Ett kaotiskt mästerskap rullar vidare

Vanligtvis är det Afrikanska mästerskapet en fotbollsfest som bryter barriärer och åsidosätter andra problem; vanligtvis är fotbollen ett fenomen som enar, snarare än att splittra ett folk. Men årets upplaga är inte som alla andra. Långt ifrån.

Till 2015-års tillställning i Ekvatorialguinea vallfärdade fotbollstörstande supportrar från kontinentens alla hörn. Sydafrikaner reste hundratals mil för att få se ett nederlagstippat ’Bafana Bafana’ sluta hopplöst sist i mycket tuffa grupp C. Samma öde drabbade de tillresta kamerunierna, vars landslag är inne i ett mycket långsamtgående generationsskifte. Men tillsammans utgjorde fotbollscirkusen en paus i det vardagliga livet – för Ekvatorialguinea var det en månad av glädje.

Öppningsmatchen mellan Ekvatorialguinea och Kongo-Brazzaville lockade över 40 000 människor till Estadio de Bata. Premiärmatch och värdnation, javisst. Men publiksiffran i mötet mellan BurKina Faso och Gabon senare samma kväll var uppe på samma nivå. En månad senare, när den Gambia-födde domaren Bakary Gassama blåste av finalmatchen – efter en straffläggning som gick till historien – var det inför ett nästintill slutsålt Estadio de Bata.

Två år senare är verkligheten annorlunda.

I lördags premiärspelade Gabon mot Guinea-Bissau. Det ska sägas: När matchen väl kom i gång var det en folkfest på läktaren. Drygt 39 000 personer fick se affischnamnet och storstjärnan Pierre-Emerick Aubameyang ge värdnationen ledningen och Juary Soares kvittera i matchens sista skälvande sekunder. Men efter matchen skulle fokus snarare ligga på något annat.

På öppningsceremonin var det endast ett halvfullt Stade de l'Amitié som såg storstjärnan Akon och den franske rapparen Booba inta scenen i Libreville. I måndags utspelade sig det intressanta mötet mellan Elfenbenskusten och Togo inför en ekande tom arena. Och på sociala medier brinner bokstavligen matchbiljetter, i en protest mot det som försiggår på andra sidan fotbollens gröna gräs.

Akon och Booba blev båda två hårt kritiserade för ”sitt deltagande i ett evenemang som arrangeras av en diktator, Ali Bongo”.

Min kollega Gabriel Zetterström har tidigare redogjort kring Gabons kontroversiella styre, om flera märkliga val och hur oppositionen ska ”befria” landet från Bongo-klanen. Men delar av historien tål att upprepas:

År 1967 tillträdde Omar Bongo till makten i Gabon. När han dog 2009 tog hans son, Ali Bongo, över stafettpinnen som landets president. Tiden vid posten har kantats av korruptionsanklagelser, brott mot mänskliga rättigheter och förgiftade oppositionsledare.

LÄS MER: Gabon: Make Ali Bongo proud

Men det var i augusti 2016 som dagens infekterade situation tog fart. Efter sju år vid makten skulle Ali Bongo utmanas om ämbetet i ett presidentval. På ena sidan stod Bongo-klanens hopp, Ali Bongo, och på andra sidan stod motkandidaten Jean Ping. När rösterna hade räknats stod Bongo – med 49,8 procent av rösterna i jämförelse med Pings 48,2 procent – som vinnare. Kritiken lät sig inte vänta och fler och fler frågetecken kring rösträkningen kom upp till ytan. Jean Ping pekade på det faktum att vissa regioners röstande utmärkte sig. Exempelvis: I Haut-Ogooué fick Bongo 95,46 procent av rösterna, i en region som påstås haft ett valdeltagande på 99,83 procent. Det kan jämföras med nationssnittet på 59,5 procent.

I dag, ett halvår in i Ali Bongos andra mandatperiod, är vi en vecka in i det afrikanska mästerskap som Gabon står värdland för. I förra veckan meddelade en aktivistgrupp att tillställningen inte bör äga rum förrän ”sanningen om valet” kommer fram. Aktivistledaren Be Mba Max skrev, enligt ”GabonLibre”, föjande: ”I en normal demokrati skulle det inte vara lämpligt att bojkotta mästerskapet på politiska grunder. Men i Gabon är det här den enda möjligheten vi har för att föra fram våra politiska åsikter, utan att riskera att straffas”. Den Bongo-ledda regeringen svarade att mästerskapet snarare symboliserar en normalisering och en kris som numera är historia.

