Månadens profil

På avslutningsfesten avslöjade Martin för resten av laget att han väntade ännu ett barn. Många säger att det blir hans tredje. Vi som vet säger att det snarare blir hans tjugotredje. Han har redan sina två ungar plus oss i laget som kräver minst lika mycket tid, kärlek och uppfostran. I och med detta besked klargjorde han även att det inte kommer bli så mycket fotbollsspelande den kommande säsongen. Vi hade kunnat börja argumentera och tjata på en gång men vi lät det vara. Han kan gott få tro att han ska sluta, vi vet ändå hur det kommer sluta när gräset är grönt och solen skiner.

Just det här med gräset är något som ligger Martin varmt om hjärtat. Årets första grästräning är nästintill helig för honom. Han är en av de vi känner som håller absolut hårdast på regeln att man ska ha shorts när man spelar på gräs, oavsett vad! Det finns dock en sak utöver gräs, shorts och sol som Hermansson älskar mer än något annat. Jag talar naturligtvis om raketen. Martin behärskar den som ingen annan och har en inlevelse utöver det vanliga. De gånger vi har vunnit utan Martin så har raketen såklart varit underbar, men den har verkligen saknad den där kryddan. Martin har det där lilla extra och det är därför vi kallar honom Mr.Rocket.

Om Mr.Rocket mot all förmodan inte kommer vara med oss fullt lika mycket som vanligt under säsongen så är det tråkigt. På planen kommer vi kunna ersätta honom men det är främst vid sidan han visar sin storhet. Vi ska avsluta med att påminna om en klassiker som visar vinnarskallen i Martin. Vi har precis spelat 0-0 hemma mot Igelstorp i en bedrövlig match. Igelstorps b-lag hade cyklat till matchen vilket kanske vittnar lite om vilken nivå det låg på. Förlusten var naturligtvis pinsam och förnedrande och Hermansson gjorde det enda rätta. Han duschade på 30 sekunder för att sedan åka hem i raseri. Att det satt fyra stycken kvar i Lerdala utan skjuts rörde honom inte i ryggen. Mäktigt!

Vi ser fram emot ett nytt år tillsammans, full av guldkantade raketer!