Segermaskinen Fälta

Jag har hört att man brukar kalla den stress man inte kan råda över, till exempel om man väntar på en försenad buss, för negativ stress och den man kan påverka, om man till exempel har mycket att göra på jobbet, för positiv stress. Den senare kan leda till höjd prestationsförmåga och skärpta sinnen, medan den första negativa typen av stress inte för med sig något gott. Det jag vill komma till är att det utan tvekan är värre att inte vara med och därmed inte kunna påverka skeendet på planen, än att spela själv.

Vid avspark satt jag med en salladsförrätt och skålade i vin med de blivande studenterna på Mega Musik gymnasium, där jag jobbar. Trevligt till max, men hjärtat slog ett par extra slag när jag kände domaren blåsa igång matchen. Jag hade med mina spetskunskaper i matte räknat ut att drabbningen borde vara slut lagom till efterrätten, så då slängde jag iväg ett sms till Telly och Johan. Telly var snabbast och lugnade mig med beskedet om 5-2-segern. Strax efter pratade jag med Johan som berättade om en ganska loj match, mot ett inte oävet Mr Pops. Alex hade varit räddaren i första halvlek och 1-0 i paus till oss var tydligen inte helt rättvist. Sedan tror jag att vi ledde med 4-0 innan de reducerade och segern var väl aldrig riktigt hotad.

Lugn kunde jag återgå till festligheterna som serieledare, då Carlsberg kryssat ännu en match och vi dessutom fått förra veckans 4-2-seger omvandlad till 5-0 då Elineberg tydligen spelat med spelare utan medlemskap i Korpen.

Det enda dystra i dessa Fältabacken-tider är att Tomas skada visade sig vara ett avslitet korsband i knäet, vilket innebär minst tre månaders rehab. Ett tungt avbräck för oss såklart och vi ska göra allt vi kan för att läkeprocessen ska påskyndas. Jag tänker böner, seanser, healing, trolldom…