Kännbar förlust mot Bottnaryd

Förutsättningarna inför matchen var riktigt bra, härligt väder och en riktigt bra trupp. Dock var två spelare tvungna att komma sent och missade därmed i stort sett all uppvärmning vilket de fick ta igen innan åtminstone en av dem kom in. Dessutom hade undertecknad stött på tre spelare under dagen och temperaturen på dem var riktigt hög.

Dessvärre syntes inte samma laddning som senast mot Torpa i upptakten av matchen. Furusjö lät Bottnaryds spela mer och vann inte lika många närkamper som sist. Detta berodde självklart inte bara på att Furusjö inte verkade lika hungriga utan även för att Bottnaryd är ett bättre lag än Torpa. Båda lagen skapade lite målchanser under matchens inledning men det var inget som blev direkt jättefarligt.

Farligt såg det däremot ut när Glenn Johansson blev klämd mellan två Bottnarydsspelare i en närkamp och fick en rejäl smäll på hakan (förmodligen av en armbåge eller liknande). Blodet forsade ur Glenns haka som fick köras i väg till akuten för kontroll och eventuella stygn. Glenn fick sedan sitta en halvtimme och vänta på att få sex stygn på hakan. 

Vaim missade straff
Något senare efter Glenns skada kom Bottnaryd i ett anfall och direkt infann sig "Fan nu bilr det mål"-känslan i magen och lika fullt gjorde de 0-1 efter 32 minuter. Furusjö var inte alerta och spelade slarvigt när anfallet skulle stoppas. Surt, sa räven, men det var bara att bita ihop och komma igen. 1-1 var mycket nära cirka tio minuter senare när Furusjö fick straff. Bottnaryds Robin Ahlnér hoppade upp på en Furusjö-hörna och slog bollen rakt ner i gräset med handen. Habo Wolleys säsong är slut men Robin försöker hålla den vid liv tydligen. Straffen tog Peter Vaim hand om och slog den i ribban. Surt, sa räven igen. Strax därpå blev "Ittan" varnad för lite onödigt tugg och halvlekens tre sista minuter blev med andra ord ingen höjdare. 

Fast de sista minuterna av första var riktigt roliga om man jämför med de första 25 minuterna av andra halvlek. Kortfattat kan man säga att Furusjö gjorde två mål. Båda på hörna. Båda av Peter Vaim. Som alla vet gjorde inte Furusjö några mål alls och detta berodde på domaren. Två gånger om blåste han helt felaktigt av för ruff trots att Vaim hoppade rakt upp och inte rörde en själ på ett ojuste sätt. Andra gången blev Vaim, helt korrekt, fly förbannad och belönades med ett gult kort. 

Det rann i väg på slutet...
Istället för 3-1 som det kunde ha stått om Furusjös mål och straff verkligen blivit mål så kom 0-2 bara minuterna efter Furusjös andra bortdömda mål. Surare än någonsin, sa räven. Då satsade den orangea armén allt framåt och bytte in tyngd och rutin. Men närmare mål än någon halvchans kom Furusjö egentligen inte. Istället kom 0-3 i baken när FIF satsade framåt. Surt utav bara fan, avslutade räven. 

Furusjö gjorde inte på något sätt en dålig match. Det var jämnt och anledningen till att målen kom för Bottnaryd var att de var kyligare och hade lite mer tur. Och har man inte tur så vinner man inga matcher. Lite extra plus till Sebastian Anner som löpte som en iller längs sin högerkant och Peter Vaim som trots allt gjorde två mål. 

Nästa fredag väntar IK Wallgårda på Spaafors IP. Det finns två saker som är viktiga då: Hårt jobb och ännu hårdare jobb.

Furusjö IF - Bottnaryds IF 0-3 (0-1)

Startelvan: Martin Haraldsson - Rickard Ekstrand, Peter Vaim, Martin Herman, Sanfrid Hultberg - Glenn Johansson, Christian Johannesson, Claes Johansson, Sebastian Anner - Marcus Gillek, Patrik Ojala
Avbytare: Romeo Veciunca, Johan Widén, Patrik Jansson, Oskar Andregård, Stefan Berg

Publik: 72 personer
Domare: Julian Poulsen Sosefo, Jönköping