Danderyds SK
2007-10-06 17:37
Redaktionen blickar bakåt
Redaktionen blickar bakåt på säsongen som har gått och hittar i arkivet en coach som har lugnat ned sig, en finne som dubblerade sin målskörd och ett par nyförvärv som har gjort en riktigt bra säsong,
Coach sa att om vi bara kan bibehålla en stark kontinuitet så kommer vi vara med och slåss uppe i toppen. Med en trupp på 30 man så lät det faktiskt som att konkurrensen skulle bli dödlig. Såhär i slutet av säsongen har det på träningarna varit sisodär 12- 14 man på träningarna och ingen kontinuitet har synts till. Vilken tur för oss då att de spelare som har spelat mest under säsongen visat riktig DSK karaktär och ett jävla hjärta i samtliga matcher. Ok, då kanske man ska bortse från resultat som mot Assyriska Rinkeby borta, men sanningen kanske ligger i att man ska passa sig för att slänga in en bakfull finne i målet. Nu var det inte Markus fel då laget fallerade sönder under den matchen och Markus fick ingen hjälp av sina medspelare. 1-6 skrevs resultatet och vår tidigare så starka defensiv fick sig en rejäl känga.
I matchen därpå mötte vi Assyriska igen, då hemma på Danderydsvallen. 1-1 skrevs resultatet men det var en match där DSK visade upp det bästa spelet och var närmast segern. Men tänk vad lite hjärta och hunger kan glänsa över teknik och individualism. När jag tänker på det så är det fan bara Benji som fintar i vårat lag, den klassiska överstegarn har skördat stora framgångar i år. Man sitter på bänken och säger " Väntaaa, väntaaa. NU!!!" och då kommer överstegaren.
Nyförvärven har varit en stor tillgång i år. Då tänker jag mest på Martin "Kvasten" Persson och Daniel "Sidled" Niklasson. Om Danne någon gång har slagit en passning i sidled låter jag vara osagt, men fan karln har ju verkligen satt prägel på årets säsong med sin riviga spelstil och sin orädda attityd. Är det så att man automatiskt blir en buffel så fort man börjar spela i DSK? Inte för att jag tror att Sidled var Stockholms mest tekniske spelare innan han kom till DSK, men när väl DSKtröjan dras på så skiter man i vad teknik betyder. Det är istället in och kötta och jobba i 90 minuter som gäller.
Kvasten har satt sin prägel på en sällan skådad uppvärming inför varje match. Det är fan jobbigare för den stackarn som ska värma upp Kvasten istället för att värma upp som ordinarie utespelare. Han såg lite nervös ut, hallandspågen när han kom ned. Fick chansen i några försäsongsmatcher men såg lite skakig ut. När sen Eskola hade en jobbig säsongsstart med matchen mot Vaxholm där han bröt tummen fick Kvasten chansen och gjorde en stormatch mot Rotebro borta, sen har Eskola fått nöja sig med att äta grus tillsammans med Wistedt och grabbarna i B-laget. Men Eskola gnäller inte för det, och det är också en sak som vi är stolta över i DSK, acceptera coachens beslut och göra bra ifrån sig var du än spelar.
Apropå coach, eller rättare sagt våra coacher Chrille och Uffe så är det väl därifrån vår inre styrka kommer. Jag menar, jag som yttermittfältare kan verkligen få uppleva ett litet helvete i 45 minuter om man springer på samma kant som coach står. Ord som "agera, gör något" har man hört några gånger, men jag har än inte riktigt fattat hur man ska agera för att göra den jäveln nöjd. Men att göra en patenterad alibilöpning i ingenmansland har knappast varit så smart det heller. Då är det nog bättre att stå kvar och be om ursäkt för att " jag är inte bättre än såhär coach". Man får helt enkelt svälja stoltheten och få lite "crazy-eyes" emot sig, för allt som oftast lugnar coach ned sig.
Men den här säsongen har faktiskt Chrille inte skrikit lika mycket, det är snarare Uffe som har kommit in och levererat ordentligt. Han har nästan tagit över Chrilles roll där det gäller att få domaren ur balans. "Härligt" tänker Chrille, nu slipper jag köpa fler halstabletter.
