framåt slutet av 70-talet kom en ny Canadiens-dynasti. Därefter dominerade New York Islanders med fyra raka Stanley Cup-segrar innan Edmonton tog fem titlar på sju säsonger. Philadelphia blev det första expansionslaget att vinna Stanley Cup och skrev in sig i historieböckerna som Broad Street Bullies.
     
    Flera andra historiska händelser utspelade sig under expansionseran. Bill Masterton blev den första – och hittills enda – spelaren att avlida som ett direkt resultat av skador på isen. Det ledde i sin tur till att NHL så småningom införde hjälmtvång. Européerna började ta sig in i NHL i allt mer framträdande roller och när järnridån föll strömmade Sovjets spelare in i ligan. NHL blev allt mer engagerade i internationella möten, vi såg den mest målrika eran någonsin och Wayne Gretzky-traden skakade om ligan.
     
    ---
     
    REDAKTIONENS BÄSTA SPELARE – 1967-1992:
     
    Under de två första 25-årsperioderna hittar vi förmodligen spelare som gemene man inte alltid är allt för bekanta med – men när vi nu går in i expansionseran lär namnen bli allt mer välkända. Ken Dryden fick en sällan skådad inledning på sin karriär, Bobby Orr revolutionerade backspelet, Guy Lafleur ledde Montreal under organisationens sista storhetstid, Mike Bossy levererade tidernas bästa målsnitt och Wayne Gretzky blev tidernas överlägset främsta spelare.
     
    Samtliga skribenter fick rösta fram tre målvakter, sex backar och tolv forwards som sedan summerades till en gemensam lista. Målvakterna och backarna presenteras här nedan – och givetvis tog sig såväl Dryden som Orr in på listan.
     
    Målvakter:
     
    Ken Dryden
     
    Ken Drydens karriär var inte allt för lång – den inleddes 1971 och avslutades 1979 – men den var desto mer framgångsrik. Dryden draftades ursprungligen av Boston, men bara några dagar efter draften 1964 blev han bortbytt till Montreal. Canadiens fick däremot vänta på debuten – först skulle Dryden ta sin examen. Men han var väl värd att vänta på.
     
    1971 skedde alltså debuten. Dryden hann med sex grundseriematcher och vann startjobbet i slutspelet på den korta perioden. Där storspelade han, förde Montreal till en ny Stanley Cup-seger och belönades med Conn Smythe Trophy. Året efter tog han hem Calder Trophy och skrev in sig i historieböckerna som den enda spelaren att vinna Conn Smythe Trophy innan han vann Calder Trophy. Dryden blev även den enda målvakten som vann Stanley Cup och Conn Smythe Trophy innan han förlorade en grundseriematch.
     
    Det blev ytterligare fem Stanley Cup-titlar och under de efterföljande åren vann han Vezina Trophy vid fem tillfällen. Säsongen 73/74 tog han ett uppehåll då han var missnöjd med kontraktserbjudandet – och Canadiens åkte ur slutspelet redan i förstarundan. Då Drydens karriär var så pass kort – han spelade bara 397 matcher – återfinns han en bit ner när man letar efter spelarna med flest segrar, men med 258 segrar tog han ändå sjunde flest segrar under den här eran. Hans räddningsprocent på 92,1 är däremot den bästa noteringen bland målvakterna med minst 200 matcher under den här eran.
     
    Karriären avslutades med en Stanley Cup-seger 1979 och 1983 valdes han in i Hall of Fame. Efter karriären har han blivit en uppskattad författare och har engagerat sig politiskt i Kanada, samt varit President i Toronto Maple Leafs.
     
    Läs även: Legends of Montreal Canadiens – Ken Dryden
     
    Bernie Parent
     
    Likt Ken Dryden hade Bernie Parent en kort karriär, men en framgångsrik sådan. Vägen dit var dock till en början aningen brokig. Karriären inleddes hos Boston, men efter två säsonger hamnade han i Philadelphia via expansionsdraften 1967. Parent gjorde några säsonger i Flyers innan flytten gick till Toronto. Där fick han spela med barndomsidolen Jacques Plante och tog nyttiga steg i sin utveckling.
     
    Sejouren i Maple Leafs blev däremot kort och 1972 blev Parent den första NHL-spelaren att ta klivet över till WHA. Men efter bara en säsong ville han återvända till NHL och Toronto bytte tillbaka hans rättigheter till Philadelphia – och där exploderade han.
     
    Säsongerna 73/74 och 74/75 nämns ofta som de bästa efterföljande säsongerna som en målvakt har gjort. Parent tog nämligen Flyers till två raka Stanley Cup-segrar och vann såväl Vezina Trophy som Conn Smythe Trophy båda säsongerna. Parent, och Bobby Clarke, utgjorde ryggraden i det Broad Street Bullies som chockade NHL och blev det första expansionslaget att vinna Stanley Cup.
     
