Kungsängen - Björnligan

Björnligans reservlag, i folkmun känt som "segertåget" eller åtminstone "inte torska-tåget", begav sig ut till avlägsna Kungsängen där det går kor på gatorna och alla bär träskor. En fin svit utan förlust hade Ligan med sig i bagaget men skulle nu ta sig an serieledarna och dessutom på ovant underlag, nämligen en blöt åker med gräs här och var på. Till skillnad från jumbon Hässelby - som har släppt in imponerande 115 mål på 13 matcher, det är nästan vad Isbjörn snittar i påsatta taaaarts på samma antal helger - så kunde Kungsängen faktiskt spela fotboll. Och det skulle tyvärr Ligan få uppleva med förnedrande närvaro.

P-A tog på sig handskarna, polerade skallen med Turtle Wax och gjorde sig redo i målet som alltid förr. Backlinjen komponerades av mittlåset Tobbe och Edlund, Niklas J till höger och Marc till vänster. De tekniska eleganterna Karwan och Navid bildade innermittfält med en förkyld Swende och Anders på varsin kant om sig. På topp skulle Peter och Ted härja fritt. Ligan visade upp en fruktad bänk i form av ett träben som hette Alex.
 
Planen var ruggigt svårspelad och när man är van vid jämt underlag, som på konstgräs, var det stundtals enklare sagt än gjort att ens slå en bra passning på fem meter (tillägg: det är dock alltid svårt för Alex). Motståndarna var vana vid underlaget och trillade runt bollen fint. Innan Ligan ens hinner säga: "Kåtast I Kungsängen" och peka på en bild av Stiil, så har motståndarna fått en straff efter att P-A rivit ned deras anfallare. Vad som kanske kunde ha varit målchansutvisning blev inte ens gult kort så en straff kändes milt dömt av domaren, vilket Ligan var glada för. 1-0 blir konsekvensen av straffen och vad som kändes som en sekund senare så står det även 2-0. Trots att Ligan blev utspelade de första 10 minuterna så skärper hela laget sig och det visar sig främst i defensiven. Framåt har vi inte så mycket, knappt ngt alls, men vad spelar det för roll när notoriske måltjuven Peter är med och spelar? På helt egen hand suger han tag i bollen, rycker förbi 3-4 spelare, som alla sparkar honom på hälarna, och avlossar sen en tung vänster som sitter otagbart under ribban. Mycket snyggt och Ligan har (för enda gången i matchen) kontakt.

Ytterligare ett par mål faller innan halvlek och 4-1 står det i domarens protokoll när han blåser av.
 
I pausvilan diskuteras det flitigt hur Ligan ska kunna "spela fulare och sparka ner" deras tekniska spelare på kanten samt ligga tätare på deras mycket företagsamme kapten i mitten. Teknikerna på kanten, främst nr 24 som med Ronaldhino-finter och sjukligt bra känsla i fossingarna, ställde till ordentligt med oreda för de i övrigt bra kämpande backarna. Den andra av teknikerna var en färgad kille som hade den absolut största hockeyröven Alex någonsin skådat. Om han vägde 90 kg så stod hans stjärt för minst 70 av de kilona. Man kan kanske ha undervärderat honom en smula, vilket gjorde det ännu surare när han dribblade och tunnlade folk lite som han ville. Fråga Tobbe om ni vill ha närmare detaljer.
 
Efter paus gör Björnligan första baljan efter en soloraid av Karwan och avslut med knäna/benskydden av Peter och 4-2 känns plötsligt hoppfullt. Tankar som "det kanske går att vända det här" infinner sig i spelarnas huvud för att bryskt ersättas med "hur i helvete kom han förbi mig så enkelt?!" och "jaha, står det 6-2 nu?" några minuter senare när Kungsängen la i en högre växel. Under resten av matchen så faller det så många mål att man nästan tappade räkningen men Peter lyckas i alla fall göra 6-3 (på egen hand igen och på assist av ingen mindre än P-A). Motståndarna var - enkelt förklarat - mycket bättre än Ligan denna söndag och vi hade inte mycket att säga till om, i alla fall inte i andra halvlek. Deras cp-tekniska nr 24 bjöd på stor show så fort han fick bollen och Alex funderade en kort stund på att ge honom en slant för underhållningen han bjöd på, så bra var han. Till skillnad från Ligan så hade Kungsängen ett bra grundspel med mycket rörelse från samtliga. När bollen flyttade sig från en kant till en annan så följde hela laget med och tog nya positioner. De breddade spelet föredömligt och slog crossbollar och instick bakom backlinjen med förödande konsekvenser varje gång. Att P-A tvingas släppa in 9 pås men ändå gjorde typ 15 kvalificerade tokräddningar förklarar kanske matchbilden enklare.

Slutresultatet blir alltså förskräckliga 9-3 och ingen kan väl direkt bestrida att Kungsängen var strået vassare än Björnligan. Detta var deras D-lag men det var tydligen spetsat med en och en annan B-lagsspelare. Klart bästa björnbusar var onekligen Edlund (som totalt måste ha glidtacklat 10 kilometer sammanlagt), P-A och Peter som nu utmanar Jimmy i hattrickligan. Utöver förnedringen i att bli utspelade och wrestling-tacklingen som Peter blev utsatt för (och som borde ha varit omedelbart rött kort) så var det en trevlig match. Motståndarna var oss övermäktiga men det var inget tjafs. Ligan gnällde lite sinsimellan i början av matchen men det stävjades när Edlund röt till på skarpen.