Men, man får väl inte glömma Bollstanäs borta i våras. Vi gör verkligen en riktigt jävla dålig insats, och har man varit med tidigare så vet man vad som väntar i pausvilan. När man gick ut till andra halvlek så ekade orden fortfarande i örat. Nu förlorade vi den matchen och den får väl anses, tillsammans med Assyriska borta, som den sämsta insatsen i år.
Under coach Carlson/Johnson styre har DSK utvecklat den kanske starkaste defensiven i hela division 4, inte konstigt det kanske om man har svårt att föra matcher. En linjedomare som sprang längs vår kant i bortamatchen mot IFK Viksjö gick efter matchen fram till coach och sa att " er backlinje håller division 1-2 klass". Det värmde nog ordentligt hos Coach.
Årets allround-spelare trodde jag först var Phille, men efter det att Johan Nilerud lyckats dra ned lite på jobbet och satsat på fotbollen så har Johan var en av säsongens absoluta nyckelspelare. Han har agerat målvakt på träningarna, spelat innerback, defensiv mittfältare, mittfältare och forward. Och han gör det verkligen bra var han än spelare. Hemma mot Viksjö gjorde han ett riktigt klassmål också. Hans snabbhet kan kanske liknas vid en enbent gnu men kylan han besitter är enastående.
Hatten då?, Jo det blev dubbelt så många mål i år än föregående år, dvs 2 st. Men coach sa för ett par veckor sen att " hade Hatten bara varit lite kyligare i avsluten, typ Johan Hedman i Rotebro, hade han satt minst 10 kassar i år". Hatten behöver fan bara lära sig att sätta sina chanser och då kan han bli riktigt, riktigt bra. Jag vet hur det känns att möta Hatten i en duell och det är fan inte det roligaste, precis så måste motståndarbacken känna också.
I en intervju på försäsongen lovade Frosten att detta skulle bli året då han slog igenom i de stora skytteligorna. Frosten har ett personligt rekord på 5 mål på en säsong (2003) men att detta skulle bli året då han vann skytteligan. Dessvärre för Frosten så blev det inget mål i år och namnet "Frosten- jag-kan-inte-sätta-bolljäveln" som coach så snällt namngav har dessvärre fått hänga med i år.
Säsongen 2007 måste ändå kunna sammanfattas som en fullt godkänd säsong från vår sida. Inför säsongen var vi nederlagstippade av nästan samtliga lag och oddsen på NordicBet talade väl inte för oss direkt. Men vi är ju som sagt jävligt jobbiga att möta, och jag vet inte exakt hur många gula och röda kort som har delats ut under säsongen, ett par i alla fall.
Snart går DSK in i Stockholm Cup och sagan är väl inte riktigt slut än, vi får väl vänta och se till avslutningen.
I matchen därpå mötte vi Assyriska igen, då hemma på Danderydsvallen. 1-1 skrevs resultatet men det var en match där DSK visade upp det bästa spelet och var närmast segern. Men tänk vad lite hjärta och hunger kan glänsa över teknik och individualism. När jag tänker på det så är det fan bara Benji som fintar i vårat lag, den klassiska överstegarn har skördat stora framgångar i år. Man sitter på bänken och säger " Väntaaa, väntaaa. NU!!!" och då kommer överstegaren.
Nyförvärven har varit en stor tillgång i år. Då tänker jag mest på Martin "Kvasten" Persson och Daniel "Sidled" Niklasson. Om Danne någon gång har slagit en passning i sidled låter jag vara osagt, men fan karln har ju verkligen satt prägel på årets säsong med sin riviga spelstil och sin orädda attityd. Är det så att man automatiskt blir en buffel så fort man börjar spela i DSK? Inte för att jag tror att Sidled var Stockholms mest tekniske spelare innan han kom till DSK, men när väl DSKtröjan dras på så skiter man i vad teknik betyder. Det är istället in och kötta och jobba i 90 minuter som gäller.
