I Fältabackspegeln, del 2 – Karaktärerna vi mötte

Christian Molt
Självklart måste en sådan här genomgång börja med Molt. Mannen som idag är mer mytologi än fysisk människa. Mer ett begrepp än en person. Det var han som skapade kvartersfotbollen (aka söndagsfotbollen) för drygt 30 år sedan och i samma sekund initierade Fältabackens Fotbollsförening. Jag har givetvis inga egna minnen från den här processen; dels för att jag fortfarande bodde på norr då, och dels för att jag bara var runt ett år gammal. Däremot har skapelsemyten traderats från fotbollssko till fotbollssko och i korta drag låter den såhär:

I begynnelsen var Fältet; en igenvuxen gräsplätt. Molt lät sin ande vila över den och gräset vek sig till perfekt fotbollslängd.
Den första dagen skapade Molt, med egna händer, de två målburar som än idag används. Den andra dagen skapade Molt de snortajta bruna respektive blå tröjorna med Fältbackens FF tryckt på ryggen, strax ovanför reklamen för Liljas städservice.    
Den tredje dagen skapade Molt nät till målen.
Den fjärde dagen kontaktade Molt mannen i det närmast liggande huset och fixade nyckel till hans lilla trädgårdsförråd. Här skola tröjorna och näten förvaras i veckorna och endast plockas fram om söndagarna.
Den femte dagen fixerade Molt speltiden till två gånger 35 minuter.
Den sjätte dagen lät Molt budet gå runt i grannskapet att söndagsfotbollen var skapad och folk vallfärdade till Fältet.
Den sjunde dagen skulle man kunna tro att Molt vilade, men icke. Istället råkade han trolla bort sitt eget bollsinne.

Det finns också tvivlare som påstår att Molt hade medhjälpare vid skapandet att söndagsfotbollen. Namnen på dessa, oftast två, hjälpredor varierar beroende på vem man frågar och troende Molt-anhängare brukar avfärda snacket som rent ogrundat och konspiratoriskt.

Nåja, hur var då Christian Molt som person? Låt mig börja med att säga att Molt inte på något sätt uppfyller den traditionella sinnebilden för en fotbollsspelare; han var tjock (ja, jag säger det rent ut), långsam och saknade som sagt i princip helt bollkänsla (till hans försvar bör sägas att han faktiskt var runt 50 redan vid denna tid och när han la skorna på hyllan närmare 70). Däremot var han en stor organisatör och en eldsjäl utan dess like. En alfahanne som mer eller mindre på egen hand fattade besluten, delade upp lagen, höll i matchuret, dömde matcherna och organiserade den familjefest som avslutade varje säsong och där matchen mellan gamla och unga var en given höjdpunkt.

Jag har redan antytt att Christan Molt inte var någon stor fotbollsspelare. Däremot slår det mig att han inte heller var något man gjorde till åtlöje eller snackade skit om efter matcherna. Detta trots att vi smågrabbar verkligen ägnade stor del av tiden fram till nästa söndag med att prata om hur den senaste matchen gått och dessutom var klimatet ganska tufft bland de äldre, vilket ni kunde läsa om i del 1 av denna serie. Molt rörde sig liksom lite utanför de gängse normerna. Hans pondus var så stor och hans närvaro så självklar att man inte ens behövde diskutera den. Molt var skaparen. Utan Molt inget Fältabackens FF.