England
2020-05-07 22:00
Andreas Eriksson om sitt supporterskap till Arsenal
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Filip Wollin
Arsenal är en klubb som på senare år haft svårt att vinna titlar och som blivit hånade och häcklade av motståndare. Nu berättar Andreas Eriksson om hur det är att vara en supporter till en engelska huvudstadsklubben.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Arsenal?
- Jag har svårt och minnas. Jag minns så klart att farsan var supporter och att jag alltid gillat fotboll och därmed vaggats in i Arsenal. Minns dock att min kompis, när vi var väldigt små, skulle lura i mig att hålla på Liverpool i stället och jag minns en dag när jag var arg på farsan och hotade med och byta lag till Liverpool. Jag var nog fyra, fem år men minns det vagt ändå.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Något som etsat sig fast är Champions League-finalen mot Barcelona där vi orättvist förlorade. Den tomhetskänslan kommer inte gå bort...
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Att Arsenal är Arsenal. De blandar högt och lågt... Klubben agerar konstigt i vissa situationer utanför planen – transfers framförallt – och på planen kan de vara värdelösa och sedan göra årets match veckan därpå. Men det är laget i hjärtat och det kommer alltid förbli så, oavsett utfall framöver.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Inte lika tydligt som förut. Bergkamp och Fabregas har varit stora förebilder och någon sådan känsla till en viss spelare har jag inte i dag.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Helt klart Cesc Fabregas. Jag är relativt jämngammal med honom och minns hans första A-lagsmatch och har följt honom sedan dess. Jag försökte kopiera hans spelstil, köpte likadana fotbollsskor och så vidare. De säsonger han gjorde i Arsenal var verkligen tipptopp och det var synd (men förståeligt) att han till slut lämnade för Barcelona.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Nu för tiden ser jag dem själv här hemma och jag är väl på plats en till två gånger per år. Det har varit sämre av den varan de senaste åren då det helt enkelt inte känts lika kul att se Gunners spela boll. Matcherna ses hemma i soffan med någon kall typ av dryck.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Njaa... Ingen spektakulär, men det första jag kommer att tänka på är på Emirates mot Fulham. Vi hade fått biljetter långt ned på långsidan, snett bakom Fulhams bänk. Jag tror vi vann med 3–1 och Denilson springer rakt ut och firar där vi satt med fem-sex spelare tätt efter honom. Det var lite småmäktigt där och då.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Inte alls mycket jämfört med tidigare. Hade jag svarat för tio år sedan (när jag var 20 år) hade svaret varit annorlunda. Vet inte hur mycket olika saker som fått sina smällar när det har gått dåligt. Dåliga prestationer, särskilt på kvällsmatcherna, gör att det blir svårt att varva ner och somna direkt efter. Samma om de har gjort en riktigt bra prestation. Men om matcherna spelas mitt på dagen så skakar jag av mig eventuella irritationer relativt snabbt.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Ja, lite som svar på föregående fråga. Jag var mer inne i det för några år sedan, på gott och ont. Jag vill se matcherna själv och om det gick dåligt så var jag inte rolig att umgås med därefter. Nu kan jag till och med prata med min sambo samtidigt som de spelar matchen.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Nja, det var väl också mer så förut, att man skulle bara hata de andra topplagen. Men det är klart, när vi möter Manchester-lagen och Tottenham är det ju lite extra nerv, helt klart. Men hat, nix, inte nu för tiden.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Oj, klurig fråga och jag svarar det första som kommer i min skalle: Jag skulle vilja ha tillgång till medialäktaren, alltså på uppdrag av SvenskaFans typ, på en Arsenal-match och göra ett slags resereportage/reserapport. Det vore lite småcoolt, men det är inget jag gjort något försök att uppnå. I övrigt hoppas jag sannerligen få vara på plats i någon finalseger eller vara på den matchen när ligan tas hemma nästa gång.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Arsenal?
- Jag har svårt och minnas. Jag minns så klart att farsan var supporter och att jag alltid gillat fotboll och därmed vaggats in i Arsenal. Minns dock att min kompis, när vi var väldigt små, skulle lura i mig att hålla på Liverpool i stället och jag minns en dag när jag var arg på farsan och hotade med och byta lag till Liverpool. Jag var nog fyra, fem år men minns det vagt ändå.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Något som etsat sig fast är Champions League-finalen mot Barcelona där vi orättvist förlorade. Den tomhetskänslan kommer inte gå bort...
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Att Arsenal är Arsenal. De blandar högt och lågt... Klubben agerar konstigt i vissa situationer utanför planen – transfers framförallt – och på planen kan de vara värdelösa och sedan göra årets match veckan därpå. Men det är laget i hjärtat och det kommer alltid förbli så, oavsett utfall framöver.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Inte lika tydligt som förut. Bergkamp och Fabregas har varit stora förebilder och någon sådan känsla till en viss spelare har jag inte i dag.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Helt klart Cesc Fabregas. Jag är relativt jämngammal med honom och minns hans första A-lagsmatch och har följt honom sedan dess. Jag försökte kopiera hans spelstil, köpte likadana fotbollsskor och så vidare. De säsonger han gjorde i Arsenal var verkligen tipptopp och det var synd (men förståeligt) att han till slut lämnade för Barcelona.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Nu för tiden ser jag dem själv här hemma och jag är väl på plats en till två gånger per år. Det har varit sämre av den varan de senaste åren då det helt enkelt inte känts lika kul att se Gunners spela boll. Matcherna ses hemma i soffan med någon kall typ av dryck.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Njaa... Ingen spektakulär, men det första jag kommer att tänka på är på Emirates mot Fulham. Vi hade fått biljetter långt ned på långsidan, snett bakom Fulhams bänk. Jag tror vi vann med 3–1 och Denilson springer rakt ut och firar där vi satt med fem-sex spelare tätt efter honom. Det var lite småmäktigt där och då.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Inte alls mycket jämfört med tidigare. Hade jag svarat för tio år sedan (när jag var 20 år) hade svaret varit annorlunda. Vet inte hur mycket olika saker som fått sina smällar när det har gått dåligt. Dåliga prestationer, särskilt på kvällsmatcherna, gör att det blir svårt att varva ner och somna direkt efter. Samma om de har gjort en riktigt bra prestation. Men om matcherna spelas mitt på dagen så skakar jag av mig eventuella irritationer relativt snabbt.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Ja, lite som svar på föregående fråga. Jag var mer inne i det för några år sedan, på gott och ont. Jag vill se matcherna själv och om det gick dåligt så var jag inte rolig att umgås med därefter. Nu kan jag till och med prata med min sambo samtidigt som de spelar matchen.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Nja, det var väl också mer så förut, att man skulle bara hata de andra topplagen. Men det är klart, när vi möter Manchester-lagen och Tottenham är det ju lite extra nerv, helt klart. Men hat, nix, inte nu för tiden.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Oj, klurig fråga och jag svarar det första som kommer i min skalle: Jag skulle vilja ha tillgång till medialäktaren, alltså på uppdrag av SvenskaFans typ, på en Arsenal-match och göra ett slags resereportage/reserapport. Det vore lite småcoolt, men det är inget jag gjort något försök att uppnå. I övrigt hoppas jag sannerligen få vara på plats i någon finalseger eller vara på den matchen när ligan tas hemma nästa gång.
