Olympiacos Vällingby - Ligan

Undertecknads första match för säsongen blev då mot serieledande Olympiacos Vällingby med, vad jag fick höra senare, halva laget kryddat av spelare från A-laget som krigar i div 4, vilket är - om vi uttrycker oss snällt - en division FC Björnligan inte spelar i.
 
Jag kände mig relativt pigg och när Cricke säger att jag ser sjukt bakfull ut - även fast jag inte ens var ute kvällen innan - så visar det lite på hur pass starka Ligan kände sig en dag som denna. Isbjörn såg ut som en dålig diarré luktar och allt Kalle sa och gjorde präglades av en sprudlande optimism och hade positiv klang. Allt var 150 meter bort', 'sjukt irriterande' eller 'sååååå jävla jobbigt'. Det få som inte var bakfulla skulle få ta ett stort ansvar denna dag, kändes det som på förhand.
 
När man kliver på planen, bland alla spelande kidsen, och det första man hör är 'Saddam, vad fan gööööruuu?!' så förstår man att man inte direkt ska spela på Östermalms IP eller Djursholms Sportsällskaps hemmaarena. Efter ett visst besvär att få bort småungarna, som under tiden hinner visa upp ett imponerande stort ordförråd i det svenska språket, så ställer Ligan upp med en 4-4-2 uppställning främst inriktad på - bokstavligen - tung defensiv och chansartade kontringar.
 
Masken tog plats i mål med Stiil som en stilig högerback, Biljard till vänster och firma Cricke-Tobbe som mittlås. Karwan som vänsterytter, Frälsaren till höger, Isbjörn och Yankho som mitt-mitt. Vem som skulle vara offensiv av dessa två diskuterades aldrig då bägge var inställda på försvar från början. På topp spelade finurlige Marc och frapperande bakfulle Kalle. Jag fick min vana trogen börja på bänken och hälla vatten i håret för att få till en Messi-frilla och kanske lura motståndaren till att tro att jag kan spela fotboll som en sydamerikan.
 
Olympiacos börjar som väntat, med bollen i stort behåll och många passningar laget igenom. Väldigt rörliga är de och jobbar bra för varandra med fina löpningar. Ligan faller tillbaka och låter dem trilla runt. Inget direkt superfarligt händer bakåt de första 15 min, då antingen domaren dömer offside eller Cricke sparkar undan benen på anfallande motståndare utan få så mycket som en frispark som påföljd. Citatet 'Han rörde honom inte ens!' är numera klassisk efter att Cricke fick själv hjälpa till att plocka upp benpiporna åt killen som han nyss mejjade ner utan att vara nära bollen. Att domaren var lätt partisk och dömde till vår fördel skulle visa sig ännu tydligare ju längre matchen led. Till vår stora glädje dock.
 
Trots motståndarnas press från början så öppnar det ändå för luckar för våra anfallare. Deras backlinje får lite hybris och blir för självsäkra med sina passningar som siste man. Frälsaren, som verkligen inte kan ha varit bakfull för i så fall är han inte mänsklig, sprang och stressade väldigt mycket på sin kant och skapade fram lägen åt Kalle att springa på. Karwan höll sig framme också och kunde med lite bättre skärpa ha satt ledningsmålet efter dryga 20 när han fick öppet mål efter att bollen gått igenom hela straffområdet, men tyvärr gick den över.
Surt värre är att strax efter det gör motståndarna mål. Om man ska finna ngt bra i det så får det vara att det var ändå inget skitmål och att vi inte tappar humöret för mycket för det. En av deras kantspringare lyckas undgå Biljards rugbytackling med livet och bollen i behåll och skickar in den till en anfallare som först försöker klacka bollen men missar, bara för att se den gå till en annan anfallare som skjuter direkt. Masken gör en strålande räddning på det skottet men returen går oturligt ut till samma jök som skjuter in den utan större besvär. 1-0.
 
Jag byter av Karwan och får det stora nöjet att vara på planen för att se Biljards...ja, hur ska jag uttrycka mig? 'Tok-löpning' är nog mest passande. Han sätter mer eller mindre fart från egen planhalva, lyckas peta bollen förbi två motståndare och får öppen gata. Kalle, som har tagit den där uppoffrande löpningen han bävat hela morgonen inför, och får öppet mål när Biljard spelar den snett inåt bakåt. Kalle misslyckas inte och 1-1 är ett faktum. Detta sker väldigt tätt inpå deras mål vilket var inte bara jävla skönt men också psykologiskt tungt för dem och viktigt för oss. Nu vet de att våra kontringar är att tas på allvar och vi vet att Biljard kan spela fotboll på annat sätt än att slå långa rensningar.
 
