”Man kan inte straffas för alltid” – LFC-supportern om klubbens nya tränare

Under måndagen kommunicerade Linköpings FC att huvudtränaren Jonne Kunnas fått sparken. Efter fem poäng på tolv matcher ligger östgötaklubben näst sist i Damallsvenskan och klubbledningen motiverade beslutet med att “något måste göras”. För Emma Holmquist, LFC-supporter och ordförande i supporterklubben Lejonflocken, var beskedet väntat. 

– Inte jätteförvånad. Supportrarna har i olika grad efterfrågat att vi måste ändra saker och vi måste ändra dem i tid. Jag tycker jättemycket om Jonne som person men vi har sett att resultaten inte följer med prestationerna, som blir bättre och bättre över tid, säger Emma. 

Hur länge har det varit på tapeten att vilja få bort tränaren? 

– Han var den som kom in och räddade laget förra säsongen så då var vi ju jätteglada för det. Jag tror att han hade klarat denna säsongen betydligt bättre om han fick andra förutsättningar och om vi fick bygga färdigt vår trupp. Men den ekonomiska krisen kom som en chock även för sporten, tror jag. Det fanns en plan för hur de ville bygga truppen men fick inte fullfölja den. Vi ville inte ha bort Jonne för att han inte är bra, utan för att han inte riktigt klarar den utmaningen som det visade sig bli. Då kanske det behövs någon som har en större erfarenhet av att träna klubbar i kris, säger hon. 

Idag meddelade klubbledningen att 47-årige Willie Kirk, från Skottland, tar över posten. Han har erfarenhet från Englands högstaliga där han tränat såväl Everton som Leicester City. Sportsligt är han känd för att rädda kvar de senare i Women’s Super League, där han klev in mitt i en krisande säsong. Kirk fick senare sparken från Leicester City efter att ha inlett en relation med en spelare i truppen. Emma tror att det är rätt man för jobbet. 

– Jag hade hört talas om honom både före och efter skandalen. Jag var djupt imponerad över vad han lyckades med och jag tycker han haft bra fingertoppskänsla i hur han värvade i Leicester bland annat. Sportsligt tror jag att vi har gjort en klok värvning, men vad som är klokt har även ekonomiska förtecken. Jag räknar med att styrelsen och sporten har kalkylerat på att detta är det bästa alternativet, säger hon. 

Tänker man bara på sporten som supporter i det här läget eller hur ser du på att han är skandalomsusad och inte haft ett jobb sedan 2024? 

– Nej, man tänker inte bara på sporten men kanske sätter sporten först. Om han hade gjort något olagligt eller om han kränkt en annan människa hade det känts väldigt obehagligt. Nu handlar det ju om två personer som i samtycke inledde en relation men deras roller i föreningen gjorde den olämplig. Jag tycker att man kan lära av sina misstag och gå vidare. Man kan inte straffas för alltid, säger Emma. 

Känns det lite symptomatiskt att LFC, som redan är i en megakris, dessutom anställer en kontroversiell tränare? 

–  Det ser ju spektakulärt ut från utsidan. Men jag tror att han är vald för att han har erfarenhet från liknande lägen. Det handlar inte om att vi tar vad vi får, utan att vi tar det vi behöver. 

Förutom ett sportsligt prekärt läge inför andra halvan av säsongen svävar ett annat orosmoln över Linköping Football Club. På klubbens hemsida möts man direkt av Swish-uppmaningar för att rädda klubbens framtid. Ekonomin är sargad och ifjol noterades ett minusresultat på 2,5 miljoner kronor. Det har rapporterats om att föreningen behöver samla ihop 1,9 miljoner kronor innan säsongens slut för att undvika tvångsdegradering. 

– Det är komplext för det handlar om vilka lösningar som ligger på bordet, säger Emma. Det kom in en halv miljon kronor ganska snabbt men det kom från oss supportrar och inte från näringslivet. Det gjorde mig ganska bekymrad, för det kändes som att det bara var vi som gick på matcherna som stöttade det här laget. Men man ska komma ihåg att tvångsdegraderas inte är detsamma som klubbens undergång. Det betyder bara att vi inte spelar i Damallsvenskan nästa år. 

– Men det har skett saker som vi inte vetat om, som började pratas om redan innan ekonomikrisen blev uppenbarad. Företagare hade redan pratat om vilken sorts satsning de kan göra på LFC. Det ligger på bordet nu – att kunna ha dubbla akademier och i förlängningen ett herrlag. 

Vad tänkte du när du nåddes av det beskedet, att LFC vill satsa även på herrsidan? 

