Varför gick det så här?

En lång säsong är över, hösten har färgat landskapet rött och gult, gräset har bytts ut mot artificiell dito och i den stora världen bryr sig ingen om ett lag som kämpar i svenska division sex.

Men vi bryr oss! Vi som har lagt ned otaliga timmar på träningsplanen, i joggingspåret, på gymmet, på grus, gräs och plast. Vi som tycker att spela fotboll är bland det roligaste man kan göra, vi som har viljan att vinna och som samtidigt hatar att förlora. 

Vi som är stolta!
Vi som är Lindholmens BK!

Inför årets säsong satte vi en hög målsättning och det var att vara högst upp i tabellen när seriens sista match var spelad. Med tanke på de många fina nyförvärven kändes målsättningen inte alls orimlig på något vis och med ett extra träningspass inplanerat startade försäsongsträningen entusiastiskt.

Efter ett par månader, strax före årets första träningsmatch, möttes vi av ett tråkigt besked. Vår tränare, Anders, tvingades avbryta sitt uppdrag med omedelbar verkan utan att kunna lämna någon garanti om comeback.
Var allt slit då bara förgäves? Givetvis inte, all träning var ju inte ogjord för det. Däremot försvann en hel del kunskap och rutin vilket gjorde att man kände sig lite nervös inför säsongsstarten.

Försäsongsmatcherna var väl ungefär som vanligt när det gäller Lindholmen, inte speciellt övertygande.
Bjarne tog över som tränare och införde en ny mer defensiv taktik med ett lågt utgångsläge i försvarsspelet. Detta var ett ganska nytt tänk hos de flesta och det tog ett par matcher att vänja sig vid. Kanske var det också detta som gjorde att vi gick poänglösa från säsongspremiären mot Härryda.

För efter denna plump i protokollet minns vi ju alla med glädje de 20 förlustfria matcherna som följde, inklusive en förkrossande 3-0 seger mot de slutliga seriesegrarna GAIK/Kullen. Men vi minns kanske allra klarast den match som grusade våra chanser att infria den högt ställda målsättningen, matchen mot Lundby. Med tre matcher kvar att spela låg vi i vinnarhålet och med 30 minuter kvar av ovan nämnda match var ställningen 2-0 till LBK. Vad som hände sedan kan nog ingen riktigt förklara. När matchen var slut hade Lundby knipit en poäng och vi var plötsligt beroende av andra resultat, resultat som sedan aldrig gick vår väg.

Säsongen hade tärt på manskapet och vi drogs med skador på spelare i nyckelpositioner så när kvalet startade fick vi ställa upp med ett betydligt försvagat lag och då märktes det också hur sårbara vi blivit. Att vi hamnade sist i kvalet var kanske inte så underligt med detta som utgångspunkt.

Varför gick det så här?

Publiken finns där, främst är det gamla LBK-spelare, närstående och kompisar som dyker upp och snittet på hemmamatcherna ligger uppskattningsvis på ca 30-40 åskådare.
Organisationen runt laget fungerar, Larry som gör ett stort jobb i bakgrunden och Bjarne som otacksamt slängdes in i tränarrollen när förutsättningarna plötsligt förändrades.
Dessutom har vi en fungerande ekonomi, antar jag. Den blomstrande ungdomsverksamheten från förr har burit frukt som de senaste åren skördats och stärkt klubbens kassa. Tyvärr lär det dröja ett bra tag innan vi kan glädjas åt något liknande igen.

Trots alla dessa positiva tendenser så blöder laget och det är spelarna som sviker. LBK är ett sjunkande skepp trots framgångarna i årets seriespel. I somras blev vi tvungna att lägga ner vårt B-lag på grund av truppens dåliga bredd. För många spelare tvingades dubblera vilket slet onödigt mycket på de viktigaste kuggarna.
B-lagets bortfall kan i värsta fall leda till en ond spiral då de spelare som stått på gränsen till eller strax utanför A-lagsspel aldrig får någon speltid. Det i sin tur kommer med stor sannolikhet innebära att dessa spelare tröttnar på att bara träna och istället söker sig till andra föreningar, vilket leder till att vi blir ännu färre på träningarna. Till slut kanske det får till följd att vi helt enkelt slutar träna och endast spelar matcher, något som definitivt kommer att ge avtryck i tabellen, i negativ bemärkelse.
Då undrar man ju hur många som är villiga att fortsätta över huvudtaget i föreningen under sådana förhållanden.

Nu är vi ju, som tur är, inte där riktigt än. Men för att förhindra att denna negativa vision blir sann bör vi ställa oss ett par frågor och agera därefter.

Till att börja med, varför har det blivit så här?
Frågan är såklart komplicerad och det har säkert att göra med en rad olika faktorer. Jag har själv ingen riktigt bra förklaring men spekulera kan man ju alltid.
Tränarbytet är en möjlig faktor. Många såg under vintern fram emot en säsong med Anders vid rodret som duktig och erfaren coach och visst sjönk deltagarsiffran på träningarna när Anders försvann? Bjarne har som sagt tagit över i ett utsatt läge och gjort det bra efter förutsättningarna, men förtroendet för honom dalade rejält under de första B-lagsmatcherna hos en del spelare. Felet som då begicks var att placera ”givna” B-lagsspelare på bänken och istället låta A-laget spela ihop sig. Säkert bara en välmenande tanke från Bjarnes håll med försäsongsmatchernas tveksamma resultat i färskt minne, men han bet ändå sig själv i svansen och trots att strategin ändrades efter påpekanden från spelare så försvann en del av bredden där. 

En annan möjlig faktor kan vara den något frostiga attityden hos en del spelare. Spelare som i stridens hetta inte kan kontrollera sitt agerande, vilket påverkar andra mer än vad de själva kanske är medvetna om. Det är knappast någon slump att vi inte haft en enda klubbfest under säsongen, det är inte bara avsaknaden av klubbstuga som ligger bakom utan även avsaknad av ödmjukhet och kamratskap. Personligen har jag saknat den där riktiga gemenskapen i årets trupp men förhoppningsvis blir det bättre nu när vi äntligen har en naturlig samlingspunkt igen.

Vad ska man då göra för att vända denna trend?
Det finns givetvis ingen enkel lösning på problemen men någonstans måste man ju börja.
Det är ju brukligt att varje spelare enskilt, efter en säsong och inför nästa, sätter sig ner med ledningen och spelarrådet för ett konstruktivt samtal om vad just den spelaren vill med sin fortsatta karriär inom föreningen. Vi behöver kartlägga hur stort, eller litet, problem vi egentligen har och hur framtiden för föreningen ser ut.
Detta samtal bör egentligen ske snarast så vi inte helt plötsligt står där med skägget i brevlådan, utan tillräckligt stor trupp för att bedriva verksamhet. Vi har egentligen inte råd att förlora några spelare som står i valet och kvalet, därför bör dessa fångas upp så fort som möjligt.

Kanske väckte jag någras känslor med denna artikel, ni kanske håller med helt eller inte alls, ge mig dina åsikter. Använd forumet!

Om någon personligen känner sig orättvist utpekad, påhoppad eller kränkt så var vänlig och kontakta mig så redigerar jag artikeln.

//Mangan