    Efter de framgångsrika åren började skadeproblem hålla tillbaka Parent och stående målvakter började få allt större problem i ligan under slutet av 70-talet. 1979 fick han olyckligt avsluta karriären efter en allvarlig ögonskada och en av de sista framträdande stående målvakterna lämnade den stora scenen.
     
    Flyers pensionerade hans tröja tätt efter pensionering och några år senare valdes han in i Hall of Fame. Bland den här erans målvakter, med minst 200 spelade matcher, är det enbart Ken Dryden som har en bättre räddningsprocent än Parent (91,7).
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Bernie Parent
     
    Billy Smith
     
    Under 80-talets början blev New York Islanders det första expansionslaget att nå dynastistatus, och man gjorde det efter bara sju säsonger i ligan. Denis Potvin, Mike Bossy och Bryan Trottier är sannolikt spelarna som tar mest fokus när man studerar Islanders storhetstid – men mellan stolparna var Billy Smith en stor nyckelfaktor.
     
    Karriären inleddes i Los Angeles men han tvingades snart flytta till New York Islanders, som lade beslag på honom i expansionsdraften 1972. I mitten av 70-talet hade han etablerat sig som Islanders förstaval och han hade en stor del i att Islanders tog sig till sitt första slutspel 1975. Under mitten och slutet av 70-talet kom det in allt finare talang i Islanders och så småningom hade man en ryggrad bestående av Smith, Potvin, Trottier och Bossy. Då kom också framgångarna.
     
    Från 79/80 till 82/83 vann Islanders fyra raka Stanley Cup-titlar och Smith vaktade kassen alla år. Hans personliga höjdpunkt blev den sista segern, då han tilldelades Conn Smythe Trophy, när Islanders bland annat svepte Edmonton i finalen. Det blev ytterligare ett finalframträdande 1984, men efter fyra raka titlar var storhetstiden över. Karriären avslutades 1989 och 1993 valdes han in i Hall of Fame, som den enda målvakten under 90-talet.
     
    1979 blev Smith den första målvakten att registreras som målskytt. Han styrde ett skott ner i sarghörnet, där Colorado-spelaren Rob Ramage plockade upp den och i blindo skickade en passning mot blålinjen. Någon lagkamrat lyckades däremot inte ta emot passningen, som gled hela vägen in i eget mål – som var tomt då målvakten hade lämnat isen för en extra forward. Då Smith var den sista Islanders-spelaren att röra pucken blev han uppsatt som målskytt.
     
    ---
     
    Backar:
     
    Bobby Orr
     
    Bakom Wayne Gretzky är det förmodligen ingen spelare som har haft så stor effekt på ligan som Bobby Orr. Han revolutionerade backspelet under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Han vann Norris Trophy åtta år i rad, tog hem Conn Smythe Trophy vid två tillfällen och belönades med Hart Trophy tre gånger.
     
    Orr var 70-talets stora backstjärna och tog sig över 100 poäng sex år i rad. Hans 139 poäng från säsongen 70/71 är tidernas bästa notering av en försvarare och Orr blev poängbäst i ligan vid två tillfällen, 69/70 och 74/75 – ingen annan försvarare har lyckats vinna poängligan under ligans 100-åriga historia.
     
    Karriären blev en relativt kort sådan då Orr plågades av knäproblem. Men på 657 matcher hann Orr med 915 poäng. Det är ett poängsnitt som bara Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Mike Bossy överträffar. Utöver de dominanta Gretzky och Lemieux är Orr dessutom den enda som har tagit sig över 100 assist på en säsong. Den utomordentligt fina karriären till trots så blev det ”bara” två Stanley Cup-titlar, men Orr är en ikon, pionjär och förmodligen på en nivå som ingen annan kommer kunna nå.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Bobby Orr
     
    Ray Bourque
     
    Ray Bourque stod inför ett av tidernas svåraste uppdrag – han skulle ta över efter Bobby Orr i Boston. På förhand ett omöjligt uppdrag, men Bourque gjorde så gott man kan hoppas, och lite till. Under 80- och 90-talet dominerade han från Bruins blålinje och bara två backar gjorde mer poäng än honom under expansionseran. Summerar vi hela hans karriär är han tidernas poängbästa back.
     
    Han tog sig över 90 poäng vid fyra tillfällen, en gräns som bara sju andra backar har passerat. Norris Trophy blev Bourques fem gånger om och karriären inleddes med Calder Trophy. Bourque har spelat mest matcher och gjort flest poäng genom tiderna i Boston och fick sin tröja pensionerad efter karriären.
     
