Regnet öste med Ligan stod upp

”Regnet öste ned men Ligan stod upp”

Precis lagom till avspark öppnades himlen och Gud, eller om det var Allah, började pissa oss alla i huvudet vilket var en skön start på kvällen. Startelvan som ställde upp på Stora Essingen IP mot ett starkt Nacional Stockholm var Masken (som tydligt visade vilket Stockholmslag hans sympatier låg hos, i och med den grönvita jättesnygga målvaktsdressen), högerback Gunnar, mittlås Danne och Jonathan samt fotbollsinvaliden Edlund till vänster. Det stod en rullstol redo vid sidan av planen för den spelande coachen utifall att han skulle säcka ihop. Mittfältet formerades med Marc (som glömt såväl benskydd som shorts och förnuft) till höger, Svenne och Yankho i mitten och en blytung och nyfriserad Alex till vänster. På topp skulle Kalle och Frälsaren kampera ihop. Isbjörn och Åhblom masserade varandras Gluteus Maximus ingående på bänken.


Ligan tar tag i matchen direkt och med lite flyt hade Frälsaren kunnat ha frälst oss alla med att göra mål i andra minuten, på fint inlägg från Svenne. Men målvakten gick rätt, trots att han egentligen gick fel, och lyckades rädda. Ligan fortsätter att kontrollera och kommer i flera bra anfall, Kalle har bl a en mycket fin chans som tyvärr träffar keeperns ölmage istället för nätmaskorna. Lite senare får Alex skottläge, efter att ha lyckats tråckla sig förbi sin back, men det skottet är så dåligt och felriktat så att det skulle ha vunnit en jordskredsseger på ”Låt Kameran Gå” om det filmats. Nämnde Kalle kombinerar bra med Frälsaren och ytterligare några lägen uppstår, dock inget som resulterar i ett mål…förrän Kalle jagar ifatt en boll på kanten, viker in i straffområdet och vallar den på motståndarbackens ben in i mål. Det är lite det som är Kalles storhet, att han kan se hur backens benskydd sitter lite snett och var han behöver träffa på det för att det ska bli ett kliniskt avslut.

0-1 i Ligans favör och alla är så glada.

Det försvaras bra genom hela planen och folk jobbar för varandra. Mindre rutinerade herrar (läs: Alex) får bra hjälp med snack ifrån såväl backlinje som anfall. Stämningen är god och ordförandes tal på träningen i tisdags verkar ha gett effekt. Inte ens Svenne bjuder på ett ynka ”din jävouol, pässa boullen, fö i hjielviete!”, vilket – för oss som inte snackar danska – betyder: ”Snälla du, kan du passa bollen, för bövelen.”

Men ju längre halvleken går, desto mer bjuds Nacional in i matchen. De flyttar upp sin press väldigt och börjar behandla bollen lite mer vårdat än tidigare. Efter en hörna lossar en av deras killar ett skott – modell skitdåligt – och får en sådan felträff att det seglar i en perfekt båge över Masken in i krysset. Inte ens skytten kan ha vetat hur det gick till.

1-1 och alla är inte glada längre. Definitivt inte coach Edlund som visar fint föredöme och skriker i vredesmod ett könsord som rimmar på hitta och titta. Ett gult kort belönas han med för det muntliga övertrampet men många, framförallt Alex, imponeras stort av coachens utförliga vokabulär.

I slutskedet av halvleken gör Kalle det oväntade igen. På ngt som inte egentligen var en chans, vänder han på en femöring (tack vare sina Nike-skor) och smackar in ledningen med en distinkt vänster. Mycket snyggt, även om chansen uppstod ur intet.

1-2 håller sig till halvtidsvila och alla är så glada igen.

I andra halvlek lyser Ligans spel från första 45 minuterna med sin frånvaro och Nacional flyttar upp sin press ännu mer. Vi tillåts inte bygga upp ngt som helst spel och det blir mest till att försvara oss. Yankho har tyvärr fått avbryta matchen vilket är mycket synd för den dansbandsälskande fotbollseleganten men självklart också för hela Ligan som får svårt att stå emot Nacionals anfall. Backlinjen gör ett bra jobb och Masken släpper det han ska och räddar det han bör. Matchens stora artistnummer står han själv för när han, liggandes vågrätt i luften, enhandsräddar ett givet mål till hörna. T o m Pa Dembo hade blivit stolt över Masken.

Danne har inte turen på sin sida när han olyckligt kapar en i motståndarlaget som blir liggandes kvidande - i straffområdet. Högst oturligt för det kunde lika gärna ha varit utanför linjen (vilket det kanske också var) men mest för att motståndaren knappast visste vad han gjorde när han fick bollen förbi Danne, den mer eller mindre stack iväg från honom i det regnblöta gräset. Fram som straffexekutor kliver en jök som troligen har sett en viss Ronaldhino på TV för mycket och försöker göra det lika snyggt som sin stora idol. Han siktar på vänstra hörnet vid stolpen men skickar bollen stenhårt upp i det högra krysset, ribba in. Inte direkt avsiktligt men visst såg det fint ut.

2-2 och ingen är glad längre.

Domaren är inte konsekvent för fem öre då han blåser för ingenting i första halvlek, vilket får en och en annan spelare att trycka till ännu hårdare, för att i andra halvlek blåsa för allt. Minst ett par av våra anfall blåses av för…jag vet inte vad. Kanske för att Isbjörn har hängpung?

Det Ligan ska dock vara glada för är just att ingen blir utvisad i andra halvlek, enklare beskrivet som ”göra en Tobbe”. Edlund ligger pyrt till efter sitt kort men blir beviljad att få vara kvar på plan, trots en kapning av det grövre slaget. Svenne har en personlig uppgörelse och stångas med sin kille på mitten som mottar armbågar och allt möjligt i sina motattacker. Men domaren tar lyckligtvis aldrig upp kortet för ngn björnbuse, men olyckligtvis inte heller för ngn Nacional-spelare. Större delen av andra halvlek ägnas helt åt försvarsspel och vi har tappat allt initiativ och konstruktivt spel framåt. .

En nick i ribban och ett par farliga skott för motståndarna senare blåser domaren för full tid och ingen är riktigt glad över resultatet. Matchen slutar mediokert 2-2 och så som den alltid så filosofiske Kalle uttryckte sig – ”det enda som var bra med den här matchen var att vi inte lät dem vinna” – summerar kvällen rätt så korrekt.