Öster
2025-03-21 13:40
Enade för varandra - enade för vårt lag
11/12. En sann Österhistoria ska berättas.
Stefan Pavlovic Susa
stefan99.susa@gmail.com
I tio veckor har en fråga diskuterats varje fredag som en nedräkning till Allsvenskan. Både frågor som jag har kommit med men som även ni har bidragit med. Jag hoppas ni tyckt att det varit en rolig fredagsläsning, när det nu är dags att gå in i de två sista.
Det här kommer att bygga på fyra frågor som Östersupportrar fick svara på. Nämligen dessa:
* Hur började du heja på Öster?
* Vad betyder Öster för dig?
* Vilket är ditt bästa Österminne?
* Hur känns det att Allsvenskan snart är igång?
Jag har gjort det till en berättelse uppdelat i två delar där del ett kommer här och del två nästa fredag. Så ta en kopp café eller té och bara njut av stunden. När vi nu börjar första delen av den här berättelsen.
*****
(Vissa citat är ändrade för att vara grammatiskt korrekta.)
Öster är inte bara ett fotbollslag. Det är en förening som är en del av ens identitet. Du kan känna hjärta för klubben från tidig ålder eller senare i livet. Men oavsett när du börjar känna sympati för Öster så kan du känna en trygghet. Kompisar kommer och går men en förening består. Du vet att Öster kommer finnas där när du vill komma bort från vardagen och bara fokusera på det du älskar. Föreningen finns där för mig, dig och alla.
Vi alla började heja på Öster för olika anledningar. Det kan vara att föräldrarna började heja på laget som gjorde att man såg sin första match, genom ett fotbollsintresse eller för att man ville ha lite glass.
– 1983 eller 1984 följde jag med min far (inflyttad från Blekinge) till Värendsvallen. Jag var inte intresserad av fotboll men lovades GB:s hallonglass ”Pekfinger”. Jag vet med säkerhet att det var 1983 eller 1984 eftersom glASSEn enbart fanns på dessa två årgångar av glasskartor från GB. Under en del år var jag med på betongarenan utan eget intresse. Detta tills 1990 då Öster efter ett års sejour i Söderettan var åter i Allsvenskan. Då Öster slog Blåvitt på våren satt jag och njöt på huvudläktaren. Som elvaåring var det spännande med den kollektiva glädjen vid mål då alla ställde sig upp, berättar Peter Hansen.
Vi får väl se om den glassen kommer tillbaka. Vi ska återkomma till Hansen lite senare. Först ska vi höra hur några andra började heja på Öster. Och vi börjar med Johan Sigvardsson:
“Jag följde med min pappa till Värendsvallen i slutet på 80-talet när jag var 8-9 år.”
Miguel Ohlsson: “Uppvuxen i Växjö och började spela fotboll när jag var 4 år. När jag var 12-13 år så växte intresset ännu mer och man började gå på matcher på Värendsvallen!”
Håkan Samuelsson: “Följde med pappa till Örjans Vall och såg HBK mot många lag och Öster var det laget som spelade bäst (70-tal).”
Kurre Samuelsson: “Jag bodde på Östra Ringvägen fram till 1957, då flyttade vi upp till Huddinge. Min pappa höll på Öster och grannen på Växjö BK. Vi cyklade upp till Värendsvallen.”
Alla började hitta sin väg till supporterskapet och det är det som är det fina. I sitt supporterliv skaffar man ett band till klubben som man binder sig för och inte kan släppa. Så är det för Johan Carlsson som började följa Öster 1975.
– Intresset har inte minskat trots 15 års vistelse i Skåne. Att titta på när Östers IF spelar fotboll är helt enkelt det roligaste jag vet, oavsett division, berättar Johan Carlsson.
Det finns inget som kan ta ifrån den energin man får på morgonen av att veta: idag spelar Öster. Längtan till matchstart är som ett barn som väntar på att få sitt lördagsgodis. Det är en jobbig väntan men när man väl får godiset blir man överlycklig.
Vi ska gå vidare med en annan supporter som började följa Öster under 90-talet och som förklarar sin relation till Öster så här:
– Jag är i första hand man, i andra hand Öster-supporter och tredje hand svensk, beskriver Peter Krook.
Nu ska vi komma tillbaka till Peter Hansen. Han växte upp där Öster bildades och ger sin syn på vad klubben betyder för honom.
– Öster är min följeslagare i livet och min koppling till hembygden, även då mina föräldrar inte längre kommer att finnas med mig. Jag är uppvuxen på Öster och åkte runt i en barnvagn utanför Stig Svenssons hus alla de tre senaste guldåren. Förhoppningsvis rullar jag förbi med rullator där på Parkvägen någon gång när vi vinner guld igen, berättar Peter Hansen.