– Blandade känslor såklart. Att damerna krisar gör att vi hamnar i ett annat läge. Man vill inte säga nej till ett förslag som kanske räddar oss men man vill inte heller säga ja till ett förslag för att man är tvungen till det av ekonomiska skäl. Först och främst kände jag en lättnad över att det finns folk som faktiskt värderar den här föreningen. Ju mer jag satt mig in i det känns det dessutom som att arbetsgruppen bakom förslaget verkligen sätter en ära i att det är damlaget som skapat föreningen och lyft damidrotten i stort, säger hon och fortsätter: 

– Linköping hade den mest växande flickfotbollen under flera år, mycket tack vare LFC och damfotbollen här. Även om det i framtiden finns en herrverksamhet ska det vila på någonting damerna har byggt. Det får aldrig nedprioriteras – damerna måste vara flaggskeppet. Om damerna är flaggskeppet är det ju jättebra att ha en jämställd akademi där både flickor och pojkar kan få drömma om att en dag få representera klubben. Om det blir ett lag i Herrallsvenskan till slut kan såklart medföra risker, men det är på jättelång sikt i så fall och inte heller säkert att den visionen uppnås. Men den måste få finnas för att pojkarnas drömmar ska få leva. 

Till Corren sade klubbchefen Erik Nordqvist och Peter Myrgård att det optimala vore att inleda en herrsatsning i Division tre eller fyra, och att man således vill ta någon annans tävlingsnummer. 

Är det den vägen du hoppas att klubben tar eller ser du hellre att herrarna börjar i Division 7? 

– Supportern i mig känner att det känns vackrast att börja från botten. Om LFC kommer överens med en annan klubb om att ta över deras plats kommer en liten del av mig att skämmas. Men samtidigt kommer jag försöka se till helheten. Det kanske blir ett jättefint samarbete med en annan klubb men jag skulle föredra att det börjar från Division 7, säger Emma. 

”Jag vill att fler ska bli som oss”

Under våren publicerades ett uppmärksammat reportage i magasinet Offside, där Emma var huvudpersonen. Det beskrevs hur svårt hon hade att locka supportrar till matcherna och att LFC inte rotat sig i hockeystaden Linköping. Att få folk att gå på matcherna har inte heller blivit enklare när resultaten uteblivit och under våren har publiksnittet varit 814 åskådare per hemmamatch. 

– Vi delar det här med många orter, där publiksiffrorna höjs och sänks i takt med sportsliga prestationer. Känslan av att det bara finns medgångssupportrar som inte dyker upp är en bitter känsla. Men jag tror inte att den kommer hjälpa oss att få mer stöd på läktarna så jag försöker vända det till något positivt. Men det är svårt. Förut kunde man locka med att spelarna uppskattar stödet men det verkar inte locka folk nu när spelarna inte vinner på planen. Klubbmärket är också svårt att locka med för det är nytt och en del tycker att hela föreningen är för ung, säger Emma med uppgiven röst. 

På Linköpings hemsida, under fliken supportrar, möts man av orden: ”Linköpings FC har engagerade supportrar över hela världen”. Känns det som det? 

– Ja, vi har faktiskt en dansk supporter och några i Tyskland. De kan såklart inte gå på alla matcher utan bidrar mer med engagemang i sociala medier. I Champions League mötte vi även supportrar från Österrike, när vi spelade mot First Vienna, som vi blev vänner med. Det finns en viss support från motståndarsupportrar i Europa. Det grundar sig nog i att man högaktar hur Linköping har kämpat på trots att vi inte har samma förutsättningar som ”dubbelklubbarna har”. Om vi gör förändringar måste vi komma ihåg vad folk har värderat oss för – och behålla det i ett eventuellt nybygge, säger hon och fortsätter: 

– Vi ska stå kvar vid att det är schysst att vara snäll men att man inte ska vara mesig. Vi ska behålla värderingarna i att inte ropa könsord och inte skrika på domaren. Vi ska bete oss på ett bra sätt men med passion. Kommer det nya supportrar kan vi inte slå dem på fingrarna och säga att de supportar på fel sätt. Vi måste hålla dörren öppen. 

Men om du får bestämma, vill du att LFC:s supportrar ska vara unika? 

– Nej, det vill jag inte. Jag vill att fler ska vara som oss. Hetsa litegrann har vi gjort alldeles för lite av förut och om det görs med glimten i ögat är det en del av underhållningen. Jag tror att det skapar mer intresse. Man har respekt för motståndarna men kan säga att deras lag suger, avslutar Emma. 

Damallsvenskan drar igång den 8 augusti igen, efter en dryg månads sommaruppehåll.