Lakritstrollen
2010-04-29 18:40
Ineffektiv kämpaglöd gav oavgjort
Trollens effektivitet från säsongspremiären var som bortblåst, men kämpaglöden, viljan och engagemanget hos de 7 små trollen var det inget fel på….
Coach
När AD, svärmor, BRFen, Handelskamraterna eller egentligen vad som helst annat kallar så ställer Lakritstrollen
– Jämtländskt 1700-tals ordspråk
Tyvärr råkade ordspråket ovan vara sant, och mycket olyckligtvis så sammanföll alla dessa händelser denna tisdagskväll i april. Ett korpenlag i sjumanna fotboll bör vara minst sju man starkt, och det var precis så många som Trollen lyckades skrapa ihop denna kväll. Som tur var så var dessa sju av yttersta korpenklass.
Motståndet – El Classico – matchade ett storväxt, tekniskt lag som envisades med att placera minst en forward i knät på säsongsdebuterande Jonas ”Nicken” Ehne. Denna taktik gav upphov till att Lakritstrollen lagmaskin stundom såg ut som en stor seg fjäder som sträcktes ut ordentligt i anfallen för att sen tryckas ihop nått alldeles förfärligt i försvaret.
El Classico hade förvisso mest bollinnehav, men de heta chanserna uteblev. Lakrits kompakta försvarsspel, där Coach och Tornado fick 4 Troll till med sig i backlinjen, resulterade i att motståndet ofta fick ta skott utifrån som antingen blockades av Trollen eller var missriktade utan dess like.
Trollen då, hade de helt förlorat sin offensiva lust och var helt ofarliga framåt? I första halvlek kändes det nästan så. Trollen sprang, blev trötta och hade ingen att byta med. Detta resulterade också i att anfallen och löpningarna blev allt färre ju längre halvleken led. Farligast i första halvlek var Rolkers inlägg som helt ställde samtliga närvarande i Vällingby och damp ner i ribban ovanför en förvånad El Classico keeper.
Första halvlek slutade 0-0.
I andra halvlek bestämde sig Trollen för att bjuda upp till dans. Inga motståndare, hur storväxta de än må vara, skall få sätta sig på Lakrits! Med de frustande hingstarna Konen och Rolker som nu började springa och kämpa på kanten, Doktorn med sin kirurgiska precision på mitten och Fimpen med sin kraftfulla elegans på topp så började Trollen ställa till med Trolltyg i Vällingbyskogen! Kontringarna var blixtsnabba och passningarna och inläggen relativt precisa. Konen, Doktorn och Rolker hade en underbar kombination som egentligen bara kunde sluta med 1-0, men icke… Ledningen kom dock i mitten på halvleken, efter några kortpass på mitten så befann sig Doktorn i motståndarnas straffområde med endast en spelare mellan sig och målvakten. Han valde det lättaste alternativet och gick rakt igenom backen och placerade retfullt enkelt in bollen i maskorna.
El Classico hängde med huvudet och interna stridigheter började blossa upp… Tyvärr började Trollens krafter åter att tryta och laget föll oavsiktligt långt hem på egen planhalva. Motståndarnas bollinnehav var massivt men stormen var på väg att redas ut. Men…som så många gånger förr, just när man tror att det ska gå vägen, så slänger motståndarna iväg ett enkelt skott som passerar/touchar några på väg genom straffområdet och med knapp styrfart hittar sin väg in i mål bakom en skymd målis. FAN!
Matchen slutade 1-1 och trots att det kändes bittert att släppa in kvitteringen så var det nog ganska rättvist ändå. Hade Trollen haft en avbytare eller två hade deras sanna styrka kommit fram, snabbt passningsspel som bygger på rörelse och löpningar. Detta mäktades inte med denna tisdagskväll. Tyvärr.
Troll of the Match: Doktorn. Han blev tyvärr lite väl ofta en tredje back, men försökte ändå framåt och skapade flertalet av de chanser Trollen hade. Att han visade på kraft när han gick rakt igenom motståndaren och la in ledningsmålet bidrar självfallet också till utmärkelsen.
Tyvärr råkade ordspråket ovan vara sant, och mycket olyckligtvis så sammanföll alla dessa händelser denna tisdagskväll i april. Ett korpenlag i sjumanna fotboll bör vara minst sju man starkt, och det var precis så många som Trollen lyckades skrapa ihop denna kväll. Som tur var så var dessa sju av yttersta korpenklass.
Motståndet – El Classico – matchade ett storväxt, tekniskt lag som envisades med att placera minst en forward i knät på säsongsdebuterande Jonas ”Nicken” Ehne. Denna taktik gav upphov till att Lakritstrollen lagmaskin stundom såg ut som en stor seg fjäder som sträcktes ut ordentligt i anfallen för att sen tryckas ihop nått alldeles förfärligt i försvaret.
El Classico hade förvisso mest bollinnehav, men de heta chanserna uteblev. Lakrits kompakta försvarsspel, där Coach och Tornado fick 4 Troll till med sig i backlinjen, resulterade i att motståndet ofta fick ta skott utifrån som antingen blockades av Trollen eller var missriktade utan dess like.
Trollen då, hade de helt förlorat sin offensiva lust och var helt ofarliga framåt? I första halvlek kändes det nästan så. Trollen sprang, blev trötta och hade ingen att byta med. Detta resulterade också i att anfallen och löpningarna blev allt färre ju längre halvleken led. Farligast i första halvlek var Rolkers inlägg som helt ställde samtliga närvarande i Vällingby och damp ner i ribban ovanför en förvånad El Classico keeper.
Första halvlek slutade 0-0.
I andra halvlek bestämde sig Trollen för att bjuda upp till dans. Inga motståndare, hur storväxta de än må vara, skall få sätta sig på Lakrits! Med de frustande hingstarna Konen och Rolker som nu började springa och kämpa på kanten, Doktorn med sin kirurgiska precision på mitten och Fimpen med sin kraftfulla elegans på topp så började Trollen ställa till med Trolltyg i Vällingbyskogen! Kontringarna var blixtsnabba och passningarna och inläggen relativt precisa. Konen, Doktorn och Rolker hade en underbar kombination som egentligen bara kunde sluta med 1-0, men icke… Ledningen kom dock i mitten på halvleken, efter några kortpass på mitten så befann sig Doktorn i motståndarnas straffområde med endast en spelare mellan sig och målvakten. Han valde det lättaste alternativet och gick rakt igenom backen och placerade retfullt enkelt in bollen i maskorna.
El Classico hängde med huvudet och interna stridigheter började blossa upp… Tyvärr började Trollens krafter åter att tryta och laget föll oavsiktligt långt hem på egen planhalva. Motståndarnas bollinnehav var massivt men stormen var på väg att redas ut. Men…som så många gånger förr, just när man tror att det ska gå vägen, så slänger motståndarna iväg ett enkelt skott som passerar/touchar några på väg genom straffområdet och med knapp styrfart hittar sin väg in i mål bakom en skymd målis. FAN!
Matchen slutade 1-1 och trots att det kändes bittert att släppa in kvitteringen så var det nog ganska rättvist ändå. Hade Trollen haft en avbytare eller två hade deras sanna styrka kommit fram, snabbt passningsspel som bygger på rörelse och löpningar. Detta mäktades inte med denna tisdagskväll. Tyvärr.
Troll of the Match: Doktorn. Han blev tyvärr lite väl ofta en tredje back, men försökte ändå framåt och skapade flertalet av de chanser Trollen hade. Att han visade på kraft när han gick rakt igenom motståndaren och la in ledningsmålet bidrar självfallet också till utmärkelsen.