Kvasten har satt sin prägel på en sällan skådad uppvärming inför varje match. Det är fan jobbigare för den stackarn som ska värma upp Kvasten istället för att värma upp som ordinarie utespelare. Han såg lite nervös ut, hallandspågen när han kom ned. Fick chansen i några försäsongsmatcher men såg lite skakig ut. När sen Eskola hade en jobbig säsongsstart med matchen mot Vaxholm där han bröt tummen fick Kvasten chansen och gjorde en stormatch mot Rotebro borta, sen har Eskola fått nöja sig med att äta grus tillsammans med Wistedt och grabbarna i B-laget. Men Eskola gnäller inte för det, och det är också en sak som vi är stolta över i DSK, acceptera coachens beslut och göra bra ifrån sig var du än spelar.
Apropå coach, eller rättare sagt våra coacher Chrille och Uffe så är det väl därifrån vår inre styrka kommer. Jag menar, jag som yttermittfältare kan verkligen få uppleva ett litet helvete i 45 minuter om man springer på samma kant som coach står. Ord som "agera, gör något" har man hört några gånger, men jag har än inte riktigt fattat hur man ska agera för att göra den jäveln nöjd. Men att göra en patenterad alibilöpning i ingenmansland har knappast varit så smart det heller. Då är det nog bättre att stå kvar och be om ursäkt för att " jag är inte bättre än såhär coach". Man får helt enkelt svälja stoltheten och få lite "crazy-eyes" emot sig, för allt som oftast lugnar coach ned sig.
Men den här säsongen har faktiskt Chrille inte skrikit lika mycket, det är snarare Uffe som har kommit in och levererat ordentligt. Han har nästan tagit över Chrilles roll där det gäller att få domaren ur balans. "Härligt" tänker Chrille, nu slipper jag köpa fler halstabletter.
Men, man får väl inte glömma Bollstanäs borta i våras. Vi gör verkligen en riktigt jävla dålig insats, och har man varit med tidigare så vet man vad som väntar i pausvilan. När man gick ut till andra halvlek så ekade orden fortfarande i örat. Nu förlorade vi den matchen och den får väl anses, tillsammans med Assyriska borta, som den sämsta insatsen i år.
Under coach Carlson/Johnson styre har DSK utvecklat den kanske starkaste defensiven i hela division 4, inte konstigt det kanske om man har svårt att föra matcher. En linjedomare som sprang längs vår kant i bortamatchen mot IFK Viksjö gick efter matchen fram till coach och sa att " er backlinje håller division 1-2 klass". Det värmde nog ordentligt hos Coach.
Årets allround-spelare trodde jag först var Phille, men efter det att Johan Nilerud lyckats dra ned lite på jobbet och satsat på fotbollen så har Johan var en av säsongens absoluta nyckelspelare. Han har agerat målvakt på träningarna, spelat innerback, defensiv mittfältare, mittfältare och forward. Och han gör det verkligen bra var han än spelare. Hemma mot Viksjö gjorde han ett riktigt klassmål också. Hans snabbhet kan kanske liknas vid en enbent gnu men kylan han besitter är enastående.
Hatten då?, Jo det blev dubbelt så många mål i år än föregående år, dvs 2 st. Men coach sa för ett par veckor sen att " hade Hatten bara varit lite kyligare i avsluten, typ Johan Hedman i Rotebro, hade han satt minst 10 kassar i år". Hatten behöver fan bara lära sig att sätta sina chanser och då kan han bli riktigt, riktigt bra. Jag vet hur det känns att möta Hatten i en duell och det är fan inte det roligaste, precis så måste motståndarbacken känna också.
I en intervju på försäsongen lovade Frosten att detta skulle bli året då han slog igenom i de stora skytteligorna. Frosten har ett personligt rekord på 5 mål på en säsong (2003) men att detta skulle bli året då han vann skytteligan. Dessvärre för Frosten så blev det inget mål i år och namnet "Frosten- jag-kan-inte-sätta-bolljäveln" som coach så snällt namngav har dessvärre fått hänga med i år.
Säsongen 2007 måste ändå kunna sammanfattas som en fullt godkänd säsong från vår sida. Inför säsongen var vi nederlagstippade av nästan samtliga lag och oddsen på NordicBet talade väl inte för oss direkt. Men vi är ju som sagt jävligt jobbiga att möta, och jag vet inte exakt hur många gula och röda kort som har delats ut under säsongen, ett par i alla fall.
Snart går DSK in i Stockholm Cup och sagan är väl inte riktigt slut än, vi får väl vänta och se till avslutningen.
