Rapport från läktaren: IFK Vaxholm - DSK 2-0

Samling på Vallen 2 ½ timme innan match för fika och genomgång. Coach Chrille såg minst lika laddad ut som om han skulle spela själv. Småvresig, alltid ett bra tecken inför match. Skulle nog vara bra om fler spelare såg lika laddade ut när dom kommer till samlingen. Farre hade glömt att det var sommartid och kom precis när sista bilen rullade ut från Vallen.

I Vaxholm var det 6 grader varmt/kallt, men en fin plastmatta gjorde att det ändå såg ut som en sommarplan.

Startelvan i premiären hade följande utseende: Martin i mål. Backar: Benji, Kennie, Misak, Sunken, Mittfältet: Frosten, Nille, Niklasson, Keyvan, Toppar: Hatten och Fille

På bänken startade Farre, Kass, Tomas, och Jonas. Och i båset stod Chrille och Uffe och såg till så att alla följde den uppgjorda planen.

Matchen startade och vi blev ganska snabbt tillbakapressade, efter 10 min kommer första farligheten då Vaxholms forward kommer i bra skottläge till vänster, men Martin räddar snyggt till hörna. Efter 15 minuter kommer äntligen våran första chans, Keyvan är på vippen att raka in bollen men den blir tippad till en hörna som blir resultatlös. I den 19:de minuten var det mycket nära att Vaxholm ”målade”, snyggt inlägg från höger där anfallaren dock snedsparkade fri framför målet. Sen dröjer det ända till den 30:de minuten innan det händer något att rapportera. Då vänder vi snabbt med en lång boll på Fille, som gör en snygg skarvnick men samtidigt blir fult tacklad av en försvarare, med matchens första varning som följd. Det dröjer till matchens 32:a minut innan matchens första mål kommer, och det är Misak som slår en lite för lös passning på mittplan till Benji, som en motståndare snappar upp och frispelar en anfallare som blir helt ren i mitten och enkelt skjuter 1-0 till hemmalaget förbi en chanslös Martin. 44:de minuten dags för matchens andra varning, också den till en Vaxholmsspelare för eftersläng på evighetsmaskinen Nille som sekunden innan hade gjort en snygg brytning djupt ner på egen planhalva.

Första halvlek gick klart på poäng till Vaxholm, men vi hade stått upp bra och hade en intensitet och vilja, som gjorde att det ändå såg ljust ut inför andra halvlek.

Att sitta och titta på matchen var en kall historia. I pausen gick Rune och Kurre till fiket och kom aldrig ut igen (fönsterplats).

Coach Chrille stuvar om i andra halvlek och in kommer Farre, Kass, och Jonas, med baktanke om ett offensivare upplägg. Av klev Nille, Frosten och Keyvan som alla jobbade bra i första.

Andra halvlek startar med 4 min av bra Danderydsspel och hoppet stiger på läktaren, men det dröjer bara till den 9:de minuten innan nästa bakslag kommer. Och det är ett lågt inlägg från höger som Jonas skall rensa bort, men inte bättre än att bollen hamnar framför fötterna på en motståndare som enkelt rullade in bollen för 2-0

Spelkvaliteten sjunker lite i andra och det händer inte så mycket fram till den 30:de minuten då Vaxholm får sin 3:de varning för farligt spel.

När det återstår 8.5 minuter så kommer händelsen som gör att man inte kommer att glömma den här matchen på väldigt länge. David som var på väg hem på sin kant mötte en Vaxholmsspelare med bollen på foten, jag satt bara några meter ifrån händelsen, och såg att David verkligen laddade allt han hade för att rensa bort bollen. Det blev ett rent hopslag,

Då händer det som inte får hända, David bryter bägge benen i högerbenet, ingen rolig syn. Snabbt samtal till 112 men det dröjer nästan 30 minuter innan ambulans kommer. Under tiden så får David massor av filtar mot kylan, och tillsyn på planen.

Matchen kommer igång efter avbrottet och dom sista minuterna färdigspelas med Tomas som fick gå in på Davids plats.

Om jag skall sammanfatta det sportsliga för dagen, så tycker jag att det var absolut inget skönspel på planen, men vi fick upp viljan och intensiteten flera klasser.

Vaxholm vann rättvist, men det var ändå vi som ”bjöd” på båda målen efter 2 misstag på egen planhalva. Förutom målen så skapade Vaxholm högst 2-3 bra chanser.

Och på 90 minuter så skapade vi bara en kvalificerad målchans, alldeles för lite!

Ska jag lyfta fram några individuella prestationer så vill jag nämna att samarbetet mellan Misak och Kennie var mycket bra för att vara ett helt nytt mittbackspar

Och att båda topparna såg piggare ut än på länge. Fille och Hatten slet och stångades utmärkt längst fram. Kanske skulle gå lite bättre för Fille om han lämnade mössan på sidan av planen då han alltid tappade några sekunder varje gång han ska plocka upp mössan som han tappar i varje närkamp!!!

2 Spelare som får personifiera kämpainsatsen idag får bli Sunken och Niklasson som slet föredömligt matchen igenom. Många slet bra men fick inte spela så mycket varför det blev svårt att imponera på publiken. Nu ser vi fram mot hemmapremiären på Vallen den 19/4 kl 14.00

Vill gärna avsluta med en speciell hälsning till David som jag hoppas kommer tillbaka så fort det bara går.