Tredje raka för Trollen!

Det var ett lag fyllt med självförtroende som stegade in bland sanddynerna i Vällingbys Kalahari-öken. Gruset hade inte sett vatten på väldigt länge, vilket tydligt kändes i strupar uttorkade av allt damm. "Lakritsshots, lakritshots! Mitt matchställ för en lakritsshot!" hördes Trollen kvida under speluppehåll. Men så länge spelet var igång kunde man aldrig ana sig till dessa umbäranden - Lakrits dominerade matchen fullständigt i första halvlek.

Stalingrad låg lågt ner i banan i matchinledningen, vilket gav Lakrits möjlighet att föra spelet. Halvleken kändes som ett enda långt anfall mot motståndarmålet, som endast i korta sekvenser avbröts av undandrensningar och tendenser till kontringslägen. Trollen spelade lugnt, självsäkert och behärskat, övertygade om att ledningsmålet snart skulle komma.

Kanske var det just denna övertygelse som hindrade Lakrits från att ta tillvara på de många chanserna. För vad kan annars förklara alla bisarra avslut? Varje gång Trollen hade vaskat fram ett riktigt hett läge så slutade chansen med att bollen i sakta mak rullade ut bland sanddynerna vid sidan om målet, utan att ha varit nära att leta sig in bland maskorna. Huvudroll i detta drama spelades av ingen mindre än Robin "Bobby" Österberg, som var fenomenalt påpasslig och alltid på rätt ställe, men som avslutade medelst de flesta kroppsdelar förutom fötterna.

Men Lakrits malde oförtrutet på tills de fick utdelning. Som så ofta förr så var det Coach Carlström som dyrkade upp låset, erfarenheten sade att det inte blev mål när ett Troll fick bollen i bra läge, så vid hörnan la Coach bollen direkt mot motståndarna istället. Bollen gick via motståndarmålvakten och in i mål!

I andra halvlek inledde Trollen lika bra som de hade spelat i första halvlek. Efter några minuter blev det ny hörna och Arpe visade att även han hade listat ut hur man skulle göra. Hörnan la han på motståndare, som i ett märkligt flipprande till slut fick bollen in i eget mål. 2-0 till Lakrits!

Motståndarna verkade vid det här laget utspelade och desperata. De valde att flytta fram laget och pressa hårdare i Lakrits uppspel, vilket funkade. Trollen har nämligen behov av en stor personlig sfär omkring sig och när andra inkräktar på denna blir de ofta oharmoniska, inåtvända och ängsliga. De tenderar också att slå 300 meter långa passningar och sprida ut sig över hela Vällingby. Stalingrad fick igång ett bättre spel och Trollen uppträde stressat och osäkert. Chanserna fördelade sig relativt jämt mellan de båda lagen, men Stalingrad började få ett psykologiskt övertag.

Efter att ha förlorat bollen i ett anfall inleddes en kontring på högerkanten som avslutades med att Nicken och Coach misslyckades med att stoppa en motståndare vid det egna straffområdet. Denne kunde smita förbi och i ganska dålig vinkel pressa in bollen bakom den annars välspelande Tornaldo i Lakritsmålet. 2-1 och Lakrits var i gungning.

Men skam den som ger sig. "Sjunde gången gillt" tänkte Bobby innan han skrek "Arpe-Arpe-Arpe-Arpe-Arpe-Arpe!" likt en sinnesjuk i motståndarnas straffområde. Inlägget mötte han med en väl avvägd innersida och bollen placerades snyggt invid den högra stolpen. Ett fåtal minuter senare kom dessutom Karnivalen i Rio till Vällingby och Samba-Jönsson tryckte in returen på sitt eget skott i krysset. Plötsligt stod det 4-1, vilket var fullt rättvist med tanke på det tidigare spelövertaget. Lakrits avslutade dåligt när de spelade bra, men avslutade bra när de spelade dåligt.

Tre raka segrar och fortsatt serieledning!

Troll of the match: Robin "Bobby" Österberg, för att han inte låter sex stycken usla avslut hindra honom från att göra ett klockrent sjunde.