Under halvtidsvilan igår, på Estadio José Amalfitani, så promenerade en rad äldre herrar ut på planen och mottog publikens jubel. Innan dess så hade årets Vélez spelat en mållös halvlek mot Rosario Central – iklädda en retrotröja från 1968. Vilka var då dom äldre herrarna på planen? Jo det var mästarna från det legendariska laget som vann ligan för första gången i klubbens historia 1968.
Vélez Sarsfield grunades den förste januari 1910 och var tidigt med i leken när Primera Division officiellt skapades. Under senare delen av 40- och inledningen av 50-talet började Vélez att skörda frukten av sin fina ungdomsakademi. En av dessa spelare som man lyckades forma fram var målvakten Miguel Ángel Ruglio. Han lyckades med bedriften att rädda fem straffar i fem raka ligamatcher. Men kanske allra mest ihågkommen är han för sin bedrift med det argentinska landslaget då man mötte England på Wembley i början av 50-talet. För sin bedrift fick han smeknamnet ”The lion of Wembley”.
1953 så lyckades Vélez komma tvåa för första gången i klubbens existens. Det laget, som f.ö. tränades av Victorio Spinetto, innehöll en fruktad anfallskvintett med spelare som
Osvaldo Zubeldía och Norberto Conde. Samme Conde vann skytteligan säsongen efter med 19 gjorda mål.
Under inledningen av 60-talet så radade Vélez upp fina placeringar och aspirerade på ligatiteln i princip varje säsong. Sen kom då säsongen 1968 – laget hade byggts upp under en tid och tränaren Manuel Giúdice hade lyckats få ihop ett slagkraftigt lag. Bland spelarna fanns Daniel Willington, Omar Wehbe och Carlos Bianchi. På femton matcher så vann Vélez inte mindre än tio av dessa och förlorade bara tre. Detta gjorde att man slutade på 22 poäng. Det gjorde dock River Plate och Racing Club också och därför fick det spelas ett slutspel mellan dessa tre om vem som skulle bli mästare. Vélez och River tog lika många poäng men Vélez vann tillslut på målskillnad och blev mästare.
Det var ett elegant lag som hade byggts runt Daniel Willington.
El Gráfico skrev att han var ”strategen, teknikern och den som bidrog med det intelligenta och knivskarpa från mittplan”. Längst fram i planen fanns Omar Wehbe, konstant på rätt plats för att stöta in bollarna i mål. När säsongen summerades så hade han vunnit skytteligan på tretton mål. Omar Wehbe var bara 24 år vid detta tillfälle men skulle ändå bara komma att spela fotboll i tre år till då en rad allvarliga skador satte stopp för hans karriär redan vid 27 års ålder.
Igår uppmärksammade alltså
Vélez detta mästerskap eftersom det i år är 50 år sedan det skedde. Under tiden som dom äldre herrarna promenerade runt på innerplan så visades det höjdpunkter från 1968 på storbildskärmen. Willington log och Wehbe såg belåten ut. När domaren blåste igång den andra halvleken igår mot Central fick åskådarna se ett betydligt mer beslutsamt Vélez än under den första halvleken. Laget gick upp till en 2–0-ledning efter mål från Robertone och ynglingen Almada. Om farbröderna på läktarna tyckte känna igen sig i Heinzes lag på planen är svårt att svara på men nog känns det som att Vélez idag är närmre den tiden än för ett år sedan – med eller utan en Daniel Willington på läktaren.
En final som spelades i ett land där den inte hör hemma – 12 timmars flygresa från Buenos Aires. Men i slutändan är River Plate mästare för andra gången på tre år, fjärde gången i klubbens historia och Gallardo kan återigen spegla sig i framgångens ljus.
Efter många om och men spelades tillslut den avgörande matchen av Copa Libertadores. River Plate blev mästare efter en dramatisk match.
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer nio, finner vi Claudio Caniggias hattrick mot River Plate och kyssen han delade med Maradona.
Ikväll ska äntligen den avgörande finalen av Copa Libertadores gå av stapeln. Den spelas i Madrid och på plats i Spaniens huvudstad har Svenskafans Oskar Juan Pablo Danielson Frost gjort några intervjuer med både Boca - och River supportrar.
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer åtta, finner vi Herminio Masantonio.
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer sju, finner vi Julio César Falcioni.
Efter straffdramatik så blev Rosario Central cupmästare för första gången i klubbens historia och det var en efterlängtad titel.
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer sex, finner vi den bortglömda cupfinalen från 1969.