Liverpool - Crystal Palace0 - 1
Fem tankar efter Crystal Palace
Efter ett riktigt bottennapp mot Atalanta öppnades möjligheten till revansch mot Crystal Palace på Anfield, men det sket sig och det sket sig med besked.
Nu sitter vi i skiten
Det var inte längesedan som The Liverbird svävade högt på Merseyhimlen och blickade ut över fyra möjliga rov. Ligacupen fångades in februari, vi slog med lätthet ut Slavia Prag i Europa League och lottades mot Atalanta, vi var i kvartsfinal i FA-cupen och vi ledde ligan. Vi var förhoppningsfulla och det gick att drömma om en gyllene sky.
Men så kom den olyckliga FA-cupskvartsfinalen mot Manchester United. Vi satsade som vanligt hårt framåt men blottade oss bakåt och blotta oss bakåt har vi fortsatt att göra sedan dess. Från denna match och framåt har vi spelat sex matcher, gjort tio mål och släppt in tolv mål. Vi har släppt in mål i alla dessa matcher och vi har inte gjort mål i dom två senaste matcherna. Formen har gått spikrakt nedåt. The Liverbird är väldigt stukad.
Vi har åkt ur FA-cupen och oddsen för att gå vidare i Europa League är skyhöga. Oddsen för att vinna ligan är också höga och klart stigande. Vi sitter i skiten. Kan vi kravla oss upp?
Kollektiv kollaps
Fotboll handlar om individuella prestationer men kanske ännu mer om den kollektiva insatsen. För Liverpool har kollektivet nästan alltid överordnats det individuella. Så var det för Bill Shankly, så var det för Bob Paisley och övriga Boot Room Boys. Så är det också för Jürgen Klopp. Om Jürgens offensiva och aggressiva spelstil ska fungera krävs det att alla samverkar, alla måste pressa gemensamt, tight och aggressivt och när vi vinner bollen måste alla snabbt hitta fria positioner.
Detta har klickat den senaste månaden, alla har inte jobbat tillräckligt hårt och synkroniserat. Jürgen sa efter debaclet mot Crystal Palace att “om vårt presspel bara fungerar till 80 procent är det helt meningslöst”. Hela Jürgens pressidé föll, backlinjen var för låg och bred, det fanns massor av ytor mellan vårt lag och det har straffat sig gång på gång. Tolv gånger på sex matcher.
Individuella kollapser
Vi har haft ett ett stort bollinnehav i dessa sex senaste matcher, vi har skapat mängder med chanser men effektivteten har var mer än dålig. Bara på dom tre senaste matcherna, mot Manchester United, Atalanta och Crystal Palace, har vi haft 51 avslut, 18 på mål, en xG-skattning på 9,14 mål. men bara gjort två mål. Våra anfallare har helt tappat självförtroende och skärpa.
Det ser inte bättre ut försvarsmässigt. Under dessa tre senaste matcher som vi dominerat stort, 63 procents bollinnehav mot Manchester United, och 70 procent mot Atalanta och Crystal Palace har vi släppt in sex mål. Försvaret läcker som ett såll och det sker individuella misstag hela tiden. Vi har inte hållit nollan sedan den 7 mars mot Nottingham Forest och efter Forest har vi spelat nio matcher med insläppta mål.
Ljus i skyn
Går det att se något ljus i skyn? Ja, spelartruppen börjar växa, många av våra skadade spelare är på väg tillbaka. Curtis Jones, Endo och Dominik Szoboszlai har kommit redan förra veckan. Alisson Becker, Trent Alexander-Arnold och Diogo Jota är tillbaka i spel denna vecka. Det är kvalitetsspelare som borde höja oss, men matchovana, sämre tajming och sämre precision har gått att se hos alla nämnda spelare, i större eller mindre omfattning. Det krävs nästan alltid en viss tid för skadade spelare att komma i slag igen. Och nu kommer många av dom skadade tillbaka, kanske för många på en gång?
Men med lite perspektiv är det självklart bra att våra skadade hjältar kommer tillbaka. Vågar vi tro att vi kan vända formkurvan?
From förhoppning
Det är väldigt tighta spelscheman i slutet av säsongen, det gäller inte bara oss utan även våra värsta konkurrenter som är Manchester City och Arsenal. Manchester City möter Real Madrid i veckan, Arsenal möter Bayern München och Manchester City möter också Chelsea i en FA-cupssemifinal.
Arsenal har redan snubblat, dom förlorade hemmamatchen mot Aston Villa med 2-0. Dom kan snubbla igen. Till och med Manchester City kan snubbla, större underverk har skett. Vi röda ger inte upp förrän det är statistiskt omöjligt.
