Förlust i seriepremiären

Men, det fanns flera ljusglimtar från matchen och resultatet kan diskuteras om det var rättvist eller inte. Sett över 90 minuter så var Waxholm det bättre laget men man hade nog inte räknat med ett sådant tufft motstånd i premiären mot ett hungrigt Danderyds SK.

Faktum är att 1-0 stod sig till pausvilan efter att Philip Runsiö gjort mål efter endast 35 sekunder efter slarv i Waxholms försvar. DSK behöll sedan lugnet och lät Waxholm spela vacker sidledsfotboll i 44 minuter.
I andra halvlek ökade Waxholm trycket och satte press med flera fasta situationer och hörnor. Efter 10 minuter in i andra halvleken så kom kvitteringen efter tumult i DSK:s straffområde. Bara några minuter senare hade Waxholm vänt på steken genom en vacker nick på hörna. Återigen bjuder vi på för mycket yta och är inte tillräckligt aggressiva mot våra motståndare.

3-1 kom efter ett litet halvslarv av vår duktige vikarierande mittback Johan Nilerud som stod och hattade med bollen och glömde bort Waxholmsspelaren bakom sig. Paniken var påtaglig då Johan skulle sparka undan bollen och istället lobbade den i vacker båge över Markus Eskola i målet. 

Matchen var enligt många punkterad, men återigen visar DSK upp en fin lagmoral och börjar kämpa ned Waxholmsspelarna som bara tjongar iväg bollarna. Efter ett soloryck av Tolga och en solklar (??) straff så sätter Farre 3-2 målet och matchen får nerv igen...

..för att sedan grusas sönder fullständigt då Waxholm kontrar efter ett DSK-anfall och sätter matchavgörande 4-2 med ett stolpe-in skott. 

Surt sa räven i premiären. Men DSK visade att man definitivt inte kommer vara något strykgäng i år.