England
2008-08-19 00:30
Panelen v.34
Ny säsong, ny panel. Den eminenta trion Bror Hemming, Magnus Falk och Paul Kemeny ersätts av Liverpoolredaktionens Björn Grafström, Manchester City-redaktionens Richard Lantto och Portsmouthredaktionens David Gunnarson.
Henrik Landström <br>[henrik.landstrom@svenskafans.com]
Marcus Birro säger i sin presentationstext att han kommer alltid försvara allting som Totti gör. Har ni någon liknande devis?
Björn Grafström:
- Gränsen för passion och idioti kan ibland vara hårfin, och visst har jag jublat när Steven Gerrard lagt in en och annan stygg tackling, men det finns ändå gränser. När ögonblickets passion försvinner är det inte mer än rätt att kritisera idiotiskt beteende, oavsett om det är Gerrard eller Gary Neville som gör det.
Visst sysslar jag med supporterjournalistik, men jag behöver inte slänga bort mina objektiva glasögon för det. Att det sedan finns några som anser att jag kanske behöver besöka en optiker för att få dem korrigerade är en annan femma...
David Gunnarson:
- Man kan inte spela med en forward, brukade jag säga, men jag har blivit omvänd på senare. Det är frågan om hur man spelar med en forward, som Harry Redknapp sade igår. Ett rörligt 4-5-1 framför ett statiskt 4-4-2 gäller alla dagar i veckan för mig. Skillnaden kunde inte göras tydligare än i Rysslands seger mot Sverige, eller Chelseas seger mot Portsmouth för den delen.
Richard Lantto:
- Jag försvarar allt som Johan Mjällby gör även om det ibland är svårt när det gäller frisyrval. Nu skulle det här handla om engelsk fotboll och då blir det svårare. En gång i tiden avgudade jag Kinkladze och hade Ryssland invaderat Georgien då så hade jag blivit legosoldat. Förra säsongen så stod jag bakom Svennis till 100% men nu vet jag inte riktigt. Om jag måste välja något så blir det inte en spelare utan en ungdomsakademi. Allt som Citys Academy gör står jag bakom.
Grafström är Djurgårdare, medan Lantto och Gunnarson har
två svart-gula lag i hjärtat.
Ok, vi vet vilka era favoritlag är, men är det ert enda lag i hjärtat? Eller följer ni andra fotbollslag och andra sporter?
Björn Grafström:
- Jag är lagom idrottsintresserad, men har med åren fått gallra i vad jag faktiskt följer. Arbete, studier, andra intressen (ja, det finns faktiskt annat än idrott) och allmänt socialt leverne tar sin tid, och den tiden verkar öka i omfång. Det är kul att se fotboll på plats, och eftersom Anfield inte ligger nästgårds så går jag och tittar på Djurgården en del. För att hitta någon form av jämförelse så är Djurgården kusinen på andra sidan Sverige som man kanske träffar någon gång per år och eventuellt gratulerar på födelsedagen via SMS. Liverpool, å andra sidan, motsvarar livspartnern, tvillingsjälen, den där personen du vill somna tillsammans med och vakna upp bredvid. Det är med andra ord en rejäl skillnad.
David Gunnarson:
- Förutom Portsmouth är det Elfsborg som gäller för mig. Det är de enda två lagen som jag verkligen känner starkt för, och känslorna för lagen är i stort sett desamma. Vilket lag skulle jag hålla på om de möttes? Inte en aning. Andra sporter? När jag var yngre kunde jag känna för lag i andra sporter, men inte nu längre.
Richard Lantto:
- AIK är min första kärlek fast de sviker mig ständigt. Det hjälper inte att man tatuerar klubbemblemet och döper sin förstfödda efter AIK de vill ändå inte göra som jag vill. Alltså kommer nästa barn ha initialerna MCFC och tid för gaddning skall bokas någon gång på plats i Manchester.
Gunnarson har en dröm om att en dag åka till Bournemouth.
En känslig fråga, men nämn ett annat lag i England som ni beundrar och som ni kanske skulle följa om ni inte följde Pool, Pompey eller City?
Björn Grafström:
- I teorin följer jag de flesta lag, och under perioder av mitt liv har jag troligtvis sett fler matcher med till exempel Arsenal än vad många Arsenalfans har gjort under en säsong. Liverpool är dock det enda lag som får mitt stöd, plus då alla lag som möter Manchester United. Jag kan dock sympatisera med vissa lag av olika skäl, att de satsar på egna talanger, att de spelar en trevlig och sevärd fotboll eller kanske för att de har så snyggt bortaställ. Detta (både sympatierna och bortaställen) varierar från år till år, och säsongen är alldeles för ung för att komma med ett sådant uttalande. Jag hoppas dock att Johan Elmander lyckas, så för stunden kan vi väl säga Bolton.
