Stuttgart
2025-05-12 12:36
Seger mot Augsburg med kalla kårar
Magnus Falk
Ok, det har varit lite stillastånd från den tyska VfB-sidan under några veckor.
Livet har kommit förbi och sagt hallå. Det är så ibland. Men nu tar det långsamt fart igen och efter att VfB förra helgen avgjorde sent mot St Pauli efter mål av Super-Nick Woltemade, så var det dags att kalla till sig bröderna/systrarna från Schwaben; fast det bayerska Schwaben- nämligen FC Augsburg,
Detta lag i rött är för mig en gåta. Hur de med minimala resurser, utan stjärnspelare och med ett spel som man ibland somnar till kan överleva - år-efter-år- i en Bundesliga är starkt, men gåtfullt. De hänger inte direkt på gärdesgården heller utan klarar sig med råge. Ett lag som är pre-destinerat att landa i mitten av ligan. Varje år. Lite som en pjäs av Samuel Becket. Det händer en massa saker omkring. I ligan, i naturen, i politiken, med spelare fram och tillbaka. Men likt Vladimir och Estragon "I väntan på Godot", så gör de ingenting åt det, utan väntar på något. Likaledes här; Vad som helst kan uppstå, men Fc Augsburg landar i mitten av tabellen ändå.
Då är VfB Stuttgart en ångestfylld upplevelse. Kanske inte under Sebastian Hoeness, men de senaste femton åren har detta varit så och det finns beskrivet i min odyssé om VfBs historia; och när säsongen går mot sitt slut så kanske denna ångest återuppstår.
Orsaken till det? Cupfinal om två veckor. Bara det skakar till i kroppen.
FC Augsburg i helgen skulle vara en bra genomkörare.
Självfallet.
4-0 blev slutresutatet och det är bra. Mycket gott att spelare som Woltemade, Millot och Demirovic fick näta; mindre bra att Angelo Stiller, Finn Jeltsch och Yannick Keitel alla klev av med skador. Att Angelo Stiller klev av är inget bra alls. Stiller har ägt mittfältet med Karazor under året och när han är som bäst är han en av landets bästa. Senaste matcherna har han återfått sin styrka och då blir han skadad mot FC Augsburg.
Matchen mot de schwäbiska grannarna var spel mot ett mål i många stycken. Augsburgs duktige målvakt Dahmen- av tidskriften Kicker bedömt som bästa tyska målvakten under säsongen- fick vittja nätet fyra gånger och det kunde ha varit fler än så. Atakan Karazor spelade in en retur efter en hörna i första halvlek. Woltemade pricksköt i andra halvlek efter att ha dansat fram i straffområdet. Märkligt att en sådan lång spelare har sådan fantastisk teknik. Sedan Millot och en nyblonderad Demirovic.
4-0 i säsongens sista hemmamatch. Woltemades 11e mål och Demirovic med sitt 14e.
Laget landar nu antingen 8a eler nia skulle jag tro. Vägen till Europa går via cupfinalen.
Nästa helg avslutas ligan i Leipzig, som måste vinna för att inte missa Europaspel nästa säsong.
Livet har kommit förbi och sagt hallå. Det är så ibland. Men nu tar det långsamt fart igen och efter att VfB förra helgen avgjorde sent mot St Pauli efter mål av Super-Nick Woltemade, så var det dags att kalla till sig bröderna/systrarna från Schwaben; fast det bayerska Schwaben- nämligen FC Augsburg,
Detta lag i rött är för mig en gåta. Hur de med minimala resurser, utan stjärnspelare och med ett spel som man ibland somnar till kan överleva - år-efter-år- i en Bundesliga är starkt, men gåtfullt. De hänger inte direkt på gärdesgården heller utan klarar sig med råge. Ett lag som är pre-destinerat att landa i mitten av ligan. Varje år. Lite som en pjäs av Samuel Becket. Det händer en massa saker omkring. I ligan, i naturen, i politiken, med spelare fram och tillbaka. Men likt Vladimir och Estragon "I väntan på Godot", så gör de ingenting åt det, utan väntar på något. Likaledes här; Vad som helst kan uppstå, men Fc Augsburg landar i mitten av tabellen ändå.
Då är VfB Stuttgart en ångestfylld upplevelse. Kanske inte under Sebastian Hoeness, men de senaste femton åren har detta varit så och det finns beskrivet i min odyssé om VfBs historia; och när säsongen går mot sitt slut så kanske denna ångest återuppstår.
Orsaken till det? Cupfinal om två veckor. Bara det skakar till i kroppen.
FC Augsburg i helgen skulle vara en bra genomkörare.
Självfallet.
4-0 blev slutresutatet och det är bra. Mycket gott att spelare som Woltemade, Millot och Demirovic fick näta; mindre bra att Angelo Stiller, Finn Jeltsch och Yannick Keitel alla klev av med skador. Att Angelo Stiller klev av är inget bra alls. Stiller har ägt mittfältet med Karazor under året och när han är som bäst är han en av landets bästa. Senaste matcherna har han återfått sin styrka och då blir han skadad mot FC Augsburg.
Matchen mot de schwäbiska grannarna var spel mot ett mål i många stycken. Augsburgs duktige målvakt Dahmen- av tidskriften Kicker bedömt som bästa tyska målvakten under säsongen- fick vittja nätet fyra gånger och det kunde ha varit fler än så. Atakan Karazor spelade in en retur efter en hörna i första halvlek. Woltemade pricksköt i andra halvlek efter att ha dansat fram i straffområdet. Märkligt att en sådan lång spelare har sådan fantastisk teknik. Sedan Millot och en nyblonderad Demirovic.
4-0 i säsongens sista hemmamatch. Woltemades 11e mål och Demirovic med sitt 14e.
Laget landar nu antingen 8a eler nia skulle jag tro. Vägen till Europa går via cupfinalen.
Nästa helg avslutas ligan i Leipzig, som måste vinna för att inte missa Europaspel nästa säsong.
