Det var mer engelskt än brasilianskt. Mer flås (som i ”att flåsa utmattat efter en fysisk prestation”) än flås (som i ”att ha flås, vara i bra trim”). Mer lera än gräs. Mer bli tunnlad än slå tunnel (hur den ekvationen går ihop kan ni funder över). Kort sagt: Fältabackens första uteträning för säsongen.
Då var alltså fotbollssäsongen igång även i praktiken. Enligt konstens alla regler försäsongstränade Fältabacken för första gången i år på den åkerlika planen vid Rönnowskaskolan i Helsingborg. Manfallet var påtagligt och endast sex tappra lirare (Kalle, Johan, Pontus, Özlem, Alex och jag (Björn)) ställde upp sig för avspark i det lätta duggregnet. Efter lite uppvärmande välkomstkramar och skitsnack körde vi igång tre mot tre på småmål.
Under den knappa timme våra ben bar fick vi oss en rejäl genomkörare och ska sanningen fram så tog vi den första pausen efter drygt fem minuter och då var det ingen som ens orkade berätta hur trött han var.
Likväl hade vi en mycket trevlig träning och det kändes, åtminstone för egen del, inte så pissjobbigt som jag befarat. Vi avslutade med att skjuta lite på Kalle (Alex har fortfarande fingerbesvär vilket håller honom borta från utboxningar ett tag framöver) och i god Fältabacken-anda tog det över 25 skott innan någon, Johan, lyckades göra mål. Allt tyder alltså på att vi kommer att spela oss fram till mållinjen även i år.
Innan vi skildes åt bestämde vi ny träning 14.00 nu på lördag, på planen i dungen på Miatorp. Det var vemodigt att krama Pontus farväl; imorgon går hans flyttlass till Oslo och FFF går miste om en trogen och viktig kugge.
