Med konstgräs, stängt tak och 14 209 på Nationalarenan sparkade AIK igång tävlingssäsongen 2026. På pappret inte optimala förutsättningar, men likaväl reste sig håret på armen när "Å vi e AIK" startade. På andra sidan stod den allsvenska nykomlingen Västerås. Likt AIK har de genomgått flera förändringar på ledande positioner och kommer senast från tre st 0-1 förluster.
Årets AIK-upplaga är en av de mer svårsiade i modern tid och det märktes redan på premiärelvan som kom med vissa överraskningar. Mujanic, Kouame och Yohanna lämnades utanför medan Hove fick förtroendet på mitten, i en position strax framför Besirovic och Geiger . Filling framför Flataker. Nissen före Faqa. Lagom till cuppremiären kan AIK stoltsera med en ordinarie ytterback igen när Thychosen var tillbaka. På mittbackssidan satt de båda förmodade ordinarie mittbackarna på läktaren. Det här var det första riktiga testet för Riveiro och frågan på förhand var vart man skulle sätta förväntningarna och kravbilden.
Inledningen inte helt oäven
Inledningen på matchen är jämn och det är två lag som försöker spela sig till chanser. Ayari missar inledningsvis ett jätteläge med huvudet, men blir slarvigt avvinkad för offside. AIK lyckas vid några tillfällen vinna bollen högt genom press, men lyckas inte skapa några tydliga chanser.
Bitvis tar Västerås sig in i matchen och offensivt etablerar de sig, ett flertal gånger via en djupledsboll där Nissen dessvärre har vissa problem i duellspelet. Filling bryter igenom på vänsterkanten och avlossar ett skott där Västerås-målvakten behöver göra en kvalificerad räddning. Kort därefter gör Västerås 1-0 på nick genom Taonsa.
5 minuter senare. Samma visa igen.
Celina missar AIK:s bästa chans dittills i matchen framspelad av Hove och Ayari efter ett fint anfall. Några minuter senare gör istället Västerås 0-2 av gamla djurgårdaren Jonathan Ring som placerar ett skott utifrån i bortre krysset. Kännetecknande för den första halvleken.
Efter 0-2 fick man också höra säsongens första "Vi vill se AIK" från delar av Norra. Känslan är dessvärre att det inte är den sista gången vi gör det.
0-2 är självklart ett undermåligt resultat i paus. Den första halvleken framstod som jämn, kanske något till fördel till Västerås. Men mål styr narrativet och Västerås gjorde mål på sina chanser. Känslan är också att båda målen tillkommer för enkelt. Nissens duell- och markeringsspel visade oroväckande tendenser i träningsmatcherna, något som håller i sig.
Hur skulle Riveiro agera i andra halvlek?
Svaret blev Kouame in och Ayari ut. Kanske inte den spelaren som i första hand ska bära hundhuvudet efter den första halvleken, men tyvärr är slutprodukten fortfarande inte tillräckligt bra.
AIK kommer ut bra i början på den andra halvleken och etablerar en stor spelmässig dominans. Tyvärr med lite för mycket slarv i den sista tredjedelen. Det är flera nästan-lägen och känslan var att målet hade behövt komma där.
Andra halvlekens sekvens uppstår i den 62:a minuten när Wilson dräller med bollen som siste man. AIK har egentligen bara tur att Västerås lyckas drälla tillbaka när Csongvai får in en fot. Där ska det vara 0-3 och matchen avgjord. Istället kontrar AIK på samma kant med Kouame slår en fin genomstickare till Celina som bränner sitt friläge. Därefter går matchuret väldigt snabbt och känslan är att ju längre tiden går desto mer kontroll får Västerås på matchen. Riveiro försöker. Två dubbelbyten genomförs. Men slutforceringen uteblir helt och sista 15 minutrarna är egentligen bara en transportsträcka mot slutsignal.
Många frågetecken kvarstår
På slutsignal är det svårt att sätta matchen i ett perspektiv. 0-2 självklart underkänt. Prestationen?
Inte fullt så dåligt som resultatet antyder. Men frågetecknen inför matchen rätas inte direkt ut. Avsaknaden av en stabil backlinje blir avgörande vid båda målen. Offensivt är det också tydligt att spelarna ännu inte är helt samspelta med varandra eller med Riveiros filosofi.
I ett större perspektiv väcks ännu fler frågor efter cuppremiären. Vilka krav kan man egentligen sätta på AIK? Ska AIK satsa för att vinna en av svensk fotbolls två titlar? Eller ska man i första hand se det som en möjlighet att spela ihop laget? Och vem bär egentligen ansvaret att AIK är så långt ifrån klara när tävlingssäsongen faktiskt är igång?
Det enda jag vet är att det är frustrerande hur en storklubb som AIK har hamnat här 2026.
Matchens tre stjärnor:
Under säsongen ska vi på redaktionen även börja med matchens 3 stjärnor där vi väljer ut de spelarna som imponerat mest. Inte en helt självklar uppgift idag.
Matchens 3 stjärnor:
- Yannick Geiger. Kul att se Geiger i sin egentliga roll där man ser att han vill ta mycket ansvar och styra spelet. Vid flera insparkar går han till och med ner djupt på Saletros-manér. Solklar idag.
- Axel Kouame. Kommer in i paus och försöker i alla fall ändra på saker. Tyvärr lite mycket slarv.
- Dino Besirovic. Gör en stabil insats och visar alltid hjärta. Tyvärr var inte konkurrensen stenhård idag.
