FC Björnligan
2008-09-01 02:24
U-Laget förlängde den fina sviten
Med ett start reservlag tog Ligan sig an ett hungrig och tekniskt IFK Viksjö som hade samtliga spelare födda på den här sidan av Millenniumskiftet.

Alex Hälääb
En lågt stående sol låg över Mossen skapade optimala möjligheter till att spela fotboll – för det laget med solen i ryggen. Ordförande Tobbe samlade laget innan avspark och sa några väl valda ord. Det var ngt om Årets Mål förra året och sen en del om att testa en ny uppställning i dagens match. 3-5-2 skulle bli vinstreceptet mot ett hungrigt och förskräckligt ungt IFK Viksjö. Lite mer tyngd på mittfältet och stort ansvar hos kantspringarna som skulle ta offensiva löpningar i varje anfall och skägga tillbaka utav bara helvete när vi tappade bollen i samma veva. P-A stod i mål och kunde nog stoltsera med att vara äldre än alla motspelare sammanslaget. Biljard som vänsterback, Jonathan i mitten och en alltid lika glad Jojje till höger. Om den sistnämnde var glad för att solen sken eller för att ICA har extrapris på sovlaki förtäljer dock inte historien. De lyckligt lottade yttermittfältarna blev Navid till höger och en löpsugen Swende till vänster. Det mycket tunga – bokstavligt talat, inte bildligt – innermittfältet blev Isbjörn och Tobbe som defensiva städgummor åt Alex som förväntades tappa mycket boll som offensiv spelfördelare. Mats och Ted, med mikrofon-frisyren, bildade anfallspar. På bänken kunde man finna Edlund, Stiilig, Kalle, Svensson och Anders. Tittade och lyssnade man noggrant så såg man nog även åskådarna Jimmy skryta om sitt hattrick härförleden och Cricke öva på höftrullningar inför sin kommande striptease på kryssningen.
Matchen börjar i ett lugnt tempo och Ligan har rätt bra kontroll på händelserna. Det ges och tas, det är ställningskrig, bollen är rund och ytterligare några fler klyshor. Efter dryga 20 händer det omöjliga, det oförväntade, det otänkbara: Alex gör mål. På presskonferensen efteråt sa den blekfeta spelaren, som aldrig spelar med nummer 10 på ryggen men alltid tror att han gör det, följande om sitt mål: ”Jag slet mig fri från min bevakning och tog en perfekt löpning i djupet. Navid slog …ja, en okey passning var det väl men jag lyckades med min fina teknik fånga upp den dåligt slagna bollen och få till ett läge ändå. Jag såg en lucka mellan målvaktens armhåla och underarm och nöp till på ett tillslag. Självklart blev det mål trots att det knappt var ngn vinkel alls.” Vad som egentligen hände var att Navid slog en bra djupledsboll med en fin yttersida till Alex som förvirrat sig in i straffområdet av ngn anledning. Denne sköt ett skott i målvaktens famn som han inte lyckades greppa och bollen gled in i mål, snöpligt för den finnige keepern. Men mål var det hur som helst och Ligan hade fått en bra start, 1-0.
Motståndarnas målvakt var ute och fladdrade vid ett flertal tillfällen och om Björnligan faktiskt kunde behandla en boll så hade det kunnat stå 4-0 i halvlek. Men så skedde icke. Ligan får en del halvbra lägen men avsluten blir sällan av bra kvalité. Alex, med sitt målsnitt på 0,000001 promille, testar skott några gånger och …ja, samtliga är skitdåliga. Navid serverar Mats öppet mål men denne lyckas på ngt sätt att skjuta över när han i princip står i målet. Domaren funderade ett tag på att ge honom varning för den missen, men insåg snabbt att han skulle få behöva skicka upp kortet fler än en gång denna match. En lättnadens suck hör man från Alex som ser framför sig hur han slipper få ”Årets Miss”-diplomet på kryssningen i år igen. Lite senare kvitterar Viksjö med ett skitmål där det brister i kommunikationen mellan P-A och backarna. Sådant som händer. Men tyvärr var det en liknande situation som bäbisarna i motståndarlaget även tog ledningen på, kort in pausvila. Lite osäkerhet om vem som ska ta bollen eller spelaren och så lyckas en fjunis få en tå på bollen i rätt läge. Björnligan klev av efter 45 minuter med 1-2 i baken.
Andra halvlek börjar okey för Ligan med åtminstone en tillstymmelse till eget spel men utvecklas sedermera till en orgie i dåliga passningar, fel beslut och avslut som träffar allt annat än mål. Jonathan har dock en fin chans efter en hörna men har dessvärre inte turen på sin sida och hans skott träffar stolpen och går ut. Alex får ett drömläge när Stiil serverar honom bollen på guldfat men skottet är så fjösigt och löst att till och med Karros dotter Isa hade skjutit hårdare. Viksjö tar över matchen helt och spelar runt. Det spelarna saknar i tyngd och längd mot Björnligans dito tar de igen med genomgående bra teknik och de behandlar bollen klart bättre. I närkamperna smäller de på så gott det går men det är med blandat resultat. Svensson får en omild tackling av en motståndare och passar på att, i fallet, dra ned shortsen på sin baneman för att undersöka om denne hade Musse Pigg- eller Kalle Anka-kalsonger. Det var ingetdera, det var faktiskt Batman.
I och med Viksjös stora bollinnehav så sker det som följer rätt naturligt, men kanske inte på sättet hur det sker. En av juniorerna, som var typ två pannkakor hög, drar på en högerkanon utanför straffområdet som letar sig in i mål bakom P-A via stolpen. 1-3 skrivs ned i protokollet. Viksjö kontrollerar, med en dryg halvtimme kvar av matchen, spelet fullständigt vilket får Stiils kommentar från bänken – ”Kom igen nu, Ligan! De har ju INGENTING!” – att te sig en smula märklig. Björnligan hittar inte det fina passningsspel som de faktiskt i vissa ljusa stunder besitter och avsluten håller knappast allsvensk klass.
Men skam åt den som lägger sig. Ju närmre klockan kommer minut 90 desto farligare blir Ligans chanser. Mats drar på en vänsterslägga efter en hörnsituation och den tar lyckligt på en motspelares rygg och ändrar riktning. Målvakten blir helt ställd och bollen seglar in i mål. Det är reducerat till 3-2 och det blir tändvätska åt Ligan. Flera chanser börjar radas upp. Kalle gör ett snyggt nummer när han vänder bort ett par kisar och drar på ett tungt skott men det går millimetrar utanför stolpen. Efter ett fint anfall så får Isbjörn ett ruggigt bra läge när han stormar mot mål samtidigt som bollen rullar mot honom. Men med samma precision som han väljer tjejer på Finlandskryssningar – skjuter han stenhårt och högt över.
Isbjörn, med artistnamnet Laaard Boy, behöver inte gräma sig länge över sin missade chans då Kalle nämligen sätter den viktiga kvitteringen några minuter senare. I sann Torres-anda vet han var målet finns beläget och smackar in en tung höger efter ett bra slitjobb. Jubel från samtliga i Ligan och några minuter senare blåser domaren av matchen.
3-3 kändes, med tanke på hur matchbilden utvecklades, som en seger idag.
Femmannamittfältet funkade helt all right i första halvlek och kan nog vara något för framtiden också. Isbjörn gjorde en mycket bra match, sin missade chans till trots, och passade bra ihop med Tobbe och träbenet Alex.
Ett godkänt resultat blev det till slut, som sagt, men Björnligan kan mycket bättre. Sviten är dock intakt och det är vi alla glada för.