    Karriärens största ögonblick kom dock inte i Boston. Istället blev det en solskenshistoria i Colorado. Bourque var inne på slutsträckan säsongen 99/00 och efter lång och trogen tjänstgöring fick han chansen att vinna Stanley Cup någon annanstans. Det första försöket i Avalanche misslyckades, men Bourque fick avsluta den efterföljande säsongen med att lyfta Stanley Cup-bucklan i ett av tidernas finaste ögonblick i NHL.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Ray Bourque
     
    Denis Potvin
     
    Denis Potvin var en av ligans mest dominanta försvarare under senare delen av 70-talet och 80-talet, när det fanns ett tomrum att fylla efter Bobby Orr. Med C:et på bröstet ledde han sitt New York Islanders till fyra raka Stanley Cup-segrar – den senaste dynastin med flera efterföljande segrar.
     
    Karriären inleddes med Calder Trophy säsongen 73/74 och det dröjde bara någon säsong innan Potvin var uppe och sniffade på 100-poängsstrecket. Den magiska gränsen passerades sedan säsongen 78/79 och Potvin var då den blott andra backen genom tiderna att nå 100 poäng. Senare har ytterligare tre backar tagit sig dit.
     
    Trots att Potvin alltså ledde sitt Islanders till fyra titlar belönades han aldrig med Conn Smythe Trophy, men fick Norris Trophy vid tre tillfällen och vann den interna poängligan fyra år i rad. Han tackade för sig 1988 och gick då i pension som tidernas poängbästa back. Han blev även den första backen att nå 1000 poäng och är en av två spelare som har gjort 1000 matcher för Islanders.
     
    Larry Robinson
     
    Framträdande Montreal-spelare har en tendens att stå ut – i alla fall under ligans första 75 år – och Larry Robinson är inget undantag. Han vaktade blålinjen under Canadiens sista dynasti och hade 15-talet framgångsrika år där innan karriären avslutades med några säsonger i Los Angeles. Under tiden efter Bobby Orrs dominans var det Robinson, tillsammans med Denis Potvin, som allmänt ansågs vara ligans främsta försvarare.
     
    Han producerade pålitligt med poäng och hade sina toppar strax över 80 poäng. När han avslutade karriären efter säsongen 91/92 gjorde han det med 958 poäng på 1384 matcher. Tre backar gjorde mer grundseriepoäng än honom under expansionseran, men i slutspelet överträffades han enbart av Potvin.
     
    Karriärens bästa säsong kom 76/77. Efter 85 poäng belönades han med Norris Trophy – ett pris han även fick 79/80. Robinson spelade hem sex Stanley Cup-titlar med Montreal och tilldelades Conn Smythe Trophy 1978. Det har blivit ytterligare tre Stanley Cup-titlar som coach, varav en som head coach, och Robinsons namn nämns med respekt över hela ligan.
     
    Läs även: Legends of Montreal Canadiens – Larry Robinson
     
    Paul Coffey
     
    Bobby Orr står ut i en klass för sig under expansionseran, men Paul Coffey är inte långt bakom. Wayne Gretzky får med rätta störst fokus i 80-talets dominanta Edmonton-lag, men Coffey var katalysatorn i försvaret. Coffey var en offensiv injektion som få andra och är expansionserans poängbästa back.
     
    Sett över hela karriären, som avslutades 2001, gjorde han 1531 poäng. Det är näst bäst genom tiderna och bara Bobby Orr (1,39) har ett högre poängsnitt än Coffey (1,09). Det är enbart Coffey och Orr som slår sig in på topp-10 över de främsta säsongerna, sett till antalet poäng, som försvarare har gjort. Coffey är dock ensam om att han gjort minst 40 mål vid mer än ett tillfälle.
     
    Coffey var med under tre av Edmontons fem Stanley Cup-titlar. 1987 gick nämligen flyttlasset till Pittsburgh, där det blev ännu en titel med Penguins. Coffey avverkade det ena laget efter det andra under 90-talet, men höll i produktionen och var länge tidernas poängbästa back. Det var först under 00/01 – hans sista säsong – som Ray Bourque tog sig förbi honom.
     
    När Coffey gick i pension gjorde han det som tidernas nionde bästa spelare, sett till antalet poäng, och han var den försvarare som nådde 1000 poäng snabbast. Coffey är även den back som har gjort flest slutspelspoäng (196) i ligans historia.
     
    Läs även: SvenskaFans Hall of Fame – Paul Coffey
     
    Mark Howe
     
    Det lär inte vara allt för lätt att spela i skuggan av Mr. Hockey, men i skymundan av pappa Gordie stod Mark Howe för en finfin karriär på egen hand. Howe var en målfarlig winger i WHA under 70-talet, men lyckades med konststycket att sadla om till en NHL-försvarare av hög kaliber under 80-talet.
     
    Hans finaste NHL-år kom med Philadelphia, där han utgjorde försvarets ryggrad. Flyers var ett av ligans främsta lag och tog sig till två Stanley Cup-finaler under Howes tid, men föll mot Edmonton två gånger om. Karriären avslutades med några säsonger i Detroit, där Howe var en viktig mentor för bland annat Nicklas Lidström.
     
