En supporters långa resa till förtvivlan, del 1
Tänkte dela in denna berättelse i delar för att alla ska kunna "slippa" undan de delar som handlar om annat än själva resan på matchdagen.
När det deppas som värst dyker biljetten upp från ingenstans
När finalavancemanget var säkrat försökte jag desperat få tag i biljett till Cardiff och det var lika hopplöst var jag än letade. En sista utväg var hos en WHU-polare in norra Wales som är både årskortinnehavare och medlem i WHU. Ett desperat mail till honom med fråga om han ev. kunde fixa en biljett till mig. Hans svar var minst sagt nedslående men lovade att hålla mig i tankarna om en extra biljett dök upp.
C:a en vecka senare, tisdagen i matchveckan, får jag ett mail från honom vid lunchtid. BILJETT!!!! Han hade på något konstigt sätt (läs: förvirringen på WHU:s biljettkontor) fått två biljetter hemskickade och om jag svarade snabbt kunde jag ta en av dem. Jävlar vilken fart det blev på mig och flygbiljett måste jag fixa direkt, något som blev svårare än jag trott då billiga flygbiljetter inte fanns att hitta någonstans. Att jag ska senare i månaden ska ner till Portugal i tre veckor gör inte saken bättre så ni förstår att ekonomin var rejält ansträngd redan innan detta lilla äventyr, så över 4.500 kr kändes lite väl mycket bara för att ta sig dit och tillbaka och tyvärr för mycket för min ekonomi.
Precis när jag var på väg att ge upp hittar jag en hyfsat billig biljett och min rumskamrat på jobbet fattar ingenting när jag jublar. Mail till Tony, polaren i Wales, "The ticket is mine, coming over on friday night :-)". Svaret kom snabbt, "Wales are welcoming the Viking raiding party". Puuuuh, nu kunde jag andas ut men knappt tänka något vettigt under onsdag-torsdag eftersom bara lördagen var i tankarna men ärligt talat, vem bryr sig??
Fredag och avresa
Själva resan i sig är inte mycket att orda om. Avresa fredag eftermiddag från Köpenhamn till Manchester och tåg till Rhyl som ligger i norra Wales. Det enda som förvånade var att jag hann med ett tidigare tåg än väntat och jag kom fram en timme tidigare än planerat, ett smärre mirakel med tanke på Englands Albanienstandard på järnvägar och service.
Väl framme och utan minsta dröjsmål började festandet. Nåja, en mindre rundtur i Rhyl hann vi med också. Stella stod på menyn och det visade sig vara hela menyn. Först öl, sen presentation av familjen och sen öl, öl, öl, toalettbesök och öl. Ni förstår nog trenden. Ett par timmar senare går vi över till grannen som har fest och där kör vi på tills klockan är halv fyra på morgonen. Kan tillägga att jag knappast var den som drack häftigast, det verkar som folk från den ön bara har ett läge när det ska drickas öl.
Några roliga notiser är att jag direkt när jag kom fick en varning från Tony om att jag säkerligen kommer få höra kommentarer om min längd (190 cm) eftersom walesarna i byn är ganska korta. Det första jag hör när jag stiger in på festen är att jag är ju längre än träden.
Har aldrig sett någon ramla raklång av fylla och det har jag fortfarande inte men jag har åtminstone hört hur det låter. Ingen verkade tycka det var konstigt och pojkvännen plockade helt enkelt bara upp sin flickvän över axeln och gick hem. Hmmm, själv brukar jag tycka det är dags att ge sig av hemåt när jag känner att jag nästan somnar men här är det ljudet av flickvännen som stämt träff med golvet som är signalen att gå hem. Kan också säga att alla på festen var mellan 30-70 år gamla så det var inga juniorer precis. Om man ske se det positivt så var det att tjejen knappast var längre än 155 cm så det var ingen långt fall :-)
Rolig fest var det i alla fall och i vårt fall visade det sig bara vara förfesten.
Matchdag och fyra timmars tågresa
Vi går upp vid halv sju tiden efter tre välbehövliga timmar i sängen. Borstar tänderna och packar frukosten, en kasse Stella. Trodde att min kasse var till oss båda men tydligen inte för Tony packade en likadan till sig själv och jag höll god min och konstaterade att det blir nog lagom.
Första timmen går från Rhyl till Crewe där vi ska byta tåg och när vi stiger på tåget i Rhyl är vi fyra uppenbara WHU-fans och NOLL Palace-fans. 4-0 till WHU redan. Ska vi räkna Stella-kampen blir det nog tvåsiffrigt innan första timmens resa är över och Crewe får besök av "The viking raiding party". På stationen i Crewe börjar jag ana hur resan ska te sig. Två Palace-fans och uppskattningsvis 35 WHU-fans och 35-2 till WHU i Crewe, fan vad vi ska vinna idag.
En station senare och Stella nr 2 för dagen så får vi en chock när vi ser stationen. Fullproppad med fans från norra England som ska med tåget och en bra bit över 90% av dom är WHU-fans. En grov uppskattning är att WHU nu utklassar Palace i den kampen med 300-15 och ytterligare en station och tåget är fullt och ställningen i supporterkampen får nu uppskattas i %.
WHU-98% - Palace-2%
Stämningen stiger hela tiden och sista två timmarna är det konstant skämtande om andra fans, speciellt Palace-fans (överraskande va?). Ingen sång men konstant skrattande, historieberättande, nostalgi och drickande av öl. Vi satt vid samma bord som en yngre tjej (19 år) som dumt nog berättade att WHU-tröjan hade hon fått av sin pojkvän som visade sig vara Millwall-supporter. Sen sa hon inte mycket mer eftersom alla trackade henne. Hon tog det dock bra och svalde alla lustigheter med lite öl och ett leende och letar nog ny pojkvän vid det här laget.
I vår vagn var det endast två Palace-fans men tjejen i sällskapet höll flaggan högt, åtminstone om man ska se hennes rännande till toaletten som en konsekvens av öldrickandet. Varje gång hon gick förbi till toaletten så räknade vi "one palace-supporter, two palace-supporters etc", en gång för ditvägen och en för tillbakavägen. Tredje gången påpekade hon att det var hon varje gång och fick svaret av min granne "you need every support you can get so keep on running and we'll keep on counting" med en orkan av jubel och skratt som följd.
Till slut var vi framme i Cardiff och som genom ett mirakel tog jag sista klunken ur sista flaskan Stella från min påse precis innan tåget stannade. Tony vet uppenbarligen hur många öl det går per timme, skulle tro han räknar sträckor mellan städer i öl och inte miles eller timmar.
