Roslagens skyttekung blickar framåt

2006 var Andrés Thorleifsson framträdande i AIK:s juniorlag och gjorde en hel del mål. Detta ledde till att han fick chansen att följa med A-truppen i Royal League under slutet av säsongen.

Inför säsongen 2007 gick flyttlASSEt till samarbetsklubben Väsby United för spel under tränarna Mikael Stahre och Björn Wesström, men där började skadeproblemen som skulle förfölja honom ända fram till att han 2010, efter flera comeback-försök, landade i moderklubben Riala GoIF och division 5 hemma i Roslagen.

Under två och en halv säsong i moderklubben Riala GoIF i division 5 gjorde Andrés Thorleifsson totalt 80 mål på 49 matcher och satte skräck i försvaren runtom i Uppland. Efter att ha skjutit upp Riala GoIF till division 4 med 40 mål på 19 seriematcher under 2012 så lämnade den stora snackisen ute i Roslagen moderklubben för att fortsätta sin karriär i BKV Norrtälje och division 3. Nu har han inlett denna säsong på samma sätt och står efter sju matcher på hela femton mål och rykten gör gällande att det inte längre bara är klubbarna i Roslagen som är intresserade av den målfarlige anfallaren. Jag stämde därför möte med Andrés för att ta reda på lite om hur han ser på sin framtid, men också för att ta reda på vad som egentligen hände när karriären var på väg att ta slut för några år sedan.

BKV Norrtälje har imponerat på mig med sin aggressiva press, fina passningsspel och sedan såklart målen som du till stor del bidragit med. Vad tycker du själv om er inledning?

Det är klart att vi har imponerat men vi har också blandat och gett lite. Till exempel mot Täby borta och även till viss del mot UNIK hemma där vi inte riktigt kommer upp i standard. Täby var också första matchen för Henrik Holmström, som knappt hade tränat med oss innan, och ju mer han har kommit in så har laget också lyft sig. Visst har vi imponerat men för mig är det inte förvånande. Jag tycker att vi visat på försäsongen att vi är ett lag som kan konkurrera med topplagen i division 2. Så för mig är det inte så förvånande. I senaste matchen har vi sjukt bra aggressivitet och jobbar över hela banan som ett lag och då går det riktigt bra.

Det är också skönt att höra att motståndarna tycker att det är jobbigt att möta oss, det är ett bra kvitto på att vi gör något riktigt bra.

Vi har trots allt blandat och gett lite och det gäller därför att hålla uppe spelet och inte bli bekväma. Blir man bekväm så tappar man det här direkt. Slappnar vi av så blir det match, men om vi håller uppe den aggressiviteten som vi brukar ha, då är det inget lag som kan slå oss. Inte på den här nivån i alla fall.

Femton mål på sju matcher. Kunde du ha önskat dig en bättre start i BKV-tröjan? Speciellt med tanke på förväntningarna på dig men även snacket om att alla dina mål i Riala-tröjan kanske inte var så så imponerande då det trots allt ”bara” var division 5.

Absolut, men jag har hela tiden trott att jag har det i mig, men det är klart att det gäller att visa det också. Det har gått över förväntan. Jag kollade upp mitt målsnitt i division 5 och då hade jag fjorton mål efter sju matcher, så det ser väldigt ljust ut. Jag har dessutom haft lägen att göra fler mål och jag är alltid sugen på att göra fler mål. Även om jag gjort fyra så vill jag göra ett femte och ett sjätte också. Det spelar ingen roll vilka vi möter eller hur många jag gjort.

Nu väntar lite tuffare motstånd på söndag när ni ställs emot IFK Österåker i ett Roslagsderby. Vad tror du om den matchen?

Jag sa inför UNIK-matchen att det var den första riktiga värdemätaren (slutade 0-0, red. anm.) och jag tror att det här kommer att vara ännu svårare, speciellt på bortaplan. De har fyra raka segrar. Jag har aldrig mött Österåker innan men har hört att det alltid är tuffa matcher, lite derby, men jag ser det som en sporre. Jag tror att de har stor respekt för oss samtidigt som vi inte underskattar något lag. Vi vet hur det går om vi gör det. Det blir en jätterolig match. Jag tror att den blir rolig att se och jag hoppas att det kommer mycket folk också.

Du var väldigt lovande i AIK och det snackades en del om din talang redan då och sedan blev det 2007 Väsby som nästa steg men vad hände egentligen sedan?