Inget speciellt nämnvärt händer resterande del av halvleken mer än att domaren friar Cricke från ytterligare några misshandelsförsök, bl a ett som kunde ha varit straff. Olympiacos har fortsatt mycket boll och rinner igenom vid några tillfällen men avsluten är utanför mål eller på Masken. Det oavgjorda resultatet står sig till halvlek.
 
Matchbilden är snudd på identisk i andra halvlek. Olympiacos rullar mycket boll och försöker sig på instick mellan våra backar, eventuella skottförsök räddas av Tobbes hockeyröv eller Crickes mon chi chi-frisyr eller så går de utanför. Om jag får vara partisk, vilket jag får, så tycker jag att vi har ännu fler kontringar och större ytor nu. Isbjörn och Yankho gör ett ruggigt bra jobb på mitten och stänger till mycket för motståndarnas duktige spelfördelare, nr 17 (Det kanske var han som var Saddam? Näää.) 
Vi har defintivt mer boll än första 45 och spelar runt den mer. Frälsaren gör skäl för sitt namn när han på egen hand petar sig förbi deras backar och får fritt läge med målvakten. 'Nu ringer det' han jag tänka och 'Allah Ahkbar' hann motståndarna tänka men dessvärre går hans avslut på målvakten som räddar utan retur. Trion med nämnde Frälsaren, Kalle och Marc jobbar bra på de bollar som Yankho eller Is skickar upp. Nicktouch eller skarv till en löpande kollega funkar väldigt bra, konstaterar jag från min vänsterflank. Just detta sker när Marc skickar bollen i djupled på Kalle som kommer perfekt i sin löpning. 10 öl färre kvällen innan och hans chipp hade suttit otagbart i krysset. Nu går den dessvärre utanför. Hade blivit riktigt snyggt annars.
Samma björnbusar är dock inblandade vad som blir vårt ledningsmål. Om inte mina nyopererade ögon sviker mig så var det Kalle som slog en bra passning till Marc som löper sig fri till vänster och placerar bollen så där enkelt som bara han kan till höger om målvakten. Lugnt och behärskat. Kalldusch för Olympiacos, som verkar bli mer och mer frustrerade. 1-2 i Björnligans favör.
 
När Marc tiotalet minuter senare lobbar in bollen precis under ribban med oerhörd finess från mitten av deras planhalva, så var nog den tidigare kallduschen ersatt med isvaksbad som en mer rättare beskrivning för Olympiacos spelare. Men dock kan jag ändå inte tycka att det är orättvist. Visst, domaren kan mycket väl ha varit aktiv i NSDAP som ung och haft en och en annan förutfattad mening om folk med utländsk härkomst då han dömde väldigt många ggr till vår fördel men vi försvarade oss ändå bra och kontrade ännu bättre. Svårare än så är det inte. Olympiacos hade mycket boll och samtliga spelare visste hur man behandlade den, men de riktigt farliga chanserna uteblev. Ett och ett annat skott ven förbi ribban och ngt kanske till och med träffade stolpen men alla vet ju att Masken hade tvärkoll på det. Straffsituationen när deras företagsamme nr 17 blir kapad och sedermera liggande kan jag inte uttala mig så mycket om då jag stod för långt bort, och dessutom är vindögd och halvblind för stunden.
1-3 verkar stå sig matchen ut tills några minuter före full tid då domaren lägger sina politiskt inkorrekta åsikter åt sidan och släpper igenom tre st offsidespringande Olympiacos spelare. Trots att det blir 2-3 av den situationen så är det värt att nämna det strålande hemjobbet av backarna som sånär med Maskens hjälp fredjar målet.
 
Vi vinner matchen och det är inget vi bör skämmas för, anser jag. Ställer de upp med halva laget hemmahörande i div. 4 och ändå inte lyckas vinna så är det nog de som ska stå i skamvrån. Vi, å andra sidan, ställde upp med ett slitet och stukat lag med en avbytare. En mittfältare och anfallare som tillsammans hade druckit upp alla öl som fanns på Södermalm på lördagskvällen och då gör vi ändå tre mål med bud på fler.  
 
Bra jobbat av hela backlinjen matchen igenom samt Yankho och Is som fick försvara sig mycket och sparka ned desto mer. Jag och Is körde tag-team på deras nr 17 vid ett tillfälle när Isbjörn bryskt stoppade honom framifrån och jag sprang över honom bakifrån i samma sekund och råkade dessutom kliva på hans hand och fot när han låg ner. Vad blev det av då? Inte ens frispark.
 
Som sagt, vi kan tacka domaren en smula. Men överlag var det en laginsats med backarna som största hjältar.