Furusjö tog revansch på Wallgårda

3-2 vann alltså IK Wallgårda med senast lagen möttes. Det var i seriens tredje omgång och regnet öste ner på en dåligt klippt gräsmatta någonstans söder om Augutarem...

Sedan dess har Furusjö IF gått från klarhet till klarhet. På sju matcher har laget spelat mycket bra fem av gångerna. Det har inte blivit poäng alla gångerna men ser man tillbaka på förra året är det ändå riktigt bra.

Efter en träning i syndafloden på torsdagskvällen var undertecknads handskar fortfarande blöta lagom till samling. Därför tog det ett dussintal skott på uppvärmningen innan de började bli tomma på vatten. Det såg därför ut som att Furusjös legendariska reservmålvakt var dålig på uppvärmningen. Eventuellt till Wallgårdas glädje.

När matchen väl drog i gång så kom Wallgårda inte till ett enda vettigt avslut under första halvlek och därför ställdes inte undertecknad på så svåra prov. Överhuvudtaget så skapade inget av lagen så värst mycket chanser och spelet var ingen höjdar från endera sidan. Ska något lag ses som mest spelförande så var det faktiskt Wallgårda, som dock sällan kom i närheten av straffområdet.

Furusjö skapade en eller två vettiga chanser innan en Wallgårdaspelare spelade bollen med handen i eget straffområde och domaren pekade på punkten. Johan Widén klev självsäkert fram och slog bollen säkert till höger om målvakten (Widén-view). Det var som om han aldrig gjort något annat än slå straffar i sitt 40-åriga liv. När detta skedde var det nästintill bara en minut kvar av halvleken och eftersom man visst är som svagast när man själv gjort mål kanske det var tur. Wallgårda fick aldrig chansen att anfalla innan domaren blåste av.

Den andra halvleken började som den första slutade. Både med samma Furusjöspelare, så när som på Johan Widén, och med mål för hemmalaget. I halvlekens första anfall fick Furusjö frispark. Den genomfördes med en liten variant och Christian Johannesson slog in bollen i straffområdet och där kom Sebastian Anner. 2-0 var ett faktum. Psykologiskt viktigt brukar man kalla sådana mål och det var det säkerligen. Furusjö fick lite mer spelrum och utrymme i och med att ledningskostymen blivit större. Wallgårda fick nu kämpa i uppförsback om de ville ha segern med sig hem.

Dock var det faktiskt Wallgårda som tog över spelet mer och mer i andra halvlek när man pressade på för ett mål. Så särskilt nära kom man dock aldrig. Åtminstone dansade ingen boll precis på mållinjen. Chanserna hade man däremot och stundtals hade den orangea armén en gnutta tur med sig. Ett skott nickade Christian Johannesson undan strax framför mållinjen, en nick gick precis utanför, ett skott reflexräddades av undertecknad och en boll tippades precis över ribban av samme målvakt. 

Det rätta flytet infann sig idag hos Furusjö. Även om backlinjen blev lite omändrad mot den "vanliga" uppställningen så spelade man lungt och tryggt utan att förhasta sig det minsta. Detta skapade en god bas för anfallet att stå på och man försökte komma i anfall efter anfall samtidigt som man även jobbade hemåt. 

Segern på fredagskvällen var med andra ord en solid laginsats och återigen övertygade Furusjö utan att för den sakens skull spela bra. Ska man ligga i toppen ska man kunna vinna även de dagar då spelet inte stämmer helt. Allra bäst i Furusjö var backlinjen med Patrik Jansson, Claes Johansson, Sanfrid Hultberg och Martin Herman. Dessutom spelade Henrik Appelberg grymt bra som mittfältare och anfallare. Utmanade och tog för sig. En egotrippad eloge även till Johan Söderman som höll nollan.

Furusjö IF - IK Wallgårda 2-0 (1-0)

1-0 (44) Johan Widén, 2-0 (47) Sebastian Anner

Startelvan: Johan Söderman - Peter Florin, Claes Johansson, Sanfrid Hultberg, Martin Herman - Glenn Johansson, Christian Johannesson, Henrik Appelberg, Sebastian Anner - Marcus Gillek, Johan Widén
Avbytare: Olof Ålander, Patrik Ojala, Marco Sannelius, Patrik Jansson, Romeo Veciunca

Varningar, FIF: Marcus Gillek
Varningar, IKW: Martin Axelsson, Peter Fredriksson, Jakob Nyrén
Publik: Rätt så folkat i regnet
Domare: Gert Kvick, Jönköping