Ja, det var just när jag kom till Väsby 2007 som skadeproblemen kom. Jag brukar säga att jag tror att jag fick skadan för att jag hade haft en hel säsong med AIK:s juniorer, som jag spelade väldigt mycket i och jag hade inga problem med ljumskarna då, men på slutet av säsongen så kände jag mig lite sliten i kroppen. Jag fick träna med AIK:s A-lag, en chans som man inte tackar nej till, och kom med i truppen till Royal League. Något som jag tyckte var skitkul att få följa med till. När det sedan var slut så började Väsby sin säsong tidigt och hade ungefär 20 nya spelare, eftersom samarbetet med AIK var nytt och Micke Stahre var ny som tränare, och där ville jag direkt visa att jag var en man för startelvan så det blev ingen riktig vila. Jag är dessutom en sådan person som älskar att träna. Även om jag har lite ont så är det inte mycket som stoppar mig. Det var kanske inte så klokt, men det är lätt att säga efteråt.

Jag körde på och det var nog i sista träningsmatchen, om jag minns rätt, som jag verkligen kände att nu är det kört. Jag hade problem att gå dagen efter och sedan var jag borta hela det året. Kom tillbaka och hoppade in i sista hemmamatchen. Efter att jag kommit tillbaka så fick jag ett nytt bakslag ganska tidigt, det var efter två månader som kände att jag hade fått tillbaka samma sak. Jag tror att det var ganska dålig uppföljning och det kollades aldrig riktigt om det var helt läkt. Så efter det fick jag samma diagnos igen, vilket innebär total vila i 3 månader där man ska röra sig så lite som möjligt. Inte ens springa till bussen och det var något som knäckte mig. Det var OK första gången, jobbigt men det kunde jag köpa, men andra gången var jobbig. Och så har det varit, att när jag väl kommer tillbaka så har jag känt mig fräsch i 1-2 månader men för att sedan få ett bakslag.

När jag fick diagnosen andra gången så knäckte det mig totalt och jag blev deprimerad. Då ville jag komma ifrån fotbollen lite. Det kändes mer som en belastning, men jag var ju tvungen att komma till alla träningar ändå och visa mig efter att skadan läkt. Det var jobbigt för mig mentalt.

Sedan tog jag ett litet uppehåll från fotbollen men jag har alltid känt ett sug efter att spela.

Efter en paus så provade jag flera gånger i olika klubbar, Sollentuna, Råsunda och Täby, men det var samma visa där. En eller två månader som jag kunde köra och allt kändes jättebra, men sedan kom skadan tillbaka. Det har alltid varit en eller två månader. Efter sista försöket i Sollentuna så kände jag att nu ger jag upp. Då hade jag försökt så många gånger.

Sedan hörde sig min moderklubb Riala GoIF av sig och jag hade haft kontakt med Stefan Mattsson, sportchefen i klubben, flera gånger. Han tyckte att jag skulle komma dit och känna mig för lite men jag var rätt tveksam till en början.Till slut så testade jag i alla fall och kom dit på hösten 2010, tränade en gång i veckan och spelade matcher. Det gick väldigt bra (16 mål på 10 matcher red. anm.) men jag kände ändå i kroppen att det inte var helt bra och därför var det inte aktuellt med någon annan satsning just då. Utan jag ville bara finna glädjen i fotbollen igen och det var ett bra gäng i Riala. När jag säger att jag bara tränade en gång i veckan så gäller det fotbollsträning, på gymmet var jag säkert 7-8 gånger i veckan. Så jag har aldrig tränat lite. Folk tror inte att jag tränar någonting men jag har aldrig slutat träna och det är nog det som har hjälpt mig. Styrketräningen har nog stärkt muskler runtikring och jag känner att jag har blivit mycket snabbare. Folk tror att jag är en stor targetspelare, men jag är snabbare än vad folk tror. Jag gillar rollen som ensam anfallare då jag ser mig som väldigt allround, men det är också viktigt att jag har spelare runt mig som är bra. Därför tror jag också att mina bästa matcher har kommit i de matcher där Andreas Lindström också har haft en bra dag. Dessutom har vi ett stort sparkapital i Andreas Bellander. En av anledningarna till att jag bytte till BKV var också att få chansen att spela med Andreas Bellander, så det är lite tråkigt att han varit skadad och inte kunnat spela så mycket.

Bytet Riala GoIF till BKV Norrtälje. Det snackades en längre tid om en eventuell övergång men du väntade ett tag innan du slutligen tog steget. Vad berodde det på och vad var det som gjorde att det slutligen blev BKV?

