Vad konstigt det är egentligen. Jag valde att börja heja från Bajen när jag var 10 år cirka, någon gång första hälften på 90-talet. Jag hade inget favoritlag än då (kommer inte från någon dedikerad fotbolls-familj), men kommer från Nacka och så gillade jag de gröna och vita färgerna, så valet var inte ologiskt. Och framförallt gillade jag det där med att Bajen inte var bäst på att vinna, men fansen sjöng och var glada ändå. Som att Bajen stod för någonting mer än att bara vinna till varje pris. Bajen hade för övrigt inlett Allsvenskan den säsongen med 5 raka förluster om jag inte minns fel (kan det ha varit 1993?), de låg sist i Allsvenskan när jag gjorde mitt val.
Jag har aldrig hejat på något annat fotbollslag egentligen (utöver Southampton av alla lag under en svag period i yngre tonåren, även de valde jag att börja hålla på när de låg sist i PL). Men nu på senare år har jag fått uppleva Bajen utvecklas än något helt annat än det där glada bottenlaget jag föll för som pojke. Nu är vi plötsligt topptippade för såväl herrar som damer år efter år, och ekonomin verkar mycket stark och stabil. En mycket trevlig utveckling måste jag säga, det känns som att vi supportrar är värda att få uppleva detta nu efter alla år med helt andra förväntningar. Samtidigt finns en liten oro att vi ska tappa vår själ någonstans på vägen, att vi inte ska vara det där sympatiska laget längre med fans som sjunger och har fest även i motgång utan mer ett topplag som alla andra.
Inte utan att man undrar, undrar hur Bajen kommer se ut 30 år i framtiden? Kommer vi fortfarande vara ett förväntat topplag med stark ekonomi då, eller har vi åter utvecklats till något helt annat? Det enda jag tror mig veta är väl att jag fortfarande lär hålla på dem.