David Gunnarson:
- Inte direkt i Premier League, även om Liverpool är ett lag som jag alltid gillat. Peterborough och Bournemouth är två lag som jag fastnade lite för i min barndom när jag spelade första generationens managerspel, och dessa lag har jag lite koll på än idag. Jag har fortfarande en liten dröm om att besöka London Road i Peterborough och Fitness First Stadium i Bournemouth.
Richard Lantto:
- Jag har beundrat ganska många lag genom åren. Oftast med det gemensamt att de konkurrerat med United. Skall jag nämna ett så blir det Newcastle då jag bodde med en Geordie som hade säsongskort då Keegan tränade dem första gången. De har dessutom en passion för sitt lag som är beundransvärd.
Mitt svar blir ändå nej, det vore omöjligt!
Lantto tog emot ligastarten med blandade känslor, eftersom det är kaos i Vedran Corlukas klubb.
Hur känns det att Premier League har sparkat igång igen?
Björn Grafström:
- Det känns väldigt roligt. Det är som om en mycket bra kompis har kommit tillbaka från en lång resa, och nu har han massor att berätta för mig.
David Gunnarson:
- Det räcker med ett enda ord, eller kanske läte: ouch! Portsmouth knockades direkt av ett tåg som redan fått upp hög fart i form av Chelsea. Det gjorde ont att påminnas av skillnaden mellan en potentiell slutsegrare och en utmanare om Europacupplatser. Men bortsett från det är det härligt att ligan satt igång på nytt. Man har ju saknat matcherna, stämningen och spänningen.
Richard Lantto:
- Det är med mycket blandade känslor då min klubb befinner sig i det gamla sedvanliga Citykaoset. Det är inte enkelt att hålla på “the only football team to come from Manchester” och säsongen kan sluta hur som helst. Naturligtvis så har man ändå sett fram emot det, dum som man är. Den engelska högsta divisionen i sig är alltid intressant att följa. Vi Citysupportrar har en viss vana att följa den ur ett grodperspektiv (läs lägre division).
Grafström misstänker att Stokes glädje kan bli ytterst kortvarig.
Till sist: Några speciella intryck från den första omgången?
Björn Grafström:
- Manchester United kändes väldigt uddlösa utan Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez. Det bådar gott för oss Liverpoolsupportrar. Chelsea övertygade mot Portsmouth, som för övrigt ett lag jag insett kan klara sig riktigt bra i år. Det är inte bortamatch på Stamford Bridge i varje omgång och Pompey inser förhoppningsvis att det är en av de matcher det är okej att förlora. Arsenal spelade ungefär som i fjol, fast lite sämre på allt. Visst saknades Fabregas, men så även Flamini och Hleb och till skillnad från spanjoren så kommer de inte tillbaka. Liverpool var som vanligt spelmässigt sämre än vad man hoppas, men fick tre poäng i premiären och det är ju trots allt poängen som är det viktiga. Spelar Sunderland som de gjorde första halvtimmen i lördags lär de vinna en hel del matcher på Stadium of Light. Slutligen, Stoke lyckades inte ens fixa till någon form av ”vi är nykomlingar och skall överraska lagen i början av säsongen” utan var direkt bedrövliga redan i första matchen. Derby kan bli av med rekordet inget lag vill ha...
David Gunnarson:
- Som väntat målmässigt jämna matcher på de flesta håll. Chelsea och Aston Villa stack ut direkt och Fulham fick känna på att det är svårt att möta en nykomling borta i premiären. Helgens behållning för mig var annars Wayne Rooneys fantastiska inlägg till Fraizer Campbells nick mot Newcastle. Nästan lite synd att Givens pannben kom i vägen för ett annars givet, och vackert, mål.
Richard Lantto:
- Det var ganska mycket intressant som hände men för att nämna några intryck:
Hull City vinner sin första match någonsin i högsta ligan och naturligtvis gjorde Geovanni första målet. Jag visste att det var Englands största stad som inte haft ett lag i högsta divisionen men det visade sig även vara den största staden i Europa som inte haft ett lag i högsta ligan.
Chelsea måste ha världens genom tidernas bästa mittfält om de får alla att fungera ihop. Problemet är väl att de sällan fått det tidigare. Kan Scolari vara lösningen? Efter helgens match är svaret ja. Än så länge ser mitt tips som ligasegrare ut att stämma.