Mycket hängde ihop med att jag tog reda på att jag äntligen var frisk. Jag var i kontakt med min gamla läkare som gjorde en magnetröntgen för att kolla att allt var läkt. Han sa också att när allt väl är läkt så är det väldigt liten chans att det ska komma tillbaka. Det var den första indikationen på att det var helt bra som jag hade fått på flera år. Det gjorde att jag ville testa igen på en högre nivå. Jag är också realistisk och förstår att det är skillnad på division 5 och högre divisioner, men jag ska inte sticka under stolen med att jag hoppades på att BKV skulle vara i division 2 (BKV föll i kvalspelet mot IFK Haninge/Brandbergen, red. anm.) för då hade det inte varit något snack. När läkaren sa att allting var läkt, men att jag skulle skynda långsamt i alla fall, så kände jag att BKV ändå var rätt val eftersom de känner till min skadehistoria och jag känner många där.

Under din tid i Riala snackades det ständigt rykten och eventuella övergångar och med målsuccén i BKV så har snacket kommit igång igen. Jag, och många med mig, hoppas såklart att du stannar i BKV så länge det bara går men jag förstår att du vill vidare i din karriär. Hur ser du på framtiden?

Jag trivs jättebra i BKV, både på och vid sidan av planen, så jag har inte bråttom. Samtidigt så vill jag komma så långt som möjligt med min fotboll. BKV har en bra organisation och vill satsa så vem vet, jag kanske stannar länge. Jag märker ju också att det snackas och jag tycker att det är svinkul. Jag trivs med att det går rykten och det sporrar mig mer än vad det hämmar mig.

Vissa tror att jag är klar för vissa klubbar men det är bara skitsnack. Jag vet att vissa klubbar nämnts men det är inget som är i närheten av att vara klart.

I år har du redan två gånger bjudit på matcher där du har stått för fyra mål, men det är en inget nytt för dig för det har du gjort mot BKV en gång för länge sedan. Kommer du ihåg det?

Ja, det kommer jag ihåg. Det var faktiskt precis innan jag blev skadad och det var en träningsmatch mellan AIK:s juniorer och BKV Norrtälje. Jag hade redan gått till Väsby men lånades in för lite uppbackning tillsammans med en kille som heter Ammar Ahmed. Han spelar i Östersund nu. Det är nog en av mina bästa matcher någonsin måste jag säga. Jag kommer ihåg att Micke Swahn inte tyckte att det var så kul och vi har snackat om det nu också. Jag var i bra form då och kände mig lite i toppen av min karriär.

Matchfakta: http://www.aik.se/fotboll/aikindex.html?/fotboll/2007/juniorlaget/matcher/ref_070317.html

Tänker du ibland på hur det kunde ha gått om inte skadan hade kommit? För om man tittar på vilka spelare som du spelade med då så måste det vara lätt att fundera i de banorna. Då spelade du med bland annat Viktor Lundberg och Magnus Eriksson, två spelare som lyckats rätt bra.

Det är klart, jag spelade med Magnus Eriksson länge i juniorerna och då var jag före honom även om han visserligen är två år yngre. Nu spelar han ordinarie i Malmö, så det är klart att man tänker lite på det. Jag unnar honom all framgång, men det är klart att man tänker att det kunde ha varit jag. Samtidigt så funderar jag inte så mycket på det utan blickar hellre framåt och känner att det här är min andra chans.

Du ser extremt hungrig ut när du spelar och verkar alltid sugen på att göra mål. Tror du att den hungern kommer ifrån att du inte kunnat spela fotboll så mycket som du har velat eller har du alltid varit sådan?

Absolut, det har kommit av skadan tror jag, men jag har alltid tyckt att fotboll är skitkul och alltid velat ha en fotboll i närheten. När man blir skadad får man ett annat perspektiv. Innan så var det bara fotboll och att jag ska leva på det här och att det är fotboll som jag ska hålla på med. När man blir skadad, så går inte det och då får man börja fundera. Jag försöker se det som att det varit något positivt. Jag gillar att plugga och jag har vuxit som människa. Det kan säkert också vara till min fördel nu när jag kommer tillbaka för jag känner mig mer mogen, vet vad jag är bra på och hur jag ska utnyttja det.

Innebär det också att du inte kommer att ta vilket erbjudande som helst eftersom du vet vad du vill ha för att kunna lyckas? Jag tänker att helheten och tryggheten verkar spela en stor roll nu när klubbarna börjar bli intresserade.