Men det är inte bara på gatorna och i konferensrum som bataljer utspelar sig. I samma veva har flera matcher gått av stapeln. Efter en första omgång som blir ihågkommen för ett Senegal som motsvarade högt ställda förväntningar, rullar gruppspelet nu vidare.

Grupp A:

GABON – BURKINA FASO 1–1
Både Gabon och Burkina Faso inledde sina respektive deltaganden med varsin poäng. Mycket talade också för att onsdagens match kunde vara ett slag om andraplatsen i gruppen. I den 23:e matchminuten lyckades Burkina Fasos Prejuce Nakoulma, i en duell med två försvarare som han gick segrande ur, placera in ledningsmålet för sitt landslag. Men med fem minuter kvar av den första halvleken pekade domare Bakary Gassama på straffpunkten, efter att Pierre-Emerick Aubameyang fällts av Burkina Fasos målvakt. Och från elva meter gjorde anfallaren inget misstag – och 1-1 var ett faktum. Resultatet skulle stå sig matchen ut. Grupp A är med andra ord helt öppen inför den avslutande omgången som avgörs på söndag. 

KAMERUN – GUINEA-BISSAU 2-1
Ett lag som däremot har skaffat sig ett förträffligt utgångsläge är Kamerun. Landslaget har efter vinsten mot Guinea-Bissau nu fyra poäng och en förstaplats i gruppen. Guinea-Bissaus Piqueti inledde målskyttet, efter en sällan skådad soloprestation från egen planhalva. En stark prestation från en lovande spelare. Men Kamerun skulle ge svar på tal – men forceringen skulle dröja. Först kvitterade Sebastien Siani och med kvarten kvar att spela tryckte Michael Ngadeu-Ngadjui in det vinnande målet för Kamerun. För Guinea-Bissau väntar nu en måstematch mot Burkina Faso.

Grupp B:

ALGERIET – TUNISIEN 1–2
Inför turneringen ansåg jag Algeriet vara ett av det afrikanska mästerskapets mest talangfyllda lag. I backlinjen fanns Faozi Ghoulam; Schalke 04-lånet Nabil Bentaleb styrde och ställde på det centrala mittfältet; och i anfallet kryllade det av offensiva krafter som Riyad Mahrez, Yacine Brahimi och Islam Slimani. Men laget tappade poäng i mötet med Zimbabwe, och förväntningarna var högt ställda inför matchen mot Tunisien, som i sin tur förlorade sin öppningsmatch. Men Tunisien skulle både göra ett och två mål innan Sofiane Hanni reducerade för Algeriet på tilläggstid.

SENEGAL – ZIMBABWE 2–0
Om Algeriet är ett storlag som inte motsvarar högt ställda förväntningar, så är Senegal ett landslag som faktiskt motsvarar densamma. Efter 2-0-vinsten i premiären ställdes man nu mot Nyasha Mushekwis Zimbabwe. I den 10:e minuten höll sig Sadio Mané påpassligt framme på ett hårt inlägg från Balde Diao Keita och passade enkelt in 1-0. Manés mål var snyggt, men inte i närheten mot vad som komma skulle. För tre minuter senare klev Henri Saivet fram för att ta en frispark från långt håll. Skottet skruvade sig in i målvaktens högra hörn och kvar i mål stod en märkbart tagen Tatenda Mkuruva. Ännu en vinst för Senegal och ett stort steg närmare den ärofyllda pokalen.

I dag:
17.00 Elfenbenskusten – Kongo-Kinshasa
20.00 Marocko – Togo

Och Akon?
Den amerikansk-senegalesiske världsstjärnan fortsätter sitt välgörenhetsprojekt i Afrika. Med projektgruppen ”Akon Lighting Africa” har han, enligt deras sida, lyckats sätta upp solpaneler och utvecklat samhällen i 14 afrikanska länder. Jobbtillfällen har skapats, byar har fått ta del av elektricitet för första gången och sjukvården har fått ett uppsving. Men det är bara början: Målet är att skapa bättre förutsättningar för hållbara samhällen runt om i Afrika.

När han i förra veckan reste till Gabon för att skänka glädje och visa upp det ansikte som nyligen finansierade den första el-uppvärmda fotbollsplanen i Afrika, var det inte detta bemötande han hade förväntat sig. I stället reser han därifrån med en diktatur-stödjande stämpel i pannan.

Gabon 2017 är ett unikt mästerskap –  minst sagt.

Fortsättning följer…