Resereportage från Dritte

Resereportage från Dritte

Då jag är nyinflyttad i Tyskland har jag bestämt mig för att resa runt lite i landet och när det var veckoomgång i 3. Liga och jag tog vara på chansen att resa lite i öst för att se nya städer, lag och arenor. Städerna jag besökte var Halle, Chemnitz och Aue-Bad Schlema där jag såg två matcher, Hallescher FC - MSV Duisburg och Erzgebirge Aue - SV Sandhausen.

Med stadens stora son i lurarna rullade mitt tåg in på centralstationen. Idag blev det faktiskt officiellt att den utses till den bästa i hela Tyskland år 2023 av föreningen ”Allianz pro Scheine”. Det som berömdes var shoppingmöjligheterna, rena toaletter samt att utbudet av vägguttag var gott. Solen stekte på när jag med snabba steg rörde mig mot stadens torg och såg att temperaturmätaren visade +33. Mitt på torget står det en staty över operatonsättaren, Georg Friedrich Händel, jag befinner mig alltså i Halle (Saale), den största staden rent befolkningsmässigt i Bundeslandet Sachsen-Anhalt. Själva centrala Halle fås ända säga stundtals ha sina visuella förtjänster, men i allmänhet var det faktiskt helt ärligt ganska slätstruket där deras domkyrka inte var i närheten av den i Köln för att uttrycka det milt. Sevärdheterna var få och att Händel som föddes och bodde i staden är något de bygger upp allt på då de inte är kända för så mycket mer.

Efter en snabbare incheckning på hotellet begav jag mig upp till Leuna-Chemie-Stadion för dagens huvudattraktion, matchen mellan Hallescher FC – MSV Duisburg i 3. Liga. När jag går på matcher i de lägre divisionerna gör jag inte det för att förvänta mig storartade tekniska utföranden av spelarna, taktiska mästerverk av tränarna även om det är professionell fotboll. Jag går dit för det genuina, där det fortfarande står äldre damer i kioskerna för att hjälpa till i den lokala föreningen och för att det i princip är fritt från turister. Sedvanligt när jag går på fotboll i Tyskland köper jag en korv och en öl (totalt 8€) när jag kommer dit och jag måste säga att rostbratwursten i Halle mycket väl kan vara den godaste jag ätit på en arena och då har jag ätit korv på ganska många. Jag vet inte om det var för att den var helt nygrillad eller om det var en lokal variant med annan kryddning, men det var något med smaken som jag inte kände igen. Jag tog med mig ölen in på läktaren och ställde mig på hemmastå (15€) som fylldes på och var välfylld när matchen blåstes igång. Redan i den elfte minuten bröt jublet ut och merparten av de 6890 på stadion vrålade ut sin glädje efter att hemmalaget tagit ledningen på en fast situation. Det som stack ut var deras maskot, en bäver, varför har Hallescher FC en bäver som maskot undrar du? 2003 var föreningen på jakt efter en lämplig maskot och valet föll på en bäver då det är ett vanligt djur i floden Saale som rinner genom staden och den fick namnet Hallotri. Mer spännande att så är det tyvärr inte. Matchen i sig slutade 1:1 där hemmalaget var närmast segern och min analys efter matchen blir att båda lagen kommer att sluta på nedre halvan när säsongen summeras, men där min övertygelse är att Hallescher placerar sig före Duisburg. Upplevelsen får ändå säga vara godkänt, hemmafansen höll igång matchen igenom med både tryck och emfas, det protesterades mot att det var veckomatch och inte en lördag som är brukligt. Stadion stod inte ut då den är från 2011 och i den meningen lite modern och själlös. Den är lämplig för klubben med ett etage, väl tilltagen ståplatssektion och rymmer 15 057 åskådare.  Jag skulle inte rekommendera dig att spendera en helg i Halle (Saale), men har du vägarna förbi och det är match så gå dit om du är fotbollsintresserad.

                                                        

