Motala
Måndag morgon och en annandag. Känns som att det kommer att finnas en och annan dag likt den här fram till november.
Känslan av… Jaha? Söndagens premiär var en blandning av goda intentioner och dåliga aktioner som dansade med varandra kring godkänt-strecket. Ett påskägg med några godbitar men också mycket luft och segt innehåll.
Men, oj så härligt att Allsvenskan är igång. En eftermiddag fylld av nerver och vädertittande och en återkomst för en motståndare med stolta traditioner. Blåsigt och jävligt, javisst. Men ändå en gräsplan och ett starkt bortafölje. Svensk fotbollsromantik som såklart också innehöll ett spelavbrott, något man kanske inte lärt sig att älska, men dessvärre att leva med.
Kryss på bortaplan. Mellanår. Ombyggnad pågår.
Tre företeelser som alla är lika aktuella, alla väcker samma känslor av frustrerad uppgivenhet. En bedrövlig första halvtimme och en slutforcering som aldrig kom. Däriemllan? Att efter ha släppt in ett mål reste sig MFF och visade upp något som lovade mer. Hunger, tempo och aggressivitet. Men så fort Botheim petat in kvitteringen gick man tillbaka.
Taha Ali stod ensam för all offensiv produktion framåt, åtminstone under de första 60 minuterna. Piggast på att hänga på var Anders Christiansen men som så ofta förr ledde de snygga dribblingarna och tekniska numren till noll poäng.
På andra kanten, den till vänster hände absolut ingenting. Symptomatiskt var det ändå därifrån som Malmös mål skapades, efter att pigge och färske Oscar Sjöstrand hoppat in och direkt skapat oreda. Helt klart en man för startelvan nästa helg.
Robin Olsen var en av planens bästa. Det finns alltid en baksida någonstans när man måste lyfta fram målvaktens insats. Samma med att konstatera att ungdomarna Noah Åstrand John och Theodor Lundberg fick varsin halvlek. Värdefulla minuter men knappast några roliga minnen eller stimulerande erfarenheter.
Otto Rosengren växte sig in i matchen och var bra under andra halvan. Överskuggas lite av nyförvärvet Karabeljov mest stod i vägen under de första 45 minuterna.
Det fanns en tid då Tobias Sana aldrig riktigt tog sig in i Malmö FF. Igår var han hela Örgrytes dörr, väggar och tak.
Upp och ner. Fram och tillbaka. Så kommer det att ältas fram till söndag.
Det kommer fler matcher och andra dagar. Ha en bra annandag.
Framåt Malmö!