Slutligen så kan Johan Elmander mycket väl vara perfekt för Bolton och Bolton perfekt för Elmander (Då utgår jag från att han bosatt sig i Manchester).
Björn Grafström:
- Gränsen för passion och idioti kan ibland vara hårfin, och visst har jag jublat när Steven Gerrard lagt in en och annan stygg tackling, men det finns ändå gränser. När ögonblickets passion försvinner är det inte mer än rätt att kritisera idiotiskt beteende, oavsett om det är Gerrard eller Gary Neville som gör det.
Visst sysslar jag med supporterjournalistik, men jag behöver inte slänga bort mina objektiva glasögon för det. Att det sedan finns några som anser att jag kanske behöver besöka en optiker för att få dem korrigerade är en annan femma...
David Gunnarson:
- Man kan inte spela med en forward, brukade jag säga, men jag har blivit omvänd på senare. Det är frågan om hur man spelar med en forward, som Harry Redknapp sade igår. Ett rörligt 4-5-1 framför ett statiskt 4-4-2 gäller alla dagar i veckan för mig. Skillnaden kunde inte göras tydligare än i Rysslands seger mot Sverige, eller Chelseas seger mot Portsmouth för den delen.
Richard Lantto:
- Jag försvarar allt som Johan Mjällby gör även om det ibland är svårt när det gäller frisyrval. Nu skulle det här handla om engelsk fotboll och då blir det svårare. En gång i tiden avgudade jag Kinkladze och hade Ryssland invaderat Georgien då så hade jag blivit legosoldat. Förra säsongen så stod jag bakom Svennis till 100% men nu vet jag inte riktigt. Om jag måste välja något så blir det inte en spelare utan en ungdomsakademi. Allt som Citys Academy gör står jag bakom.
Grafström är Djurgårdare, medan Lantto och Gunnarson har
två svart-gula lag i hjärtat.
Ok, vi vet vilka era favoritlag är, men är det ert enda lag i hjärtat? Eller följer ni andra fotbollslag och andra sporter?
Björn Grafström:
- Jag är lagom idrottsintresserad, men har med åren fått gallra i vad jag faktiskt följer. Arbete, studier, andra intressen (ja, det finns faktiskt annat än idrott) och allmänt socialt leverne tar sin tid, och den tiden verkar öka i omfång. Det är kul att se fotboll på plats, och eftersom Anfield inte ligger nästgårds så går jag och tittar på Djurgården en del. För att hitta någon form av jämförelse så är Djurgården kusinen på andra sidan Sverige som man kanske träffar någon gång per år och eventuellt gratulerar på födelsedagen via SMS. Liverpool, å andra sidan, motsvarar livspartnern, tvillingsjälen, den där personen du vill somna tillsammans med och vakna upp bredvid. Det är med andra ord en rejäl skillnad.
David Gunnarson:
- Förutom Portsmouth är det Elfsborg som gäller för mig. Det är de enda två lagen som jag verkligen känner starkt för, och känslorna för lagen är i stort sett desamma. Vilket lag skulle jag hålla på om de möttes? Inte en aning. Andra sporter? När jag var yngre kunde jag känna för lag i andra sporter, men inte nu längre.
Richard Lantto:
- AIK är min första kärlek fast de sviker mig ständigt. Det hjälper inte att man tatuerar klubbemblemet och döper sin förstfödda efter AIK de vill ändå inte göra som jag vill. Alltså kommer nästa barn ha initialerna MCFC och tid för gaddning skall bokas någon gång på plats i Manchester.
Gunnarson har en dröm om att en dag åka till Bournemouth.
En känslig fråga, men nämn ett annat lag i England som ni beundrar och som ni kanske skulle följa om ni inte följde Pool, Pompey eller City?
Björn Grafström:
- I teorin följer jag de flesta lag, och under perioder av mitt liv har jag troligtvis sett fler matcher med till exempel Arsenal än vad många Arsenalfans har gjort under en säsong. Liverpool är dock det enda lag som får mitt stöd, plus då alla lag som möter Manchester United. Jag kan dock sympatisera med vissa lag av olika skäl, att de satsar på egna talanger, att de spelar en trevlig och sevärd fotboll eller kanske för att de har så snyggt bortaställ. Detta (både sympatierna och bortaställen) varierar från år till år, och säsongen är alldeles för ung för att komma med ett sådant uttalande. Jag hoppas dock att Johan Elmander lyckas, så för stunden kan vi väl säga Bolton.
