Lakritstrollen
2007-09-25 14:28
Lakritstrollen vann på WO
Lakritstrollen är klara för andraplatsen i tabellen, men det blev utan kamp. FC Bergbacken dök aldrig upp och lämnade därmed walkover. Besvikna Lakritstroll som sett fram mot match fick vända hemåt med oförättat ärende.
Tor Widerberg
Någon måste ha haft svettiga förhandlingar med hin håle tidigare under dagen. I samtalen kom parterna överens om vilket pris Lakritstrollsspelarens själ skulle ha. Kanske var priset en seger utan svett mot FC Bergbacken?
En dräpande teater spelades upp under fullmånens bleka ljus. De fega uslingarna i FC Bergbacken visade sig från sin ryggradslösa sida igår. De mindes de förödmjukande scenerna från lagens första möte, då Lakritstrollen lät sina långa piskor slå över hela sjumannagruset och vräkte in bollar i motståndarmålet. Bergbacken fick pisk då, och de vågade inte riskera samma behandling en gång till. De stannade hemma och kurade ihop sig med en påse chips framför teven, medan frustande och spottande Lakritstroll stampade i marken på ett blåsigt Hjulsta BP.
Domare Torbjörn låste upp den knarrande porten till maskinrummet. Han klev in, drog i spakarna, tryckte på knapparna och på ett par sekunder kvävdes ljuset över fotbollsplanen med ett tynande surr.
– Nu går vi hem och runkar, sa Rågerinho.
Våra vindbitna hjältar gavs segern med fem mot noll, men det smakade ingenting. Det var surt, sött och beskt om vartannat, men smakerna tog ut varandra. Den hedervärda platsen som tvåa i tabellen står färdiginpackad med silversnöre för Lakritstrollen, men ett troll vill inte ha något gratis. Ett troll vill hosta, blöda och gå genom gruset på bara knäna för att nå fram till skrattet. Nu blev det en kvällsutflykt fram och tillbaka till det betonggrå Hjulsta.
Som grus och glasskärvor på moset var tunnelbanan försenad. Inte ens ett samtal med en mörk herre som luktade nattklubbsgolv och staplade upp FBI, Sven-Göran Eriksson och Marika Domanski-Lyfors i samma mening kunde pigga upp.
I denna självömkande stund tänker Lakritstrollen trots allt mest på alla fotbollsfans som gått miste om underhållning och själslig njutning. Vi försäkrar att vi bjuder upp tusenfalt nästa måndag.
En dräpande teater spelades upp under fullmånens bleka ljus. De fega uslingarna i FC Bergbacken visade sig från sin ryggradslösa sida igår. De mindes de förödmjukande scenerna från lagens första möte, då Lakritstrollen lät sina långa piskor slå över hela sjumannagruset och vräkte in bollar i motståndarmålet. Bergbacken fick pisk då, och de vågade inte riskera samma behandling en gång till. De stannade hemma och kurade ihop sig med en påse chips framför teven, medan frustande och spottande Lakritstroll stampade i marken på ett blåsigt Hjulsta BP.
Domare Torbjörn låste upp den knarrande porten till maskinrummet. Han klev in, drog i spakarna, tryckte på knapparna och på ett par sekunder kvävdes ljuset över fotbollsplanen med ett tynande surr.
– Nu går vi hem och runkar, sa Rågerinho.
Våra vindbitna hjältar gavs segern med fem mot noll, men det smakade ingenting. Det var surt, sött och beskt om vartannat, men smakerna tog ut varandra. Den hedervärda platsen som tvåa i tabellen står färdiginpackad med silversnöre för Lakritstrollen, men ett troll vill inte ha något gratis. Ett troll vill hosta, blöda och gå genom gruset på bara knäna för att nå fram till skrattet. Nu blev det en kvällsutflykt fram och tillbaka till det betonggrå Hjulsta.
Som grus och glasskärvor på moset var tunnelbanan försenad. Inte ens ett samtal med en mörk herre som luktade nattklubbsgolv och staplade upp FBI, Sven-Göran Eriksson och Marika Domanski-Lyfors i samma mening kunde pigga upp.
I denna självömkande stund tänker Lakritstrollen trots allt mest på alla fotbollsfans som gått miste om underhållning och själslig njutning. Vi försäkrar att vi bjuder upp tusenfalt nästa måndag.