    Howe fick en sista chans på en Stanley Cup-titel 1995, men hans Detroit blev svepta av New Jersey i vad som var Howes sista säsong. Han tackade för sig med 742 poäng på 929 matcher, vilket är tidernas 23:e bästa notering bland backar.
     
    ---
     
    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (målvakter och backar):
     
    Målvakter:
    Ken Dryden
    Bernie Parent
    Billy Smith
     
    Backar:
    Bobby Orr
    Ray Bourque
    Denis Potvin
    Larry Robinson
    Paul Coffey
    Mark Howe 


    0 KOMMENTARER      841 VISNINGAR
    NICLAS VIBERG
    niclas.viberg@svenskafans.com
    På Twitter: @NiclasViberg
    2017-11-14 13:00:00


    Artikelkommentarer

    CROSS Artikelkommentarsfunktionen stängd

    ANNONS:

    Fler artiklar om NHL

    Ye Olde Time Hockey: 1996-2004 Detroit Red Wings en modern dynasti? (andra delen)
    NHL Den här tidsperioden dominerades av Detroit Red Wings men inte så stort som man kan luras att tro.
    2017-11-16 14:00:00

    Redaktionens bästa spelare – 1967-1992 (målvakter och backar): ”Revolutionerade backspelet”
    NHL I samband med NHL:s 100-årsfirande har SvenskaFans NHL-redaktion röstat fram tidernas bästa spelare.
    2017-11-14 13:00:00

    Inför Stockholmsmatcherna: Ottawa och Colorado gör upp i ett dubbelmöte
    NHL Två mittenlag gör upp i Globen under fredag och lördag – med en spännande twist.
    2017-11-09 17:47:44

    Ye Olde Time Hockey: 1996-2004 Detroit Red Wings en modern dynasti? (första delen)
    NHL Den här tidsperioden dominerades av Detroit Red Wings men inte så stort som man kan luras att tro.
    2017-11-09 14:00:00

    Ye Olde Time Hockey: 1990-96 Dynastin som kom av sig och Canadas senaste Stanley Cup triumf (tredje delen)
    NHL Isen låg blank och nyspolad och förväntningarna på en ny dynasti var höga men något hände med Pittsburgh Penguins eller rättare sagt Mario Lemieux.
    2017-11-02 14:00:00

    NHL100: Den första tröjan att pensioneras
    NHL I samband med NHL:s 100-årsfirande tittar SvenskaFans tillbaka på några stora ögonblick i ligans historia.
    2017-10-28 10:00:00

    Ye Olde Time Hockey: 1990-96 Dynastin som kom av sig och Canadas senaste Stanley Cup triumf (andra delen)
    NHL Isen låg blank och nyspolad och förväntningarna på en ny dynasti var höga men något hände med Pittsburgh Penguins eller rättare sagt Mario Lemieux
    2017-10-26 14:00:00

    Redaktionens bästa spelare – 1942-1967: ”Tidernas mest framgångsrika spelare”
    NHL I samband med NHL:s 100-årsfirande har SvenskaFans NHL-redaktion röstat fram tidernas bästa spelare.
    2017-10-23 16:00:00

    Ye Olde Time Hockey: 1990-96 Dynastin som kom av sig och Canadas senaste Stanley Cup triumf (första delen)
    NHL Isen låg blank och nyspolad och förväntningarna på en ny dynasti var höga men något hände med Pittsburgh Penguins eller rättare sagt Mario Lemieux
    2017-10-19 14:00:00

    NHL100: När Stanley Cup aldrig delades ut
    NHL I samband med NHL:s 100-årsfirande tittar SvenskaFans tillbaka på några stora ögonblick i ligans historia.
    2017-10-13 18:00:00

    ANNONS:
    ANNONS:

    Senaste nytt om NHL - Hockey

    ANNONS:
    ANNONS:
    Svenska Fans
    START  Fotboll: SVERIGE | ENGLAND | ITALIEN | SPANIEN | TYSKLAND | EUROPA | VÄRLDEN   Ishockey: SVERIGE | NHL   Bandy: SVERIGE   Övrigt: US SPORTS | FORUM | BETTING
    Villa-Lidköping föll mot Vetlanda
    ”Det nya omklädningsrummet”
    Brynäs värvar NHL-meriterat
    ”Islanders bättre än man tror”
    Så lottades Svenska Cupen
    fantv fanradio livescore tabeller spelschema tvmatcher Champions League 08Fotboll CCM FSport Prylhörnan Leovegas
    Startsidan  |  Om SvenskaFans.com  |  RSS-feed  |  I mobilen  |  Kontakta redaktionen  |  Annons & marknad  |   Cookies