Lakritstrollen
2007-09-04 23:10
Lakrits segrade till sist
Lakritstrollen kom undan med blotta förskräckelsen mot Kultureliten, och vann med 2-1. Målen gjordes programenligt av Rågerinho och kapten Carlström.
Tor Widerberg
Fyra var tidiga, en kom ensam med tunnelbanan, en kom oanmäld och en kom i grevens tid med en gästbrasse i bagaget. En kom inte alls. Vi visste att Jonas var hemma för att pynta hallen, men vart tog Robin vägen?
Det var en desillusionerad grupp spelare som mötte upp i Hjulsta med stirriga blickar. Matchstarten kröp närmare och lugnet hann liksom inte infinna sig. Stressen klängde sig fast i Lakritstrollens tröjor i fyrtiofem minuter innan domaren blåste av matchen. Skärrade Lakritstroll kunde slappna av i spända muskler och sänka uppumpade bröstkorgar. Trots allt, var tre poäng bärgade.
Det hade pratats om stora segrar alldeles runt hörnet, om seriefinalen mot Lökringarna och om den sagolika segerbanketten i oktober. Trollen kände sig oövervinnerliga med fem segrar i rad och osannolika 30-3 i målskillnad. Det var bara det att man hade glömt bort Kultureliten, och att det är ett lag med massor av kämpaglöd och krut till bristningsgränsen i benen. Till och med coachens varnande finger inne på forumet hade förbisetts.
Första halvlek blev en svettig kamp mellan ett lag som ville briljera, och ett lag som ville spöa den självgoda skiten ur serietvåan. Det enda lakritssmakande glädjeämnet från första halvlek var att se Samba-Jönsson, till livet återförd från spanska sjukan, slå tunnlar på motståndare igen. Och när Samba passade fram till Rågerinho som svepte in 1-0 tidigt i andra halvlek, var det som att Trollen lutade sig tillbaka och väntade på tvåan, trean och fyran.
Springet tog slut och Kultureliten började pressa högt. De rödsvarta kröp närmare och närmare, flyttade upp sina mannar och stressade så högt att syret tog slut kring Tommy i Lakritsmålet. Kvitteringen kom tyvärr inte som en blixt från klar himmel. Det var en mulen kväll och när en motståndare stressade Tommy, försökte han sig på dribblingskonst. Stycket rev ner applåder…från motståndarna och bollen fick hämtas ur de egna maskorna.
Lakritstrollen visade mot slutet av matchen att laget kan resa sig i svåra lägen och att man kan uppvisa fantastiskt vackert och hårt arbete när det inte längre finns tid att glänsa. Kapten Carlström, eller Nastradamus vid annat namn, hade innan matchen proklamerat att det räckte med ett mål mer än motståndarna för att vinna. Han tyckte tydligen att läxan behövde ett talande exempel, och därför knoppade han in en pärla med pannan, på den tionde hörnan eller så.
Lakritstrollen vann med 2-1 efter gott slit. Återigen slogs det fast att det är den aldrig sinande kampmoralen, tillsammans med plötsliga genialiteter, som är Lakrits styrka. Det är nog en bra idé att ta fasta på det nu. Nästa vecka väntar Lökringarna.
Troll of the match: Det stora lagmaskineriet som gav tre poäng i svårt läge. Extra plus till de tre brassarna, Samba Jönsson i gammalt gott slag, Rågerinho med mål och assist och Markus II med sällan skådad teknik, samt Kapten Carlström som siade om utgången, avgjorde matchen och hade vänligheten att berömma undertecknad för försvarsjobb. Tack.
Det var en desillusionerad grupp spelare som mötte upp i Hjulsta med stirriga blickar. Matchstarten kröp närmare och lugnet hann liksom inte infinna sig. Stressen klängde sig fast i Lakritstrollens tröjor i fyrtiofem minuter innan domaren blåste av matchen. Skärrade Lakritstroll kunde slappna av i spända muskler och sänka uppumpade bröstkorgar. Trots allt, var tre poäng bärgade.
Det hade pratats om stora segrar alldeles runt hörnet, om seriefinalen mot Lökringarna och om den sagolika segerbanketten i oktober. Trollen kände sig oövervinnerliga med fem segrar i rad och osannolika 30-3 i målskillnad. Det var bara det att man hade glömt bort Kultureliten, och att det är ett lag med massor av kämpaglöd och krut till bristningsgränsen i benen. Till och med coachens varnande finger inne på forumet hade förbisetts.
Första halvlek blev en svettig kamp mellan ett lag som ville briljera, och ett lag som ville spöa den självgoda skiten ur serietvåan. Det enda lakritssmakande glädjeämnet från första halvlek var att se Samba-Jönsson, till livet återförd från spanska sjukan, slå tunnlar på motståndare igen. Och när Samba passade fram till Rågerinho som svepte in 1-0 tidigt i andra halvlek, var det som att Trollen lutade sig tillbaka och väntade på tvåan, trean och fyran.
Springet tog slut och Kultureliten började pressa högt. De rödsvarta kröp närmare och närmare, flyttade upp sina mannar och stressade så högt att syret tog slut kring Tommy i Lakritsmålet. Kvitteringen kom tyvärr inte som en blixt från klar himmel. Det var en mulen kväll och när en motståndare stressade Tommy, försökte han sig på dribblingskonst. Stycket rev ner applåder…från motståndarna och bollen fick hämtas ur de egna maskorna.
Lakritstrollen visade mot slutet av matchen att laget kan resa sig i svåra lägen och att man kan uppvisa fantastiskt vackert och hårt arbete när det inte längre finns tid att glänsa. Kapten Carlström, eller Nastradamus vid annat namn, hade innan matchen proklamerat att det räckte med ett mål mer än motståndarna för att vinna. Han tyckte tydligen att läxan behövde ett talande exempel, och därför knoppade han in en pärla med pannan, på den tionde hörnan eller så.
Lakritstrollen vann med 2-1 efter gott slit. Återigen slogs det fast att det är den aldrig sinande kampmoralen, tillsammans med plötsliga genialiteter, som är Lakrits styrka. Det är nog en bra idé att ta fasta på det nu. Nästa vecka väntar Lökringarna.
Troll of the match: Det stora lagmaskineriet som gav tre poäng i svårt läge. Extra plus till de tre brassarna, Samba Jönsson i gammalt gott slag, Rågerinho med mål och assist och Markus II med sällan skådad teknik, samt Kapten Carlström som siade om utgången, avgjorde matchen och hade vänligheten att berömma undertecknad för försvarsjobb. Tack.