Efter en natt i Halle tåg jag tåget ner till Chemnitz med byte i Leipzig för att ha det som utgångspunkt inför nästa match. Min östturné vore inte en turné av yttersta art såvida jag inte passade på att besöka något som symboliserar gamla DDR på ett tydligt och påtagligt vis. Chemnitz, fd Karl-Marx-Stadt med en jättebyst av marxisten mitt i staden. Med en döner på språng och spatserande i centrum så upptäckte jag att jag efter mindre än en timme var klar med staden. Skulle vilja påstå att Chemnitz är lite av en typisk stad i öst, litet centrum, grått två kvarter utanför torget och sedan finns det inte mycket mer att se. Jag tog mig upp till fotbollsarenan ”Stadion an der Gellertstraße”, tyvärr var den inte öppen så fick nöja mig med att fotografera den utifrån. Allt detta var egentligen bara tidsfördriv för att äntligen få besöka en arena jag så länge velat. Vi kan börja med lagnamnet, FC Erzgebirge Aue, översatt fotbollsklubben Malmberget Aue. Aue-Bad Schlema som staden heter är en gammal östtysk gruvstad nära gränsen till Tjeckien vars gruva stängdes i samband med återföreningen. Föreningen hette från början BSG Wismut Aue där BSG står för ”Betriebssportgemeinschaft” vilket var en vanlig förkortning i DDR för lag som är kopplade till företag, i Aues fall var Wismut gruvföretaget som de frångick 1993 till förmån för sitt nuvarande föreningsnamn. Det som länge lockat mig att se en match på Erzgebirgsstadion är dels för att namnet är coolt, de har lila tröjor vilket vi inte ser så ofta, samt att arenan ligger vackert beläget vid bergskedjan som är central för regionen. Tyvärr byggdes arenan om och stod klar 2018 så nu är den modern, den gamla var en riktig öststatsarena med löparbanor. Jag förstår att klubbar som Hallescher, Erzgebirge Aue och Carl Zeiss Jena moderniserar sina arenor för att kunna driva sina föreningar i det nuvarande systemet, men som fotbollsromantiker så uppskattar jag i de lägre divisionerna när det är lite mer slitet, lite mer ruffigt inne på arenan.

Bussen anlände från Chemnitz och promenaden ner till stadion tog bara ett par minuter, men det första som mötte mig och som skulle visa sig vara väldigt centralt var stoltheten över sin region och gruvarbetarna. Första målningen som mötte mig var sex gruvarbetare med hackor och texten ”Kumpelverein” som i det här sammanhanget betyder gruvarbetarförening. Att tillsammans med hårt slit och arbete kunna skapa en stark identitet och grupp var en känsla som genomsyrade hela atmosfären runt och inne på arenan, inräknat läktarplats. Innan jag vandrade nedför trapporna blickade jag mot arenan och möttes av: Erzgebirgsstadion – Willkommen im Schacht. Detta behöver inte översättas, du förstår vad som menas. Utsikten med strålkastare och berget i bakgrunden, den var mäktig. Jag gjorde som i Halle, köpte ståplats på hemmasektionen och de båda arenorna i sig var lika med ett etage och samma typ av utformning och storleksmässigt jämförbara. Spelarna äntrade planen ur en tunnel som såg ut som en gruvgång så hela klubbens identitet kretsar kring gruvindustrin. På ståplats var det inpräntat lila gruvhackor lite överallt, de är väldigt stolta över sin historia och fansen skanderade ofta ”Wismue Aue nur die BSG”.

                                                       

Matchen fick en jäkla pangstart med ett klassmål av hemmalagets Seitz redan i den fjärde minuten. Glädjen blev dock inte långvarig då gästerna SV Sandhausen kvitterade ett par minuter senare. Aues supportrar hördes genomgående under matchen mer än Halles gjorde och upplevelsen med den tydliga kopplingen till gruvan gjorde att den var klart bättre. En annan behållning var att det spelades en tysk version av Perikles – Var ska vi sova inatt? innan match på Erzgebirgsstadion. Oväntat, men samtidigt väldigt tyskt att göra egna tolkningar och jag uppskattar det när jag besöker arenor som neutral åskådare. Det jag är på jakt efter är det lilla säregna och Aue är egenartat. Halle var slätstruket, du kom in på arenan och sen var det inte så mycket mer medan det var ett helt koncept i Aue som bidrar till att jag utan tvekan vill åka dit igen. Jag trodde att arenans tak skulle lyftas när Erzgebirge gjorde 2:1 i 86e minuten, om det var stämning innan då förhöjdes den med två vid målet. Det är lite bökigt att åka kollektivt till Aue från Berlin, det lättaste är givetvis med hyrbil, som tar tre timmar från flygplatsen i Berlin till arenan i Aue, men då går man samtidigt miste om en del. Jag har som sagt länge haft Aue på min bucket list och med det lilla jag visste om föreningen så hade jag förväntningar och de överträffades. Jag är väldigt glad att jag tog mig tiden att besöka och jag är i framtiden beredd att åka de dryga fem timmarna med tåg/buss för att se en match igen.

En lite östturné så här mitt i veckan var rolig dels för att jag fick se nya städer och arenor, men även då forna DDR fortfarande skiljer sig från BRD fast det är drygt 30 år sedan återföreningen. Det är som att det fortfarande finns en mentalitet kvar från öst som sitter kvar i väggarna när jag är här. Det kan vara lite svårt att beskriva vad det är, att sätta fingret på vissa specifika företeelser men besöker man både väst och öst så är det en allmän känsla av att det ännu är inte lika modernt i öst och att stadsbilden är annorlunda. Jag har som mål att resa lite mer i Tyskland under hösten och åka dit jag inte varit och i nuläget finns det inga bestämda resmål mer än att Berlin ska upptäckas på sätt jag inte tidigare gjort.
 

Joakim Sparrjoakim.sparr@bettercollective.com@joakim_sparr2023-08-24 12:36:00
Author

Fler artiklar om Tyskland

Spel utan konto innebär att man använder e-legitimation för registrering.