Spelarprofil #2

Snabbfakta

Född	1984
Längd	1.83 m
Vikt	83 kg
Position	Målvakt
Tröjnummer	33
Säsonger i LBK	4

Daniel ”Danne” Eriksson är en av Lindholmens målvakter och han har i år fått mer speltid i A-laget än föregående säsonger. Han är som en del andra i laget inflyttad från bonnvischan och han startade sin fotbollskarriär i Tanums IF. Senare blev det även spel i Trollhättans FK och Halvorstorps IS.

I LBK har Danne lirat i 4 säsonger och när målvaktskollegan Rickard Petersson blev avstängd tidigare i år så fick han chansen i A-laget och man kan väl säga att han tog den. Hittills har det bara blivit en förlust med Daniel i mål för LBK.

Han anser själv att hans styrka som målvakt är spelet i luften, något som blivit bättre just under denna säsong. Han får även anses som en väldigt modig och orädd målvakt som ofta tar en smäll när han kastar sig framför motståndarnas fötter.

Det han framför allt vill förbättra är spelet med fötterna. Likt en Jens Lehmann kan man ibland se Danne ”briljera” med fotarbetet men när det kommer till utsparkar så har han ändå hyfsad kontroll på dom.

Ett av Dannes bästa minnen från tiden i Lindholmen var träningslägret i Munkedal då han hade citat: ”grymt kul”.
Men annars tycker han att det alltid är skoj att träffa lagkamraterna vare sig det är på träning, match eller i baren.

Enligt Danne så var LBK:s start i år lite sisådär men det har verkligen tagit sig på slutet och allt har blivit bättre ju längre säsongen gått. Han lovordar speciellt backlinjen som han anser varit klockren, men han tycker även det offensiva spelet har varit effektivt.
Personligen så tycker han att det har släppt för honom i år. Han vet att han kan ännu bättre men han är mycket nöjd med sin egen insats i år, förutom 0-8 mot Sjövalla förstås.

Om han bara fick nämna en spelare i LBK som han tycker har visat mest hjärta i år så blir det Erik. Vi gissar att det säkert är fler som är beredda att hålla med om den åsikten då junioren med moppemustaschen faktiskt har imponerat på alla, vågar vi lova.

Som den målvakt han är så rankar han Francesco Toldo som sin personliga favoritspelare. Att nämnde Toldo spelar i Inter kan väl knappast ha med saken att göra.
Men Dannes barndomsidol är en annan målvakt som rönt stora framgångar i karriären, nämligen den alltid lika rödnosade dansken Peter Schmeichel.

Så var det ju det här med favoritlaget. Egentligen är det ett under att Danne överlevt vissa överlägsna kommentarer angående sitt favoritlag Djurgården, men vi gissar att de flesta tänker: ”Jaja, han växer nog upp någon dag.”

Precis som förra profilen, Johan Simonsson, så rankar Danne kvartsfinalen i VM 1994 mellan Sverige och Rumänien som den bästa match han sett. Vi kan bara föreställa oss en 10-årig knatte springa omkring mitt i natten kastandes likt Tomas Ravelli efter denna magiska match.

Dannes drömcoach, förutom Anders då förstås, skulle vara Roberto Mancini. Det tro fasen att man skulle vilja ha Mancini som coach ifall det ingick ett San Siro som arbetsfält. Men det klart, även på Länsmansgårdens IP skulle italienaren säkert göra någon nytta.

När Danne inte vaktar målet så ikläder han sig vita snickarbyxor, keps och roller eftersom han tycker om att måla. Det är ju enda gången han själv får chansen att göra detta.

Han har dessutom ett sjukligt stort Metallicaintresse. Han har varit på de mest besynnerliga ställen bara för att få se dom spela. Han har t.o.m. tatuerat in ett par av deras symboler, men det är också lite bara för att han gillar att gadda sig.

Och till sist. Om ni inte visste det redan så är han och Jimmy Axelsson kusiner. Vi vet inte vem av dom vi ska tycka mest synd om.