David Gunnarson:
- Inte direkt i Premier League, även om Liverpool är ett lag som jag alltid gillat. Peterborough och Bournemouth är två lag som jag fastnade lite för i min barndom när jag spelade första generationens managerspel, och dessa lag har jag lite koll på än idag. Jag har fortfarande en liten dröm om att besöka London Road i Peterborough och Fitness First Stadium i Bournemouth.
Richard Lantto:
- Jag har beundrat ganska många lag genom åren. Oftast med det gemensamt att de konkurrerat med United. Skall jag nämna ett så blir det Newcastle då jag bodde med en Geordie som hade säsongskort då Keegan tränade dem första gången. De har dessutom en passion för sitt lag som är beundransvärd.
Mitt svar blir ändå nej, det vore omöjligt!
Lantto tog emot ligastarten med blandade känslor, eftersom det är kaos i Vedran Corlukas klubb.
Hur känns det att Premier League har sparkat igång igen?
Björn Grafström:
- Det känns väldigt roligt. Det är som om en mycket bra kompis har kommit tillbaka från en lång resa, och nu har han massor att berätta för mig.
David Gunnarson:
- Det räcker med ett enda ord, eller kanske läte: ouch! Portsmouth knockades direkt av ett tåg som redan fått upp hög fart i form av Chelsea. Det gjorde ont att påminnas av skillnaden mellan en potentiell slutsegrare och en utmanare om Europacupplatser. Men bortsett från det är det härligt att ligan satt igång på nytt. Man har ju saknat matcherna, stämningen och spänningen.
Richard Lantto:
- Det är med mycket blandade känslor då min klubb befinner sig i det gamla sedvanliga Citykaoset. Det är inte enkelt att hålla på “the only football team to come from Manchester” och säsongen kan sluta hur som helst. Naturligtvis så har man ändå sett fram emot det, dum som man är. Den engelska högsta divisionen i sig är alltid intressant att följa. Vi Citysupportrar har en viss vana att följa den ur ett grodperspektiv (läs lägre division).
Grafström misstänker att Stokes glädje kan bli ytterst kortvarig.
Till sist: Några speciella intryck från den första omgången?
Björn Grafström:
- Manchester United kändes väldigt uddlösa utan Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez. Det bådar gott för oss Liverpoolsupportrar. Chelsea övertygade mot Portsmouth, som för övrigt ett lag jag insett kan klara sig riktigt bra i år. Det är inte bortamatch på Stamford Bridge i varje omgång och Pompey inser förhoppningsvis att det är en av de matcher det är okej att förlora. Arsenal spelade ungefär som i fjol, fast lite sämre på allt. Visst saknades Fabregas, men så även Flamini och Hleb och till skillnad från spanjoren så kommer de inte tillbaka. Liverpool var som vanligt spelmässigt sämre än vad man hoppas, men fick tre poäng i premiären och det är ju trots allt poängen som är det viktiga. Spelar Sunderland som de gjorde första halvtimmen i lördags lär de vinna en hel del matcher på Stadium of Light. Slutligen, Stoke lyckades inte ens fixa till någon form av ”vi är nykomlingar och skall överraska lagen i början av säsongen” utan var direkt bedrövliga redan i första matchen. Derby kan bli av med rekordet inget lag vill ha...
David Gunnarson:
- Som väntat målmässigt jämna matcher på de flesta håll. Chelsea och Aston Villa stack ut direkt och Fulham fick känna på att det är svårt att möta en nykomling borta i premiären. Helgens behållning för mig var annars Wayne Rooneys fantastiska inlägg till Fraizer Campbells nick mot Newcastle. Nästan lite synd att Givens pannben kom i vägen för ett annars givet, och vackert, mål.
Richard Lantto:
- Det var ganska mycket intressant som hände men för att nämna några intryck:
Hull City vinner sin första match någonsin i högsta ligan och naturligtvis gjorde Geovanni första målet. Jag visste att det var Englands största stad som inte haft ett lag i högsta divisionen men det visade sig även vara den största staden i Europa som inte haft ett lag i högsta ligan.
Chelsea måste ha världens genom tidernas bästa mittfält om de får alla att fungera ihop. Problemet är väl att de sällan fått det tidigare. Kan Scolari vara lösningen? Efter helgens match är svaret ja. Än så länge ser mitt tips som ligasegrare ut att stämma.
Slutligen så kan Johan Elmander mycket väl vara perfekt för Bolton och Bolton perfekt för Elmander (Då utgår jag från att han bosatt sig i Manchester).
