Chelsea
2025-06-03 16:32
Var ses vi?
Säsongen är slut, och nu man kan andas ut lite och tänka på andra saker: Nästa års resor exempelvis. Var ses vi?
Andreas Linder
Jag har fått blodad tand.
Igen.
Årets medlemsresa var min första på 27 månader, jag har helt enkelt inte fått gjort det, haft annat och försökt spara pengar och gjort andra roliga saker, det kan ju vara så, Chelsea är inte hela livet. Man har annat, vänner, åtaganden, andra saker som upptar ens tid.
Men medlemsresan var sktitkul, även om jag inte hamnade med några CSS:are på arenan och hade oturen att hamna precis bakom det mål där inget av matchens fyra mål gjordes, och jag var taggad igen, började få upp flåset, kom hem och funderade redan på nästa resa, och i år har vi varit bortskämda, för Conference League har erbjudit matcher på nära håll, och när Djurgården annonserades var det uppenbart att jag skulle åka. Väl där var det så jävla roligt, och det kändes precis lika sjukt som det alltid gör att ta de där stegen upp på arenan och ställa sig bland bortaföljet. Att åka på Chelsea är världens vackraste drog.
Det blev ingen final för mig, jag var nära att köpa biljett, var rejält sugen, men jag var helt enkelt tvungen att hålla i pengarna - men diverse CSS:are som var där publicerade bilder i facebookgrupper, och jag blev avundsjuk, fick fomo, tänkte att jag kanske borde åkt ändå, men också glad, glad för att fanan bärs vidare, att folk fortsätter åka i ur och skur.
Nu är säsongen över, och jag känner som jag brukar göra kring det: Det är ganska skönt. Man kan zooma ut och byta fokus och tänka på annat ett tag. Man behöver inte ha matchschemat flytandes i huvudet hela tiden, behöver inte gå runt medveten om att ens humör var var femte dag kommer påverkas något enormt av 22 män som sparkar på en boll. Man kan vara lite ledig och bygga upp suget för en ny säsong 25/26.
Men redan nu finns det ett datum att hålla koll på.
Den 18 juni, om 15 dagar, släpps nästa säsongs spelschema, och då kommer jag sitta där, redo, kolla igenom matcherna och planera nästa års resor.
Var ses vi?
Igen.
Årets medlemsresa var min första på 27 månader, jag har helt enkelt inte fått gjort det, haft annat och försökt spara pengar och gjort andra roliga saker, det kan ju vara så, Chelsea är inte hela livet. Man har annat, vänner, åtaganden, andra saker som upptar ens tid.
Men medlemsresan var sktitkul, även om jag inte hamnade med några CSS:are på arenan och hade oturen att hamna precis bakom det mål där inget av matchens fyra mål gjordes, och jag var taggad igen, började få upp flåset, kom hem och funderade redan på nästa resa, och i år har vi varit bortskämda, för Conference League har erbjudit matcher på nära håll, och när Djurgården annonserades var det uppenbart att jag skulle åka. Väl där var det så jävla roligt, och det kändes precis lika sjukt som det alltid gör att ta de där stegen upp på arenan och ställa sig bland bortaföljet. Att åka på Chelsea är världens vackraste drog.
Det blev ingen final för mig, jag var nära att köpa biljett, var rejält sugen, men jag var helt enkelt tvungen att hålla i pengarna - men diverse CSS:are som var där publicerade bilder i facebookgrupper, och jag blev avundsjuk, fick fomo, tänkte att jag kanske borde åkt ändå, men också glad, glad för att fanan bärs vidare, att folk fortsätter åka i ur och skur.
Nu är säsongen över, och jag känner som jag brukar göra kring det: Det är ganska skönt. Man kan zooma ut och byta fokus och tänka på annat ett tag. Man behöver inte ha matchschemat flytandes i huvudet hela tiden, behöver inte gå runt medveten om att ens humör var var femte dag kommer påverkas något enormt av 22 män som sparkar på en boll. Man kan vara lite ledig och bygga upp suget för en ny säsong 25/26.
Men redan nu finns det ett datum att hålla koll på.
Den 18 juni, om 15 dagar, släpps nästa säsongs spelschema, och då kommer jag sitta där, redo, kolla igenom matcherna och planera nästa års resor.
Var ses vi?
