Lerdala IF
2009-02-09 18:17
Månadens profil
Det är återigen dags att syna en profil i laget lite extra. Denna gång ska ni få lära känna vår skånska stolthet lite bättre. Mina kära vänner, Per "Snappen" Areskog!
Robin Lidén
3 kommentarer
Under den tiden man har haft äran att känna Per har man plockat med sig många fina minnen. Jag väljer som vanligt att börja från början.
Det var under Gustens era och om jag inte minns helt fel hade vi träning i Kavelbrohallen. Patrik Lundmark, en gammal lerdalalirare, hade släpat med sig en kompis till träningen. En lång ståtlig spelare som till vår stora förtjusning visade sig vara ifrån skåne. Förtjusningen la sig dock rätt så snabbt. Jag hyser all respekt för Per men hans första träning var verkligen inte bra. Ska jag vara helt ärlig var den rent ut sagt usel. Vi antog då att Per var en ganska medioker spelare, det skulle senare visa sig vara mer fel än vad vi nånsin kunnat ana.
Redan vid de första grusträningarna visade Per att vi hade fått ett fel första intryck. Han var ju faktiskt ganska stabil och blev snabbt vårat mittbackskomplement bredvid Hermansson. Teknikarna tyckte att Per var ett opassande tilltalsnamn så det dröjde inte länge innan det blev "Snappen" (snapphanen). Snappen blev egentligen bara bättre och bättre ju längre in på säsongen vi kom och han blev ett mer och mer fruktat namn i B-reservserien. Per fullföljde tyvärr inte hela säsongen utan försvann någon gång runt sommaren. De flesta trodde att vi hade sett Snappen för sista gången, något som tack och lov skulle visa sig vara fel.
Drygt ett år senare satt han där. På samma plats som vanligt, samma frisyr som vanligt och samma härliga skånska som vanligt. Enda skillnaden var att han kom tillbaka bättre än någonsin. Om vi tyckte Snappen var bra innan han drog iväg så var det ingenting emot det han visade upp i sin återkomst. Han kom in och tog tag i vårat försvar på ett näst intill majestätiskt sätt. Under de tre matcher Per var med så höll vi nollan i två. Den tredje var mot Tidavad och då var Per precis som alla andra mer sugen på bärs än på fotboll.
Denna säsongen har fortsatt på den inslagna vägen. Snappen går från klarhet till klarhet. Efter Nyströms liknade Oskar honom med en dammfördämning, klockren beskrivning. Per leder även den stenhårda kampen i träningsligan mot Babos. Jag skulle vilja påstå att Snappen blir en av säsongens absoluta nycklar då han även har en förmåga att göra andra bra.
Pers svaghet skulle jag vilja säga är snabbheten och även konditionen i viss mån. Några av hans styrkor är brytningssäkerheten och förmågan att vara på rätt plats. Men den största av alla skulle jag vilja säga är skånskan. Snappen har inte bara fått mig att sluta tycka illa om skånska, han har fått mig att älska den! Att få höra honom säga "kåm igeen!" eller "jåååba" är ren och skär musik i mina öron. Det blir på nåt sätt så mäktigt när Per öppnar munnen och det krävs så lite för att få alla att lyssna. Stort, mycket stort.
Det var Per "Snappen" Areskog det!
Det var under Gustens era och om jag inte minns helt fel hade vi träning i Kavelbrohallen. Patrik Lundmark, en gammal lerdalalirare, hade släpat med sig en kompis till träningen. En lång ståtlig spelare som till vår stora förtjusning visade sig vara ifrån skåne. Förtjusningen la sig dock rätt så snabbt. Jag hyser all respekt för Per men hans första träning var verkligen inte bra. Ska jag vara helt ärlig var den rent ut sagt usel. Vi antog då att Per var en ganska medioker spelare, det skulle senare visa sig vara mer fel än vad vi nånsin kunnat ana.
Redan vid de första grusträningarna visade Per att vi hade fått ett fel första intryck. Han var ju faktiskt ganska stabil och blev snabbt vårat mittbackskomplement bredvid Hermansson. Teknikarna tyckte att Per var ett opassande tilltalsnamn så det dröjde inte länge innan det blev "Snappen" (snapphanen). Snappen blev egentligen bara bättre och bättre ju längre in på säsongen vi kom och han blev ett mer och mer fruktat namn i B-reservserien. Per fullföljde tyvärr inte hela säsongen utan försvann någon gång runt sommaren. De flesta trodde att vi hade sett Snappen för sista gången, något som tack och lov skulle visa sig vara fel.
Drygt ett år senare satt han där. På samma plats som vanligt, samma frisyr som vanligt och samma härliga skånska som vanligt. Enda skillnaden var att han kom tillbaka bättre än någonsin. Om vi tyckte Snappen var bra innan han drog iväg så var det ingenting emot det han visade upp i sin återkomst. Han kom in och tog tag i vårat försvar på ett näst intill majestätiskt sätt. Under de tre matcher Per var med så höll vi nollan i två. Den tredje var mot Tidavad och då var Per precis som alla andra mer sugen på bärs än på fotboll.
Denna säsongen har fortsatt på den inslagna vägen. Snappen går från klarhet till klarhet. Efter Nyströms liknade Oskar honom med en dammfördämning, klockren beskrivning. Per leder även den stenhårda kampen i träningsligan mot Babos. Jag skulle vilja påstå att Snappen blir en av säsongens absoluta nycklar då han även har en förmåga att göra andra bra.
Pers svaghet skulle jag vilja säga är snabbheten och även konditionen i viss mån. Några av hans styrkor är brytningssäkerheten och förmågan att vara på rätt plats. Men den största av alla skulle jag vilja säga är skånskan. Snappen har inte bara fått mig att sluta tycka illa om skånska, han har fått mig att älska den! Att få höra honom säga "kåm igeen!" eller "jåååba" är ren och skär musik i mina öron. Det blir på nåt sätt så mäktigt när Per öppnar munnen och det krävs så lite för att få alla att lyssna. Stort, mycket stort.
Det var Per "Snappen" Areskog det!