Tack för det Hansen!
*****
Nästa vecka ska vi gå igenom några Österminnen och förväntningar inför Allsvenskan. Men nu stänger vi boken för idag och öppnar den igen nästa fredag.
Ha en fortsatt bra dag!
Det här kommer att bygga på fyra frågor som Östersupportrar fick svara på. Nämligen dessa:
* Hur började du heja på Öster?
* Vad betyder Öster för dig?
* Vilket är ditt bästa Österminne?
* Hur känns det att Allsvenskan snart är igång?
Jag har gjort det till en berättelse uppdelat i två delar där del ett kommer här och del två nästa fredag. Så ta en kopp café eller té och bara njut av stunden. När vi nu börjar första delen av den här berättelsen.
*****
(Vissa citat är ändrade för att vara grammatiskt korrekta.)
Öster är inte bara ett fotbollslag. Det är en förening som är en del av ens identitet. Du kan känna hjärta för klubben från tidig ålder eller senare i livet. Men oavsett när du börjar känna sympati för Öster så kan du känna en trygghet. Kompisar kommer och går men en förening består. Du vet att Öster kommer finnas där när du vill komma bort från vardagen och bara fokusera på det du älskar. Föreningen finns där för mig, dig och alla.
Vi alla började heja på Öster för olika anledningar. Det kan vara att föräldrarna började heja på laget som gjorde att man såg sin första match, genom ett fotbollsintresse eller för att man ville ha lite glass.
– 1983 eller 1984 följde jag med min far (inflyttad från Blekinge) till Värendsvallen. Jag var inte intresserad av fotboll men lovades GB:s hallonglass ”Pekfinger”. Jag vet med säkerhet att det var 1983 eller 1984 eftersom glASSEn enbart fanns på dessa två årgångar av glasskartor från GB. Under en del år var jag med på betongarenan utan eget intresse. Detta tills 1990 då Öster efter ett års sejour i Söderettan var åter i Allsvenskan. Då Öster slog Blåvitt på våren satt jag och njöt på huvudläktaren. Som elvaåring var det spännande med den kollektiva glädjen vid mål då alla ställde sig upp, berättar Peter Hansen.
Vi får väl se om den glassen kommer tillbaka. Vi ska återkomma till Hansen lite senare. Först ska vi höra hur några andra började heja på Öster. Och vi börjar med Johan Sigvardsson:
“Jag följde med min pappa till Värendsvallen i slutet på 80-talet när jag var 8-9 år.”
Miguel Ohlsson: “Uppvuxen i Växjö och började spela fotboll när jag var 4 år. När jag var 12-13 år så växte intresset ännu mer och man började gå på matcher på Värendsvallen!”
Håkan Samuelsson: “Följde med pappa till Örjans Vall och såg HBK mot många lag och Öster var det laget som spelade bäst (70-tal).”
Kurre Samuelsson: “Jag bodde på Östra Ringvägen fram till 1957, då flyttade vi upp till Huddinge. Min pappa höll på Öster och grannen på Växjö BK. Vi cyklade upp till Värendsvallen.”
Alla började hitta sin väg till supporterskapet och det är det som är det fina. I sitt supporterliv skaffar man ett band till klubben som man binder sig för och inte kan släppa. Så är det för Johan Carlsson som började följa Öster 1975.
– Intresset har inte minskat trots 15 års vistelse i Skåne. Att titta på när Östers IF spelar fotboll är helt enkelt det roligaste jag vet, oavsett division, berättar Johan Carlsson.
Det finns inget som kan ta ifrån den energin man får på morgonen av att veta: idag spelar Öster. Längtan till matchstart är som ett barn som väntar på att få sitt lördagsgodis. Det är en jobbig väntan men när man väl får godiset blir man överlycklig.
Vi ska gå vidare med en annan supporter som började följa Öster under 90-talet och som förklarar sin relation till Öster så här:
– Jag är i första hand man, i andra hand Öster-supporter och tredje hand svensk, beskriver Peter Krook.
Nu ska vi komma tillbaka till Peter Hansen. Han växte upp där Öster bildades och ger sin syn på vad klubben betyder för honom.
– Öster är min följeslagare i livet och min koppling till hembygden, även då mina föräldrar inte längre kommer att finnas med mig. Jag är uppvuxen på Öster och åkte runt i en barnvagn utanför Stig Svenssons hus alla de tre senaste guldåren. Förhoppningsvis rullar jag förbi med rullator där på Parkvägen någon gång när vi vinner guld igen, berättar Peter Hansen.
Tack för det Hansen!
*****
Nästa vecka ska vi gå igenom några Österminnen och förväntningar inför Allsvenskan. Men nu stänger vi boken för idag och öppnar den igen nästa fredag.
Ha en fortsatt bra dag!
