Det som svider mest är att AIK varit nära segern i nästan varje match som slutat oavgjord, eller åtminstone gjort tillräckligt för att vinna. Trots att Gnaget var utspelade i långa stunder mot Malmö skapade man matchens kanske bästa målchans när Anton Salétros blev fri i början av andra halvlek. Hammarby såg ut som en skugga av sitt forna jag när de ställdes spelade på Nationalarenan och borta mot Häcken krävdes det två distansskott från Samuel Leach Holm för att ett i övrigt bättre hemmalag skulle få med sig en poäng.  

AIK var brutalt bra på att kriga till sig segrar under säsongsinledningen, oftast genom att avgöra under de sista tio minuterna. Det har gjort att man som åskådare så gott som alltid förväntar sig att bollen på något sätt ska trilla in i AIK:s favör, oavsett hur trögt det sett ut i matchen. Det har satt sig bland spelarna också. Jag väntar fortfarande på att AIK ska stå för en riktigt dålig insats den här allsvenska säsongen.  

För första gången på flera år har spelarna på planen och publiken på läktaren hittat en symbios. AIK spelar på ett sätt som får publiken att gå igång, med snygga glidtacklingar, intensiv press och vunna man mot man dueller. Men alla sena avgöranden har också ingjutit en mentalitet av att aldrig ge upp.  

IFK Norrköping hemma blev lite av startskottet på denna trend, men är också det tydligaste exemplet. En annan säsong hade busvisslingar och “vi vill se AIK” ekat från läktaren efter att Peking gjort 3–1. Men istället lyckades laget hålla sig kvar i matchen och få med sig publiken på tåget, vilket i slutändan resulterade i att Johan Hove satte 4–3 för Gnaget. 

Den gnistan finns kvar, men resultaten har till stor del uteblivit när AIK ställts mot flera toppkonkurrenter. Nu väntar betydligt enklare motstånd i form av Brommapojkarna på Grimsta IP. BP befinner sig just nu en poäng över kvalstrecket efter tre raka förluster, med en match mindre spelad. Statistiken mot AIK går inte heller att skryta med. Noll vinster har det blivit för BP på 16 matcher mot Gnaget. 

I den motsvarande matchen förra säsongen fick de rödsvarta med sig en poäng efter en tveksamt dömd straff i slutminuterna. Den matchen utmärkte sig annars främst av att AIK:s organiserade supportar valt att utlösa bojkott, dels till följd av att matchen spelades på 3Arena och dels pga BP-styrelsens positiva inställning till VAR. Men nu är ordningen återställd och Grismta IP kommer återigen fyllas till bredden med gnagare. 

Dags för rotationer? 
Fler och fler spelare har återhämtat sig från tunga skador. William Hofvander, Abdihakim Ali och Taha Ayari är alla tillbaka i full träning. Taha har även fått sita på bänken de senaste fyra matcherna.  

Med tanke på antalet matcher som AIK spelat på så kort tid, samt att det är BP som står på andra sidan, så skulle inte jag förvånas om det blir några rotationer i elvan. Kazper Karlsson fick något oväntat hoppa in redan i Halvtid mot Malmö i förmån för Hove, Kakoullis såg inspirerad ut under sina minuter på slutet. Victor Andersson hade inte sin bästa match senast, men mot en motståndare som BP ska han kunna leverera.  

AIK har inte kämpat sig igenom fem matcher mot allsvenskt toppmotstånd, bara för att falla mot BP innan vi får lite vila.