Ja, det spelar jättestor roll. Om det kommer en sådan lösning så är jag intresserad men jag skulle inte vara intresserad av någon halvlösning bara för att det är högre upp i seriesystemet. Det är jag inte intresserad av. Jag har ju vart där uppe och vet hur det går till. Jag vet hur man kan vara den som klubben satsar på men när man sedan blir skadad så är det knappt att folk hälsar. Jag vet att det kan gå väldigt fort. Det är precis som nu när det går väldigt bra, då är det jättekul, men säg att jag inte skulle göra mål på tre matcher. Då svalnar snacket. Jag är medveten om att det finns både upp- och nedsidor. Jag kommer att vara kräsen om det dyker upp erbjudanden, det måste jag säga.

Dessutom trivs jag väldigt bra i BKV och vi har flyttat till Norrtälje och trivs jättebra där.

Det har varit ganska mycket fokus på dig och alla dina mål men jag tycker absolut inte att det är någon enmansföreställning utan BKV är ett grymt bra lagmaskin i år som ger dig fina förutsättningar att göra många mål. Hur ser du på situationen?

Det är bara att titta på hur många mål vi har släppt in, fyra stycken. Förra matchen släppte vi inte ens till ett skott på mål. Känner man mig så vet man att jag inte är någon diva, utan jag är en lagspelare också. En forward är beroende av sitt lag, spelar inte laget bra så är inte jag bra. Men jag har inget problem med att ta mycket press. Det gjorde jag ganska medvetet inför säsongen när jag sa att jag skulle göra 25 mål i år. Det gjorde jag för att jag visste att det var mycket press på laget att vi ska gå upp nu och jag vet inte hur alla tar den pressen. Så jag kan gärna bära lite på mina axlar, men som du säger, vi är en lagmaskin. Jag måste få mina passningar också och får jag dem så gör jag mål.

Du är spetsen i ett väldigt aggressivt press-spel, hur gillar du det?

Jag gillar det. Jag tycker det är skitkul. Man känner att motståndarna blir stressade och att vi får ett övertag. Jag gillar att stressa och springa mycket, det är en av mina styrkor. I AIK sprang jag väldigt mycket och ju bättre tränad jag blir desto mer kommer jag att springa.

Om vi blickar lite framåt för BKV:s del. Jag antar att ni siktar på serieseger?

Jo, absolut. Det har vi haft som mål, i alla fall ha chansen att gå upp även om det är via kval. Det är alltid svårt att vinna en serie, även fast man har ett riktigt bra lag. Det spelar ingen roll om det är division 3 eller Allsvenskan. Vi trivs dessutom med att ha den pressen på oss, det verkar så i alla fall. Nu har vi ett gäng tuffa matcher framför oss som blir väldigt viktiga där vi möter bra lag. Österåker borta, Vallentuna borta, Aspudden hemma och sedan Fyris borta. Sedan vänder serien så det är åtta väldigt viktiga matcher som kommer nu. Vi kommer att vara ödmjuka och fortsätta ta jobbet och vi märker att det är mycket roligare när vi gör det ordentligt.

Slutligen en fråga om oss på läktaren. I år känns BKV hetare än på länge och det har varit bra uppslutning på matcherna och det känns som att hela Roslagen är på väg att sluta upp bakom laget. Hur upplever du stödet och hur viktigt är det med stöd från hela Norrtälje kommun?

Ja, det är alltid roligare att spela om det kommer mycket folk och om man känner stöd från hela Roslagen. Det går att jämföra med Rimbos handbollslag och uppslutningen där, man blir sporrad av deras insatser och jag hoppas att vi kan få samma stöd. När framgång kommer så kommer folket och vi måste kunna prestera för det är en förutsättning för att det ska komma mycket folk. Som vi presterar nu så borde hela Norrtälje komma.

Tror du att det hänger ihop med att klubbarna i Roslagen inte alltid dragit jämnt och att kanske inte alla därute unnar BKV framgång?

Jo, det kan nog spela en roll. Det var många som sa att det var smutsigt när jag gick från Riala till BKV och jämförde det med att byta från AIK till Djurgården, men jag tycker att det är olika nivåer. BKV har de bästa förutsättningarna. Det var därför jag gick dit och jag går inte dit för att klanka ned på Riala. Ambitionen borde vara att Roslagens bästa spelare samlas i BKV men så har det inte varit och det är väl största anledningen till att vi ligger i division 3 och inte högre upp. Förhållandena mellan de olika klubbarna har inte varit bra, men jag hoppas att det blir bättre och att jag har bidragit till det. Det är viktigt att bidra till kommunen och Norrtälje har potential för att ha en storklubb och då måste klubbarna kunna komma överens om att de bästa spelarna samlas i BKV Norrtälje.